Smalhetsnormen och "att ta hand om sig själv" (utbruten från Dejtingtråden nr 30)

[Sezziyanen]

Jag har väl inte tolkat vad du skrev?

Jag menade bara att de kvinnor som inte kan läsa ditt inlägg utan att associera till hur vi blivit itutade från att vi var små att man ska vara och se ut på ett visst sätt som inte är fysiskt eller psykiskt hälsosamt, men som ändå kallas hälsosamt kanske har något du kunde lära dig av.
Medan de som protesterar kanske inte har jättemycket att lära sig av att förstå exakt vad du menar med dina preferenser. Men du får så klart tycka annorlunda!

"Dels för att jag vill vara tillsammans med nån som värderar sin hälsa, försöker se bra ut, må bra, hålla sig på en nivå så de kan och vill leva ett aktivt liv. Jag menar inte perfektion här, men man kanske kan förstå hur jag tänker."

Vad som händer här är att du buntar ihop "försöker se bra ut" med att försöka må bra och värdera sin hälsa. Och här har du alltså öppnat dörren för en storm av känslor och mer eller mindre osunda associationer, speciellt i en grupp där många är kvinnor som haft extra mycket problem med de här sakerna. Vad du än menade.

Hur du än vänder och vrider på det och hur du än försöker förklara att du inte menar något illa eller ohälsosamt med detta så ÄR det i samhället ett stort problem för många att man buntar ihop "försöker se bra ut" med "värdera sin hälsa". Att du anser att dina utseendepreferenser matchar just hälsa väldigt bra ändrar inte på det.

Dina uttalanden görs inte i ett vacuum utan i ett sammanhang där många har använt orden du använder innan dig, och du kan inte vänta dig att folk ska tolka dig utan att lägga in sina egna värderingar och erfarenheter i tolkningen. Så vill du inte ha den respons du har fått kanske du ska väga dina ord lite nogrannare när du gör uttalanden om hälsa och utseende i en grupp som denna. Eller alls.

Sen att du gång på gång påpekar att du minsann vill ha en person som försöker se bra ut och prioriterar sin hälsa men absolut inte har ätstörningar, det blir ju egentligen bara en ytterligare känga till de som har en dålig syn på sitt eget utseende och hälsa. Du vill alltså ha en kvinna som anstränger sig föra att se bra ut, men på ett äkta hälsosamt sätt som absolut inte har några issues eller har tagit till sig idealen vi växte upp med.

Att bunda ihop "försöka se bra ut" med "värdera sin hälsa" HAR med ätstörningar att göra. Även om du inte vill ha en kvinna med ätstörning så kan man inte göra såna uttalanden i det samhället vi lever i utan att det har med problematiska kroppsuppfattningar att göra.

Och jag tror att du kan få ut mer av att försöka förstå detta än vad trådens kvinnor kan få ut av att förstå vad du egentligen menade med dina preferenser.

Självklart har du tolkat vad jag skrev. Det är ju nästan allt du gör.

"Jag menade bara att de kvinnor som inte kan läsa ditt inlägg utan att associera till hur vi blivit itutade från att vi var små att man ska vara och se ut på ett visst sätt som inte är fysiskt eller psykiskt hälsosamt, men som ändå kallas hälsosamt kanske har något du kunde lära dig av."

Jag kan inte bestämma hur du tolkar vad jag skriver. Manipulerande och nästan lite fjantigt att säga "kallas hälsosamt" ungefär som jag egentligen menar nått annat. Ingen har sagt hur du ska se ut förresten, jag pratade om mina preferenser. Du måste inte stämma in på mina preferenser, precis som jag inte måste stämma in på dina.

"Vad som händer här är att du buntar ihop "försöker se bra ut" med att försöka må bra och värdera sin hälsa. Och här har du alltså öppnat dörren för en storm av känslor och mer eller mindre osunda associationer, speciellt i en grupp där många är kvinnor som haft extra mycket problem med de här sakerna. Vad du än menade."

