"Sköt dig själv och skit i andra". Eller?

[supersonic]

Jag och syrran höll på att förlora kontakten när jag sa rakt ut vad jag tyckte om hennes dåvarande pojkvän. Och det var inga snälla ord från min sida. Så jag tvingades till slut knipa igen och istället se på när han bröt ner henne bit för bit. 1,5 år senare när hon bröt med honom mådde hon jättedåligt psykiskt. det tog ca ett år innan hon började bli sig själv igen.

Jag är oftast ganska rak till mina närmaste men det gillas inte alltid av dem men samtidigt vet de att jag säger det för att jag bryr mig.

 

[Badger]

Jag håller med Eller rättare sagt, sånt här är en av anledningarna till att jag är extremt picky och ger mig inte in i en relation med vem som helst. Jag har dock goda förebilder i mitt umgänge så hoppet lever vidare.

Joo, men kanske också läge att be väninnan/orna säga till innan hon/de är otrogen/na med din ev kille/tjej eller förvarna om hon varit det innan bröllop osv. Så man har det klart att man vill veta.

 

[Singoalla]

Joo, men kanske också läge att be väninnan/orna säga till innan hon/de är otrogen/na med din ev kille/tjej eller förvarna om hon varit det innan bröllop osv. Så man har det klart.

Va, nu förstod jag inte alls?

 

[Badger]

Ingen vet ju om hon blir dåligt behandlad. Ingen vet heller om hon skulle uppskatta den typen av tilltag.

Det är väl klart hon inte skulle uppskatta det! Det var väl därför ingen vän har sagt till. Men hon kanske inte uppskattar att hela bekantskapskretsen skrattar åt henne heller. Han är ju inte ett dugg diskret tydligen.

Sedan får man väl såklart kolla att det inte är öppet förhållande isf. Det är väl klart att det är -dåligt behandlad. Om han skapar en situation där alla skrattar och pratar bakom ryggen på henne och han ljuger för henne. Om det inte är öppet alltså, i så fall borde han varit tydlig med det och tydlig med sin affär istället för att försöka dölja den.

Det är just den där situationen -alla andra vet och alla kommer ljuga för henne på hennes bröllop och i flera år framöver som gör mig ledsen för hennes skull.

Men jag vet inte om jag skulle våga säga något, antagligen inte. Men vet inte om jag skulle klara umgås med dem.

 

[Singoalla]

Det är väl klart hon inte skulle uppskatta det! Det var väl därför ingen vän har sagt till. Men hon kanske inte uppskattar att hela bekantskapskretsen skrattar åt henne heller. Han är ju inte ett dugg diskret tydligen.

Sedan får man väl såklart kolla att det inte är öppet förhållande isf. Det är väl klart att det är -dåligt behandlad. Om han skapar en situation där alla skrattar och pratar bakom ryggen på henne och han ljuger för henne. Om det inte är öppet alltså.

Ja, nu kanske vi inte ska dra på alldeles för stora växlar utan att veta någonting. Jag har mycket svårt att tro att alla skrattar bakom ryggen på den här tjejen. Det kan mycket väl vara så att deras gemensamma vänner ser väldigt allvarligt på det här, det vet jag inte. Jag har ingen aning om hur snacket går, eller om det ens går. Vi som inte känner denna tjej skrattar inte heller åt henne, utan som sagt åt några specifika saker som hände under kvällen. Vi hoppas som sagt att han ska prata med henne så hon slipper leva i en lögn.

Men nej, dom har inte öppet förhållande. Så mycket vet vi.

 

[sicx]

skrev jag det?

Jag skrev bara min åsikt.

Nej det skrev du inte, men orden du använde kändes väldigt överdrivna för vad TS faktiskt beskrev. Att kalla någon för horribelt omänsklig känns som en väldig överdrift i sammanhanget.

 

[Badger]

Va, nu förstod jag inte alls?

Äh svårt att uttrycka.

 

[Badger]

Ja, nu kanske vi inte ska dra på alldeles för stora växlar utan att veta någonting. Jag har mycket svårt att tro att alla skrattar bakom ryggen på den här tjejen. Det kan mycket väl vara så att deras gemensamma vänner ser väldigt allvarligt på det här, det vet jag inte. Jag har ingen aning om hur snacket går, eller om det ens går. Vi som inte känner denna tjej skrattar inte heller åt henne, utan som sagt åt några specifika saker som hände under kvällen. Vi hoppas som sagt att han ska prata med henne så hon slipper leva i en lögn.

