Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

[MiaMaria]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Jag har haft häst sedan jag var liten. I en period när jag var i 20-års åldern höll jag uppe med ridning och hästar, flyttade runt, reste osv. Sen köpte jag häst igen. Några år senare fick jag barn. Jag hade då två hästar. Efter ett par år insåg jag att jag inte hann med mina hästar på ett bra sätt, och sålde dem. Det kändes skönt för jag hade fokus på min son då. Jag red sen andras hästar i några år, men tröttnade på det och la av helt i 4 år. Så började jag så smått igen, red andras hästar, skaffade sen foderhäst och till sist köpte jag egen häst igen. Nu bor jag på egen gård och har tre hästar. De perioder jag varit utan häst har varit sköna uppehåll, men jag har alltid saknat hästarna. Det är oerhört svårt att vara helt utan häst, även om jag också känner att det tar mycket tid och pengar ibland.

Ta ett uppehåll om du känner dig trött på det. Tror säkert att du kommer att längta och känna glädje över att ha häst igen så småningom!!

 

[Luff]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Kl
Jag har varit hästtjej sen 1975 - och haft en period utan hästeriet då jag utbildade mig, 96-98 och födde barn i dec 98.
Då sonen var ett halvår gick det dock hästar i hagen igen.
9 år senare är hagen tom och har så varit i över ett år.
Det är skönt att slippa skitiga hästar i skitväder.

Men dom fattas mig, och jag tror nog att snart så kommer det att ramla in häst i mitt liv igen, jag vet inte riktigt hur men dom börjar smyga närmare...

 

[caradan]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

*kl*
jag har haft två uppehåll i mitt liv.
Första var efter gymnasiet, fanns så mkt annat att göra. Fick barn i samma veva oxå. Efter barn nr 2, när hon var 3 månader (knappt) så köpte jag två hästar!!! Hade då haft uppehåll i ca 4 år.

Andra var då vi flyttade från dalsland till götet. Blev då själv med två små barn och hade ett uppehåll i nästan 3 år. I höstas kom jag igång igen och nu kan inget stoppa mig. Rider på ridskola 1 gång/vecka och medryttar häst där i mellen. Ska sälja nuv hus så jag får råd att köpa egen häst igen.

Nu vill jag ALDRIG sluta. Ville jag eg inte nu senast heller men had einga möjligheter att fortsätta.

 

[tahoi]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Mitt tips är att du packar ner varenda pryl som har med hästar att göra i en låda, och tar så lång tid som du behöver och bara ignorerar allt som har med hästar att göra. Läs böcker om aliens istället för hästar, lägg tiden du normalt använder till morgonfodring på ditt eget utseende, titta på spännande filmer en regnig dag istället för att stå i en hage och skyffla lera. Ja, du fattar: ta en paus! Hoppas att du kommer tillbaka till hästarna igen!

 

[Libertine]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

*knapplån*

Det är snart ett halvår sedan jag la ner hästeriet. Mest pga dålig stämning i stallet, plus att jag inte kände någon som helst lycka över ridningen längre. Man kan väl säga att jag tappat gnistan, helt enkelt. Harva runt i ridhus på enformiga lektioner i 45 minuter per vecka? Nej, då kan jag lika gärna vara utan.

Ibland kan jag känna att jag saknar några av ridskolehästarna, men på samma gång vågar jag inte fästa mig vid dem, för vem vet hur länge de håller innan de måste säljas eller avlivas?

Kanske att jag kommer tillbaka till hästarna någon dag, men ridskola lär jag nog aldrig mer gå på.

 

[Lillgangstah]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Min ponny blev för liten... Blir ev. att jag börjar igen om jag lyckas få jobb så jag kan köpa en häst

 

[transmission]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Varför känns medryttarhäst i Stockholm omöjligt? Det finns ju hur mycket hästar som helst på alla håll och kanter runt den här stan!

Oftast väldigt dyrt och man får oftast åka långt för att komma dit man ska.

 

[Zab]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Så nu till min fråga: Ni som slutat med hästar, varför gjorde ni det?

Jag slutade nästan med hästar. Det som höll mig kvar var att jag ägde en häst, och pappa ägde en. Jag kan ju inte sälja pappas häst ignorera den eller lämna den ensam utan kompis.
Det var efter en olycka. Jag tvivlade redan på min egen förmåga, speciellt anghående att rida hästen på ett sätt som inte slet ut den, dvs felbelasta den på något sätt. Att som första häst köpa en oinriden travare var ett misstag, men jag ångrar det inte nu. Jag krossade handleden som aldrig kommer bli bra igen, blev rädd och bestämde mig för att nu var det slut med ridning. Några månader ov promenader och m,arkarbete följde.
Sen såg jag en lapp om en ridinstruktör i akademisk ridning och kontaktade henne.. hon har hjälpt mig enormt och nu rider jag på hästen som förstörde min handled igen. Och är inte märkbart rädd. Även om allt går skit ibland och jag har noll kroppskontroll.