Här kommer lögn #2 ser jag. Ingenting "buntas ihop med". Precis som dig och alla kan jag ha flera preferenser, saker jag gillar hos personer. Sluta låtsas som att det inte är tillåtet för att göra billiga poänger. Det är förstås helt okej om du får känslor kring detta dock, men det är inte mitt ansvar att förhindra. Också sjukt oärligt av dig att skriva vad som helst om vad jag anser, sen avsluta med "vad du än menade". För dig spelar det alltså ingen roll vad jag egentligen menar, bara vad du kan (miss)tolka det till för att få ur dig dina förutfattade meningar och bias.

"Hur du än vänder och vrider på det och hur du än försöker förklara att du inte menar något illa eller ohälsosamt med detta så ÄR det i samhället ett stort problem för många att man buntar ihop "försöker se bra ut" med "värdera sin hälsa". Att du anser att dina utseendepreferenser matchar just hälsa väldigt bra ändrar inte på det."

Och här kommer mer påhitt ser jag. Jag har aldrig pratat om "jag menar inget illa", osv. Det jag skriver misstolkas fritt, oavsett avsikt, av tex dig. "Försöker se bra ut" är en egenskap hos en person jag gillar. Precis som jag gillar personer som försöker förbättra och jobba med alla aspekter av sig själv, precis som jag själv försöker göra. Det är både mentalt och fysiskt. Du måste inte hålla med, men så tycker jag. Jag har både utseendepreferenser och preferenser om livsstil, det var solklart från mitt första inlägg om ämnet. Precis som de allra flesta har, och alla har fritt fram att ha.

" Dina uttalanden görs inte i ett vacuum utan i ett sammanhang där många har använt orden du använder innan dig, och du kan inte vänta dig att folk ska tolka dig utan att lägga in sina egna värderingar och erfarenheter i tolkningen. Så vill du inte ha den respons du har fått kanske du ska väga dina ord lite nogrannare när du gör uttalanden om hälsa och utseende i en grupp som denna. Eller alls."

Jag bär inte ansvaret för hur andra uttalar sig eller vad de har sagt. Jag talar för mig. Ser att nästa lögn kommer här förresten, ungefär som jag sagt at andra inte får tänka som de vill? Påhittat av dig. Jag är liksom inte det allra minsta rädd för din eller nån annans respons, så jag kommer fortsätta uttala mig som jag vill uttala mig, istället för att fråga dig först hur jag får uttala mig (eller inte).

" Sen att du gång på gång påpekar att du minsann vill ha en person som försöker se bra ut och prioriterar sin hälsa men absolut inte har ätstörningar, det blir ju egentligen bara en ytterligare känga till de som har en dålig syn på sitt eget utseende och hälsa. Du vill alltså ha en kvinna som anstränger sig föra att se bra ut, men på ett äkta hälsosamt sätt som absolut inte har några issues eller har tagit till sig idealen vi växte upp med."

Aha, en till manipulationstaktik av dig här ser jag. "gång på gång, minsann", haha. Eller så var det så att jag fick lov att förtydliga eftersom folk försöker misstolka, precis som du gör, gång på gång. Jasså, det är en känga att säga att ätstörningar inte är = hälsosamt (vilket var vad jag egentligen sa, utan din aktiva feltolkning)? Då är jag en riktig kängutdelare, absolut. Du kan får argumentera för att ätstörningar är hälsosamt om du vill, men det tänker inte jag göra.

"Att bunda ihop "försöka se bra ut" med "värdera sin hälsa" HAR med ätstörningar att göra. Även om du inte vill ha en kvinna med ätstörning så kan man inte göra såna uttalanden i det samhället vi lever i utan att det har med problematiska kroppsuppfattningar att göra.

Och jag tror att du kan få ut mer av att försöka förstå detta än vad trådens kvinnor kan få ut av att förstå vad du egentligen menade med dina preferenser."

Aha, mer påhittat ser jag, och dessutom repeterat från tidigare i inlägget. Nej, man måste inte ha ätstörningar för att man försöker ta hand om sig och sin hälsa, och dessutom försöka se bra ut. Verkligen, absolut inte. Det är din konstiga, snedvridna bild av hälsa som isåfall säger att detta är likställt, men inte min. Hemskt tycker jag att du känner så, och direkt skadligt för så många människor att du förstärker bilden av att "se bra ut" betyder att man måste hålla på med farliga, hälsovådliga beteenden som ätstörningar, osv.

