Skaffa nya vänner som vuxen. Går det?

[Bison]

Jag är 51 och har träffat många vänner som vuxen. Genom jobbet eller hobby.

Jag är hopplös på kärleksrelationer men faktiskt bra på vänskap. Tror det är för att jag är väldigt öppen för hur "vänskap" kan definieras. Alla människor jag tycker om är potentiella vänner. Sedan kommer inte relationen med alla bli sådan att vi kan ringa varandra i krisläge mitt i natten. Men vänskapsdefinitionen ser olika ut i varje relation.

Jag är lyckligt lottad som har ett yrke där många har starka sociala band till varandra. Så länge jag har kvar mitt yrke är jag säker på att hitta nya vänner om jag flyttar. Kollegor är verkligen en bra bas för att hitta vänner. Sen är som flera har nämnt hobby och intresse ett bra sätt att få vänner enligt min erfarenhet.

Det är en del av mitt jobb som jag gillar väldigt mycket. Många är väldigt bra vänner och umgås flitigt även utanför jobbet. Är inget konstigt eller ovanligt alls.
Tycker det verkar tråkigt med arbetsplatser där folk bara har yrkesmässiga relationer.

 

[Raderad medlem 94602]

Tack så mycket för alla svar! Intressant att ni har lätt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, jag trodde det var rätt ovanligt. Men jag kanske får börja med någon ny aktivitet eller så och försöka få kontakt med någon där. Ska kolla upp hitta vänner-grupper på fb också, men det känns läskigt att lägga ut en egen annons...

Tricket är nog att vara lite mer öppen och att ta de chanserna som ges.

Men, ni som hittat nya vänner i vuxen ålder, hur har ni fått en bekant att bli en vän? Bjudit in till fika eller någon aktivitet bara och sedan har det rullat på? Tycker det steget känns svårast. Det känns som att svenskar inte är så öppna och enkla, men jag kanske har fel.

Ja jag har fått bekanta att bli nära vänner.
Jag är lite introvert och även "lat och bekväm" när det gäller vänskap. Jag har också en portion integritet som gör att jag inte är den där som lätt öppnar upp. Men ibland har jag blivit less på mig själv och mitt sätt och bestämt mig för att våga och orka kliva utanför min comfortzone och faktiskt bjuda till lite. Försöka lära känna en trevlig bekantskap djupare. Antigen genom att själv bjuda in till något eller genom att tacka ja till något.
Här på Buke har jag hakat på träffar. Jag har också ordnat träffar här hemma för Bukefalister jag lärt känna.
I andra fall har jag föreslagit fika, promenad eller AW. Facebook men möjligheten att skoja och chatta online har också varit ett sätt att lösa upp den där starka gränsen mellan "trevlig och artig bekantskap" och "kul bekantskap".

 

[em-pirre]

Alla mina vänner har jag träffat som vuxen genom min hobby . Det är mitt bästa tips, hitta en hobby du brinner för och gå med i en klubb för denna, då träffar man folk som man iaf har ett gemensamt intresse med, och då kanske de har fler fina kvaliteer i sin personlighet och gemensamma punkter som man fastnar för .

Jag är snart 36, mina vänner som jag pratar med mest idag lärde jag känna mellan 2013-2016 .

Jag skulle precis skriva samma sak. Och givetvis inom hund!

Alla (utom två) jag umgås med idag är vänner jag fått då jag varit 30+.

Har man ett trevligt jobb eller en hobby man brinner för ser jag absolut inte hur man ska kunna undvika att få vänner.

 

[em-pirre]

Det är en del av mitt jobb som jag gillar väldigt mycket. Många är väldigt bra vänner och umgås flitigt även utanför jobbet. Är inget konstigt eller ovanligt alls.
Tycker det verkar tråkigt med arbetsplatser där folk bara har yrkesmässiga relationer.

Vid mitt nuvarande jobb undviker jag att träffa kollegor på fritiden. Många träffas och så, men jag menar att det på mitt jobb bildas klickar och jag står gärna utanför. Jag vill jobba på jobbet och har inte alls tid att vara social.

Fast det har ju givetvis att göra med hurudant jobb man har. Vill jag göra ett bra jobb hinner ja inte prata med kollegor annat än jobbsaker. Jag kan tänka mig att på ditt jobb fungerar det precis tvärtom.

