Hur ofta MVC/BVC...???

[Skogstrollet]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Hmm, inte bara jag med andra ord som får konstiga saker inskrivna då, när jag läste genom allt står det också att jag hade en depression 2006 och medicinerat 6 månader och pratat med psykiater...Vad har det med min graviditet att göra?
Att jag gjorde det berodde på att min lillebror, farfar och kompis dog ifrån mig inom loppet av 3 månader och jag rasade...förstår liksom inte poängen med att skriva in det där... Bebis blir det ju som du säger endå.

Det står där för att markera en risk för att du ev. kan drabbas av förlossnings-/amningsdepression. Det står där för din skull.

Det står samma sak i min journal (plus lite mer) och jag har idag varit och pratat med en psykolog på BMs inrådan. En graviditet och en förlossning med alla dess hormonförändringar kan ställa till med mycket, speciellt om det finns depression (aktiv eller tidigare) i botten. För min del har jag hellre min historik i journalen nu, än måste försöka förklara "allt" mitt uppe i en förlossningsdepression om jag drabbas av en sån.

Det är inte bara bebis som ska tas om hand, även mamman.

 

[Lillekatt]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Tråkigt att du upplevt att din barnmorska "tjatar" och inte förstår dig.

Läser själv till sjuksköterska och nyligen varit ute på placering BVC/MVC. Nu är det ju så att man dokumenterar ALLT. När det t.ex. gäller din utmattningsdepression om du skulle utveckla förlossningsdepression så kan man ju genom dokumentation se hur du mått innan OCH att man försökt göra något åt det hela.

Barnmorskan är skyldig att dokumentera och även att erbjuda dig psykologkontakt.

Sedan är det ju också så att man gärna vill fånga upp deprimerade kvinnor INNAN förlossningen just för att själva förlossningen, att bli mor och allt som följer med är jobbigt...så att kvinnan på bästa sätt kan förberedas och må så bra som möjligt.

Samtidigt tycker jag att du får sätta dig ner och prata med din barnmorska just att du upplever att hon tjatar på dig så att hon i fortsättningen kan bemöta dig på ett bättre sätt så du inte känner dig kränkt.

När det gäller din olust att gå till BVC när bebisen väl är ute kan du redan nu kontakta det BVC du är knuten till...t.ex. med din 6 åringen just för att redan nu prata om att du inte vill gå på alla kontroller.

Sverige är ett fritt land, du gör som du vill, allt din barnmorska vill är att din graviditet, förlossning och kommande föräldrarskap ska bli så bra som möjligt!

/Madde

Det är väl just lite det som är problemet, JAG vet ju var problemet sitter och hon vill hela tiden få det till att det är bebisen/graviditeten som gör det, vilket det ju inte handlar om, men för att jag själv skall få en chans att släppa allt gammalt med jobbet och BARA fokusera på mig och vad som komma skall behöver jag få vara vilket hon inte alls vill respektera, har även förklarat det för henne men hon vill bara se det ur EN synvinkel, dvs att det handlar om graviditeten. Självklart kan hon erbjuda psykologkontakt men hon bör också respektera att jag inte vill, har även sagt att jag får hjälp av företagshälsan om jag behöver....men det dög liksom inte.

Så länge hon erbjuder är det bra men när hon skall tjata, ringa ner både mig & sambon och försöka tvinga iväg mig då fungerar det liksom inte desutom har hon tagot en kollega till hjälp så de skall alltså vara 2 st ang mig...hur hopplöst som helst.

Jag har också svårt att se hur en svacka pga dödsfall för 7 år sedan påverkar en ev förlossningsdepression, det jag mått dåligt för har inte handlat om barn alls utan att jag då inte kunde reda i alla känslor och händelser där och då med dödsfall på dödsfall, vilket är berabetat idag...men som sagt det hade varit okej om hon erbjudit och sedan låtit det vara. jag blir inte heller mer motiverad att ta deras hjälp med tanke på hur de beter sig snarare skulle jag dra mig mer för det just för att de inte lyssnar.