Jag känner gott om personer som lever hälsosamt och försöker se bra ut utan att ha ätstörningar eller liknande. Både kvinnor och män. Jag rekommenderar att du försöker lära dig mer om vad "hälsosamt" betyder, för det är inte vad du verkar tro.

Förresten känner jag även ett antal personer som haft problem med ätstörningar. Ingen av dem var hälsosamma när de gick igenom den skiten, och ingen av dem skulle hålla med dig om detta.

Du får nog nöja dig med det här svaret förresten, har inget intresse av att fortsätta prata om detta, eller med en person som så aktivt försöker sitt bästa för att feltolka vad jag skriver och vrida det till något helt annat. Vill du veta mer om vad jag tycker och tänker så håll koll på mina framtida inlägg i andra trådar. Rekommenderar även att du läser det jag skrivit tidigare i denna, för du verkar inte ha gjort det att döma av det här inlägget. Ha en bra dag! Jag lämnar den här tråden till er nu.

 

[Kenya]

Jag började med att bemöta dig punkt för punkt men det blev orimligt mycket text och det är ju en väldigt enkel sak jag försöker säga egentligen.

Så den korta versionen:

Om du nämner att försöka se bra ut, och att värdera sin hälsa, i samma mening, så öppnar du dörren för en storm av känslor och associasioner hos kvinnor som har blivit uppfostrade till att ha skeva värderingar angående kopplingen mellan hälsa och att försöka se bra ut.

Kan du förstå det?

Jag har inte tolkat dina preferenser. Men en tolkning har jag gjort av vad du skriver. Och det är att du inte är nöjd med responsen du fått och inte är nöjd med hur folk tolkar det du skriver.

Och jag säger att om du inte vill att folk ska göra de här kopplingarna som vi verkar vara överrens om är osunda, så ska du kanske uttrycka dig annorlunda.

Angående dina preferenser så får du gärna ha dem för min del. Och gärna delge dem. Men om du försöker förneka att det är problematiskt att nämna att värdera hälsa och försöka se bra ut, i samma mening, i en grupp där många har eller har haft ätstörningar eller annan skev inställning till kroppen och hälsa, då vill jag säga ifrån. Du FÅR göra det, men det skadar ju inte att vara lite öppen för responsen också.

Om du tror att jag tolkat dina faktiska preferenser på ett negativt sätt så är det olyckligt. Jag tror verkligen inte att det du menar med att "försöka se bra ut" liknar det jag får upp i huvudet som mest handlar om ångest och otillräcklighet och självhat. Inte alls! Jag vill också omge mig med folk som värderar sin hälsa! Så jag tror jag förstår vad du menar med dina preferenser. Men som sagt, det är inte dina preferenser som är mitt fokus utan ditt ordval och de associasioner du kan räkna med att ditt ordval väcker.

 

[Voeux]

Jag är uppväxt i en liten by på landet och hos oss var smalhetsnormen stark.

Jag vet att jag och en kompis gjorde ett ”bantningsschema” när vi var 8-9 år. Det stod hur mycket vi skulle motionera och vad vi skulle äta. Jag är uppväxt med en mamma som periodvis bantade så jag antar att det kan ha påverkat min bild av hur man skulle tänka kring mat och kropp.

Precis som någon annan så var jag alltid lite större än andra barn, jag fick mens när jag var 9 år och hade växt klart på längden när jag var 12. På gamla bilder på mig själv från mellanstadiet är det nästan absurt hur mycket större än mina klasskompisar jag var. Jag tyckte så klart att jag var tjock, och att andra tyckte det, men när jag nu ser på bilder så inser jag att det inte stämde.

Jag är bredaxlad och skulle nog inte kunna kallas för nätt oavsett hur smal jag hade varit, det i kombination med att jag var mycket längre gjorde såklart att jag upplevde mig som stor.

Fy så mycket onödig ångest det har inneburit i livet. Tänk så mycket energi vi skulle frigöra om vi istället hade en norm som gjorde att alla kroppsstorlekar var okej. Och alla pengar som läggs på bantningspreparat mm kunde läggas på cancerforskning!