Men nej, dom har inte öppet förhållande. Så mycket vet vi.

Ok, hoppas då.

 

[Lobelia]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

I allmänhet så lönar det sig inte med pekpinnar, det är nog ingen som inte är både blind och döv som missat vad som anses nyttigt och onyttigt. De flesta vet hur man ska äta, men alla klarar inte ut det. Vad hjälper det då med pekpinnar?

Om du inte bor ihop med henne och spanar in allt hon äter så har du förmodligen inte hela bilden. Det är också så att folk har en tendens att lägga märke till onyttigheterna om man har förutfattade meningar om en person. Äter en tjockis pizza en gång i månaden kan man ge sig på att det för många "åskådare" att personen lever på pizza. Äter en tjockis en chokladkaka en gottegris även om det sker en gång i månaden. Fikar man med en tjockis och en normalviktig så lägger många märke till den extra kakan de tjocka tar men inte de 2 som den smala sätter i sig.

Ja menar inte att överviktiga inte äter onyttigt - många gör det, men bilden man har lätt kan färgas av ens uppfattning av personen. Det blir klart trist om man äter nyttigt mest hela tiden men unnar sig lite de sällsynta gånger man är ute.

I helgen var en killkompis till mig otrogen mot sin fästmö med min vän. Jag blundar (efter påtryckning här på Buke ), det är hans relation inte min. Hans killkompisar blundar. Alla blundar. Snart gifter dom sig.

Det är inte riktigt din sak att upplysa tjejen, inte om du inte känner henne, du behöver däremot förhålla dig till din killkompis, vill du umgås med någon som beter sig på det viset?

En tredje vän till mig är i en relation med en man som jag tycker är elak. Han slår henne inte, men han trycker ner henne. Hon har så mycket skinn på näsan att hon (oftast) viftar bort hans elaka kommentarer. Jag kokar, men hon verkar okej med det. Ser hon inte att hon förtjänar bättre?

Det är inte din sak att avgöra om relationen är lycklig eller inte. Visst du kan påpeka att du inte tycker det är okej en gång eller två och göra klart att du finns om det behövs och påpeka för kilen att du ogillar den typen av kommentarer och be honom ge katten i det i situationer som hemma hos dig. Din kompis kanske trivs med killen och ser andra fördelar eller bli verkligen nedtryckt och då behövs du när hon kommer på det.

 

[Singoalla]

I allmänhet så lönar det sig inte med pekpinnar, det är nog ingen som inte är både blind och döv som missat vad som anses nyttigt och onyttigt. De flesta vet hur man ska äta, men alla klarar inte ut det. Vad hjälper det då med pekpinnar?

Om du inte bor ihop med henne och spanar in allt hon äter så har du förmodligen inte hela bilden. Det är också så att folk har en tendens att lägga märke till onyttigheterna om man har förutfattade meningar om en person. Äter en tjockis pizza en gång i månaden kan man ge sig på att det för många "åskådare" att personen lever på pizza. Äter en tjockis en chokladkaka en gottegris även om det sker en gång i månaden. Fikar man med en tjockis och en normalviktig så lägger många märke till den extra kakan de tjocka tar men inte de 2 som den smala sätter i sig.

Ja menar inte att överviktiga inte äter onyttigt - många gör det, men bilden man har lätt kan färgas av ens uppfattning av personen. Det blir klart trist om man äter nyttigt mest hela tiden men unnar sig lite de sällsynta gånger man är ute.


Det är inte riktigt din sak att upplysa tjejen, inte om du inte känner henne, du behöver däremot förhålla dig till din killkompis, vill du umgås med någon som beter sig på det viset?


Det är inte din sak att avgöra om relationen är lycklig eller inte. Visst du kan påpeka att du inte tycker det är okej en gång eller två och göra klart att du finns om det behövs och påpeka för kilen att du ogillar den typen av kommentarer och be honom ge katten i det i situationer som hemma hos dig. Din kompis kanske trivs med killen och ser andra fördelar eller bli verkligen nedtryckt och då behövs du när hon kommer på det.

Bra input, tack!

 

[Singoalla]

"Horribelt omänskligt osmakligt"
Det är inte Hitler som är TS.

