Skrikiga barn (utbruten från Make som inte klarar av jämställdhet/föräldraskap)

[Inte_Ung]

Jag tror kanske inte är att bussen är en bra indikator på skrikiga barn är i största allmänhet. Om inte annat för att de som har barn som ofta skriker i såna miljöer tenderar att undvika att åka buss...

Det är väldigt många människor som inte har något val på det viset. De måste till jobbet och barnen till barnomsorg.
Så det tror jag faktiskt inte på.

 

[SiZo]

Good to know.

Och om man har ett barn som alltid var nöjd och glad som bebis och ett som inte alls var så, är man en halvbra förälder då?

Jag som förvisso inte har barn, men ändå har insyn i olika vänners barn och deras liv skulle påstå att det inte riktigt är så enkelt. Barn är precis som folk, olika. Det är ju samma sak med djur. Jag kan använda en träningsmetod på 10 hästar och det fungerar super, och sen kommer den 11:e som gör att man kliar sig i huvudet och ifrågasätter om man överhuvudtaget vet vad som är bak och fram på en häst

Och jag inbillar mig att barn är typ 100 ggr mer komplicerade än vad hästar är. Klart att det är svårt om man får ett barn med speciella behov!

 

[Lobelia]

Då så skall man nog fundera över vad man gjorde olika.
Men andra barnet kan man ha lärt sig och med första så fanns ingen konkurrens.
Det är svårare att hålla två barn lyckliga än ett ensamt barn.

Och med 3 barn? Min äldre syster skrek sig igenom många timmar, jag var tyst och snäll och min yngre syster mitt emellan.

Hade mina föräldrar glömt hur man tröstar ett barn? Och farmor och mormor också (de hade samma upplevelse, farmor var dagmamma åt oss alla tre, men inte samtidigt), eller kan det kanske vara så att vi var olika?

 

[Bexzor]

Du skall snarare känna dig som en bra förälder.
Bra föräldrar får nöjda och glada barn.
Förutsatt att barnen är friska då.

Det är en myt som borde sluta spridas.

 

[Bexzor]

Jag som förvisso inte har barn, men ändå har insyn i olika vänners barn och deras liv skulle påstå att det inte riktigt är så enkelt. Barn är precis som folk, olika. Det är ju samma sak med djur. Jag kan använda en träningsmetod på 10 hästar och det fungerar super, och sen kommer den 11:e som gör att man kliar sig i huvudet och ifrågasätter om man överhuvudtaget vet vad som är bak och fram på en häst

Och jag inbillar mig att barn är typ 100 ggr mer komplicerade än vad hästar är. Klart att det är svårt om man får ett barn med speciella behov!

Exakt så är det med mitt tredje barn. De två äldre syskonen sov i sina sängar utan protester från dag 1, inte haft så bråttom i livet samt lekt lugnt med sina leksaker. Men så kom tredje barnet, och allt jag tidigare trodde skulle fungera gjorde det inte alls med honom

 

[jeennnnyy]

4-åringar är inga bebisar.
De fungerar på ett helt annat sätt och kan vara mycket påfrestande. Med de har barnomsorg en stor del av dagen så att föräldrarna kan få litet frid och återhämtning.
TS barn är fortfarande bebis.

Det här har förstås inget med tråden att göra, men vad har du för jobb om du räknar tiden på förskola som utrymme för ”frid och återhämtning”?

 

[TinyWiny]

Det är en myt som borde sluta spridas.

Verkligen! Den är inget annat än skuldbeläggande.

 

[Lingon]

Verkligen! Den är inget annat än skuldbeläggande.

Jag är en av de som fått ett lugnt barn. Men jag är ju fullständigt medveten om att det var så hon kom ut så att säga.

Men hela den här diskussion mynnar ut i en arv vs miljö diskussion som vi inte lär lösa här på Buke. Hur mycket är arv och hur mycket är miljö. Därom tvistar de lärde!

 

[Inte_Ung]

Klart att det är svårt om man får ett barn med speciella behov!

Jag betraktar inte barn med speciella behov som friska.
De har ju en extra belastning.

 

[Inte_Ung]

Min äldre syster skrek sig igenom många timmar, jag var tyst och snäll och min yngre syster mitt emellan.

Frågan är ju då vilka problem som din äldre syster hade.
3-månaders-kolik?
Ett yngre syskon som konkurrerade?
Något annat?

 

[FeatherCloud]

Frågan är ju då vilka problem som din äldre syster hade.
3-månaders-kolik?
Ett yngre syskon som konkurrerade?
Något annat?

Kan du inte bara inse att du inte sitter inne på hela sanningen? Ditt påstående är rejält enfaldigt och kan nog vara ganska sårande för de vars barn inte är/var tysta och nöjda små änglar.

Min son var nära på konstant missnöjd eller frustrerad de första 9 månaderna av sitt liv. Trots att han var och är fullt frisk. Sen lärde han sig krypa och läget blev ett helt annat, även om han fortfarande har humör och låter, massor. Han är helt enkelt en intensiv och energisk personlighet som vill att det ska hända saker, annars är det trist.

Barn är inte svartvita till den grad att de antingen är friska =tysta och nöjda, eller så är det fel på dem/föräldrarna... Och de föds med personlighet, inte som små tomma ark som bara påverkas av yttre faktorer.

 

[Lobelia]

Frågan är ju då vilka problem som din äldre syster hade.
3-månaders-kolik?
Ett yngre syskon som konkurrerade?
Något annat?

Nej, jag kom senare, hon är den enda som inte haft konkurrerande syskon som liten. Och nej hon var inte sjuk, det går igen i hennes personlighet även idag - inte för att hon skriker.