Jag är född 86 och även om mitt kompisgäng inte Mätte och vägde så genomsyrade smalhetsnormen ändå. Minns när jag läste Bridget Jones dagbok i tidiga tonår där hon skriver upp sin vikt varje dag. Var hon under 55 kg så var hon glad, annars ledsen och misslyckad. Nu stod det iofs inte hur lång hon var men att en vuxen normallång kvinna som väger över 55 kg anser sig vara tjock säger nog en del om tidsandan. Det påverkade mig mycket. Fattar inte att jag fick läsa den.
Och alla tjejtidningar. Darling fanns inte i min by, upptäckte den inte förrän senare när den var på väg att läggas ner.

Känner igen mig så mycket i det ni skriver. Jag minns också att jag fick "tipset" av en vän att man förbränner mycket när man fryser, och därför kunde sova med fönstret öppet. Så det började jag göra och kallt som tusan var det. Jag tror jag var 11 då. Ju mer jag tänker på det ju fler sjuka saker jag kommer på.

Jag spenderade ofta hela somrarna i vår stuga på landet, och när jag började bli kring 10-11 år så började jag bli lite uttråkad där uppe. Jag hade inga jämnåriga kompisar där och min storebror var inte alltid uppe. Så jag började cykla upp till affären en gång om dagen och köpa en tidning. Frida, VeckoRevyn, Cosmopolitan osv. Jag minns så väl att nästan allting handlade om utseende, och killar. Jag klippte ut och samlade på mig tips på hur man kunde bli snyggare och smalare. När jag var 13 skrapade jag ihop några veckopengar och köpte en tvål som påstods ta bort celluliter och minska omkretsen på låren, jag hade hittat reklam om den i en utav tidningarna. Haha, alltså, för det första en helt orimlig produkt. För det andra hade jag inga celluliter - jag var ett barn.

Det var så många somrar och så många tidningar och ibland undrar jag om det hade gjort någon skillnad om jag inte läst allt det där. Vad jag hade kunnat lägga min tid och energi på

 

[Voeux]

En allmän fundering: Kan det inte vara så att en del av skillnaden i hur män dömer sina egna kroppar vs hur kvinnor dömer sina egna kroppar handlar om vems ögon de tar på sig när de gör det? För jag upplever att kvinnor ofta sätter hela sitt värde som individ/samhällsmedborgare/människa/person i direkt förhållande till sitt utseende, medan det för män oftare handlar om att en vill vara attraktiv sexuellt/romantiskt? Och att det då inte är lika kopplat till ens egenvärde som person huruvida en är snygg (vad det nu innebär) och därför inte blir en lika stor psykisk påfrestning så länge inte allt i livet kretsar kring relationer. Kort och gott: kvinnor dömer sitt utseende alltid för att samhället gör det alltid, män gör det i förhållande till den partner de vill attrahera. Grovt förenklat såklart, men det är så jag tänker kring det här med att utseendepreferenser är mer svårsmält som samtalsämne för kvinnor.

Jag tror absolut du har en poäng där.

 

[escodobe]

Jag tror absolut du har en poäng där.

Korta killar som menar att de är "shyssta killar" men inte får ligga för att de är korta...

 

[Voeux]

@Daff Känner igen mig i det du skriver. Jag har exakt samma kroppstyp som min mamma, och jag minns att hon försökte äta nyttigt, motionera osv. Vilket ju är bra för alla, men jag kopplade ihop det väldigt starkt med bantning och gå ner i vikt. Jag har aldrig andats en bokstav om det till någon, med tanke på min svåra anorexi som höll på att ta kål på hela familjen vill jag inte belasta dem med nån extratanke på det, men det är klart att det har påverkat mig.
Jag minns också att jag försökte banta under mellanstadiet och högstadiet. Det var dock när jag flyttade hemifrån på gymnasiet som det gick åt skogen, eller jag tyckte ju det var bra att äntligen få vara ifred med mitt bantande.

Och ja, jag tänker också ofta på sån onödig energi det tagit. Om jag använt hälften så mkt energi på kreativa saker som jag lagt på bantning och ångest så herregud vad jag kanske kunnat åstadkomma mkt

Jag kommer från en by kan väl tilläggas. Vi hade det ändå ganska lugnt i skolan och socialt, jämfört med mina kompisar inne i stan.

