Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre
Samma sak med arbete igenom kroppen, jag tycker nog visst att man kan diskutera sånt, men det underlättar om man kan säga vad man ser utifrån gemensam utgångspunkt som en film. Om hästen arbetar igenom kroppen i min definition (som jag tror stämmer med den klassiska dressyren) så innebär det att hästens olika delar samarbetar harmoniskt med varandra, från nacken till bakbenen. Muskler spänns och slappnar av växelvis i ett sammanhängande mönster som får till resultat att vissa saker händer i hästens kropp, som att ryggen och manken höjs som exempel. I min värld så hänger även munnen ihop i detta, en häst med spändhet i munnen är inte avspänd i kroppen, den kan trampa in bakbenen hur mycket som helst, men den sitter inte ihop igenom kroppen, i alla fall. Hästens olika delar samverkar inte med varandra.
Om den går och hackar på ett ganska skarpt bett och lång tygel med höjd nacke så kan inte resten av hästen vara avspänd hur långsamt och "avslappnat" den går.
I sista stycket - pratar du om hästen i videoklippet då?
Väldigt intressant hur olika man uppfattar saker och ting!
Håller med om det du skriver, på papperet är defenitionerna väldigt lika, sen bevisligen tolkar man det lite olika på det man sen ser eller känner i praktiken!
Angående videon så såg jag hästen som ganska fin och avslappnad som utgångsläge, när de sen t ex skulle demonstrera baucher-metoder så hade jag nästan tyckt det var konstigt om den inte blivit spänd!
Upplevde du den hästen som spänd konstant, under vissa moment, när ryttaren tog tydligare tygeltag?
Förutom din defenition på "sitta ihop" (som jag som sagt instämmer i) så skulle jag ha uttryckt det ungefär såhär, ganska grovt uttryckt-
Bäckenet ska vara tippat (mer eller mindre beroende på samlingsgrad men mer än en oformad häst) vilket i sin tur ger skarpare vinklar bak. För att åstakomma det behöver hela överlinjen vara lång och avslappnad, annars "dras" höftleden framåt och hindrar vinklandet av bäckenet. Men egentligen så i teorin räcker (man får ta "räcker" med en nypa salt för lätt i praktiken är det ju INTE!
) dom två delarna, då kommer vinklingen bak göra att framdelen lättar och manken lyfts. Finns det något "stopp" i överlinjen kommer inte manken upp alt. så kan hästen inte nyttja kraften bakifrån till att avlasta framdelen.
En väldigt vanlig grej att missa eller helt enkelt inte komma åt är bakre delen av halsen. Det är ju uträtandet av halskotpelaren som ska hjälpa manken att lyftas.
Totola jag tycker det vore jättespännande om du ville definiera energi, och bjudning? Hur kan de inte hänga ihop?
Haha, jag trodde det var det jag försökt göra i några inlägg nu!
Energi kan jag inte på något lätt sätt definera just eftersom det är abstrakt. Det kan användas inom så många olika sammanhang. men som exempel- ska man växla upp till något jobbigt behöver man såklart först trycka på gasen. Det kan man ofta göra bara genom att "tänka" mer energi. Som exempel - rider man en öppna i skritt i lågt tempo och vill växla upp till trav och fortsätta öppnarörelsen, då kommer man behöva öka energin för att inte få motorstopp!
Så gissar jag att du också tänker.
Men som utgångsläge vill jag ha ett normalt mot lågt energiläge där hästen inte "dör" så snart det blir lite jobbigt (dock hellre det än att aldrig komma till det som blir jobbigt) men heller inte tar i mer än den skulle orka i det läget. Sen den där lilla detaljen med att om man ska försöka hålla koll på exaxt vart hästen sätter varje ben och när kommer det vara toksvårt om man inte håller lågt tempo och energinivå anpassad till det.
När man känner att hästen är i balans och mottaglig kan det vara kul att experimentera med att mentalt tillföra eller ta bort energi. T ex tänka att energin höjs och kanaliseras uppåt till en travövergång för att sen ta ner energin genom att slappna av ordentligt och släppa tyglarna och få en halt.
Om hästen inte har bjudning skulle man inte kunna med flit öka/sänka energin på det sättet. Oavsett hur hög eller låg energinivå man har i jobbet som utgångsläge. (sen är det såklart inte defenitionen på bjudning, alla hästar kanske inte svarar för just DET, men som exempel på varför jag inte tycker att bjudning och energi är samma sak - bjudningen kan finnas där även om den inte alltid uttrycks i form av hög energinivå).
Just det där med att hästen "dör" när det blir jobbigare kan jag också se på två sätt - kan man som ryttare inte göra om, tillföra mer energi och då undvika motorstoppet, då bjuder inte hästen alt. så har den helt enkelt inte styrka nog till det man ville. Om det räcker med att ryttaren kommer på sig med att behöva tillföra mer energi i just det läget då är det inte bjudningen som brister. Så energi ser jag som ett redskap och bjudning som ett kvitto kanske man kan säga?
Förstår du hur jag tänker?
Jag vet att det är svårt att förklara, det tycker jag också. 