 

[Lillekatt]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Det står där för att markera en risk för att du ev. kan drabbas av förlossnings-/amningsdepression. Det står där för din skull.

Det står samma sak i min journal (plus lite mer) och jag har idag varit och pratat med en psykolog på BMs inrådan. En graviditet och en förlossning med alla dess hormonförändringar kan ställa till med mycket, speciellt om det finns depression (aktiv eller tidigare) i botten. För min del har jag hellre min historik i journalen nu, än måste försöka förklara "allt" mitt uppe i en förlossningsdepression om jag drabbas av en sån.

Det är inte bara bebis som ska tas om hand, även mamman.

Fast jag ser fortfarande inte något samband mellan att få hjälp att hantera en sorg för 7 år sedan till att få en förlossningsdepression idag, speciellt inte när jag förklarat för henne och bett henne låta mig vara, för min del vet jag vad som hjälper just nu, snarare drar jag mig mer från att ens få stöd därifrån.

Även om de skall ta hand om mamma är det ju också frivilligt, och är det frivilligt borde det räcka att erbjuda, tänker jag...inte hålla på att dra egna slutsatser, dra in fler BM och tjata och ringa ner mig...då stjälper man ju mer än man hjälper.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Min stress för 10 år sedan framkallades av prestationsångest och av att jag tog på mig för mycket på jobbet. Den ansågs ändå vara av vikt enligt psykologen. Någonstans får man försöka lita på "experternas" kunskap också.

När jag var sjukskriven pga hög arbetsbelastning var ett av de främsta symptomen, för mig, paranoia. Jag trodde att "alla var ute efter mig" eller av att stjäla min energi. Jag menar inte att förringa din upplevelse, men vill lägga fram möjligheten att du kanske över/feltolkar MVCs omsorger...? Du ser det som att du blir jagad och inte respekterad, jag ser det som att de verkligen är måna om att "fånga upp dig" och ge dig det stöd de tror att du behöver. Att stoppa huvudet i sanden och låta bli att svara hjälper inte. Skriv skriftligt in att du vill bli lämnad ifred tills du själv tar kontakt med dem och att det ska införas i journalen så att "alla" där vet det.

 

[Lillekatt]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Min stress för 10 år sedan framkallades av prestationsångest och av att jag tog på mig för mycket på jobbet. Den ansågs ändå vara av vikt enligt psykologen. Någonstans får man försöka lita på "experternas" kunskap också.

När jag var sjukskriven pga hög arbetsbelastning var ett av de främsta symptomen, för mig, paranoia. Jag trodde att "alla var ute efter mig" eller av att stjäla min energi. Jag menar inte att förringa din upplevelse, men vill lägga fram möjligheten att du kanske över/feltolkar MVCs omsorger...? Du ser det som att du blir jagad och inte respekterad, jag ser det som att de verkligen är måna om att "fånga upp dig" och ge dig det stöd de tror att du behöver. Att stoppa huvudet i sanden och låta bli att svara hjälper inte. Skriv skriftligt in att du vill bli lämnad ifred tills du själv tar kontakt med dem och att det ska införas i journalen så att "alla" där vet det.

Kanske, å andra sidan, det tar jag då OM det händer, men för att förebygga så mycket det går ATT det händer så vet jag ju också själv just nu vad jag behöver, dvs varva ner, ta det lugnt, försöka vara "ickeuppbokad" och bara vila mitt huvud...Det som irriterar mig är att de inte lyssnar.

Upplevde samma sak förra gången jag var gravid också då samma BM slog på stora trumman och byggde upp med kontakter både på soc och BVC mot min vilja, dock var BVC tanten helt underbar och soc såg mest oförstående ut men sa att jag fick ringa dem om jag kände att det blev jobbigt eller jag kände att situationen som då ensamstående blev för mycket, behövde dock aldrig ta den kontakten...allt flöt på bra endå, bara bebisen kom ut.