 

[Blyger]

Jag brukar ibland kika efter vart bukefalister bor, ifall det är någon i närheten av mig, men så få som skriver ut stad..
Vill också ha någon mer vän, har absolut ingen i närområdet (också flyttat en del och pendlar till jobbet. Alla på jobbet nu har dömt ut mig eftersom jag bor "långt bort", känna det som. Ännu värre sedan jag fick barn, även om jag mycket väl kan göra många saker utan barnet). Är tyvärr väldigt blyg i större sammanhang så buketräffar blir lätt övermäktigt.
Ska spana in den där appen däremot

 

[silverblom]

Jag brukar ibland kika efter vart bukefalister bor, ifall det är någon i närheten av mig, men så få som skriver ut stad..
Vill också ha någon mer vän, har absolut ingen i närområdet (också flyttat en del och pendlar till jobbet. Alla på jobbet nu har dömt ut mig eftersom jag bor "långt bort", känna det som. Ännu värre sedan jag fick barn, även om jag mycket väl kan göra många saker utan barnet). Är tyvärr väldigt blyg i större sammanhang så buketräffar blir lätt övermäktigt.
Ska spana in den där appen däremot

Vart bor du? Är det fler som bor runt Göteborg och letar nya vänner?

 

[Blyger]

Vart bor du? Är det fler som bor runt Göteborg och letar nya vänner?

Tyvärr flyttade jag från Bohuslän och hamnade i Västmanland.

 

[Görel]

Jag vill inte trampa någon på tårna, men jag reflekterar lite kring hur man är när man möter andra om man har svårt att skapa eller behålla relationer. Har känt flera med det bekymret som mest pratar om sig själva och har mycket åsikter om vad andra gör och tycker. Det är ju inte så roligt i längden så därför har jag inte fortsatt att hålla kontakt med dem.

 

[sthu]

För mig är det största problemet att ta det från en bekantskap till vänskap. Det blir liksom inte mer av det.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det, men det blir liksom inget djupare. Vi kan träffas i föreningen till exempel men inte utanför, det blir liksom inget av det.

Angående att träffa folk på jobbet; det förutsätter att man har ett jobb med kollegor.. Mina senaste jobb har jag jobbat ensam. Nu har jag ett jobb där jag träffar lite folk men det är ingen jag är sugen på att bli kompis med utanför jobbet..

 

[Mia_R]

Det är så sant som det är sagt att för att få en vän måste man vara en vän, jag kapar bort dem som "inte har tid" när de skaffar kille så jag förstår att TS tappat vännerna.

Jag får vänner genom mina intressen, kollegorna har jag inte så mycket gemensamt med.

 

[Hedinn]

Jag vill inte trampa någon på tårna, men jag reflekterar lite kring hur man är när man möter andra om man har svårt att skapa eller behålla relationer. Har känt flera med det bekymret som mest pratar om sig själva och har mycket åsikter om vad andra gör och tycker. Det är ju inte så roligt i längden så därför har jag inte fortsatt att hålla kontakt med dem.

Det finns nog många varianter. Själv är jag en sån som generellt inte "pratar i onödan" utan kan nog i flera sammanhang ses som den skumma, tysta typen som inte deltar i samtal utan bara sitter bredvid och tittar på, ungefär. Har större delen av mitt liv tagits för att vara blyg, vilket egentligen inte stämmer, däremot observerar och analyserar jag gärna min omgivning och väger mina egna ord otroligt noga, vilket gör att jag kan sitta tyst länge och bara tänka - tills jag faktiskt har något att säga. Jag märker ju på folk runt mig att många är tvärtom, de kan "kallprata" utan problem, och säger saker utan att tänka igenom dem, mer att de pratar och så kommer tänket under tiden, ofta ihop med den man pratar med. De personerna har ju garanterat enklare av att skapa relationer än vad jag har, dock har de antagligen också ett större behov av relationer än vad jag har och jag gissar att det är såna som även emellanåt upplever så kallad "pinsam tystnad" (något jag aldrig gör. Däremot kan jag uppleva pinsamma samtal - dvs när folk pratar utan att egentligen ha något att säga).

Undantaget till detta är när jag fått i mig alkohol. För då slutar jag tänka så förbannat mycket.

