Skaffa valp eller ej?

[machafuko]

Jag har länge drömt om en egen valp och har på senare tid hoppats och planerat att det ska bli en framåt nästa sommar. Men som det ser ut just nu är det inte så lätt. Drömkullen kommer dessutom till sommaren nästa år vilket givetvis gör det ännu surare.

Sambon och jag är överens om att tiden givetvis måste vara helt rätt när vi skaffar valp. Just nu har vi många problem som sätter stopp för det. Jag har en visstidsanställning som upphör i december. Får jag förlängning där (vilket jag fått tidigare) så jobbar jag på ett ställe där jag är kontorstider och dessutom pendlar ca 1h varje dag. Att då ta semester i ca 4 veckor och sedan lämna bort hunden så ung till en dagmatte känns inte riktigt rätt.
Dessutom bor vi i en hyresrätt med parkettgolv vilket gör oss (framförallt sambon) väldigt orolig över att ha en valp som inte är rumsren.

Jag har klurat och klurat på lösningar för ovannämnda problem, men kommer inte fram till mycket mer än att jag antingen måste hitta ett jobb som tillåter mig att jobba hemma en del (och det är svårt när det gäller okvalificerade jobb) eller att jag bör plugga, helst på distans. Golvet... nja inga direkta lösningar mer än att vi kanske borde ha en bostadsrätt och det blir det inte nästa år. Sambon tycker också att det är lite problematiskt att skaffa valp när vi bor på 3:e våningen utan hiss.

Det självklara alternativet är givetvis att ta en omplacering, men det förutsätter också att mitt arbete kanske byts. Nu känns det nämligen som att jag knappt är hemma i och med att jag oftast är hemma 18.30, eller senare. Omplacering känns dock inte lika spännande som valp. Man har ju alltid drömt om det där med att forma sin egen hund, vilket även sambon påpekar att han önskar. Rasen jag vill ha är Eurasier och omplaceringar är inte allt för vanliga.

Jag blir nästan deprimerad av att tänka på att det känns så svårt och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Är det bara att ge upp tankarna och hoppas att, mot alla odds, det ska komma en tid där allt faller på plats?
Det känns som att en sådan tid inte finns utan att jag alltid kommer behöva offra något för att uppfylla min dröm.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tycker inte att det är några problem alls att lämna bort en 3 månaders valp till en dagmatte. Varför skulle det vara det? Är ju jättebra att valpen träffar olika personer och miljöer.
Angående parkettgolv så ser jag inte heller problemet. Golvet blir inte förstört av att där ligger kiss en liten stund innan ni moppar upp det.
Jag har bara haft valpar i bostäder med parkettgolv och det har gått jättebra.
Har alltid en skurhink med mopp ståendes framme och moppar upp så fort det sker en olycka, och jag antar att folk gör likadant oavsett om man har parkett eller plastgolv?
Även de gånger man skulle ha missat och fläcken är lite intorkad så har det inte blivit något förstört golv.
Jag tycker ni oroar er i onödan.

 

[falukorw]

Ser inga problem med att lämna hunden till dagmatte vid 3 månaders ålder, bara bra om valpen lever det liv den ska leva redan som liten.
Ang parkettgolv så har jag fött en hel valpkull i lägenhet med genomgående parkettgolv utan problem!

 

[machafuko]

@Malibu_Stacy @falukorw Blev först förvirrad av era svar och trodde att Malibu_Stacy blivit galen och svarat samma sak två gånger. Två bilder på skägg med gräsbakgrund

Tack, ni peppar mig. Det jag menar med att lämna till dagmatte är att jag som sagt knappt är hemma som det ser ut just nu och är inte sugen på att en dagmatte ska forma hunden som JAG ska leva med i 10-15 år. Jag bor inte i en stor stad och betvivlar att det är lätt att hitta en passande dagmatte här. Speciellt om det då gäller till en liten valp som behöver en bra start.