Tror inte jag är speciellt paranoid heller, däremot VAR jag det gällande jobbet dock så hade jag rätt i min "paranoja" vad gällande det, men det har lugnat sig betydligt sedan jag kom därifrån, också gått igenom några större utredningar för sonen (som skall börja på specielförskola) där de även kommit hem och pratat och träffat honom för att se hans behov, där var det inga problem heller att varken prata eller att släppa in dem trots att jag mådde bra mycket sämre då, utredningarna som jag fick hem var dessutom jättefina och jag hade själv chansen att säga ifrån om något inte stämde.

Så något är det med MVC, jag tror inte de vill mig illa eller så, men jag tycker de både är oproffsiga och respektlösa som inte lyssnar.

Sedan att jag är en sån där hopplös människa som alltid måste vara påläst tex om graviditet samt utmattningsdepression är inget de gillar alls, utan de vet bäst, trots att jag läst och tom lyckats förutse hur jag skall må och vad jag kan göra för att hjälpa mig själv (i vanliga fall har jag ju dessutom det som yrke så för mig var det lite "självupplevt hemifrånjobb")

Så det är nog mycket där knuten ligger, att de vill bestämma hur jag mår/känner, inte respekterar när jag säger ifrån, inte ens när jag ärligt säger hur jag tycker/tänker/mår så lyssnar de.

Funderar att säga ifrån ytterligare en gång och sedan skippa allt "prat" och bara göra mina prover, bla har de en supergo USK som tog mina blodprover trots att jag är enormt stickrädd och är hur go som helst, kanske kan hon göra sista proverna?

Kan även tillägga att sambon också tycker detta är jobbigt med allt ringande, han ser ju dessutom skillnaden på mig de dagar MVC inte ringt och krånglat, men inte ens när han säger att han tycker jag mår bättre lyssnar de på.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Låter som att det är en MVC som skulle må bra av att ha lite konkurrens på orten.

På min MVC och även nu öppenpsyk m.m. så har min sambos åsikt inte bara varit respekterad utan även efterfrågad.

 

[Lillekatt]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Låter som att det är en MVC som skulle må bra av att ha lite konkurrens på orten.

På min MVC och även nu öppenpsyk m.m. så har min sambos åsikt inte bara varit respekterad utan även efterfrågad.

Låter klokt tycker jag.
Här finns bara 1 MVC.

Det jag också funderar på i deras bemötande är att jag själv som träffar "psykpatienter" aldrig i livet skulle bete mig på det sättet som de gör, dvs helt utan emapti, självbestämmande och integritet...Skall man jobba MED någon behöver man också ha personen med på båten så att säga.

 

[Sar]

Sv: Hur ofta MVC/BVC...???

Oj, jag förstår att du blir helt matt! Jag gick ju massor hos mvc när jag väntade våra flickor och tyckte faktiskt att det var lite konstigt att man skulle träffas så sällan med pojken men då var det ju ingen riskgraviditet. Första mvcsköterskan trivdes jag väldigt bra med men jag hade svårt för den andra. Jag är en sådan som läser in mig ordentligt och är ganska krass och min andra mvcsköterska ville mest att vi skulle sitta och tindra med ögonen över att det skulle bli en bebis medan jag ville veta exakta beräkningsgrunder för KUBtest.

Vi var även in väldigt ofta på bvc med tjejerna då de var prematura och jag tyckte att det kändes jättejobbigt att göra samma sak med lillkillen. Eftersom han var normalviktig och gick upp i vikt varje dag berättade jag bara att jag ville komma in så sällan som möjligt eftersom jag tyckte det var jobbigt att dra in hela "skocken" så vi träffade vår bvcsköterska (som är helt underbar) väldigt sällan.

I dina kläder hade jag faktiskt tagit med mig min sambo för ett gemensamt snack hos mvc. Helt krasst berättat att det enda du är intresserad av är provtagning och att ni inte på något sätt uppskattar "förföljelsen" hon utsätter er för och att den är ett stressmoment. Se till att få det dokumenterat skriftligt i journalen och gör klart att ni är kompetenta nog att själv söka hjälp om det behövs.