 

[Hedinn]

Jag brukar ibland kika efter vart bukefalister bor, ifall det är någon i närheten av mig, men så få som skriver ut stad..
Vill också ha någon mer vän, har absolut ingen i närområdet (också flyttat en del och pendlar till jobbet. Alla på jobbet nu har dömt ut mig eftersom jag bor "långt bort", känna det som. Ännu värre sedan jag fick barn, även om jag mycket väl kan göra många saker utan barnet). Är tyvärr väldigt blyg i större sammanhang så buketräffar blir lätt övermäktigt.
Ska spana in den där appen däremot

Vad baserar du det på, att alla på jobbet "dömt ut dig" för att du bor långt bort? Blir du inte medbjuden på jobbrelaterade saker/aktiviteter med kollegorna och de säger nej när du föreslår något?

 

[Görel]

Det är så sant som det är sagt att för att få en vän måste man vara en vän, jag kapar bort dem som "inte har tid" när de skaffar kille så jag förstår att TS tappat vännerna.

Jag får vänner genom mina intressen, kollegorna har jag inte så mycket gemensamt med.

Ja, en vän som frågar om vi kan ses en viss dag för att killen är borta då och när jag föreslår en annan dag svarar att då vill denne umgås med sin kille går bort. Jag vill få känna mig prioriterad och inte som andrahandsval.

Hade en gång en kompis som under många år prioriterade sin kille framför sina vänner. När han lämnade henne sa hon att hon var glad över att jag och en annan kompis fanns kvar. Sen gick det några år och hon träffade en ny kille. Hon gjorde samma sak igen och den här gången fanns vi inte kvar. Jag hade sökt henne på telefon (före mobilens tid) och hon ringde tillbaka efter några dagar. Efter tio minuter säger hon att hon måste sluta för nu hade hennes pastavatten kokat klart. Har inte pratat med henne i telefon efter det.

 

[Blyger]

Vad baserar du det på, att alla på jobbet "dömt ut dig" för att du bor långt bort? Blir du inte medbjuden på jobbrelaterade saker/aktiviteter med kollegorna och de säger nej när du föreslår något?

Eftersom tråden handlar om att det kan vara svårt att hitta vänner som vuxen och inte om jobbet så tänkte jag inte på arbetsmässiga aktiviteter

 

[Görel]

Det finns nog många varianter. Själv är jag en sån som generellt inte "pratar i onödan" utan kan nog i flera sammanhang ses som den skumma, tysta typen som inte deltar i samtal utan bara sitter bredvid och tittar på, ungefär. Har större delen av mitt liv tagits för att vara blyg, vilket egentligen inte stämmer, däremot observerar och analyserar jag gärna min omgivning och väger mina egna ord otroligt noga, vilket gör att jag kan sitta tyst länge och bara tänka - tills jag faktiskt har något att säga. Jag märker ju på folk runt mig att många är tvärtom, de kan "kallprata" utan problem, och säger saker utan att tänka igenom dem, mer att de pratar och så kommer tänket under tiden, ofta ihop med den man pratar med. De personerna har ju garanterat enklare av att skapa relationer än vad jag har, dock har de antagligen också ett större behov av relationer än vad jag har och jag gissar att det är såna som även emellanåt upplever så kallad "pinsam tystnad" (något jag aldrig gör. Däremot kan jag uppleva pinsamma samtal - dvs när folk pratar utan att egentligen ha något att säga).

Undantaget till detta är när jag fått i mig alkohol. För då slutar jag tänka så förbannat mycket.

Har man svårt med kallprat kan man ha en standardrepertoar att plocka fram. Jag brukar prata om bostäder eftersom det är ett ämne som berör alla. I min värld är barn och sport det tråkigaste en människa kan prata om så jag brukar försöka hitta något allmängiltigt att prata om.

När jag var yngre var jag som du men eftersom jag led av att inte ta så mycket plats jobbade jag på att bli social. I mitt fall var det för att det oftast var mina kompisar som bestämde vad som skulle göras och så blev jag erbjuden att följa med men blev inte tillfrågad när något skulle bestämmas.

 

[Hedinn]

Har man svårt med kallprat kan man ha en standardrepertoar att plocka fram. Jag brukar prata om bostäder eftersom det är ett ämne som berör alla. I min värld är barn och sport det tråkigaste en människa kan prata om så jag brukar försöka hitta något allmängiltigt att prata om.

