Snabb hjälp med dilemma inför ikväll!

[Mabuse]

@Aliche

Jag tycker det verkar väldigt jobbigt att ha en sån konflikt med sån man ändå umgås en del med via gemensamma bekanta, så jag skulle försöka reda ut det hela på den nivån att ni åtminstone kan ses utan att det känns som en stor grej. För min egen skull, för att slippa hamna i situationer som du är nu.

Du har ju själv varit med och skapat konflikten, genom att först vänta dig att hon skulle prata, och sen ta det per sms med offerkoftan på (Jaha, jag var tydligen inte värd mer än så här... ), så om jag vore du skulle jag bita i det sura äpplet och faktiskt prata med henne, med den tydliga avsikten att sluta vara osams. Fine, du kanske inte vill vara bästis med henne, men osams behöver man inte vara. Du har ju rätt höga krav på henne, hon ska genast underrätta dig om allt som händer i hennes relation, hon ska gå till dig i första hand när hon vill umgås, osv. Rättmätigt eller inte har hon inte levt upp till dem, men det gör väl henne egentligen inte till en dålig person? Bara kanske inte din superbästis, man kan ju fortfarande vara bekanta.

 

[Aliche]

Men alltså är de höga krav att förvänta sig att någon som är en nära vän som man stöttat genom en jättejobbig period hör av sig ALLS när det har löst sig (dom är tillsammans igen) hon hörde ju inte av sig alls på ca 2 månader utan jag får höra från min sambo att dom är tillsammans igen, hade han inte berättat hade jag ju nu ca 3 månader senare inte vetat det fortf! Jag har aldrig sagt att hon ska höra av sig på sekunden till mig eller bara umgås med mig, det har jag aldrig påstått och aldrig velat men jag tycker fortf att det är lite underligt att jag går bra att umgås med ofta och regelbundet när hon mår dåligt men när hon mår bättre så hörs vi inte på 3 månader, överhuvudtaget. Jag är den hon ringde först när hon hade lämnat honom men när dom blir tillsammans igen hör jag ingenting.
Och nån offerkofta har jag inte på mig, jag förklarade varför jag inte hör av mig längre när hon frågade varför jag var sur, vilket jag också påpekade att jag inte var och det är jag inte jag är bara förbi det. Jag tänker inte sitta och vänta i all evighet på att någon ska välja mig. Jag är absolut inte någon som vill ha ensamrätt på vänner eller första tjing på alla aktiviteter och information, jag vill bara vara delaktig om vi ska vara bra vänner annars kan det vara.

 

[Mabuse]

Men alltså är de höga krav att förvänta sig att någon som är en nära vän som man stöttat genom en jättejobbig period hör av sig ALLS när det har löst sig (dom är tillsammans igen) hon hörde ju inte av sig alls på ca 2 månader utan jag får höra från min sambo att dom är tillsammans igen, hade han inte berättat hade jag ju nu ca 3 månader senare inte vetat det fortf! Jag har aldrig sagt att hon ska höra av sig på sekunden till mig eller bara umgås med mig, det har jag aldrig påstått och aldrig velat men jag tycker fortf att det är lite underligt att jag går bra att umgås med ofta och regelbundet när hon mår dåligt men när hon mår bättre så hörs vi inte på 3 månader, överhuvudtaget. Jag är den hon ringde först när hon hade lämnat honom men när dom blir tillsammans igen hör jag ingenting.
Och nån offerkofta har jag inte på mig, jag förklarade varför jag inte hör av mig längre när hon frågade varför jag var sur, vilket jag också påpekade att jag inte var och det är jag inte jag är bara förbi det. Jag tänker inte sitta och vänta i all evighet på att någon ska välja mig. Jag är absolut inte någon som vill ha ensamrätt på vänner eller första tjing på alla aktiviteter och information, jag vill bara vara delaktig om vi ska vara bra vänner annars kan det vara.

Men nu har du ju inte alternativet "annars kan det vara", eftersom ni uppenbarligen träffas via bekanta lite nu och då. Du kan inte sluta umgås med henne, utan att samtidigt sluta umgås med andra vänner som du inte har något otalt med. I det läget blir det ju jättejobbigt att fortsätta ha en konflikt, på nivån att det känns spänt och jobbigt att träffas, och att du är orolig för vad hon ska säga till dig och andra när ni ses.

Så av den anledningen skulle jag se till att sluta ha en konflikt, och reda ut det. Sen är det inget som säger att ni behöver vara bästisar om du tycker hon svikit dig, men du slipper ha det som du har det nu, och oroa dig, i alla fall. Och det är ju värt en del.

