Det är jag alldeles för medveten om,. och jag vet också hur lite hjälp man som förälder får från skolan, både vad gäller lärare, rektor, som kurator. Med hjälp menade jag tex Familjeenheten, BUP och de lite mer kompetenta instanserna. (sorry alla som eventuellt kan känna sig påhoppade nu, jag vill verkligen inte tro att det är så illa som vi upplevt det.....)
När det gäller föräldraansvaret så vet jag med, och håller med också, om att det största ansvaret ligger på föräldrarna, men om man inte VET hur man ska lösa en situation måstte man få hjälp att hantera den! Inte att soc kopplas in och tar över direkt. Då lär sig varken förälder eller barn hur man hanterar situationer som kan komma att bli väldigt jobbiga.
Jag är också medveten om hur lång tid det kan ta innan en avstängning/annan lösning kommer ifråga, i vårat fall tog det 4 (!) år innan det hela löste sig till det bästa, och då var det VI som kom med lösningen och skolan hade flera gånger tidigare sagt tvärt nej till just den lösningen..... Att rektorn var en lögnaktig skata som låtsades om att vi ALDRIG varit samarbetsvilliga eller haft några förslag gjorde ju saken mycket bättre
Sedan är det också så att om man har ett barn som är svårt att hantera, så har man massor av känslor kring det, och om man dessutom måste stångas utåt för sitt barn är det inte lätt att hitta rätt väg att gå.
Ursäkta om jag låter bitsk, men det här är verkligen något jag brinner för, barn är det mest värdefulla vi har och som de behandlade min son vill jag inte se någon anna råka ut för!