När jag var yngre var jag som du men eftersom jag led av att inte ta så mycket plats jobbade jag på att bli social. I mitt fall var det för att det oftast var mina kompisar som bestämde vad som skulle göras och så blev jag erbjuden att följa med men blev inte tillfrågad när något skulle bestämmas.

Så är det inte för mig, jag trivs jättebra och har absolut inga problem med att ta plats där jag vill ta plats. Grejen är ju att jag inte VILL kallprata, jag har aldrig förstått mig på det och har inget intresse av att lära mig, då föredrar jag tystnad. Min poäng var att folk fungerar olika och många vill gärna ha de där mallarna för hur man "ska" vara som en trevlig människa, det faktum att du ger mig tips på hur man kallpratar när jag skrivit att det är nåt jag inte uppskattar är ju ett tydligt exempel på det. För mig är personer med ett behov av att kallprata personer jag i regel inte trivs med och därför inga jag strävar efter att få en relation med.

Ytliga relationer har jag inga problem med att skaffa, men jag är väldigt selektiv med vilka jag släpper in i mitt liv och har inget behov av det där "ytligt sociala", á la mingel eller prata med folk under lunchen bara för att prata, så då upplevs jag nog i många fall som ointresserad och det är antagligen något som gör det lite "svårare" för mig att skaffa vänskapsrelationer än vad det är för någon som är mer öppet social och glatt pratar med allt och alla. Folk fungerar helt enkelt olika och jag ville påvisa att det inte behöver handla om att man är "otrevlig" eller självupptagen för att man har svårare för att skaffa nya relationer.

 

[Hedinn]

Eftersom tråden handlar om att det kan vara svårt att hitta vänner som vuxen och inte om jobbet så tänkte jag inte på arbetsmässiga aktiviteter

Absolut, fel av mig. Privata tillställningar med kollegorna då? Du behöver inte svara och det måste såklart inte stämma i ditt fall, men jag tror att det är jättevanligt att man tror att någon inte vill eller ser en på ett visst sätt, när det egentligen är man själv som sätter den synen på sig själv och därmed även utstrålar detta, samt inte bjuder in själv.

 

[Blyger]

Absolut, fel av mig. Privata tillställningar med kollegorna då?

Jag bjuder hem till mig men ingen vill komma.

Får ibland vara med om jag åker till stan där vi jobbar. Behöver ibland bjuda in mig själv för det. Har umgåtts mer med en kollega tidigare (utanför jobbet) men när vi fick fler kollegor som dessutom bor i stan så slutade det umgänget (och därför baserar jag det på att det är "enklare" att umgås med de som bor nära. Jag måste veta någon dag innan för att kunna ordna med hästen också).

Har blivit bra vän med en annan kollega (som nu slutat) men med mitt vanliga "problem" att hon också bor långt bort så vi har svårt att ses.

 

[Bison]

Jag tänker att det nog beror lite på vad man vill ha för typ av kontakt med sina vänner.
Att ses ofta blir nog svårt för många med jobb, hem, ev partner, djur och ev barn.

Jag trivs bäst med att ha mycket kontakt via mobilen, sms, Whatsapp och messenger. Behöver inte ses jämt och ständigt. Är introvert och tycker det tar energi.

Tex jag och @the_connemara hörs varje dag på messenger. Vi bor långt ifrån varandra, jag var där förra helgen och innan det sågs vi i februari. Inget som påverkade alls, var som vi sågs veckan innan.

Träffade en barndomsvän igår. Vi ses lite då och då och hörs knappt alls emellan men är lika bra vänner ändå.

 

[cirkus]

Jag bjuder hem till mig men ingen vill komma.

Får ibland vara med om jag åker till stan där vi jobbar. Behöver ibland bjuda in mig själv för det. Har umgåtts mer med en kollega tidigare (utanför jobbet) men när vi fick fler kollegor som dessutom bor i stan så slutade det umgänget (och därför baserar jag det på att det är "enklare" att umgås med de som bor nära. Jag måste veta någon dag innan för att kunna ordna med hästen också).

Har blivit bra vän med en annan kollega (som nu slutat) men med mitt vanliga "problem" att hon också bor långt bort så vi har svårt att ses.

Tänk att det alltid är längre för någon att åka till den som bor långt bort än för den som bor långt bort att åka åt andra hållet