Ibland undrar jag själv

Nä, skämt åsido. Jag är ganska trygg i att min moraliska kompass fungerar som den ska. Att denna uppstådda situation faktiskt skavde lite ser jag väl bland annat som ett tecken på det.

 

[athena_arabians]

Ibland undrar jag själv

Nä, skämt åsido. Jag är ganska trygg i att min moraliska kompass fungerar som den ska. Att denna uppstådda situation faktiskt skavde lite ser jag väl bland annat som ett tecken på det.

Jag tror du skulle få rätt svårt att vara Hitler...

 

[TeamLundVer]

Diskussionen om matvanor i dejtingtråden fick mig att tänka på en vän till mig. Hon har ett gäng mindre hälsoproblem som hon inte får bukt på och jag vill säga till henne att hon måste ta tag i sitt osunda leverne, men vad hon äter och dricker är inte min ensak så jag är tyst. Jag vet också att hennes vikt är väldig känslig för henne, så att som normsmal komma och kommentera hennes vanor vill jag inte göra. Samtidigt ser jag ju vart detta är på väg, och jag ser att hon inte mår helt bra.

I helgen var en killkompis till mig otrogen mot sin fästmö med min vän. Jag blundar (efter påtryckning här på Buke ), det är hans relation inte min. Hans killkompisar blundar. Alla blundar. Snart gifter dom sig.

En tredje vän till mig är i en relation med en man som jag tycker är elak. Han slår henne inte, men han trycker ner henne. Hon har så mycket skinn på näsan att hon (oftast) viftar bort hans elaka kommentarer. Jag kokar, men hon verkar okej med det. Ser hon inte att hon förtjänar bättre?

Så nu sitter jag här och funderar, vart går gränsen egentligen mellan när man ska sköta sig själv och skita i andra, och när det faktiskt är mer rätt att säga något? Nu tänker jag inte enbart på mina exempel ovan, utan överlag i livet. Har ni någon grundregel som ni brukar gå efter? Jag har vänner som gör olika, vissa kliver rakt in alltid. På gott och ont. Andra blundar alltid. På gott och ont.

Alltså jag har lätt för att öppna käften och säga vad jag tycker och tänker. Det är tack vare den tysta massan som skit kan fortgå. Den enda gången jag drar mig för att säga ngt är i hotfulla situationer om jag har mina barn med mig då jag inte vill utsätta dem för fara.

1. Har din vän hälsoproblem så hade jag tagit upp levernet i samband med det och inte med vikten. Ex. "Har du hört att energidryck kan påverka blodtrycket? Det kanske är läge att skära ner på det eftersom du går på blodtrycksmedicin?"

2. Killkompisen hade jag meddelat att om inte han berättade för sin blivande fru så gör jag det och så hade jag satt en deadline. Han hade kanske inte velat vara vän med mig sedan åh andra sidan, vill jag verkligen ha vänner som behandlar andra så?

3. Din vän har skinn på näsan nu men psykisk misshandel bryter ner även de starkaste och det är nu när hon fortfarande är stark som du kan hjälpa henne att se vad han gör. När han gjort henne till dörrmatta är det försent. Och vad är du för vän om du låter dina vänner bli illa behandlade utan att säga ngt?

 

[tanten]

Haha! Jag skrattar faktiskt åt det här. Blotta tanken att en besökare till mig som ombeds köpa med choklad eller liknande kommer med morötter istället, eftersom jag är tjock är hysteriskt komisk. Gör folk så? Har du verkligen gjort något liknande?
.

Fast nu tog du väl i?

Jag skulle nog tänka så att om en kompis ber mig ta med något gott så kan jag köpa mörk choklad och ett gäng goda frukter och lite grädde t.ex. och ställa mig och göra en smaskig fruktsallad.

Tanken att ta med morötter skulle verkligen inte falla mig in. Men att ta med något oemotståndligt gott - absolut!

 

[Singoalla]

Jag tror du skulle få rätt svårt att vara Hitler...

Det tror jag med

 

[athena_arabians]

Fast nu tog du väl i?

Jag skulle nog tänka så att om en kompis ber mig ta med något gott så kan jag köpa mörk choklad och ett gäng goda frukter och lite grädde t.ex. och ställa mig och göra en smaskig fruktsallad.

Tanken att ta med morötter skulle verkligen inte falla mig in. Men att ta med något oemotståndligt gott - absolut!

