Från en som var ny mamma på stenåldern:
* "Äkta" skallasymmetri trodde jag handlar om att suturerna är slutna eller sluter sig för tidigt, vilket påverkar huvudformen och i värsta fall utseendet (om ansiktet är berört). Extremt ovanligt att det är så allvarligt att det behöver opereras. Säkert många som lever med det utan att känna till det. (been there done that)
* Om skallens form "ändras" innan suturerna är slutna så kan det väl inte ha så stor (permanent) påverkan? Som jag förstått det så var det vanligt "förr" att bebisars bakhuvuden i början såg lite platta ut. Barnen börjar ju sitta/stå/gå en stor del av dygnet innan suturerna sluts? Fråga BVC vad de har för kunskap/data om detta.
* Innan man började med magläge i slutet av 80-talet så låg de flesta bebisar på rygg, utan att deras föräldrar fick råd om att träna barnen eller lägga dem på mage ett visst antal timmar. Gäller förmodligen fortfarande i större delen av världen. Varför skulle barn i Sverige plötsligt få missbildade skallar om de ligger på rygg när de är riktigt små?
* Om bebisen ser sned ut kan det bero på korta halsmuskler (torticollis), som kan kräva tänjning eller i svåra fall operation (extremt ovanligt idag tror jag). Om halsmuskeln behöver/bör tänjas så kan det ske aktivt (av föräldern) endast de första månaderna - därefter börjar barnet "hålla emot" vilket ger motverkande effekt. Då måste man istället locka barnet att tänja t ex genom att vrida huvudet åt ett visst håll. Eftersom väldigt få människor i världen går omkring sneda så är det nog så att det oftast rättar till sig av sig självt. Framförallt borde man väl diagnosticera att det är torticollis innan man börjar skuldbelägga föräldrar för att de inte tänjer sina barn tillräckligt? (been there done that *2). Med reservation för att detta diagnosticeras/behandlas helt annorlunda idag än på 90-talet.
Känns som att BVC ägnar sig åt skulbeläggning istället för att stötta nyblivnna föräldrar. Värst i den klassen var dock vår BVC när kompisar fick barn på 90-talet, när det precis återigen rekommenderades ryggläge. Barnet kunde vid halvåret inte lyfta huvudet, BVC menade att föräldrarna inte tränat magläge tillräckligt och skrev till och med en artikel i en föräldratidning om att banren kunde bli sena i utvecklingen om man inte var noga med det (snacka om att skuldbelägga!). Det visade sig att barnet hade en hjärnskada som sedan även gav andra funktionsstörningar.
TS: det låter som att ditt barn har blivit undersökt och att det inte är något att ora sig över. Men bra att ni fått kontakt med sjukgymnast så att ni inte börjar "experimentera" på egen hand.
* "Äkta" skallasymmetri trodde jag handlar om att suturerna är slutna eller sluter sig för tidigt, vilket påverkar huvudformen och i värsta fall utseendet (om ansiktet är berört). Extremt ovanligt att det är så allvarligt att det behöver opereras. Säkert många som lever med det utan att känna till det. (been there done that)
* Om skallens form "ändras" innan suturerna är slutna så kan det väl inte ha så stor (permanent) påverkan? Som jag förstått det så var det vanligt "förr" att bebisars bakhuvuden i början såg lite platta ut. Barnen börjar ju sitta/stå/gå en stor del av dygnet innan suturerna sluts? Fråga BVC vad de har för kunskap/data om detta.
* Innan man började med magläge i slutet av 80-talet så låg de flesta bebisar på rygg, utan att deras föräldrar fick råd om att träna barnen eller lägga dem på mage ett visst antal timmar. Gäller förmodligen fortfarande i större delen av världen. Varför skulle barn i Sverige plötsligt få missbildade skallar om de ligger på rygg när de är riktigt små?
* Om bebisen ser sned ut kan det bero på korta halsmuskler (torticollis), som kan kräva tänjning eller i svåra fall operation (extremt ovanligt idag tror jag). Om halsmuskeln behöver/bör tänjas så kan det ske aktivt (av föräldern) endast de första månaderna - därefter börjar barnet "hålla emot" vilket ger motverkande effekt. Då måste man istället locka barnet att tänja t ex genom att vrida huvudet åt ett visst håll. Eftersom väldigt få människor i världen går omkring sneda så är det nog så att det oftast rättar till sig av sig självt. Framförallt borde man väl diagnosticera att det är torticollis innan man börjar skuldbelägga föräldrar för att de inte tänjer sina barn tillräckligt? (been there done that *2). Med reservation för att detta diagnosticeras/behandlas helt annorlunda idag än på 90-talet.
Känns som att BVC ägnar sig åt skulbeläggning istället för att stötta nyblivnna föräldrar. Värst i den klassen var dock vår BVC när kompisar fick barn på 90-talet, när det precis återigen rekommenderades ryggläge. Barnet kunde vid halvåret inte lyfta huvudet, BVC menade att föräldrarna inte tränat magläge tillräckligt och skrev till och med en artikel i en föräldratidning om att banren kunde bli sena i utvecklingen om man inte var noga med det (snacka om att skuldbelägga!). Det visade sig att barnet hade en hjärnskada som sedan även gav andra funktionsstörningar.
TS: det låter som att ditt barn har blivit undersökt och att det inte är något att ora sig över. Men bra att ni fått kontakt med sjukgymnast så att ni inte börjar "experimentera" på egen hand.