Skaffa nya vänner som vuxen. Går det?

[DarkInNight]

Jag är några år över trettio och fortsätter träffa nya vänner samtidigt som gamla vänner försvinner.

Har ingen nära vän kvar från grundskolan, men en kär vän från gymnasiet hänger kvar, resten har tillkommit på vägen

 

[Görel]

Just när jag var runt 30 gjorde jag en inventering bland vänner och bekanta och bestämde vilka jag ville lära känna bättre och vilka jag skulle umgås mindre med. Så enligt min erfarenhet går det utmärkt. När man levt ett tag vet man också lite bättre vilken sorts människor man kommer bättre överens med och kan kanske göra att man väljer att närma sig personer vars umgänge känns givande.

Har turen att ha ett intresse där man träffar mycket människor, jag tycker om att gå på krogen och titta på liveband. Jag bor också i Stockholm så det är många som går på samma spelningar som jag. Efter ett tag börjar man hälsa på folk och sedan börjar man prata med vissa vilket kan leda fram till djupare kontakt.
Det fungerar på de flesta hobbyer där många människor ses regelbundet.

 

[strawberrysylt]

Nu har jag skaffat appen GoFrendly . Fanns inte så många där som bor här där jag bor, men skrev till en tjej iaf.

 

[Bonica]

Jag har haft lätt för att skaffa vänner även i vuxen ålder, jag har träffat vänner genom hundarna,hästarna och i festsammanhang främst.
Men jag är ganska öppen som person och lägger gärna till nya bekantskaper på Messenger. Jag har lätt att föreslå en ny fest eller hundlek som två exempel av många. Man märker ganska snabbt av vilka som är värda och träffa vidare och vilka som alltid är upptagna.
Mitt tips är framförallt någon gemensamt socialt sen att vara lite på själv och föreslå att ses. Finns många anledningar till att ses när man har något gemensamt

 

[Bonica]

Jag är också ofrivilligt ensam. Förfärligt ofrivilligt och förfärligt ensam.
Bor du i närheten av Uppsala eller så, så har jag all tid i världen p.g.a sjukskrivning.
Dock ingen superekonomi (vilket troligtvis också bidrar till utanförskapet) att åka för, men...ja.

Ingen kontakt med gamla "vänner"/"bekanta" över huvud taget då de inte var varken vänner eller bekanta, så här i efterhand.

Vad tråkigt med vänner som bara vill hitta på saker som kostar pengar:/

 

[Acto]

Ett tips är att söka efter Facebook grupper. Vet tex att det finns en grupp som heter ”Tjejgrupp för dig som söker nya vänner i Sthlm”. Just denna grupp är de allra flesta från Stockholms län skulle jag tro men kanske finns det liknande grupper där du bor?

 

[Angel]

Tror inte det är speciellt svårt att hitta nya vänner i trettioårsåldern om man försöker lite. Börja med en sport, läs en kurs, spela musik, osv. Väldigt många verkar känna sig ensamma eller har någon form av trettiårskris där brist på umgänge upplevs jobbigt.
Tycker jag ständigt får avvärja mig från bekanta (folk i min vänskapskrets som jag aldrig tidigare umgåtts med annat än sporadiskt när vi gjort saker med gemensamma vänner) som plötsligt kommer på att de vill umgås. Tycker knappt jag hinner med min handfull med vänner jag faktiskt försöker umgås med regelbundet. Men jag är både rätt upptagen och introvert samt väldigt selektiv med vem jag umgås med. Det tar energi och den föredrar jag att lägga på folk jag genuint tycker om och helst samtidigt som vi då gör saker alla inblandade uppskattar. Då mitt fokus just nu antingen ligger på pluggande, djuren eller träning så är det alltså sånt jag vill göra.
Många verkar fortfarande vilja gå på krogen eller dricka vin varje helg och liknande och blir ofta lite stötta av att jag inte vill vara med. Det är på nåt sätt "inne" med att folk inte ska vilja vara ensamma när de är lediga och att ensamhet ska vara jobbigt och att man borde ta alla chanser till socialt umgänge man får.

