Hej alla fina Buke-människor som delar med sig av sina historier...
Nu är det min (o)tur att göra detsamma...
Jag har ett SWB-sto 5-år gammal som jag har ägt sedan hon var föl. Inridning etc inga problem alls. Blev betäckt som 3-åring och fick sitt fina föl i Maj 2022. Gick med fölet resten av 2022 och sen var ju tanken att sätta igång etc.
Ska försöka göra det här inlägget så kort som möjligt men jag är helt förstörd inombords egentligen...!
Började året med att sätta igång lugnt och fint efter fölets avvänjning. Var med på en inhoppningskurs som gick jättebra men upptäckte en galla i vänster bakhas. Denna undersöktes av veterinär och behandlades lokalt i februari -23. Vi tog även blodprov där hästen visade höga värden på framförallt anaplasma men även borrelia.
Återbesök 23/3 - hästen var UA men nytt blodprov togs och värdena var fortfarande höga för anaplasma och borrelia.
Fick även behandling mot magsår under mars/april.
Behandlades i blodet med Engemycin och Dexadreson efter påsk (mot anaplasma/borrelia).
Sattes igång igen, fortsatte utbildningen. I maj månad gjorde vi tävlingsdebut - felfri i 70 cm på första tävlingen!! Jag var så glad!... Därefter en bra tävling i 80 och 90 cm - inte felfritt men bra rundor med nya erfarenheter (och absolut inga tecken på att ha ont/inte vilja göra jobbet etc).
Måste lägga till att hon vid två tillfällen i maj kändes "ofräsch" på fiberunderlag och ENBART fiber. Ingen svullnad, värme eller ngt tecken på annat utan bara känslan uppifrån sadeln. Svårt att beskriva.
Vid det tillfället hade vi även s.k. "Road nails" istället för vanlig söm i skorna och efter dialog med hovslagaren så valde vi vid kommande skoning att byta tillbaka till vanliga då vissa hästar kan vara väldigt känsliga för greppet i fiberunderlag.
Första gången det hände var två dagar efter en skoning så jag tänkte att hon kanske var sömtryckt eller så, kändes helt normal på uteritter och hemma på vår ridbana etc. Andra tillfället det hände var ca 10 dagar efter det första och i samma ridhus, med samma fiberunderlag!
Detta var då "genrepet" inför vår andra tävling. Hon var absolut inte jättehalt men kändes orytmisk på ett annorlunda sätt jmf med hemma/uteritter etc.
Jag valde ändå att åka till tävlingen på grund av att jag tänkte att om det var en "riktig" hälta så borde det absolut kännas på gräs med broddar i etc. På tävlingen både kändes hon fräsch och såg fräsch ut (bad mina kompisar på tävlingen att kolla när jag travade fram).
Veckan efter tävlingen fick hon vila helt för säkerhets skull och veckan efter det skrittade hon bara. Jag åkte även till en snäll granne som har en hård och jämn grusplan där jag kunde longera och kolla hennes rörelser.
Vid det här laget hade jag frågat runt och även bett andra omkring mig att kolla på henne men allt jag hörde var bara "du känner efter för mycket", "rid bara", "unghästar är ju ojämna ibland etc".
Min magkänsla var inte bra så jag bokade en tid hos veterinären.
I början av juni kom vi dit och hon var dubbelsidigt halt båda fram på böjprov och hade dessutom inflammation i bakknäna! Det behandlades och jag kände mig helt förstörd! Jag har ju bara försökt göra allt "rätt" och hästen har fått tid på sig etc. Kan lägga till att jag har utbildning inom häst (hippolog - högskoleutbildn) samt flerårig erfarenhet av unghästar så det här är inte första gången jag har häst (ifall ngn undrar vid det här laget).
Sjukhage, vila etc, ni som vet ni vet...
Återbesök i juli - hästen var UA! Jag var så glad. Kände att "nu kör vi!"...
Jag slopade redan tidigt i somras planerna på Champion of the Youngsters i Skövde som jag alltid velat vara med på men vid återbesöket i Juli kände jag att det ändå fortfarande fanns en liten, liten chans att vi kunde visa på Kvalitets.
4-årsåret är det året jag tycker är allra roligast med unghästarna och ngt jag älskar att ha som mål är just kvalitetstävlan.
Anmälde oss till det allra sista tillfället i September på Norra Skånes arrangemang i Hässleholm (tror det var runt 13-14/9).
