Känns väl egentligen lite för personligt att skriva detta såhär öppet, då jag har tillräckligt mycket info ute här för att man lätt ska kunna lista ut vem jag är IRL. Men snälla, om någon känner mig IRL, försök "bortse" från det.
Till att börja med: Jag är allergisk mot fisk, koriander och mandel. Reaktionen är att jag kräks.
Min släkt här är inte heller så stor, vi är inte ens 2-siffrigt antal personer.
Hursom. Då är det så att det är en släkting som återkommande brukar hålla i de flesta högtiderna (jul, påsk osv.) då denne har störst hus och mest plats. Jag har absolut ingenting emot varken henne eller hennes familj. Absolut inte. Men hon verkar ha något emot mig, eller jag vet inte vad.
För hon "ignorerar" mina allergier. Och har gjort så hela mitt liv.
Trots att hela min nära släkt (inte bara denna och dennes familj) bor nära, träffas vi max 5-6 ggr/år. Tyvärr. Men hursom. Då brukar jag ringa och påminna "festfixar-släktingen" om mina allergier någon vecka innan varje högtid (för när det går flera månader emellan kan man ju faktiskt glömma!), och även passa på att tipsa om märken som passar (t.ex. prinskorv utan koriander, chokladtårta utan mandel osv.). Men ändå misslyckas släktingen varenda gång med att köpa/hitta på saker utan sådant jag är allergisk emot. Varje gång är det prinskorv med koriander, 51530 sorters sill, lax, kokt potatis och prinsesstårta. Alltid slutar det med att jag äter kokt potatis och (vid påsk) en ägghalva till huvudrätt, och en banan medans övriga äter tårta.
Efter snart 20 år har jag lessnat, och idag stod jag t.om. över påsklunchen för att jag bara blir så förbannad.
Att någon annan av oss andra släktingar skulle hålla i högtiderna är tyvärr inte möjligt. Endera är de för gamla eller så har de (gäller oss) för litet hus med för dålig planlösning. Och nej, denna "glömska" släkting är inte gammal. Hon är idag i 55 års åldern.
Att köpa med sig egen mat till bara mig skulle ju kunna vara ett alternativ, men det känns som att det inte ska behövas (uppenbarligen gör det ju det, men ska det inte räcka att ringa och påminna inför varje högtid egentligen?)
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För utöver ovanstående problem har jag ingenting emot denna släkting. Hennes familj har jag absolut ingenting emot, och vill gärna passa på och träffa de, då vi ju som sagt träffas så få gånger per år. Men jag är så förbannat trött på kokt potatis, kokt ägg och banan. Jag vill kunna äta korven som de andra, jag vill kunna ta mig en tårtbit till efterrätt. Kan tillägga att jag varje gång brukar "skälla" lite och påtala att jag minsann ringde 1,5 veckan innan och påminde om mina allergier, men då kontrar hon bara med att "Oj förlåt, jag glömde bort. Det ska inte hända igen.". Men det gör ju det ändå.
Hur ska jag hantera problemet? Att ringa och påminna hjälps ju uppenbarligen inte. Ska jag behöva ta med mig en egen korg med mat? Eller ska jag skita i att komma varje gång, fast jag egentligen vill träffa släkten?