Insåg jag har ju inte skrivit något på skitlänge i denna tråden trots att jag följt den ett år. Man kan säga jag djupdök ner i rehabhålet 
På 6 månadersåterbesöket (som jag självklart inte vågade avboka, hade inte ens en plan på det) fick vi lite tips på övningar och bokades sedan in till klinikens fysioterapeut några månader senare. Det var SÅ svårt att göra de där övningarna. Han har alltid varit väldigt ovillig till att man tar i honom och ännu mer påverkar hans balans. Förståeligt med så dålig balans och så mycket smärta från hovar och kropp genom åren. Det var verkligen psykiskt påfrestande för mig att hitta någon form av kontakt där vi kunde börja och det gick i myrsteg. Men tills besöket i februari gick det ändå helt ok, mycket problem med ena bakbenet (det stela som sparar på det svaga). Vi missuppfattade varandra lite och fick bland annat ett igångsättningsschema med vissa sträckor trav. Efter 2 eller 3 tillfällen sa han BLANKT NEJ. Så vi slopade det och han såg ändå finare ut på återbesöket så blev utskriven då.
Under tiden hade jag rotat vidare och kontaktat en Mastersonbehandlare som jag gick kurs hos för flera år sedan men sedan kändes det aldrig som att det passade in att testa henne till Tiger. Fick tips av hon som arrangerar AR-träningarna om en tränare som håller på med AR/klassisk ridkonst fast med R+. Och utifrån besöken hos fysioterapeutens googlat fram en rehab/träningsmetod som fokuserar på thoracic sling där jag gick med.
Allt tillsammans har gjort att den 19-åringa hästen helt ur någon form av "vanlig" träning helt plötsligt visade sig ha tillgång till en helt annan resning än jag någonsin sett (känt honom hela livet), med högre energi utan att underhalsen slår på och skapar stress. Ut på promenad var helt plötsligt inga problem längre (tveksam, spänd, spooky), på R+-träning fanns ingen skepisicm kvar senaste gången och på AR-träningen samma, så följsam och mjuk i kroppen.
Fortfarande är det få gånger i veckan vi faktiskt "gör" något mer än små rehabgrejer för jag är fortfarande så rädd att inte själv kunna erbjuda tillräckligt mycket lugn och avslappning för att inte hamna i det spända läget som bara skadar kroppen. Men liksom ATT så mycket numera faktiskt verkar börja kännas bra för honom känns helt fantastiskt! Då känns det som att vi börjar hitta en grund utifrån han kan börja röra sig lite mer tillsammans med mig och att det blir gynnsam, uppbyggande rörelse.
På 6 månadersåterbesöket (som jag självklart inte vågade avboka, hade inte ens en plan på det) fick vi lite tips på övningar och bokades sedan in till klinikens fysioterapeut några månader senare. Det var SÅ svårt att göra de där övningarna. Han har alltid varit väldigt ovillig till att man tar i honom och ännu mer påverkar hans balans. Förståeligt med så dålig balans och så mycket smärta från hovar och kropp genom åren. Det var verkligen psykiskt påfrestande för mig att hitta någon form av kontakt där vi kunde börja och det gick i myrsteg. Men tills besöket i februari gick det ändå helt ok, mycket problem med ena bakbenet (det stela som sparar på det svaga). Vi missuppfattade varandra lite och fick bland annat ett igångsättningsschema med vissa sträckor trav. Efter 2 eller 3 tillfällen sa han BLANKT NEJ. Så vi slopade det och han såg ändå finare ut på återbesöket så blev utskriven då.
Under tiden hade jag rotat vidare och kontaktat en Mastersonbehandlare som jag gick kurs hos för flera år sedan men sedan kändes det aldrig som att det passade in att testa henne till Tiger. Fick tips av hon som arrangerar AR-träningarna om en tränare som håller på med AR/klassisk ridkonst fast med R+. Och utifrån besöken hos fysioterapeutens googlat fram en rehab/träningsmetod som fokuserar på thoracic sling där jag gick med.
Allt tillsammans har gjort att den 19-åringa hästen helt ur någon form av "vanlig" träning helt plötsligt visade sig ha tillgång till en helt annan resning än jag någonsin sett (känt honom hela livet), med högre energi utan att underhalsen slår på och skapar stress. Ut på promenad var helt plötsligt inga problem längre (tveksam, spänd, spooky), på R+-träning fanns ingen skepisicm kvar senaste gången och på AR-träningen samma, så följsam och mjuk i kroppen.
Fortfarande är det få gånger i veckan vi faktiskt "gör" något mer än små rehabgrejer för jag är fortfarande så rädd att inte själv kunna erbjuda tillräckligt mycket lugn och avslappning för att inte hamna i det spända läget som bara skadar kroppen. Men liksom ATT så mycket numera faktiskt verkar börja kännas bra för honom känns helt fantastiskt! Då känns det som att vi börjar hitta en grund utifrån han kan börja röra sig lite mer tillsammans med mig och att det blir gynnsam, uppbyggande rörelse.
Red till och med utan att de hade något att anmärka på, hon var fräsch. Fick order om att sluta känna efter så mycket, och om 4-6 veckor ska vi vara på nivån att vi rider ”vanliga” dressyrpass. Tveksam till att jag kommer våga gå framåt riktigt så snabbt, men jag ska bli bättre på att trappa upp iaf. Och försöka rida ut mer, men jag vill verkligen ha sällskap då
)
och iprincip hela sadelläget lutade mot vänster och manken drog åt höger,rejält spänd kranialt tuber coxae(bukmuskulaturen) samt m psoas vä sid inte riktigt säker på vilken muskel som menas dock