Men tänk om det är så att även små barn har personlighet som kan förklara att barn med samma förutsättningar faktiskt skriker olika mycket? Jag tror det är så.

 

[em-pirre]

Frågan är ju då vilka problem som din äldre syster hade.
3-månaders-kolik?
Ett yngre syskon som konkurrerade?
Något annat?

Nej. Temperament och personlighet. Punkt. Sluta skuldbelägga föräldrar till krävande barn.

 

[Kenya]

Jag är en av de som fått ett lugnt barn. Men jag är ju fullständigt medveten om att det var så hon kom ut så att säga.

Men hela den här diskussion mynnar ut i en arv vs miljö diskussion som vi inte lär lösa här på Buke. Hur mycket är arv och hur mycket är miljö. Därom tvistar de lärde!

En som har mycket utbildning i området sa till mig att nu för tiden säger man att det är 100% arv och 100% miljö

(Skrev detta för att det är skoj, jag håller med om att det aldrig kommer gå att komma överens!)

 

[SaraXX]

Kan inte barn-som-skriker-diskussionen få en egen tråd? @Tassetass

 

[vemsomhelst123]

Nej. Temperament och personlighet. Punkt. Sluta skuldbelägga föräldrar till krävande barn.

Sen är det klart det kan bero på miljö. Min dotter är nästan aldrig på dåligt humör utomhus. Men man kan inte vara utomhus alltid. Det skulle kunna göra oss till dåliga föräldrar att vi inte bor i hus, för inne kan hon stå och banka på dörren och gråta eller ägna timmar åt att vara arg för att hon inte kan sätta på sig skorna själv eller gå i våra skor. Hon är ute 3-6 h/dag, men vore jag en bra förälder skulle hon kanske få vara ute all vaken tid.

 

[em-pirre]

Sen är det klart det kan bero på miljö. Min dotter är nästan aldrig på dåligt humör utomhus. Men man kan inte vara utomhus alltid. Det skulle kunna göra oss till dåliga föräldrar att vi inte bor i hus, för inne kan hon stå och banka på dörren och gråta eller ägna timmar åt att vara arg för att hon inte kan sätta på sig skorna själv eller gå i våra skor. Hon är ute 3-6 h/dag, men vore jag en bra förälder skulle hon kanske få vara ute all vaken tid.

Nej men det är ju hennes personlighet. Hon trivs bättre ute. Man kan ju inte tillgodose barnets alla krav och behov, utan man måste ju se till sina egna också. Så jag skulle ju inte säga att du är en dålig förälder för att ditt barn "bara" är ute sex timmar om dagen...

 

[Mineur]

Kan inte barn-som-skriker-diskussionen få en egen tråd? @Tassetass

Håller med om detta. Är flera sidor som går att bryta ur, och TS kan få sin tråd ifred

Den har fått en egen tråd nu: https://www.bukefalos.se/threads/sk...rar-av-jaemstaelldhet-foeraeldraskap.1494190/

/Vik. Mod

 

[Amha]

Då så skall man nog fundera över vad man gjorde olika.
Men andra barnet kan man ha lärt sig och med första så fanns ingen konkurrens.
Det är svårare att hålla två barn lyckliga än ett ensamt barn.

Tack du, den där sved.

Jag upplever att jag/vi sett behoven hos båda mina barn. Inte en suck att jag kan göra lika med båda, det ena barnet är väldigt enkelt, mästare på att använda sina ord för att lösa konflikter, medan vi med det andra måste man hitta lösningar för att inte riskera onödiga utbrott. Trots det kommer såna smällar emellanåt. Det kan bero på massa olika saker men jag tvivlar på att det har någon koppling till att vi föräldrar gör "fel" eller ger fel energi på något sätt, jag har till och med plöjt litteratur för att få hjälp med hur man bäst löser situationerna och undviker dem framöver. Det är helt enkelt två väldigt olika individer där individ 1 gör allt för att undvika onödiga konflikter med andra per automatik och individ 2 har en egen idé om hur saker ska vara och blir det fel i barnets planer är det som att släppa en bomb.

 

[Snurrfian]

@Inte_Ung Nu är du otroligt skuldbeläggande utan att ha någon som helst fakta eller kunskaper om hur det ser ut i familjer med barn som låter mycket. Det är tufft nog ändå att vara förälder idag utan att andra föräldrar behöver tala om att man gör fel om allt inte är perfekt.

Mina egna barn är tonåringar och jag häpnar ofta över hur lite problem vi har haft. Tror jag det beror på att jag är en fantastiskt mamma? Hell no, vi har haft otrolig tur, det är min enda förklaring på det hela. Jag kan titta på syrran, första barnen lugn och lätt att ha med sig precis överallt, sen kom nummer två som knappt går att ha i möblerade rum. Hen behöva utrymme och få röra sig mycket hela tiden, det är bara att glömma att gå ut och äta, det tar för lång tid, snabbmatsrestaurang möjligtvis. De har inte gjort någon skillnad på barnen, de har varit hemma båda två i långa perioder och har mycket uppbackning med barnvakter runt omkring.
Som personlighet är hen något helt annat än första barnet, hen låter mycket mer, hen har större behov av att röra sig men hen löser även alla problem som kommer i hens väg, på gott och ont. Två år gammal och har full koll på vilka nycklar som går vart och hur man tar sig fram dit man vill. Har barnet några särskilda behov? Nej inte det minsta, det är en smart unge som kommer att gå långt i livet men det är dessutom en krävande unge som kör slut på sina föräldrar på vägen dit.