Sv: Ska man verkligen må såhär??
Njaee.. han säger själv att i grund och botten så är han jätteglad..och påpekar att han älskar barn. (som om jag inte visste det redan
)
Igår kom en granne och ville bjussa på vin, det tog inte länge innan hon kom underfund med varför jag blev högröd i ansiktet och stammade
Många smågrejer som har lett till att vi behåller det, jag är iaf tvärsäker..och har blivit den jag inte trodde att jag skulle bli..dvs en egocentrisk ko!
Jag har iaf kommit underfund med varför han var så tveksam.. och jag förstår honom fullt ut
Men jag kan ändå liksom inte ta bort barnet.. det bara vrider sig inombords när jag tänker på det.
Sen känns det inte rättvist att pga det andra gör, ska få avgöra detta beslut.
Och den stackars kuratorn på sjukhuset hade det inte lätt.. så fort hon sa "hur ska ni göra" så brakade jag lös och tårarna bara sprutade
Nåja, jag är väl kanske inte den första som gör så.. men lite genant var det iaf!
Hela min familj där hemma är iaf sötast i hela världen..
Mamma ser så lycklig ut så fort vi visar oss där.. Styvfar bara ler och är snällare än vanligt
Storebror var tokgullig idag.. vi var och kollade på en rea och där hittar han en vinterjacka som han tyckte jag skulle ha.
Förklarade att jag inte hade råd.. men då tar han och tvingar på mig olika jackor i STORA storlekar.. "Du måste ju ha ngt varmt i vinter..dessutom måste mitt systerbarn ha det mjukt mot magen"
Jag blev rörd!!
Min lillasyster är också jätteglad över att få bli moster
Hon har paxat att få känna sparkar när hon vill
På det stora hela känns det lite lättare.. styvsonen ringde nu ikväll och sa "Sablar..jag älskar dig, längtar tills imorgon" även fast hans mor satt brevid.
Det är fastställt ett datum då vi ska vara hos Tingsrätten och börja förhandlingarna.. vår advokat verkar toppenbra hittills.
Visst är det mkt som borde vara bättre.. men så länge vi har kvar det stöd som vi har idag.. och att vi är så trygga i vårat förhållande som vi är.. så känns det iaf som att vi fixar detta också.