Smalhetsnormen och "att ta hand om sig själv" (utbruten från Dejtingtråden nr 30)

[Fruentimber]

Jag tror också på var. Det @Voeux skriver känner jag inte igen öht, fasansfullt ju! Jag är född -79.

Jag kan inte komma ihåg att min mamma tex någonsin har nämnt sin vikt eller vad hon åt på det viset. På högstadiet åt jag rejäla lass och tog alltid om. Jag var galet hungrig jämt! Ingen sa något om det.

Jag är uppvuxen på landsbygden och gick på högstadiet i en småstad, om det nu spelar någon roll.

"Var" spelar nog inte alls så stor roll som ni tror. Även om man växte upp i en småstad så tror jag inte att ni hade andra tv-kanaler eller att er mataffär sålde andra tidningar än resten av Sverige. Smalnormen finns även på landsbygden.

 

[nullo-modo]

Jag tror också på var. Det @Voeux skriver känner jag inte igen öht, fasansfullt ju! Jag är född -79.

Jag kan inte komma ihåg att min mamma tex någonsin har nämnt sin vikt eller vad hon åt på det viset. På högstadiet åt jag rejäla lass och tog alltid om. Jag var galet hungrig jämt! Ingen sa något om det.

Jag är uppvuxen på landsbygden och gick på högstadiet i en småstad, om det nu spelar någon roll.

Själv uppvuxen på en mindre gård i utkanten av en större stad. Det ända jag kommer ihåg som nämnts i negativa termer har varit godis och läsk som bara får ätas på lördag och kalas för annars går det hål i tänderna och farmor som levde under mellankrigstiden och efterkrigstiden som alltid ville trycka i alla mer mat.

 

[SaraXX]

"Var" spelar nog inte alls så stor roll som ni tror. Även om man växte upp i en småstad så tror jag inte att ni hade andra tv-kanaler eller att er mataffär sålde andra tidningar än resten av Sverige. Smalnormen finns även på landsbygden.

Så kan det säkert vara. Jag argumenterar inte emot smalnormen alls.
Jag bara skrev hur jag upplevde det när jag var yngre, som en förundran över hur olika det kan vara.

 

[Bison]

Så kan det säkert vara. Jag argumenterar inte emot smalnormen alls.
Jag bara skrev hur jag upplevde det när jag var yngre, som en förundran över hur olika det kan vara.

Jag har samma erfarenhet som dig.
Född 85 och gick i byskola upp till högstadiet, ingen hets. Högstadie med 500 elever, minns inget prat om bantning där även om det säkert förekom, umgicks mest med ett gäng killar.
På gymnasiet gick jag i en liten klass med nästan bara tjejer, det var chill. Vi åt godis och rökte upp cigaretterna som var kvar efter helgens festande på rasterna.
Jag har alltid varit en knubbis och aldrig normsmal.

Så även om det alltid har förekommit mer eller mindre så är det uppenbarligen väldigt olika hur och var.

Mätt midjan har jag bara gjort som vuxen för att veta vilken storlek jag ska köpa när jag beställt på nätet.

 

[Nepenthe]

Född -85 i storstad för att senare flytta till småstad och utseendefixeringen kände jag av tidigt.
Först var jag för smal, ljus och blev mobbad för det. När jag bärjade få bröst/former fick jag väldigt mycket dålig uppmärksamhet så de är aldrig något jag uppskattat. Taffsande, våld och ännu mer fokus på hur man såg ut.
När jag var ”för smal” lät iaf killarna mig vara fysiskt.
Senare i livet när jag gick upp 15kg fick jag frågan om jag var gravid och elaka kommentarer att jag inte ”tog hand om mig”

Men som sagt, läs tidningar som var till för ungdommar på min tid och det är sjuka svar de som skriver in om råd får. Hur man ska se ut och vara för att få en pojkvänn t.ex

 

[_Taggis_]

Men som sagt, läs tidningar som var till för ungdommar på min tid och det är sjuka svar de som skriver in om råd får. Hur man ska se ut och vara för att få en pojkvänn t.ex

Men eller hur. Vill minnas nån jäkla instruktion om hur vi tjejer skulle lära oss att trä på kondomen med munnen. Det var alltså en ungdomstidning på 90-talet. Jag hade troligen inte behövt de skilsen som fjortis, hade varit bättre att få lära sig lite mer om genusperspektiv

 

[Daff]

Jag är uppväxt i en liten by på landet och hos oss var smalhetsnormen stark.

Jag vet att jag och en kompis gjorde ett ”bantningsschema” när vi var 8-9 år. Det stod hur mycket vi skulle motionera och vad vi skulle äta. Jag är uppväxt med en mamma som periodvis bantade så jag antar att det kan ha påverkat min bild av hur man skulle tänka kring mat och kropp.