 

[Migo]

Jag har öht inga vänner kvar sen skoltiden. Umgås med folk runt mitt jobb/hobby med hundarna, men har inga vänskapsrelationer utanför den aktiviteten. I princip samtliga jämnåriga har nu fullt upp med familjebildande och småbarn, så mina närmsta vänner är minst dubbelt så gamla som mig

Har några bekantskaper med trevliga människor via internet, men inga jag umgås med.

Om man är lite mindre låst i sin vardag än vad jag är så tror jag bästa sättet att träffa nya människor är via aktiviteter, kurser och föreningar!

 

[Lena Furberg]

Ska man ha kvar, och umgås med, sina vänner från barndom och skoltid, måste man ju bo kvar på samma plats, och hoppas att även de bor kvar. Där jag bor nu finns många som levt hela sina liv i samma lilla samhälle och alla känner alla och umgås som när de var unga. Själv har jag flyttat runt massor och har enbart kontakt med mina gamla bekanta via messenger, fb etc...... Jag träffade många nya, underbara människor efter 30 och fortsätter träffa. Bekantskaper grundas mer på gemensamma intressen osv idag, än att man bara råkade finnas på samma plats och i samma åldersgrupp typ.

 

[Embla]

Tack så mycket för alla svar! Intressant att ni har lätt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, jag trodde det var rätt ovanligt. Men jag kanske får börja med någon ny aktivitet eller så och försöka få kontakt med någon där. Ska kolla upp hitta vänner-grupper på fb också, men det känns läskigt att lägga ut en egen annons...

Tricket är nog att vara lite mer öppen och att ta de chanserna som ges.

Men, ni som hittat nya vänner i vuxen ålder, hur har ni fått en bekant att bli en vän? Bjudit in till fika eller någon aktivitet bara och sedan har det rullat på? Tycker det steget känns svårast. Det känns som att svenskar inte är så öppna och enkla, men jag kanske har fel.

 

[Hedinn]

Tack så mycket för alla svar! Intressant att ni har lätt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, jag trodde det var rätt ovanligt. Men jag kanske får börja med någon ny aktivitet eller så och försöka få kontakt med någon där. Ska kolla upp hitta vänner-grupper på fb också, men det känns läskigt att lägga ut en egen annons...

Tricket är nog att vara lite mer öppen och att ta de chanserna som ges.

Men, ni som hittat nya vänner i vuxen ålder, hur har ni fått en bekant att bli en vän? Bjudit in till fika eller någon aktivitet bara och sedan har det rullat på? Tycker det steget känns svårast. Det känns som att svenskar inte är så öppna och enkla, men jag kanske har fel.

Jag tror nog snarare att många av oss är lite för bra på att överanalysera det här med vänskap, och gärna drar oss för att kontakta folk när vi inte vet säkert om de vill umgås med oss eller inte. Jag vet själv att jag emellanåt är jättekass på att höra av mig och föreslå saker med mina vänner, dock är de som står mig nära rätt medvetna om detta och kan leva med att behöva "tjata" emellanåt, så det är inga problem.

Vad gäller nya bekantskaper har jag kommit på mig själv flera gånger med att tänka att "nä, men den kanske inte vill umgås med mig" och därmed låtit bli att höra av mig istället för att faktiskt fråga och låta personen själv avgöra vad den vill. Är ju värdelöst att jag ska sitta och gissa och inte ens erbjuda chansen till ett ja.