Men det var nära att jag gav upp allt då.

 

[rozie]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

För mig dog hästintresset en längre tid efter att jag arbetade med häst, Lönen var alldeles för låg, avtalen var fallfärdiga - om de ens fanns ... och hästarna behandlades som maskiner. Jag hann knappt med mina egna och det blev en "måstekänsla" att ta hand om dem efter arbetsdagarna som var vansinigt långa. Höll mig borta något år från egna hästar, lånade ut dem och den enda anknytningen jag hade var genom min bästa väns hästar. Som högst klappade jag dem i hagen.

Sedan tog jag upp det igen, men gick ut för hårt. Jag hade förmodligen en undermedveten plan att hinna "ta igen" allt det jag missat med tävlingar och träning. Pang. Tröttnade igen. Ekonomin bidrog också till att lusten falnade. Jag började på Universitetet istället.

Men, efter det, tog jag en längre sabbatstid. Hjälpte min bästa vän att pyssla, red möjligtvis någon gång och gjorde stallsysslorna så att hon slapp. Och då. *poff* Så insåg jag vad mitt hästintresse verkligen gick ut på. Jag insåg att det inte alls var tävling och stenhård träning jag ville hålla på med. Jag ville vara ett med hästen. Så, nu kan inget stoppa mig igen. Aldrig.

 

[pinky]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Jag har aldrig slutat med hästar tidigare (är 28 år), men står faktiskt inför Det Stora Valet alldeles just nu, i denna stund...
(Har haft en jättejobbig natt med mycket grubblande.)

Jag har en unghäst som funkar kanonbra just nu, allt flyter på och vi blir mer och mer överens för varje dag.

Samtidigt kommer jag mer och mer till insikt att det inte är försvarbart att utsätta mitt förhållande till min sambo för de ekonomiska påfrestningar som mitt hästägande innebär. Jag går med nöd och näppe runt på min lön varje månad, och då betalar jag ändå mycket mindre av våra gemensamma kostnader än vad han gör.

I framtiden, med eventuella husköp och barn blir det verkligen ohållbart, då våra gemensamma kostnader ökar...

Så, det vore anledningen till att jag slutade med hästar, (eller åtminstone gick från hästägare till ridskoleryttare) om jag bestämmer mig för att göra det.

 

[Zanuzzi]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Hej.

Jag känner så väl igen mig. Jag trodde oxå att jag skulle ägna hela livet åt hästarna, men det komme rinte bli så för mig.

Precis som du har jag haft otur med kusarna. Alla jag ahr tyckt om har försvunnigt på något sätt: blivit avlivade, sålda, bortlånade osv. Antar att det blir så när man inte har egen häst.

När förra medryttarhästen såldes gick hjärtat i kras och inget blev som förut. (Har skrivit om detta i en tråd jag skapade för ett tag sedan - "I stort behov av råd"). Det var inte kul längre. Jag red underbara hästar, red för en underbar instruktör som utbildade mig helt gratis, hennes ston fick föl och allting borde ha varit perfekt. Men som sagt, det var inte det. Det var bara jobbigt och vidrigt och hemskt.

För min del tror jag att det mest handlar om en enorm saknad efter en häst som förändrade hela mitt liv och gjorde mig till en bättre människa. Vad som händer när/om den saknaden försvinner vet jag inte. Kanske kommer lusten och viljan tillbaka då.

Just nu är det bara jobbigt med hästarna. Jag rider en gång i veckan på ridskola. Jag har trots allt ridit hela livet och jag vågar helt enkelt inte ta steget fullt ut och sluta helt. Jag ahr ingen aning om vad som kommer hända med mig om jag gör det. Men det är bara jobbigt och jag känner "nej nej nej" när jag ska åka till stallet. Orkar inte med att åka till min f.d. instruktör, trots att jag avgudar både henne och hästarna och vill titta på fölen. Är snäll mot mig själv och låter bli, helt enkelt. Jag brukar tänka att jag sak göra det, men det blir aldrig av.

Just nu är det ganska skönt att vara hästlös. Kan fokusera bara på mig själv, skola, kompisar osv. Samtidigt som jag känner så himla trasig. Jag är en halv människa, delad. Inte hel lixom när hästarna saknas.

Så ett helt liv utan hästar kommer det nog inte bli. Men just nu måste jag leva utan pållarna, helt enkelt.