Hoppas golvet inte tar allt för mycket stryk. Det vi är oroliga för är att golvet -inte är vårt-. Det är nylaggt och vi bor som sagt i en hyresrätt och det är inte vår egendom. Vi är båda väldigt nogranna människor när det gäller egendomar etc.

 

[Red_Chili]

Är det parkettgolv i hela lägenheten? Annars kanske ni kan göra som så att valpen inte får tillgång till rummet med parkettgolv förrän den börjar bli hyfsat rumsren. Har själv haft valp i lägenhet (hyresrätt) på 8e våningen, visserligen med hiss men det är ju inte alltid den är ledig och det tar ju ändå liten stund att komma ut. Upplevde att det var mycket lättare med rumsrenheten den gången jämfört med nu när jag bor i lägenhet på bottenvåning med uteplats.

 

[machafuko]

Är det parkettgolv i hela lägenheten? Annars kanske ni kan göra som så att valpen inte får tillgång till rummet med parkettgolv förrän den börjar bli hyfsat rumsren. Har själv haft valp i lägenhet (hyresrätt) på 8e våningen, visserligen med hiss men det är ju inte alltid den är ledig och det tar ju ändå liten stund att komma ut. Upplevde att det var mycket lättare med rumsrenheten den gången jämfört med nu när jag bor i lägenhet på bottenvåning med uteplats.

Ja det är parkettgolv i hela lägenheten förutom badrummet, och det tackar jag för

Hur menar du med att det var lättare med rumsrenheten då?

 

[Red_Chili]

Ja det är parkettgolv i hela lägenheten förutom badrummet, och det tackar jag för

Hur menar du med att det var lättare med rumsrenheten då?

När jag hade valp i lägenheten högt upp, då skedde det någon enstaka olycka inomhus. Jag sprang ut en miljard gånger första två veckorna och sedan sa valpen till så fort den behövde ut. Inga konstigheter. Med valpen nu... Det var som om hon inte kopplade att det var någon större skillnad mellan ute och inne, troligen för att jag släppte ut henne på uteplatsen då och då och det blev ingen större grej av att gå ut. Hon kissade hejvilt överallt och det var först när hon började hålla sig liiiten stund (vilket tog evigheter) och jag började koppelrasta henne ute "på riktigt" som hon faktiskt blev rumsren. Hade hon tex bott i villa med möjlighet att gå in och ut hur som helst, då hade hon väl fortfarande kissat inne

 

[mandalaki]

Jag tycker att du tänker rätt kring ditt jobb. Om du "knappt är hemma" är det väl inte läge för en valp? Eller hund överhuvudtaget. Jag har alltid tänkt "när mitt liv ser annorlunda ut ska jag ha hund men inte så länge jag jobbar heltid." Jag tycker inte det är någon poäng med att ha hund om jag måste lämna bort den 9-10 timmar om dagen.

Vad gäller parketten skulle jag vara mer orolig för klorna. Jag har en fantastisk gammal fiskbensparkett - men så hade jag katter i tolv år ... Vet dock inte om hundars grövre klor är bättre eller sämre i det avseendet.

 

[russinbulle]

När jag hade valp i lägenheten högt upp, då skedde det någon enstaka olycka inomhus. Jag sprang ut en miljard gånger första två veckorna och sedan sa valpen till så fort den behövde ut. Inga konstigheter. Med valpen nu... Det var som om hon inte kopplade att det var någon större skillnad mellan ute och inne, troligen för att jag släppte ut henne på uteplatsen då och då och det blev ingen större grej av att gå ut. Hon kissade hejvilt överallt och det var först när hon började hålla sig liiiten stund (vilket tog evigheter) och jag började koppelrasta henne ute "på riktigt" som hon faktiskt blev rumsren. Hade hon tex bott i villa med möjlighet att gå in och ut hur som helst, då hade hon väl fortfarande kissat inne