Jag tror det är väldigt känsligt vad man fått lära sig i hemmet. Jag har en vän som kämpar lite med sin kroppsuppfattning och äter periodvis osunt lite. Sist vi pratade om det så berättade hon att hennes föräldrar, framför allt hennes mamma, ofta har kommenterat folks vikt och pratat om personer som "blivit tjocka" eller "är tjocka". Hon var så arg när hon berättade om det eftersom hon nu i vuxen ålder, 35 år, har förstått vilken skada det gjort på hennes liv.

När jag flyttade hemifrån tyckte jag också att det var skönt att jag kunde äta hur lite jag ville utan att någon märkte det

 

[Voeux]

Korta killar som menar att de är "shyssta killar" men inte får ligga för att de är korta...

Jag uppfattar överlag att många män kopplar ihop utseende och attraktion i alldeles för hög grad. Kanske är det så att utseende är viktigt för dem själva i val av partner, så därför antar de att det måste vara deras eget utseende som det är fel på när de inte lyckas attrahera kvinnor. Medan bristen, i min erfarenhet, ofta ligger någon helt annanstans.

 

[durachiny]

Normer kan vara jobbigt om man inte lyckas eller vill följa dessa då det kan leda till en press att vara något man inte kan eller vill vara. Samtidigt kan total brist på normer även leda till en sorts vilsenhet i vad som förväntas eller hur man kan lyckas.

En norm för vad som anses attraktivt speciellt om det är kopplat till något fysiskt är något som i någon mån kan uppnås eller iaf kan man se vägen dit.

Jag vet inte riktigt vad som är bättre, att veta precis vad man förväntas vara och göra för att bli attraktiv eller att få infinna sig i "gör vad du vill men du får titta på resultaten om du gjorde rätt". Det är nog inte så att männen är befriade från krav eller förväntningar och att man bara kan vara sig själv, största skillnaden är nog att de inte är lika tydligt specificerade och inte lika kopplade till utseende utan istället sådan som status, framgång och inkomst.

Att känna att det skulle vara skönt att slippa förväntningar och krav på utseende baseras någon även till viss del i egot att man ser sin egen personlighet som bra och intressant och att man då har sitt värde där men det är väl ändå ganska naturligt av alla personer att tycka så om sig själv. Man själv är intressant och sen finns det den stora massan av andra, ointressanta personer men tråkig eller dålig personlighet.

Man måste inte göra något speciellt som man eller kvinna, man kan leva sitt liv ganska fritt göra som man vill, se ut hur man vill osv men då får man även leva med konsekvenserna av detta och jag ser det ofta som att när personer lägger så stor vikt vid normer och förväntningar att man gärna bara vill slippa den delen men samtidigt kunna få samma "avkastning" och det är inte riktigt realistiskt.

 

[Voeux]

Man måste inte göra något speciellt som man eller kvinna, man kan leva sitt liv ganska fritt göra som man vill, se ut hur man vill osv

Visst, säg det till alla med ätstörningar i tråden. Jag tror liksom de flesta vet att man "får göra lite som man vill" i livet men bevisligen så fungerar det inte riktigt så i praktiken för många.

Vi diskuterar egentligen inte normer i allmänhet i tråden. Jag tror inte det finns någon här som menar att alla normer bör förkastas. Men gällande just kropp så har vi haft en väldigt skadlig norm, uppenbarligen med tanke på de vittnesmål i tråden som enbart skrapar på utan kring detta mycket stora problem. Jag, och jag gissar att flera med mig, tycker att det är skönt att få prata om och ventilera hur det har varit. Idag anser jag som jag skrev tidigare i tråden att vi har ett betydligt mer hälsosamt ideal.

 

[Kenya]

för snabb post

 

[durachiny]

Visst, säg det till alla med ätstörningar i tråden. Jag tror liksom de flesta vet att man "får göra lite som man vill" i livet men bevisligen så fungerar det inte riktigt så i praktiken för många.