Satte igång henne väldigt lugnt under Juli/augusti. Eftersom hästen är så cool kände jag mig inte stressad över att vi inte varit ute så mkt.
Vi tränade ngn gång hemma och det kändes jättebra - förutom det faktum att jag aldrig någonsin suttit på en unghäst med så oerhört mkt egen motor. Det var som att sitta på X2000.
Framme i augusti och sista augusti var vi på ett genrep inför kvalitets. Vi kan sammanfatta det med KATASTROF.
Hon hoppade dåligt, asdåligt faktiskt.
Jag bröt ihop, avanmälde kvalitets och ringde vår hemmaveterinär som kom ut några veckor efter. Eftersom jag redan varit på klinik (erkänt bra klinik som jag har högt förtroende för) så kände jag lite som "vad fan gör jag nu?!"
Vi kollade henne, jag red, hoppade ett litet hinder och vi gjorde även neurologiska testar (då det enda symtom jag kan "ta på" under året är att hon alltid haft väldigt mycket "GO" och att hon rumblar i nedförsbackar och har väldigt bråttom. Lite som att hon aldrig har varit "extremt halt" eller "superdålig" men känslan har liksom varit dålig. Förutom där i maj då när det var en tydlig orytmik i hennes gångarter.
Det ENDA vår hemmaveterinär hittade var en liten, liten markering på höger fram. Men inte tillräckligt för att ge den dåliga känslan jag kände...
Fick remiss för att röntga framhovarna för eventuell kortisonutlöst fång. Det var det inte, hovarna var hur fina som helst.
På den kliniken gick vi därefter vidare med halsröntgen. Den veterinären hade ju inga positiva besked (och har även hört detsamma från andra som varit där, observera att detta INTE är den kliniken jag nämnde ovan som jag har högt förtroende för) men jag bad henne visa en "bra halsröntgen" - det kunde hon inte.
Bilderna skickades till en expert på Husaby via min VANLIGA klinik (den som jag har förtroende för). Utlåtandet kom tillbaka utan hemska fynd och orsaker till att jag känner som jag känner...
Nåväl - ny omgång till min vanliga klinik nu under hösten.
För fem veckor sedan var jag på det första besöket för denna omgång.
Hästen visade hälta höger fram och vänster bak och behandlades där.
Vid återbesöket (tre veckor sedan, två veckor efter det första) var hältan bak borta men nu var hästen dessutom halt på vänster fram = behandlad båda fram igen.
Vid senast återbesöket som var igår var hon fortfarande halt båda fram men kanske 0,5-1 grad bättre på båda. Nu provade vi att behandla med IPRF och bara hovleden då veterinären där tycker att det är enda stället hon ömmar ifrån. Nu värre på vänster fram.
Jag har förstått att just hovleder kan vara bråkiga och envisa att få hältfria men jag känner mig helt lost, förstörd, ensam och ledsen i allt det här.
Jag har ALDRIG pushat på eller haft bråttom med den här hästen. Hon fick ett "extra" år i och med fölet men nu börjar jag tänka saker som att jag istället har förstört hennes kropp inifrån i och med att hon fick bära ett föl.
Jag vet varken ut eller in och jag vet inte om hon kommer bli bra/fungera etc. Men jag älskar den här hästen och vill göra allt för henne.
Hade jag kunnat se in i framtiden inför det här året så hade jag dragit av henne skorna i somras och bara låtit henne vara ett par månader. Men det är ju inte säkert att det hade hjälpt iaf.
Jag har en tid bokad hos Jonas Tornell 15/1 2024 - bara utifall att jag behöver en second opinion.
Han hjälpte mig oerhört mkt med en häst för flera år sedan där jag var lite i liknande "upplösningstillstånd" som jag är i nu.
Kan även lägga till att hästen utöver allt hos veterinärer i år även har blivit kollad av erkänt duktiga osteopater, kiropraktorer och equiterapeuter över året. Inget "alternativt" har heller kunnat hjälpa oss hittills tyvärr och jag känner ju hur desperat jag känner mig inombords..
Om ni har orkat läsa hela vägen hit - tack!
Har ni solskenshistorier att dela med er av så skriv gärna.
Och alla ni som kämpar med konvalescenter och annat - ni är kämpar som fortsätter och vi är inte ensamma om det här.
(Det bara känns väldigt ensamt iband...)