Hahahaha, tror mer på individ än pga lägenhet eller hus med tomt
Jag märker t ex enorm skillnad mellan denna valpkull och den förra - nuvarande får vara ute mycket mer pga bättre väder och dom söker sig självmant ut nu för att göra ifrån sig, vilket inte dom förra gjorde Min ras kan vara rätt sen med rumsrenhet, men den känns som om dessa kommer bli "torra" tidigare än än mina tidigare valpar av samma ras Jag har från 8 veckors ålder ytterdörren öppen typ hela dagarna, så dom kan gå ut och in som dom vill

 

[machafuko]

Jag tycker att du tänker rätt kring ditt jobb. Om du "knappt är hemma" är det väl inte läge för en valp? Eller hund överhuvudtaget. Jag har alltid tänkt "när mitt liv ser annorlunda ut ska jag ha hund men inte så länge jag jobbar heltid." Jag tycker inte det är någon poäng med att ha hund om jag måste lämna bort den 9-10 timmar om dagen.

Vad gäller parketten skulle jag vara mer orolig för klorna. Jag har en fantastisk gammal fiskbensparkett - men så hade jag katter i tolv år ... Vet dock inte om hundars grövre klor är bättre eller sämre i det avseendet.

Nej, jag håller absolut med. Som mitt liv ser ut just nu är det defintivt inte läge för valp eller hund över huvud taget. Sambon är visserligen hemma relativt ofta på dagtid, men han pluggar och måste givetvis lägga sin energi på det. Trots allt är det jag som faktiskt vill ha hund, medan han mest tycker att det vore OK så länge våra förutsättningar är de rätta.

Som sagt så har jag en visstidsanställningn som från början skulle gälla fram till 31 augusti, men som blev förlängd till 31:e januari. Därefter vet jag inte alls hur det ser ut men tanken blir väl att söka ett nytt jobb framåt november senast då jag inte vill riskera att stå arbetslös. Därefter kan vad som helst hända. Hoppas att det någonstans där ute finns ett jobb där man antingen kan jobba mycket hemifrån eller där man får ta med sig hunden till jobbet

 

[Sezziyanen]

Parketten är inte det som sätter stopp iaf. Som andra sagt går den inte sönder så enkelt, om man bara är där och gör rent direkt. Jag har ingen valperfarenhet men väl van vid parkettgolv och ovilja att paja det Men förstås finns det ju åtgärder att ta för att skydda det lite extra i början när risken för olyckor är extra hög. Själv har jag ett vardags- och sovrum med parkettgolv (resten klinker och linoleum). Funderar på att använda mig av lite skyddspapp/plast i början på vissa ytor för att underlätta jobbet så att säga. Men som sagt, om det går att klara av rödvinsspill så borde det väl gå med en liten valpolycka också.

Håller med @mandalaki om att det inte är rätt tid att skaffa hund om man knappt är hemma. Men det är ju förstås en annan situation om man är två, och kanske är hemma mer omlott.

Annars är det väl inget fel att drömma lite? Du har ju en bra inställning iaf, att tänka efter före menar jag.

 

[machafuko]

Parketten är inte det som sätter stopp iaf. Som andra sagt går den inte sönder så enkelt, om man bara är där och gör rent direkt. Jag har ingen valperfarenhet men väl van vid parkettgolv och ovilja att paja det Men förstås finns det ju åtgärder att ta för att skydda det lite extra i början när risken för olyckor är extra hög. Själv har jag ett vardags- och sovrum med parkettgolv (resten klinker och linoleum). Funderar på att använda mig av lite skyddspapp/plast i början på vissa ytor för att underlätta jobbet så att säga. Men som sagt, om det går att klara av rödvinsspill så borde det väl gå med en liten valpolycka också.

Håller med @mandalaki om att det inte är rätt tid att skaffa hund om man knappt är hemma. Men det är ju förstås en annan situation om man är två, och kanske är hemma mer omlott.

Annars är det väl inget fel att drömma lite? Du har ju en bra inställning iaf, att tänka efter före menar jag.

Skyddspapp var en bra tanke. Det ska tas med

Nä givetvis måste man vara hemma en del för att det ens ska gå. Det är bara jobbigt att gå och drömma däremot. Har gjort det sedan barnsben men då förälder är allergisk så har det aldrig fungerat.