Vi diskuterar egentligen inte normer i allmänhet i tråden. Jag tror inte det finns någon här som menar att alla normer bör förkastas. Men gällande just kropp så har vi haft en väldigt skadlig norm, uppenbarligen med tanke på de vittnesmål i tråden som enbart skrapar på utan kring detta mycket stora problem. Jag, och jag gissar att flera med mig, tycker att det är skönt att få prata om och ventilera hur det har varit. Idag anser jag som jag skrev tidigare i tråden att vi har ett betydligt mer hälsosamt ideal.

Nej det fungerar inte alltid så i praktiken att allt är frid och fröjd för alla, jag är själv en utav personerna som har och fortfarande lider av diverse ätstörningar och du har helt rätt i att det finns mycket i normer och samhället som är triggande, skadligt och som skapar problem. Jag tror däremot inte att det finns någon sådan lösning som gör att allt eller ens mycket blir frid och fröjd om man bara "ändrar den lilla detaljen" utan det skulle mest bara förskjuta problem till något annat istället.

Det finns mycket lidande och problem men jag tycker att det romanticeras för mycket om alternativa verkligheter där allt är så mycket bättre, jag tror inte riktigt att det funkar så.

 

[Voeux]

Nej det fungerar inte alltid så i praktiken att allt är frid och fröjd för alla, jag är själv en utav personerna som har och fortfarande lider av diverse ätstörningar och du har helt rätt i att det finns mycket i normer och samhället som är triggande, skadligt och som skapar problem. Jag tror däremot inte att det finns någon sådan lösning som gör att allt eller ens mycket blir frid och fröjd om man bara "ändrar den lilla detaljen" utan det skulle mest bara förskjuta problem till något annat istället.

Det finns mycket lidande och problem men jag tycker att det romanticeras för mycket om alternativa verkligheter där allt är så mycket bättre, jag tror inte riktigt att det funkar så.

Jag håller inte med, jag tycker absolut att normer kan göras bättre utan att de förskjuts till något annat. Kvinnors kroppar tycker jag är ett tydligt exempel på detta. Heroin-chic och självsvält och betydligt mer skadligt än vältränad och normalviktig som är idealet idag. Det finns alltid problem med normer, det håller jag med om. Det är nog en verklighet som vi inte kan komma ifrån. Men hur normerna ser ut går att påverka. I helgen fick vi vår första kvinnliga vice-president i USA, som dessutom är både afroamerikan och sydasienamerikan. Har väldigt svårt att se en baksida med att normen har breddats så mycket.

Jag är inte ute efter ett normlöst samhälle. Alla kommer möta besvärliga sociala regler under sin livstid och behöva förhålla sig till dem. Men jag identifierar gärna de normer som är mest skadliga, och ändrar detta till något mindre skadligt.

 

[Kenya]

En norm för vad som anses attraktivt speciellt om det är kopplat till något fysiskt är något som i någon mån kan uppnås eller iaf kan man se vägen dit.

Jag vet inte riktigt vad som är bättre, att veta precis vad man förväntas vara och göra för att bli attraktiv eller att få infinna sig i "gör vad du vill men du får titta på resultaten om du gjorde rätt". Det är nog inte så att männen är befriade från krav eller förväntningar och att man bara kan vara sig själv, största skillnaden är nog att de inte är lika tydligt specificerade och inte lika kopplade till utseende utan istället sådan som status, framgång och inkomst.

Ett problem är ju att många normer inte alls är rimliga mål med en tydlig väg dit. Om man t.ex. har en kroppstyp med mer hull än vad som är snygg-normen i samhället, och inte kan bli sådär normsmal utan att äta mindre än vad som är nyttigt i vardagen? Vad ska man göra då? Man ska ju vara smal OCH hälsosam. Man förväntas ju också klara av detta utan att utveckla issues så att man enkelt kan hantera mäns tanklösa kommentarer om saken.

 

[durachiny]

Ett problem är ju att många normer inte alls är rimliga mål med en tydlig väg dit. Om man t.ex. har en kroppstyp med mer hull än vad som är snygg-normen i samhället, och inte kan bli sådär normsmal utan att äta mindre än vad som är nyttigt i vardagen? Vad ska man göra då? Man ska ju vara smal OCH hälsosam. Man förväntas ju också klara av detta utan att utveckla issues så att man enkelt kan hantera mäns tanklösa kommentarer om saken.