Om du säger att ni till 80% pratar om hennes relationsproblem när ni ses, är det väl inte så konstigt att det är dig hon ringer i första hand när hon vill prata relationsproblem? Om du sen inte är bekväm med det, så säg det, att du tycker det vore kul om ni kunde prata om annat också, om dig eller om det som är bra i deras relation, eller andra saker i hennes liv. Det verkar ju inte stå klart för henne.

Om det däremot är så att du inte vill reparera något eller bli vän med henne igen, då skulle jag göra som någon annan föreslog och släta över. Det är bara jobbigt att underhålla konflikter med folk, och omgivningen brukar också tycka det är jättejobbigt om några är osams.

 

[Zeli]

Men alltså är de höga krav att förvänta sig att någon som är en nära vän som man stöttat genom en jättejobbig period hör av sig ALLS när det har löst sig (dom är tillsammans igen) hon hörde ju inte av sig alls på ca 2 månader utan jag får höra från min sambo att dom är tillsammans igen, hade han inte berättat hade jag ju nu ca 3 månader senare inte vetat det fortf! Jag har aldrig sagt att hon ska höra av sig på sekunden till mig eller bara umgås med mig, det har jag aldrig påstått och aldrig velat men jag tycker fortf att det är lite underligt att jag går bra att umgås med ofta och regelbundet när hon mår dåligt men när hon mår bättre så hörs vi inte på 3 månader, överhuvudtaget. Jag är den hon ringde först när hon hade lämnat honom men när dom blir tillsammans igen hör jag ingenting.
Och nån offerkofta har jag inte på mig, jag förklarade varför jag inte hör av mig längre när hon frågade varför jag var sur, vilket jag också påpekade att jag inte var och det är jag inte jag är bara förbi det. Jag tänker inte sitta och vänta i all evighet på att någon ska välja mig. Jag är absolut inte någon som vill ha ensamrätt på vänner eller första tjing på alla aktiviteter och information, jag vill bara vara delaktig om vi ska vara bra vänner annars kan det vara.

Jag förstår absolut att du känner dig besviken på att hon inte hör av sig. Jag kan tänka mig att det känns som om att det liksom passar att ha dig som kompis när hon behöver någon att älta med, någon som stöttar och får henne att må bra när hon behöver det - och att när hon inte behöver det så var du inte så viktig längre.

Och det är så klart inte en känsla som man vill ha...

Jag kan tänka mig flera olika "anledningar" till att hon inte hört av sig.. för det första så kanske hon kände att det i början kändes otacksamt och konstigt att höra av sig till just dig (som stöttat och hjälpt vis separationen) och glatt berätta att hon gått tillbaka till killen igen.
Sen skriver du att du upplever att det brukar vara du som hör av dig och håller liv i relationen - och när det då gått ett tag efter att hon blivit tillsammans med killen igen, och du inte hört av dig så kanske det inte är så långsökt att tänka sig att hon tror att du är besviken på henne för att hon är "svag" och går tillbaka..... och hon drar sig ännu mer för att höra av sig.

Eller så kanske hon utnyttjar dig max som mental soptunna och bara har dig till att "spy galla" inför.

Eller så kanske sanningen ligger nån stans mitt emellan... oavsett vilket så spelar ju inte det nån roll nu längre när du bestämt dig för att du inte vill vara lika nära polare med henne längre. Nu är det väl mer läge för dig att titta framåt och fundera på hur du vill ha det från och med nu!

Jag är lite inne på Mabuses linje.. hon kommer att finnas i utkanten i ditt liv framöver oavsett vad du tycker om det.
Det är ingen omständighet du kan göra nått åt, utan det är ett faktum som du behöver förhålla dig till.

I din sits så hade jag personligen funderat på vilken relation jag vill ha med henne i framtiden, enklast vore väl att ni är vänner som umgås när era vägar korsas, så som tex på fester och andra tillställningar med gemensamma bekanta osv.

 

[Aliche]

Jo jag vet ju att vi oundvikligen kommer ses det va därför jag i sms:et uttryckligen sa att jag vill absolut inte vara ovänner utan bara inte vara som vi va innan, speciellt för att det inte ska bli jobbigt för resten av gänget när vi ses. Sen får vi väl se om hon håller med, jag tänker iaf vara den större människan och vara glad och trevlig mot alla inklusive henne men jag tänker inte försöka lappa ihop något heller.