Vid en utsatt situation är det väl inte speciellt konstigt att man "tillkallar" nån slags högre makt, när man själv känner att man håller på att tappa fotfästet? Precis som att man gärna tyr sig till en person som är stark och trygg, en "flockledare". Det är nog ganska mänskligt. Sen behöver det ju inte vara GUD som sådan. Man känner sig liten och maktlös och kanske får ångest över döden? För mig har det inte så mycket med religiösa åskådningar att göra.
Jag är så krass att jag tänker att det kan handla om något så enkelt som hur vi är vana vid att prata, språkligt och kulturellt. "Gud hjälp mig" eller något liknande är vad man så att säga "kan" säga i vissa nödsituationer. Jag tycker att det är förhastat att tolka det som att man tror på gud när det kniper.