Nu ägnar jag mycket tid åt att träna andras hundar och valpar, men det är ju liksom inte samma sak som att ha en egen

Vi har aldrig haft rödvinsspill heller så

 

[Sezziyanen]

Skyddspapp var en bra tanke. Det ska tas med

Nä givetvis måste man vara hemma en del för att det ens ska gå. Det är bara jobbigt att gå och drömma däremot. Har gjort det sedan barnsben men då förälder är allergisk så har det aldrig fungerat.

Nu ägnar jag mycket tid åt att träna andras hundar och valpar, men det är ju liksom inte samma sak som att ha en egen

Vi har aldrig haft rödvinsspill heller så

Då har du ju bra erfarenhet och kunskap om vad som krävs iaf

 

[machafuko]

Då har du ju bra erfarenhet och kunskap om vad som krävs iaf

Jo då, gällande teoretisk erfarenhet är jag nog också över medel när det gäller första gångs-köpare (tror jag).
Det är väl en anledning till att jag inte bara går in på blocket och köper första bästa valp som är söt vid födsel och som "har stabila föräldrar". Att jag sedan hoppas att den ska klara sig med att jg tar några veckors semester och därefter lämnar den ensam hemma i x antal timmar

 

[Sezziyanen]

I mina ögon (öron?) låter det ju helt rätt som du tänker. Det känns som det enda som sätter stopp för dig är att du är osäker på om din jobbsituation tillåter att ha valp/hund. De andra sakerna du tar upp är mer sånt det finns lösningar på om man är lite påhittig, som att skydda hemmet mm..

Jag gillar att tänka objektivt och logiskt. Därmed så skulle jag iaf säga att det du måste få till är antingen en situation där du/sambon räknat tillsammans är hemma tillräckligt mycket omlott för att det skall gå. Eller få tag i en bra och pålitlig dagmatte/husse. Jag tycker personligen inte att det är fel att ha hund och jobba heltid, om hunden har någon att vara med under tiden man är på jobbet. Man kan ju fråga sig om det är hundens bästa eller ens egna ego man fokuserar på om man resonerar som så att ens hund måste vara med MIG hela tiden, annars far den illa.

Är man så seriös med hundägandet som du verkar så lär du ju tillbringa mycket och kvalitativ tid med hunden när du inte är på jobbet ändå, så nog hinner du uppfostra den? Att den får uppleva nån annan person under jobbtimmarna behöver ju inte ses som en negativ sak, självklart skulle jag själv i en sån situation vilja prata igenom uppfostranstänk och strategi med den person som hunden är hos under dagen. Så det inte blir ett hopkok av ideer och synsätt kring uppfostran som skär sig, tänker jag. Själv kommer jag nog ta en del hjälp av 1-2 personer med min valp, främst när jag måste åka iväg. Men det är folk jag känner väl och som jag gärna ser får vara en del av hundens liv under hela dens levnadstid ändå, så det är bara bra om den får lära känna dem också under sin uppväxt tänker jag. Det är personer som har ett smart förhållningssätt till hundar, gillar dem, men inte riktigt har tid att ha en egen. Så de ställer gärna upp som "deltidsmatte/husse". Sånt tror jag är en bra lösning när man vill ha hund, men inte kan garantera att man kan vara hemma hela tiden.

 

[machafuko]

I mina ögon (öron?) låter det ju helt rätt som du tänker. Det känns som det enda som sätter stopp för dig är att du är osäker på om din jobbsituation tillåter att ha valp/hund. De andra sakerna du tar upp är mer sånt det finns lösningar på om man är lite påhittig, som att skydda hemmet mm..

Jag gillar att tänka objektivt och logiskt. Därmed så skulle jag iaf säga att det du måste få till är antingen en situation där du/sambon räknat tillsammans är hemma tillräckligt mycket omlott för att det skall gå. Eller få tag i en bra och pålitlig dagmatte/husse. Jag tycker personligen inte att det är fel att ha hund och jobba heltid, om hunden har någon att vara med under tiden man är på jobbet. Man kan ju fråga sig om det är hundens bästa eller ens egna ego man fokuserar på om man resonerar som så att ens hund måste vara med MIG hela tiden, annars far den illa.