I övrigt har jag lärt känna alla mina närmre vänner idag i vuxen ålder. De flesta genom jobb och gemensamma intressen, några genom nätet. Så svårt behöver det absolut inte vara. Dock är ju tiden mer begränsad för många och man kanske inte har så mycket ork till att göra saker efter jobbet, t.ex. Men jag tror det bästa steget att ta först är att sluta övertänka saker, istället för att fundera på hur du ska gå vidare för att skapa en närmre relation med en ny/ytlig kontakt, fundera över hur du själv hade reagerat om den personen frågat dig om en fika/aktivitet eller annat. Jag tror det är få som ser en sån fråga som konstig eller udda, tvärtom borde det ju vara något som uppskattas i de flesta fall.

 

[Bonica]

Tack så mycket för alla svar! Intressant att ni har lätt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, jag trodde det var rätt ovanligt. Men jag kanske får börja med någon ny aktivitet eller så och försöka få kontakt med någon där. Ska kolla upp hitta vänner-grupper på fb också, men det känns läskigt att lägga ut en egen annons...

Tricket är nog att vara lite mer öppen och att ta de chanserna som ges.

Men, ni som hittat nya vänner i vuxen ålder, hur har ni fått en bekant att bli en vän? Bjudit in till fika eller någon aktivitet bara och sedan har det rullat på? Tycker det steget känns svårast. Det känns som att svenskar inte är så öppna och enkla, men jag kanske har fel.

För mig är bekant och vän rätt nära varandra. Jag har några väldigt nära vänner. Men jag känner att jag kan ha lika trevligt med ett gäng bekanta på fest som med en nära vän på en promenad faktiskt
Jag tror mycket på att göra något ni båda gillar. Gillar ni att fika så ta en god fika, gillar ni att göra något gemensamt. Kanske gå på gym ? Ett pass ihop ?
Försök vara öppen inför alla människor. Jag har lärt mig att många är helt underbara men har svårt att visa det från början

 

[Bonica]

En av mina nära vänner är väldigt ensam. Hon har mig och några få till och är utråkad och vill ha fler bekantskaper. Men varje gång jag tar med henne på något socialt så dels dömmer hon ut människor direkt. Första intrycket är allt för henne. Om någon är nervös så är personen knäpp enligt henne. Hon tycker det ena och det andra om människor och många tycker detsamma om henne. Medans jag kommer överens med nästan alla. Så det handlar nog lite om hur kräsen man är med

 

[DarkInNight]

Tack så mycket för alla svar! Intressant att ni har lätt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, jag trodde det var rätt ovanligt. Men jag kanske får börja med någon ny aktivitet eller så och försöka få kontakt med någon där. Ska kolla upp hitta vänner-grupper på fb också, men det känns läskigt att lägga ut en egen annons...

Tricket är nog att vara lite mer öppen och att ta de chanserna som ges.

Men, ni som hittat nya vänner i vuxen ålder, hur har ni fått en bekant att bli en vän? Bjudit in till fika eller någon aktivitet bara och sedan har det rullat på? Tycker det steget känns svårast. Det känns som att svenskar inte är så öppna och enkla, men jag kanske har fel.

Mina vänner på jobbet som blivit mer än bara kollegor har det bara blivit att man pratar extra mkt på fikat, i korridoren, sen frågat om man ska luncha tillsammans.
Sen har det glidit över till sms /messenger om vännen är borta från jobbet och man undrar hur denne mår etc och så rullar det bara på

 

[_Taggis_]

@tanten jag upplever att det är stor skillnad.
Det faller sig inte naturligt att bli kompis med folk nu. Speciellt inte som de någorlunda jämnåriga har fullt upp med barn och hus.. För mig är det ett hinder, jag vill inte umgås med barn.

Exakt så uppfattar jag det med.

Jag är ointresserad av barn men kan väl stå ut med dom för att få umgås med deras föräldrar nån gng ibland, problemet som jag ser det är att om man inte delar familjelivet så är man ointressant att umgås med för de flesta jämnåriga som är inne familjecirkusen (jag är 34).
Jag har flyttat runt mkt och upplever den mkt svårare att skapa sociala nätverk nu än då jag var i 20-årsåldern. Hade jag inte haft häst hade jag bara suttit hemma med hunden mestadels efter jobbet. Jag träffar folk i stallet med därefter går ju alla hem till sina familjer, jag har ingen anknytning på orten där jag bor och ja... det blir socialt därefter.

