Sjukskrivning när?

Nästan aldrig hemma. Gränsen går när man inte kan utföra något arbete alls, dvs sängliggande. Försöker tänka på smittsamhet också och jobba hemifrån om det är stor risk.
 
Fast alltså - jag blir inte särskilt feberpåverkad?
Hade jag tagit tempen på morgonen och den visat 39 grader så skulle jag så klart inte gå till jobbet. Men jag går ju inte direkt hem för att jag känner mig lite dimmig i huvudet och i övrigt kan göra ett bra jobb?! :confused:
Tempar du dig varje morgon innan du går till jobbet?

Du nej, men andra kan fara riktigt illa av det.

Jag blir jättesjuk av minsta lilla feber som de flesta säkert skulle rycka på axlarna åt.
Jag kan inte resa mig upp om jag har över 38.5 jag svimmar.
 
Jag jobbar i ett öppet landskap där alla sitter alldeles för nära varandra. Så att gå in till jobbet med en förkylning/feber som är smittsam blir sällan populärt bland kollegorna. Vi har väldigt hög sjukfrånvaro på jobbet, dels för att allt sprider sig snabbt som attans.

Själv blir jag väldigt trött av att vara sjuk. Har ett sjukdomstillstånd som brukar påverka hur trött och "slutkörd" jag blir vid sjukdom. Så oftast brukar jag dels behöva bli frisk men även en "vilodag" efter sjukdom för att återhämta mig. Går jag tillbaka direkt när jag blivit frisk utan en vilodag så brukar jag oftast falla tillbaka i sjukdom eller så kollapsar jag på jobbet.
 
Jag jobbar väldigt mycket ensam och kan till viss del styra hur mycket arbete det är på en dag. Om jag känner mig trött och seg en dag eller två så kan jag ta det lite lugnare de dagarna. Tidigare i år jobbade jag en vecka trots att jag var sjuk. De första dagarna orkade jag knappt, gjorde minsta möjliga och sov på lunchrasten, sedan blev det bättre och bättre.
 
Jag ser ingen poäng i att arbeta om jag inte är i princip fullt frisk. Att jobba för att vila/sova bort restan av dygnet gör jag verkligen inte, min fritid är mer värd än så. Jag ser heller ingen som helst poäng i att vara "halvsjuk" i flera veckor bara för att man inte låter kroppen vila sig och bli frisk, är mer rädd om mig än så.

Och jag AVSKYR kollegor som kommer till jobbet både halv o helsjuka o smittar de andra hela tiden. I mina ögon ett så jäkla omoget beteende även om jag kan förstå att vissa helt enkelt inte tycker de har råd.
 
Har funderat på vilka jobb jag haft och om jag har varit hemma eller på jobbet när jag är sjuk, kom fram till att det är mycket olika.

När jag jobbade inom LV var det inga problem att vara riktigt seg i huvudet men skada kunde jag ju glömma (jobbade i trappuppgångar),
I korvkiosken var ju ingen hit vid sjukdom och sprida massa basilusker,
Nu kör jag truck ut mot bandet med mycket truckar och montörer runt mig och funkar inte att vara seg i huvudet då truckar är hårda och folk mjuka.
 
Företagskulturen kan ju se lite olika ut och vad som är accepterat på en arbetsplats fungerar inte på en annan. När jag jobbade som djurskötare förväntades jag jobba om jag inte var väldigt sjuk som tex maginfluensa eller dylikt. Förkylning arbetade jag med men hade jag alltför kraftigt halsont blev jag hemma då man ju inte ska anstränga sig vid halsont och arbetet kunde vara ganska tungt. Har dock arbetat både med feber och halsfluss men det gör jag aldrig om. Och det helt och hållet för min egen skull.

Förra hösten började jag arbeta på en förskola och efter en vecka där hade jag halsont. Arbetet var ju inte särskilt ansträngande men jag valde att stanna hemma då jag inte ville smitta ner små barn med halsont. När jag sa det till kollegerna blev svaret "Det är nog barnen som smittat ner dig, hade vi varit hemma för förkylning/halsont hade vi aldrig kunnat jobba". Så ok, då förstod jag att jag förväntades arbeta även om risken fanns att jag smittade ner de små med förkylning.

Jag stannar hemma om jag har konstaterad halsfluss eller om jag är dålig i magen (maginfluensa). Det har på mina arbetsplatser hittills ställt till väldigt mycket om jag blir hemma, svårt att få tag i vikarier mm och man vet att kollegerna får dra dubbelt lass, därför har jag många gånger jobbat lite halvsjuk.

En gång när jag samåkte med en kollega sa han när han släppte av mig "ta på ordentligt med handsprit nu när du kommer hem för jag är nämligen lite dålig i magen" :D Haha , säger en del om kulturen på det företaget, där arbetar man så länge man kan stå upprätt. Där arbetar man dock ganska ensam, träffar inte så mycket folk.
 