Ja, det finns ju faktiskt grader i helvetet... men givetvis skulle jag inte ta med eller köpa alkohol till en alkoholist. Det är ju lite i en annan liga.

 

[Monkie]

Jag brukar bara lägga mig i om jag blir tillfrågad om vad jag tycker.

Jag har ett par i min närhet där jag vet att kvinnan är otrogen mot mannen. Jag mår dåligt över det eftersom jag tycker att han är en fin person som förtjänar bättre men valt att inte lägga mig i.

 

[Singoalla]

Alltså jag har lätt för att öppna käften och säga vad jag tycker och tänker. Det är tack vare den tysta massan som skit kan fortgå. Den enda gången jag drar mig för att säga ngt är i hotfulla situationer om jag har mina barn med mig då jag inte vill utsätta dem för fara.

1. Har din vän hälsoproblem så hade jag tagit upp levernet i samband med det och inte med vikten. Ex. "Har du hört att energidryck kan påverka blodtrycket? Det kanske är läge att skära ner på det eftersom du går på blodtrycksmedicin?"

Jag tror att hon redan vet vad hon måste göra, som många andra i tråden påpekat. Frågan är om en sån kommentar hjälper eller stjälper?

2. Killkompisen hade jag meddelat att om inte han berättade för sin blivande fru så gör jag det och så hade jag satt en deadline. Han hade kanske inte velat vara vän med mig sedan åh andra sidan, vill jag verkligen ha vänner som behandlar andra så?

Jag hoppas att hans nära vänner säger så, som också känner hans fästmö. För egen del är han ingen nära vän, och fästmön känner jag inte. Så jag tycker inte att det är min sak att lägga mig i. Men jag kan som sagt tycka att det är andras uppgift att lägga sig i.

3. Din vän har skinn på näsan nu men psykisk misshandel bryter ner även de starkaste och det är nu när hon fortfarande är stark som du kan hjälpa henne att se vad han gör. När han gjort henne till dörrmatta är det försent. Och vad är du för vän om du låter dina vänner bli illa behandlade utan att säga ngt?

Jag har sagt något, så hon vet vad jag tycker. Men det var länge sedan nu, när dom träffades för två år sedan. Hon säger själv att han kan vara en idiot ibland. Jag vet inte vad nästa steg skulle vara, säga att jag tycker att hon ska lämna?

 

[Görel]

Jag tycker att det är en svår balansgång eftersom jag själv avskyr när folk oombedda säger vad de tycker om saker som jag gör. När jag rökte och hostade blev jag förbannad varenda gång någon antydde att jag borde sluta röka.

Vad gäller överviktig kompis så har jag en sådan. Hon är så stor att vi var oroliga över att hon inte skulle få plats i flygstolen när vi flög härom året. Vi är oroliga för att hon inte kommer att leva så många år till. Hon är fixerad vid mat och pratar ofta om det men ingen av oss hakar på. Hennes närmaste har försökt att ta upp det med henne men då har hon blivit arg. Vi bjuder in henne till våra långpromenader men hon tackar alltid nej.

Vad gäller otroheten hade jag pratat med killen och talat om att det finns fler som vet vad han gjort och att risken är stor att det når fram till flickvännen så det kanske är bäst om han själv tar upp det med henne. Om han vet att det är välkänt vad han gjort kan han fatta beslut utifrån det, istället för att kanske tro att han lyckats göra det i hemlighet.

Kompis med taskig pojkvän är det svåraste. Jag har varit i den sitsen och det slutade med att kompisen slutade umgås med mig istället, och dessutom gick snacket att jag inte accepterade att hon blivit ihop med en kille fast det istället handlade om att just den killen var kontrollerande och manipulerande.

 

[nightcrawler]

Jag bryr mej inte om vad folk äter och dom ska ge fån i vad jag äter. Men om dom gnäller eller vill ha en åsikt så säger jag rätt ut som det är

Skiter fullständigt i om andra är otrogna. Deras problem, inte mitt.

Har en kompis som är tillsammans med en riktig idiot. Hon är snäll mot sina kompisar men mot sin karl och hans kompisar kan (är) hon va ett riktigt as. Karln beklagar sig över hur hon beter sig men lämnar inte. Är lite kluven till sådana förhållanden. Å ena sidan tycker jag att dom får skylla sig själva som inte lämnar. Men å andra sidan vet jag att det inte är det lättaste att inse heller. Så jag håller mej utanför