Smulan75
Trådstartare
Jag har fått erbjudande om att ta över en hund och är sugen på att tacka ja, men tvekar då jag undrar om jag tar mig vatten över huvudet - mest tidsmässigt.
Egentligen har jag intalat mig att jag är en kattmänniska - katter är ju så "lätta" att ha att göra med - sköter sig själva och så, vi har för näravarande 4 katter som är både ute och inne. Jag är uppväxt med hund i mitt föräldrarhem, men efter jag flyttade har jag inte haft hund och på senare år så skaffade jag katt istället vilket "passade" mig bättre. jag har ju alltid tänkt att när man blir pensionär ska man nog skaffa en hund igen ... när man har tid över.
Detta är en par år gammal hund (så valpperioden är över) som ett par bekanta har, nu ska de skilja sig och flytta från sin gård. hunden är en bordercollie korsning. De vill helst att hunden ska få bo kvar på en gård där den kan vara ute mycket och röra på sig. Hunden är snäll och kan vara ute på deras gård lös utan att springa iväg och vad jag gissar så får den inte så jättemycket aktivering idag. Jag vet ju att det är en väldigt energisk ras som kräver mycket aktivering och som kan bli lite av en "enmanshund". Men samtidigt är det en ras som jag alltid kunnat tänka mig att ha.
Jag och sambon + min 13åriga dotter bor på en liten gård (liten som i lite mark), med 4 katter och 3 hästar. Jag tänker mig att hunden kan vara med mig ute när jag sköter stallsysslorna, följa med när man rider ut eller rider i paddocken och på så sätt få största delen av sin aktivering, sambon har ju drömt om får ganska länge men inte fått "ändan ur" - skulle det bli så hade det ju varit extra roligt att ha en hund som ev kan hjälpa till lite. Jag har en 13årig dotter som velat ha hund sen hon var liten - så hon kommer säkert engagera sig. Jag & sambon jobbar heltid, men han börjar ofta senare och jag slutar tidigare varannan vecka - när jag har min dotter - men jag har flextider och kan anpassa mig. Vi kan även ganska lätt bygga en hundrastgård.
Även om det är en "uppfostrad" hund inser jag att det kommer krävas mer tid i början att "vänja" den vid oss och att få den "formad" efter hur man själv vill ha den. Den är ju van vid både katter och hästar, vilket är en klar fördel och kan den "röra sig fritt" utan att springa iväg är det ju oxå perfekt.
Så vad tror ni tar jag mig vatten över huvudet? kom gärna med feedback.
Egentligen har jag intalat mig att jag är en kattmänniska - katter är ju så "lätta" att ha att göra med - sköter sig själva och så, vi har för näravarande 4 katter som är både ute och inne. Jag är uppväxt med hund i mitt föräldrarhem, men efter jag flyttade har jag inte haft hund och på senare år så skaffade jag katt istället vilket "passade" mig bättre. jag har ju alltid tänkt att när man blir pensionär ska man nog skaffa en hund igen ... när man har tid över.
Detta är en par år gammal hund (så valpperioden är över) som ett par bekanta har, nu ska de skilja sig och flytta från sin gård. hunden är en bordercollie korsning. De vill helst att hunden ska få bo kvar på en gård där den kan vara ute mycket och röra på sig. Hunden är snäll och kan vara ute på deras gård lös utan att springa iväg och vad jag gissar så får den inte så jättemycket aktivering idag. Jag vet ju att det är en väldigt energisk ras som kräver mycket aktivering och som kan bli lite av en "enmanshund". Men samtidigt är det en ras som jag alltid kunnat tänka mig att ha.
Jag och sambon + min 13åriga dotter bor på en liten gård (liten som i lite mark), med 4 katter och 3 hästar. Jag tänker mig att hunden kan vara med mig ute när jag sköter stallsysslorna, följa med när man rider ut eller rider i paddocken och på så sätt få största delen av sin aktivering, sambon har ju drömt om får ganska länge men inte fått "ändan ur" - skulle det bli så hade det ju varit extra roligt att ha en hund som ev kan hjälpa till lite. Jag har en 13årig dotter som velat ha hund sen hon var liten - så hon kommer säkert engagera sig. Jag & sambon jobbar heltid, men han börjar ofta senare och jag slutar tidigare varannan vecka - när jag har min dotter - men jag har flextider och kan anpassa mig. Vi kan även ganska lätt bygga en hundrastgård.
Även om det är en "uppfostrad" hund inser jag att det kommer krävas mer tid i början att "vänja" den vid oss och att få den "formad" efter hur man själv vill ha den. Den är ju van vid både katter och hästar, vilket är en klar fördel och kan den "röra sig fritt" utan att springa iväg är det ju oxå perfekt.
Så vad tror ni tar jag mig vatten över huvudet? kom gärna med feedback.