Enya
Trådstartare
Har läst några trådar här om tex skänklar som inte är där de ska vara osv. och tänkte då att det hade varit intressant att höra med er andra om vad ni har för småfel som ni är medvetna om men "glömmer" och försöker rätta till men inte alltid lyckas!
Skulle jag räkna upp alla mina skulle jag bli deprimerad.... så jag tar bara några!
* Jag tittar ner på hästen och har fått den klassiska kommentaren " titta inte på hästen, det kan du göra i stallet" log inombords när jag hörde det för den är så klassisk!!
* när jag rider på volt lutar jag mig innåt
* på volt faller min ytterskänkel helt bort från hästen jag tar spjärn i stigbygeln och håller balansen så den pekar ut från hästen helt!
* min högerhand håller lite extra i tygeln så att hästen blir mer eller midnre ställd åt höger oavsett varv... just för att hon genar konstant, ett försök att hålla henna på rätt ställe, men det är ju fel Det går automatisk och när jag upptäcker det (när jag tittar ner!!!!) så försöker jag rätta till det.
Skulle kunna fortsätta, men det är inte bra för mitt självförtroende
* Däremot tror jag (!!) att jag fått ordning på händerna lite grann, de läggs inte förrän jag står still med hästen och blir mer avslappnad
* Jag har de två senaste gångerna börjat att inte luta mig fram, kört en ramsa i skallen när jag blir rädd av att hon bara springer "luta dig bak, luta dig bak, håll balansen, hon stannar snart!!" och det FUNKAR!!!! Hon saktar ner och blir lite kinkig för att hon inte kan dra i väg på samma vis.
* Jag har också börjat att tänka på att inte låta tyglarna glida, håller emot när hon knycker på nacken för att få längre tyglar, och känner nu rycket i handen istället för att släppa tyglarna. Förut har hon knyckt på nacken och fått längre tyglar, kört upp huvudet och travat i väg och så har jag suttit där med 3 m tyglar och försökt hala in dem och få stopp på henne igen. Jag har inte riktigt vågat hålla emot, synd om munnen ju, men nu känns det lite som att hon får ta det när hon själv rycker. Hon tycker att skritt är en totalt överksattad gångart och trav är favoriten- tror det till viss del har med överskottsenergi och till viss del rasen att göra.....
* Jag har också börjat att inte tillåta henne själv öka utan det ska vara jag som bestämmer när vi ska trava och hur fort vi ska trava samt när vi ska sluta trava.
Och plötsligt har jag en häst som lyssnar mer på mig!
Ni då?
Skulle jag räkna upp alla mina skulle jag bli deprimerad.... så jag tar bara några!
* Jag tittar ner på hästen och har fått den klassiska kommentaren " titta inte på hästen, det kan du göra i stallet" log inombords när jag hörde det för den är så klassisk!!
* när jag rider på volt lutar jag mig innåt
* på volt faller min ytterskänkel helt bort från hästen jag tar spjärn i stigbygeln och håller balansen så den pekar ut från hästen helt!
* min högerhand håller lite extra i tygeln så att hästen blir mer eller midnre ställd åt höger oavsett varv... just för att hon genar konstant, ett försök att hålla henna på rätt ställe, men det är ju fel Det går automatisk och när jag upptäcker det (när jag tittar ner!!!!) så försöker jag rätta till det.
Skulle kunna fortsätta, men det är inte bra för mitt självförtroende
* Däremot tror jag (!!) att jag fått ordning på händerna lite grann, de läggs inte förrän jag står still med hästen och blir mer avslappnad
* Jag har de två senaste gångerna börjat att inte luta mig fram, kört en ramsa i skallen när jag blir rädd av att hon bara springer "luta dig bak, luta dig bak, håll balansen, hon stannar snart!!" och det FUNKAR!!!! Hon saktar ner och blir lite kinkig för att hon inte kan dra i väg på samma vis.
* Jag har också börjat att tänka på att inte låta tyglarna glida, håller emot när hon knycker på nacken för att få längre tyglar, och känner nu rycket i handen istället för att släppa tyglarna. Förut har hon knyckt på nacken och fått längre tyglar, kört upp huvudet och travat i väg och så har jag suttit där med 3 m tyglar och försökt hala in dem och få stopp på henne igen. Jag har inte riktigt vågat hålla emot, synd om munnen ju, men nu känns det lite som att hon får ta det när hon själv rycker. Hon tycker att skritt är en totalt överksattad gångart och trav är favoriten- tror det till viss del har med överskottsenergi och till viss del rasen att göra.....
* Jag har också börjat att inte tillåta henne själv öka utan det ska vara jag som bestämmer när vi ska trava och hur fort vi ska trava samt när vi ska sluta trava.
Och plötsligt har jag en häst som lyssnar mer på mig!
Ni då?