Precis som någon annan så var jag alltid lite större än andra barn, jag fick mens när jag var 9 år och hade växt klart på längden när jag var 12. På gamla bilder på mig själv från mellanstadiet är det nästan absurt hur mycket större än mina klasskompisar jag var. Jag tyckte så klart att jag var tjock, och att andra tyckte det, men när jag nu ser på bilder så inser jag att det inte stämde.

Jag är bredaxlad och skulle nog inte kunna kallas för nätt oavsett hur smal jag hade varit, det i kombination med att jag var mycket längre gjorde såklart att jag upplevde mig som stor.

Fy så mycket onödig ångest det har inneburit i livet. Tänk så mycket energi vi skulle frigöra om vi istället hade en norm som gjorde att alla kroppsstorlekar var okej. Och alla pengar som läggs på bantningspreparat mm kunde läggas på cancerforskning!

 

[Brassneck]

Jag är född -87 och växte upp med en stark, tydlig smalhetsnorm. Även om man inte stod och mätte sig som 6-åring, så behöver vi inte låtsas om som att den inte existerade även då.

Jag är född 86 och även om mitt kompisgäng inte Mätte och vägde så genomsyrade smalhetsnormen ändå. Minns när jag läste Bridget Jones dagbok i tidiga tonår där hon skriver upp sin vikt varje dag. Var hon under 55 kg så var hon glad, annars ledsen och misslyckad. Nu stod det iofs inte hur lång hon var men att en vuxen normallång kvinna som väger över 55 kg anser sig vara tjock säger nog en del om tidsandan. Det påverkade mig mycket. Fattar inte att jag fick läsa den.
Och alla tjejtidningar. Darling fanns inte i min by, upptäckte den inte förrän senare när den var på väg att läggas ner.

 

[Fruentimber]

Så även om det alltid har förekommit mer eller mindre så är det uppenbarligen väldigt olika hur och var.

Men ingen påstår ju heller att smalhetsnormen slår lika mot alla alltid.

 

[Bison]

Men ingen påstår ju heller att smalhetsnormen slår lika mot alla alltid.

Nej?
Jag är tacksam att jag själv sluppit den. Det betyder inte att jag inte ser den som ett stort problem

 

[Fruentimber]

Så kan det säkert vara. Jag argumenterar inte emot smalnormen alls.
Jag bara skrev hur jag upplevde det när jag var yngre, som en förundran över hur olika det kan vara.

Jag menar inte att det "kan" vara så, jag menar att det är så. En norm genomsyrar hela samhället, men slår givetvis olika på olika grupper och individer. Men utanför står man ju aldrig om man inte isolerar sig helt.

 

[_Taggis_]

@Daff Känner igen mig i det du skriver. Jag har exakt samma kroppstyp som min mamma, och jag minns att hon försökte äta nyttigt, motionera osv. Vilket ju är bra för alla, men jag kopplade ihop det väldigt starkt med bantning och gå ner i vikt. Jag har aldrig andats en bokstav om det till någon, med tanke på min svåra anorexi som höll på att ta kål på hela familjen vill jag inte belasta dem med nån extratanke på det, men det är klart att det har påverkat mig.
Jag minns också att jag försökte banta under mellanstadiet och högstadiet. Det var dock när jag flyttade hemifrån på gymnasiet som det gick åt skogen, eller jag tyckte ju det var bra att äntligen få vara ifred med mitt bantande.

Och ja, jag tänker också ofta på sån onödig energi det tagit. Om jag använt hälften så mkt energi på kreativa saker som jag lagt på bantning och ångest så herregud vad jag kanske kunnat åstadkomma mkt

Jag kommer från en by kan väl tilläggas. Vi hade det ändå ganska lugnt i skolan och socialt, jämfört med mina kompisar inne i stan.

 

[Niyama]

Det kanske blir snett eftersom jag tänker på sporter och aktiviteter, och inte nån slags spegel-hetsande på gym i huvudsak när jag pratar om träning? Det borde jag kanske definierat eftersom jag missförstås så mycket.. Vet att det finns en del ohälsosamma trender, ideal och mentaliteter bland gymråttor.

Men det finns inom många sporter, inte bara spegelhetsande på gym. Det har skrivits massor om ätstörningar inom längdskidåkningen, t.ex.

 

[Sezziyanen]

Men det finns inom många sporter, inte bara spegelhetsande på gym. Det har skrivits massor om ätstörningar inom längdskidåkningen, t.ex.

Det må så vara att det förekommer, men det har oavsett ingenting att göra med det jag pratade om som drog igång hela den här diskussionen. Alla vet att jag inte syftade på personer med ätstörningar när jag pratade om "hälsosamma personer som tränar", vilket jag även förtydligat nu in absurdum.

 

[Niyama]

Det må så vara att det förekommer, men det har oavsett ingenting att göra med det jag pratade om som drog igång hela den här diskussionen. Alla vet att jag inte syftade på personer med ätstörningar när jag pratade om "hälsosamma personer som tränar", vilket jag även förtydligat nu in absurdum.