 

[Bonica]

Exakt så uppfattar jag det med.

Jag är ointresserad av barn men kan väl stå ut med dom för att få umgås med deras föräldrar nån gng ibland, problemet som jag ser det är att om man inte delar familjelivet så är man ointressant att umgås med för de flesta jämnåriga som är inne familjecirkusen (jag är 34).
Jag har flyttat runt mkt och upplever den mkt svårare att skapa sociala nätverk nu än då jag var i 20-årsåldern. Hade jag inte haft häst hade jag bara suttit hemma med hunden mestadels efter jobbet. Jag träffar folk i stallet med därefter går ju alla hem till sina familjer, jag har ingen anknytning på orten där jag bor och ja... det blir socialt därefter.

Har du frågat stallkompisarna då ?

 

[Nixehen]

Känner också igen mig så väl, är 32år gammal och har för knappt ett år sedan flyttat ”hem” igen efter att ha kuskat runt i landet i rätt många år.
Hade väl någon slags förhoppning/förväntan på att mina gamla vänner här skulle visa någon form av intresse till att ses, men gångerna kan räknas på en hand..
Har många bekanta runt om i landet, men umgås inte med en enda person.

Blev dessutom ensamstående med min ettåring i början på hösten då karln bestämde sig för att plugga på annan ort och vi helt plötsligt lever på distans. Så dels har jag inte ens en partner att umgås med och dels har jag barn 24/7.

Känner i mångt och mycket att jag lika gärna kunnat bo kvar ute i Östersjön, då kunde jag iaf inbilla mig själv att jag var ensam för att det var för långt bort för folk att hälsa på..

 

[Miao]

Alla mina vänner har jag träffat som vuxen genom min hobby . Det är mitt bästa tips, hitta en hobby du brinner för och gå med i en klubb för denna, då träffar man folk som man iaf har ett gemensamt intresse med, och då kanske de har fler fina kvaliteer i sin personlighet och gemensamma punkter som man fastnar för .

Jag är snart 36, mina vänner som jag pratar med mest idag lärde jag känna mellan 2013-2016 .

 

[Myrten]

Jag är 51 och har träffat många vänner som vuxen. Genom jobbet eller hobby.

Jag är hopplös på kärleksrelationer men faktiskt bra på vänskap. Tror det är för att jag är väldigt öppen för hur "vänskap" kan definieras. Alla människor jag tycker om är potentiella vänner. Sedan kommer inte relationen med alla bli sådan att vi kan ringa varandra i krisläge mitt i natten. Men vänskapsdefinitionen ser olika ut i varje relation.

Jag är lyckligt lottad som har ett yrke där många har starka sociala band till varandra. Så länge jag har kvar mitt yrke är jag säker på att hitta nya vänner om jag flyttar. Kollegor är verkligen en bra bas för att hitta vänner. Sen är som flera har nämnt hobby och intresse ett bra sätt att få vänner enligt min erfarenhet.

 

[_Taggis_]

Har du frågat stallkompisarna då ?

Jag är med på gemensamma aktiviteter som vi har i stallet, om jag inte råkar jobba. Men ptja, det är väl det.
Jag har hamnat lite utanför - eller ja snarare jag har aldrig kommit in - eftersom jag aldrig kan vara delaktig i träningar, rida iväg till ridhuset, programridningar, uteritter osv eftersom min häst bara är en evig rundgång i skador, konvalescens och nya igångsättningar. Det har liksom blivit en följd av det, väldigt få är intresserade av att bara skritta alt trava korta sträckor. Och så jobbar jag skift dvs är ofta i stallet ensam. Jag är inte speciellt blyg och jag har lätt för att få kontakt med folk bara man har en gemensam ingång, kanske löser det sig när jag kan vara med på nånting...