Önskar dig ett varmt lycka till i livet

 

[Monalisa]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Jag slutade med hästar när jag var 16 år (precis som många andra). Anledningen var att jag hade ett fritidsintresse till och tiden räckte inte till båda. När min dotter började rida för 8 år sen insåg jag hur mycket jag saknat "hästeriet". Rider ännu inte själv (för tung, jobbar på det ) men tycker om att vara i stallet, finns ju så mycket annat att göra förutom rida. Dottern har en åring som än så länge hanteras och busar med kompisarna i hagen, men det blir ju mer arbete med honom framöver. Utgår ifrån att dottern kommer att behöva hjälp med praktiska saker när skolarbetet kommer i intensiva faser de närmaste åren (går i 8:an) , men det gör jag gärna eftersom hon verkligen tar ansvar och sköter allt jättebra nu.
Sen är det så oavsett vilket intresse man har, att allt går i vågor (precis som livet, jobbet osv), det är inte alltid toppenkul. Tyvärr kan man ju inte strunta i hästen några veckor medan man däremot tex kan ställa golfklubborna i hörnet och ta en paus.
Jag tror det är viktigt att gå på magkänslan, vad känns bra för mig just nu i detta skedet av livet!

 

[Kattennizze]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Kl
Jag tog en paus på drygt 1 år efter att min så älskade häst dömdes ut och avlivades. Och det var väldigt bra. Men hästeriet är någon jäkla drog är man en gång biten, så går det inte att släppa...Idag har jag en ny häst, men på lösdrift med fullservice, så jag inte behöver ägna min tid åt värdelös mockning och fylla höpåsar etc. Det orkar jag inte med, så min lösning med lösdrift fungerar väldigt bra för mig och för min häst givetvis!. Om jag skulle behöva ta hand om min häst tre gånger om dagen skulle jag nog raskt sluta med hästar, jag behöver tid för annat också i mitt liv.

 

[pinky]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Men hästeriet är någon jäkla drog är man en gång biten, så går det inte att släppa...

Det är ju det som är så jäkla svårt...

Jag kan verkligen inte se mig utan häst, tankarna går och maler att jag ju i stort sett sitter här och väljer mellan de två jag älskar mest. Gör man verkligen så?? Det känns ju helt vansinnigt...

 

[danilo]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Anledningen varför: studentliv.

Alltså brist på pengar och ett sug efter att göra annat ett tag (fika, träna, spela teater etc.). Jag vet att jag i framtiden kommer att ägna mycket tid åt en framtida häst, och då vill jag passa på att nu ha mycket tid över åt annat. Dessutom är jag så fruktansvärt trött på att vara medryttare och åka buss flera mil, och slita och träna andras hästar. Det är kul ett tag, men inte i längden. Jag gillar att själv sätta upp mål och nå dom - det är svårt med andras hästar.

Jag tycker det låter som om du har haft en enorm otur - tro inte att det beror på dig eller så, bättre hästar och vackrare tider kommer nog helt säkert i framtiden.

 

[mariajonsson]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Jag slutade för att min häst blev sjuk och var tvungen att tas bort och att jag studerade och det var så mycket annat som jag ville göra.
MEN....tjugo år senare har jag en liten kille som började prata om att han ville ha häst! Jag hängde på omedelbart
Vi har både mark och stall så jag blev överlycklig att få börja om. Det blev en urgullig shettisdam som var vänligheten själv, Bella, som Axel fullständigt avgudade. Och det kändes bra för mig att få börja om försiktigt med en liten en (något ringrostig)

Det är nu fyra år sen och vi har nu tre hästar i stallet, varav två är dräktiga och ska föla i sommar. Och det är så roligt för våra två flickor (ena 22 och den andra 5) är lika tokiga som jag!

Vår kille Axel som var den "tändande gnistan" slutade totalt rida när hans älskade Bella togs bort i fång för två år sedan. Ibland har han varit i stallet men det var ingen gnista, ingen lust.

Men han har faktiskt börjat bli intresserad igen. Det är inte ofta som han rider men jag ser ju hur killen växer en dm varje gång.
Vi har en gammal connemaratant på 27 år som är tryggheten själv som han kommer jättebra överens med.

Så jag är övertygad om att man som "hästmänniska"(ålder oviktig) behöver vissa pauser, men man kommer nog aldrig "över" hästintresset

Här är en bild på Axel 8 år och hans nya försök på hästryggen.

 

[heylan]

Sv: Sluta med hästarna - Varför gjorde ni det?

Jag är som du, precis vid vägskälet, om jag ska sluta eller ej... Jag vet ju att hästar är mitt liv. Jag älskar min nuvarande häst och har aldrig haft en sådan bra relation med någon häst tidigare och vill egentligen inte alls sälja honom. Men. Energin tryter. Jag har alltid dåligt samvete antingen för hästen eller för hunden. Är trött på att alltid måsta pussla med pengarna. Är trött på att aldrig kunna åka på semester och att tom en helg på Öland ska vara knepig att få ihop till. Tycker att det är kul när jag väl kommer iväg och upp på hästen. Men jag kommer mig aldrig för att rida mer än tre-fyra dagar i veckan. Max. Skulle helt klart vara roligare att stå någonstans där det finns bättre träningsmöjligheter och mer folk, men där sätter ekonomin stopp... Usch...jag vet inte.