Är man så seriös med hundägandet som du verkar så lär du ju tillbringa mycket och kvalitativ tid med hunden när du inte är på jobbet ändå, så nog hinner du uppfostra den? Att den får uppleva nån annan person under jobbtimmarna behöver ju inte ses som en negativ sak, självklart skulle jag själv i en sån situation vilja prata igenom uppfostranstänk och strategi med den person som hunden är hos under dagen. Så det inte blir ett hopkok av ideer och synsätt kring uppfostran som skär sig, tänker jag. Själv kommer jag nog ta en del hjälp av 1-2 personer med min valp, främst när jag måste åka iväg. Men det är folk jag känner väl och som jag gärna ser får vara en del av hundens liv under hela dens levnadstid ändå, så det är bara bra om den får lära känna dem också under sin uppväxt tänker jag. Det är personer som har ett smart förhållningssätt till hundar, gillar dem, men inte riktigt har tid att ha en egen. Så de ställer gärna upp som "deltidsmatte/husse". Sånt tror jag är en bra lösning när man vill ha hund, men inte kan garantera att man kan vara hemma hela tiden.

Det låter väldigt vettigt. Det svåra är väl att i praktiken hitta den här dagmatten som verkligen känns pålitlig. Jag vet av kontakter som letat dagmatte i månader här (dock till vuxen hund) att det inte är lått att få en i vår stad.

Då vill jag givetvis inte köpa en valp och "hoppas" att jag hittar en i tid till att semestern tar slut. Det känns bara naivt, eller så är jag ett kontrollfreak

I sådant fall får man väl börja leta dagmatte långt innan dess att valpen ska anlända, det kanske går. När jag själv var dagmatte så skulle jag dock inte tacka ja till ett dagmattesjobb om jag inte träffat hunden i fråga. Men som sagt, det var kanske bara jag med mitt kontrollbehov kanske

 

[Sezziyanen]

Det låter väldigt vettigt. Det svåra är väl att i praktiken hitta den här dagmatten som verkligen känns pålitlig. Jag vet av kontakter som letat dagmatte i månader här (dock till vuxen hund) att det inte är lått att få en i vår stad.

Då vill jag givetvis inte köpa en valp och "hoppas" att jag hittar en i tid till att semestern tar slut. Det känns bara naivt, eller så är jag ett kontrollfreak

I sådant fall får man väl börja leta dagmatte långt innan dess att valpen ska anlända, det kanske går. När jag själv var dagmatte så skulle jag dock inte tacka ja till ett dagmattesjobb om jag inte träffat hunden i fråga. Men som sagt, det var kanske bara jag med mitt kontrollbehov kanske

Nej du är inte kontrollfreak, bara noggrann precis som man ska vara.

Nej, jag skulle heller inte tacka ja till ett gig att vakta en hund själv som jag aldrig träffat.. Men det är väl lite annorlunda med en valp kan jag tänka mig. Man kan ju vara öppen på det sättet med, man måste inte vänta med att försöka hitta en dagmatte/husse, men man säga till dem man pratar med att självklart ska de sen också få träffa valpen några gånger innan de måste bestämma sig till 100%. Antagligen lär de inte backa då, om de redan är inställda på att det är en valp de skall passa så lär nog inte valpens särskilda inviduella attribut göra så de ångrar sig..

Jag personligen vill gärna känna personen jag skulle lämna min hund hos, så jag börjar i den änden. Dvs bland familj och vänner, och med de jag vet gillar/har erfarenhet av hundar. Ingen sån du kan tänka dig? Ärligt talat har jag hellre en hundvakt som är smart, lugn och kan ta till sig hur jag vill de ska behandla hunden (samt att jag litar på dem) än nån människa jag inte känner som påstår sig ha en hel massa hundkunskap och erfarenhet. Det viktigaste för mig är att de inte orsakar negativ påverkan på hunden, träna och uppfostra den vill jag sjäv styra.