På samma sätt som man måste acceptera att man inte kan fylla normen eller snarare det "mest eftertraktade" oavsett vad det gäller. Bara för att man ser coola rika framgångsrika personer på insta med snygga bilar och lyxig livsstil så kan man antingen "välja" (ja jag vet att det inte alltid är ett val) att försöka uppnå det ouppnåeliga eller så tittar man runt sig och ser att de allra flesta inte lever så.

Det är inte som att man för att man har lite hull eller inte ser perfekt ut blir paria eller anses helt oattraktiv, man är bara inte snygg enligt den såkallade normen precis som personen som inte lever det perfekta livet i flärd och lyx inte är den perfekta attraktionen enligt mansnormen men livet går vidare ändå.

Så länge det finns fria marknader och kändisar så kommer alltid normer finnas och skapas och alla kommer inte kunna uppnå alla normer och därmed kommer känslor och problem runt detta uppstå. Skulle vi få bort samhälls och skapade normer så skulle istället biologiska normer gälla och alla kommer inte alltid kunna fylla dessa heller.

 

[Kenya]

På samma sätt som man måste acceptera att man inte kan fylla normen eller snarare det "mest eftertraktade" oavsett vad det gäller. Bara för att man ser coola rika framgångsrika personer på insta med snygga bilar och lyxig livsstil så kan man antingen "välja" (ja jag vet att det inte alltid är ett val) att försöka uppnå det ouppnåeliga eller så tittar man runt sig och ser att de allra flesta inte lever så.

Det är inte som att man för att man har lite hull eller inte ser perfekt ut blir paria eller anses helt oattraktiv, man är bara inte snygg enligt den såkallade normen precis som personen som inte lever det perfekta livet i flärd och lyx inte är den perfekta attraktionen enligt mansnormen men livet går vidare ändå.

Så länge det finns fria marknader och kändisar så kommer alltid normer finnas och skapas och alla kommer inte kunna uppnå alla normer och därmed kommer känslor och problem runt detta uppstå. Skulle vi få bort samhälls och skapade normer så skulle istället biologiska normer gälla och alla kommer inte alltid kunna fylla dessa heller.

Jag tror nog att de flesta enkelt kan acceptera att coola rika framgångsrika personer med lyxig livsstil lever liv man själv inte enkelt kan skaffa sig, och som troligtvis inte är kompatibelt med övriga mål i livet.

Problemet är ju när ens mamma har ojat sig över att grannen börjar bli tjock. När ens pappa sagt åt en att man borde tänka på vad man stoppar i sig utan att ta hänsyn till hur det tolkas i kombination med vad som står i veckotidningarna. Att som tolvåring ha lagt helt orimligt mycket tid på att fundera över vad tjocka lår egentligen är och hur man undviker dem för att viktiga personer i ens liv verkar tycka att det är viktigt. Sånt skapar en direkt koppling mellan vissa saker och ens eget känsloliv. Sen kan man tänka hur logiskt som helst, men känslorna finns där ändå. Inprogrammerat liksom.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Jag tolkar det som att du vill säga att om man är tillräckligt smart och har lite perspektiv på tillvaron så blir utseendenormer inte ett problem? Bara att ta sig i kragen liksom? Eller tolkar jag dig fel?

 

[durachiny]

Jag tror nog att de flesta enkelt kan acceptera att coola rika framgångsrika personer med lyxig livsstil lever liv man själv inte enkelt kan skaffa sig, och som troligtvis inte är kompatibelt med övriga mål i livet.

Problemet är ju när ens mamma har ojat sig över att grannen börjar bli tjock. När ens pappa sagt åt en att man borde tänka på vad man stoppar i sig utan att ta hänsyn till hur det tolkas i kombination med vad som står i veckotidningarna. Att som tolvåring ha lagt helt orimligt mycket tid på att fundera över vad tjocka lår egentligen är och hur man undviker dem för att viktiga personer i ens liv verkar tycka att det är viktigt. Sånt skapar en direkt koppling mellan vissa saker och ens eget känsloliv. Sen kan man tänka hur logiskt som helst, men känslorna finns där ändå. Inprogrammerat liksom.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Jag tolkar det som att du vill säga att om man är tillräckligt smart och har lite perspektiv på tillvaron så blir utseendenormer inte ett problem? Bara att ta sig i kragen liksom? Eller tolkar jag dig fel?

