Skratta eller gråta?

[YorkWann]

Sade upp mig för ett halvår sen från mitt jobba som förskollärare på en montessoriförskola mest pga att jag jobbade för mycket och inte orkade mer helt enkelt.

Nu jobbar jag extra och pluggar, för min egen skull egentligen, men jag trivs med det.

Idag var jag på en förskola jag bara varit två gånger tidigare och på en syskonavdelning jag aldrig varit på innan.

Så tog jag emot barnen imorse, så kom det ett syskonpar som gick på den förskola jag jobbat på innan, som kom. De hade bytt efter att jag och en till slutat för de hade inte förtroende för personalen som var kvar.

Till saken; De två barnen blir själaglada, och jag med när de blir det Men så säger den äldre pojken ( 4år) Å, jag har aldrig tyckt det var bra här, de har inte lika bra grejjer och inte lika bra gungor som vi hade, men nu när du är här så blir det nog roligt idag! För vi ska väl ha roligt idag? Såklart vi ska säger jag och tar honom i handen, samtidigt som hans lilla syster fortsätter sova på min axel istället för mammas.

Mamman sa sen att det inte funkat på det nya dagiset alls och det har börjat vara bråk varje morgon hemma för att de inte vill gå och att det var så skönt att jag var där för denna morgonen var den enda utan bråk på ett bra tag?



Ska man skratta eller gråta åt detta? Det är många eldsjälar på detta stället, men samtidigt sparar man in (såklart) och det är stora barngrupper på en för liten yta.

 

[bananabambi]

Sv: Skratta eller gråta?

Det är ju alltid roligt att vara omtyckt Skönt för både mamman och barnen att du jobbar på deras dagis nu.

Men det kan ju vara hela grejen med bytet som gjort att de inte gillar det nya dagiset. Förändringen, ny personal som de inte känner, de saknade dig.

Det behöver ju inte betyda att dagiset är dåligt, det kanske inte hade spelat någon roll vart de bytt. Det kanske var bytet i sig som gör att de inte trivs.

 

[mimmipigg]

Sv: Skratta eller gråta?

Sånt där ger en stor klump i magen, man känner sig som världens svikare ...

 

[YorkWann]

Sv: Skratta eller gråta?

Sånt där ger en stor klump i magen, man känner sig som världens svikare ...

Å, precis, visste inte riktigt hur jag skulle skriva, men precis så. Och jag tycker det är jättesmickrande att de tycker så bra om mig (Jag saknar ALLa "mina" barn) Men det är ju här den välkända spiralen börjar, jo men jag kan göra detta och detta och detta, för man har dåligt samvete och så är man inne i "det" igen...

 

[YorkWann]

Sv: Skratta eller gråta?

Ja det är de verkligen, och de är underbara, men det är inte nyss de bytt, de har varit på det dagiset sen augusti/sep.

 

[mimmipigg]

Sv: Skratta eller gråta?

Man minns alla "sina" barn, jag kommer inte ihåg namnen på en del men jag minns deras egenheter.
Hon som inte kunde somna liggandes utan hölls i famnen tills hon somnade, han som hade sängtäcket med sig till dagis varje dag i tre år.
Pojken som svor över de nya mjölkförpackningarna vi fått så man trodde att hans pappa satt bakom och pratade.
Tjejen som styrde upp nagelbanden på ens tummar när hon skulle sova eller hon som somnade efter sista tuggan mat sittande i matstolen.
En del av "mina barn" har egna barn nu.
Ibland saknar jag mitt jobb ...

 

[YorkWann]

Sv: Skratta eller gråta?

Haha å, vad jag känner igen det där!

Eller han som inte kunde sova om man inte "gosade" med han fötter, eller han som hade paljettperiod, eller hon med vet till mamma som kom som olika djur varje morgon eller hon som älskadetraktoer och kunde leka själv i timmar bara det fanns en traktor med

Förhoppningsvis får jag vara en del av många fler barns liv.

 

[oz_joj]

Sv: Skratta eller gråta?

Förhoppningsvis får jag vara en del av många fler barns liv.

Ja, visst är det härligt! Även om jag träffar äldre barn, i år mestadels 3r.