Om du känner folk med hundar, kanske kan det vara lämpligt med ett "utbyte"? Dvs att ni kanske kan ta hand om varandras hundar på lite olika tider när respektiv person behöver det? Ofta kan det ju vara lättare att fråga nån om hjälp om man samtidigt erbjuder samma sak i gengäld, menar jag.

 

[Zvinto]

När jag hade valp i lägenheten högt upp, då skedde det någon enstaka olycka inomhus. Jag sprang ut en miljard gånger första två veckorna och sedan sa valpen till så fort den behövde ut. Inga konstigheter. Med valpen nu... Det var som om hon inte kopplade att det var någon större skillnad mellan ute och inne, troligen för att jag släppte ut henne på uteplatsen då och då och det blev ingen större grej av att gå ut. Hon kissade hejvilt överallt och det var först när hon började hålla sig liiiten stund (vilket tog evigheter) och jag började koppelrasta henne ute "på riktigt" som hon faktiskt blev rumsren. Hade hon tex bott i villa med möjlighet att gå in och ut hur som helst, då hade hon väl fortfarande kissat inne

Tror liksom @russinbulle att det snarare har med individ att göra än huruvida man bor i hus eller lägenhet. Vi bor i lägenhet och det har varit enorm skillnad i när de blev rumsrena. Grim (äldst) var sån att han mycket hellre knep än gjorde ifrån sig om vädret inte var perfekt. Han var inte helt rumsren förrän närmare året.. Evi var så gott som rumsren vid 4 månaders ålder.

 

[machafuko]

Nej du är inte kontrollfreak, bara noggrann precis som man ska vara.

Nej, jag skulle heller inte tacka ja till ett gig att vakta en hund själv som jag aldrig träffat.. Men det är väl lite annorlunda med en valp kan jag tänka mig. Man kan ju vara öppen på det sättet med, man måste inte vänta med att försöka hitta en dagmatte/husse, men man säga till dem man pratar med att självklart ska de sen också få träffa valpen några gånger innan de måste bestämma sig till 100%. Antagligen lär de inte backa då, om de redan är inställda på att det är en valp de skall passa så lär nog inte valpens särskilda inviduella attribut göra så de ångrar sig..

Jag personligen vill gärna känna personen jag skulle lämna min hund hos, så jag börjar i den änden. Dvs bland familj och vänner, och med de jag vet gillar/har erfarenhet av hundar. Ingen sån du kan tänka dig? Ärligt talat har jag hellre en hundvakt som är smart, lugn och kan ta till sig hur jag vill de ska behandla hunden (samt att jag litar på dem) än nån människa jag inte känner som påstår sig ha en hel massa hundkunskap och erfarenhet. Det viktigaste för mig är att de inte orsakar negativ påverkan på hunden, träna och uppfostra den vill jag sjäv styra.

Om du känner folk med hundar, kanske kan det vara lämpligt med ett "utbyte"? Dvs att ni kanske kan ta hand om varandras hundar på lite olika tider när respektiv person behöver det? Ofta kan det ju vara lättare att fråga nån om hjälp om man samtidigt erbjuder samma sak i gengäld, menar jag.

Visst tror jag att ett utbyte skulle fungera, men det blir nog inte regelbundet utan kanske emellanåt.

De hundar jag hjälpar att träna idag och så är främst kamphundar och vår hyresvärd har två regler med i vårt kontrakt:

1. Ingen rökning inomhus
2. Inga kamphundar


Det gör det svårt för mig att ta hem nära och käras hundar, men att vara ute och aktivera dem går ju.

 

[Sezziyanen]

Vad udda, aldrig hört om nån som haft ett kontrakt som specificerade vilka typer av husdjur man får ha, eller än mer vilka raser då! Kan iofs förstå hyresvärden, särskilt om de har haft tidigare dåliga erfarenheter..