Du tolkar mig rätt i att i slutändan så ligger mycket av det hela i hur man hanterar det (och då hur vi blir lärda att hantera det) men jag har inte den hårda approachen på så sätt att jag tycker att folk som "inte klarar av det" är svaga eller korkade eller "deras egna fel" utan mer att lösningen och då en mer skalbar sådan ligger nog mer i fokus på att som samhälle utrusta och utbilda (och såklart hjälpa de som mår dåligt pga det) varandra att klara av att hantera det och se "bortom det" (och då tror jag även att det blir mindre intressant att använda det som marknadsverktyg) snarare än försöka få bort förekomsten av det.

Lite som att det kommer vara mer realistiskt med vaccin snarare än att för alltid hålla socialt avstånd för att få död på covid.

 

[Voeux]

Du tolkar mig rätt i att i slutändan så ligger mycket av det hela i hur man hanterar det (och då hur vi blir lärda att hantera det) men jag har inte den hårda approachen på så sätt att jag tycker att folk som "inte klarar av det" är svaga eller korkade eller "deras egna fel" utan mer att lösningen och då en mer skalbar sådan ligger nog mer i fokus på att som samhälle utrusta och utbilda (och såklart hjälpa de som mår dåligt pga det) varandra att klara av att hantera det och se "bortom det" (och då tror jag även att det blir mindre intressant att använda det som marknadsverktyg) snarare än försöka få bort förekomsten av det.

Lite som att det kommer vara mer realistiskt med vaccin snarare än att för alltid hålla socialt avstånd för att få död på covid.

Det ena behöver väl inte utesluta det andra, tänker jag. Det är väl fullt rimligt att både arbeta för mer sunda normer och samtidigt lära sig hantera upplevda förväntningar från samhället.

När jag pratar om skadlig normer så är inte det heller samma sak som att jag sätter mig på rumpan och förväntar mig att samhället ska bli snällare. Du får inte tolka den här diskussionen som att alla i tråden avsäger sig allt egenansvar att hantera svåra saker i livet. Men jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp med samma skeva kroppsuppfattning som jag gjorde. Tack och lov så verkar det vara fler som tycker samma sak och dessa tidningar skriver inte samma skit längre. Jag tänker inte luta mig tillbaks och acceptera att saker är skit, historien har visat oss gång på gång att saker går att förändra till det bättre. En vilja att förändra normer behöver inte vara samma sak som att man är en snöflinga, helt enkelt.

 

[Fruentimber]

Du tolkar mig rätt i att i slutändan så ligger mycket av det hela i hur man hanterar det (och då hur vi blir lärda att hantera det) men jag har inte den hårda approachen på så sätt att jag tycker att folk som "inte klarar av det" är svaga eller korkade eller "deras egna fel" utan mer att lösningen och då en mer skalbar sådan ligger nog mer i fokus på att som samhälle utrusta och utbilda (och såklart hjälpa de som mår dåligt pga det) varandra att klara av att hantera det och se "bortom det" (och då tror jag även att det blir mindre intressant att använda det som marknadsverktyg) snarare än försöka få bort förekomsten av det.

Det här är ju en alldeles utmärkt approach när man vill lägga ansvaret på individen istället för strukturerna. De som upplever diskriminering på grund av fetma, hudfärg, religionstillhörighet etc, de ska lära sig "hantera det"?

Du skjuter ju fullständigt bredvid mål om du på allvar anser att vi ska lägga utbildning och resurser på att lära folk "hantera" skadliga normer istället för att ändra normerna i sig.

 

[durachiny]

Det här är ju en alldeles utmärkt approach när man vill lägga ansvaret på individen istället för strukturerna. De som upplever diskriminering på grund av fetma, hudfärg, religionstillhörighet etc, de ska lära sig "hantera det"?

Du skjuter ju fullständigt bredvid mål om du på allvar anser att vi ska lägga utbildning och resurser på att lära folk "hantera" skadliga normer istället för att ändra normerna i sig.

Apropå tolka som fan läser bibeln.

 

[Fruentimber]

Apropå tolka som fan läser bibeln.

Verkligen?