Jag svarade enbart på den delen där det lät som att du inte tror ätstörningar förekommer inom sporter/idrotter utan enbart utseendehets på gym. Det är extremt fel.

 

[monster1]

Kan ju lägga in att vi inte mätte oss med måttband när vi var 6 år utan det var en pappa som kollade vem som var smalast genom att se om hans händer nådde runt vår midja. Lämpligheten i detta kan ju diskuteras. Min mamma har aldrig bantat, hon är en riktigt sockerråtta precis om jag. Men hon klagade ofta på sin stora rumpa och sina lår samt över sina celluliter och sina platta bröst (som blev ännu mindre efter att vi kommit till). I vårt hushåll så var det min pappa som bantade utan att direkt lyckas han har alltid haft en gigantisk kagge, ändå upplevde jag aldrig det som att han skämdes över sin kropp utan snarare som att det var en hälsogrej det där med bantningen. Mamma som inte hade någon övervikt skämdes dock över formen på sin.

 

[Sezziyanen]

Jag svarade enbart på den delen där det lät som att du inte tror ätstörningar förekommer inom sporter/idrotter utan enbart utseendehets på gym. Det är extremt fel.

Det har jag aldrig påstått så ditt svar blir inte på nått jag har sagt isåfall, samt utanför vad diskussionen handlade om. Du skriver att "det lät som", och jag kanske blir kortfattad här iom att jag börjar bli trött på att bemöta saker som folk tycker "det låter som" jag har skrivit istället för vad jag faktiskt skriver..kanske du kan ha förståelse för?

Men visst är det bra att belysa när det går så snett för en del utövare att de drivs in i en väldigt ohälsosam situation med ätstörningar osv av olika anledningar. Det håller vi självklart alla med om. Du får nog extremt svårt att hitta nån som inte håller med om det.

 

[Niyama]

Det har jag aldrig påstått så ditt svar blir inte på nått jag har sagt isåfall, samt utanför vad diskussionen handlade om. Du skriver att "det lät som", och jag kanske blir kortfattad här iom att jag börjar bli trött på att bemöta saker som folk tycker "det låter som" jag har skrivit istället för vad jag faktiskt skriver..kanske du kan ha förståelse för?

Men visst är det bra att belysa när det går så snett för en del utövare att de drivs in i en väldigt ohälsosam situation med ätstörningar osv av olika anledningar. Det håller vi självklart alla med om. Du får nog extremt svårt att hitta nån som inte håller med om det.

Jag citerade ju exakt där det lät som att du inte tror ätstörningar existerar inom sport utan enbart spegelhetsande på gym:

Det kanske blir snett eftersom jag tänker på sporter och aktiviteter, och inte nån slags spegel-hetsande på gym i huvudsak när jag pratar om träning? Det borde jag kanske definierat eftersom jag missförstås så mycket.. Vet att det finns en del ohälsosamma trender, ideal och mentaliteter bland gymråttor.

Det är alltså inte bara bland gymråttor.

 

[Kenya]

Alla vet att jag inte syftade på personer med ätstörningar när jag pratade om "hälsosamma personer som tränar",

..och inte brydde du dig om dem tillräckligt för att lyssna på deras perspektiv heller..

 

[monster1]

Ursäkta, men när har jag sagt att allt är enkelt?
"Vi" pratar i samhället extremt mycket om hur män ska se ut också. Men ärligt talat ser jag inte den här jämförelsedebatten som produktiv alls. Du kan alltid säga "men x är värre". För mig så vill jag att det ska bli bättre för både män och kvinnor. Jag har inte som mål att män ska må bättre i relation till kvinnor.

Du har bestämt dig här verkar det som, så det finns ingen idé för mig att tala med dig mer om saken. Känns inte produktivt.

Tråden spinner nu iväg på allt möjligt om "smalhetsnormen" och har snart inget att göra med trådstarten längre. Jag har inget större intresse av att diskutera det här. Jag har mina åsikter om detta, men jag tror inte de passar in på det här forumet, haha

Bestämt mig för att det är känsligt och infekterat kring kvinnors kroppar och utseende ja absolut. Men det märker du ju också av. Jag försöker förklara varför det är så och exakt hur känsligt det faktiskt är? Om du hade beskrivs att kvinnor som höll på med bodybuilidning var din grej så hade ingen reagerat. De är garanterat vältränade, om det är så hälsosamt kan jag däremot inte bedöma. Jag antar att du inte heller menar att de inte bör ha tex diabetes, för det är ju trots allt inte så hälsosamt. Kanske menar du den där bilden av kvinnor som dricker smoothies och gör yoga i soluppgången. Eller är det kvinnor med ett lätt över hull som har ett arbete med mycket rörelse och som äter enligt tallriksmodellen du menar. Svårt att säga det där med vältränad och hälsosam...