Senast ändrad:
Jag inser ju nu varför jag är sjuk så ofta som jag är iaf. För mig räcker det att kassörskan är "lite lätt förskyld" (ja man smittar då med!!) när jag ska handla så är jag förkyld 2-5 dagar senare. Så tröttsamt. Och den för den personen lite lätta förkylningen får mig däckad.

Nu när jag äter kortison så går det lite bättre iaf.
 
Du nej, men andra kan fara riktigt illa av det.

Jag blir jättesjuk av minsta lilla feber som de flesta säkert skulle rycka på axlarna åt.
Jag kan inte resa mig upp om jag har över 38.5 jag svimmar.

Då antar jag att du inte kan jobba med folk som har barn på dagis? De har ju mängder med smitta med sig.

Ingen på min arbetsplats är så känslig för feber, och skulle någon vara det så har vi egna rum :)
 
Jag är hemma när jag är så påverkad att jag inte kan utföra ett vettigt jobb. Jag är väldigt känslig och drar på mig det mesta, så jag är tacksam för kollegor som resonerar som jag, det värsta jag vet är de som kommer förkylda till jobbet istället för att stanna hemma för de smittar garanterat ner mig.
Har suttit i kontorslandskap och det var hemskt, jag var sjuk nästan varje månad.

Mitt problem är förkylningar och influensa, magsjuk är jag aldrig. Däremot har jag aldrig behövt vara hemma för värk fast jag har kronisk sådan.
Precis så är det för mig också. jag är sjuk ofta. Jag har en kronisk sjukdom som gör mig mer mottaglig för förkylningar och magsjuka. Jag jobbar när jag inte är helt däckad annars skulle jag vara hemma två veckor i månaden. Jag bryr mig inte ett skvatt om pengar jag förlorar för jag har så lite pengar ändå så det gör knappast till eller från i min ekonomi.
 
Kanske kan passa på att fråga hur ni ser på värktabletter/febernedsättande? Det brukar mina kollegor också roa sig med att säga, att de tagit en ipren eller dyl o då går det bra att jobba. Förlåt, jag låter hemsk om mina kollegor men de är faktiskt helt underbara förutom just detta, att de har imo alldeles för hög arbetsmoral och håller på att smittar varandra hela tiden.

Jag äter i princip bara ipren om jag har sådan besvär att jag inte kan sova (oftast smärta) och ibland känns det nästan lite skämmigt att faktiskt vilja lyssna på sin kropp och vila den när den är i behov av det. Och nej, långt ifrån all smärta är ju behov av vila och ja, jag vet att man kanske bara kan tänka så med en normalfrisk kropp utan direkta krämpor. Men jag vill liksom inte skapa min kropp MER besvär och försöka bota dem med läkemedel när kroppen faktiskt vill ta hand om skiten själv.

Bästa upprättelsen mitt samvete fick var när min knäsmärta diagnosticerades som en meniskskada och leden skulle röra sig så mycket det gick i den omfattningen att det inte gjorde ont. Helt plötsligt behövde jag inte skämmas över att vilja hålla benet i absolut stillhet de värsta dagarna även om det såklart gick att halta sig fram på ett ben.
 
På förra jobbet var jag borta 2 gånger tror jag på 4 år.
Ena gången för njurbäckeninflammation (jobbade dock in i det sista, fick åka in till akuten efter att chefen skickade hem mig. Jag kunde ju fortfarande stå upp) blev sjukskriven i en vecka (och kunde inte stå upp dagen efter akuten)
Andra gången för att jag hade feber (39-40). Gick dock till jobbet och frågade om det var okej att vara hemma annars kunde jag jobba.
Nuvarande jobbet har jag varit sjuk en gång. Hade haft rejält ont i huvudet i 5 dar och orkade faktiskt inte längre så sjukskrev mig och sov bort dagen och huvudvärken försvann.
Jobbat där sen september.

Jag är van att jobba tills det verkligen inte går längre. Inte varit förkyld sen jag började på nya jobbet så vet inte hur jag gör då.
Vissa kollegor är sjuka för minsta illa men alla reagerar ju olika på förkylningar, osv.
 
När jag inte kan göra ett tillräckligt bra jobb helt enkelt. vilket gör att gränsen är olika för olika jobb, och även för olika pass. Vet jag att jag det passet är en i mängden av handläggare kan jag sitta i ett avskilt rum och hosta och snora och knappra på tangentbordet i en dimma av handsprit. Är jag ensam handläggare är det ingen bra ide. Samma sak med tex låggradig feber, är jag en av flera är det okej jag låter bli skriva beslut. Är jag ensam så är det idioti att sitta och försöka skriva beslut med feber - det kommer bara skapa problem och i förlängningen riskera att jag både blir av med jobbet och hamnar i ansvarsnämnden.

Så - det klassiska juristsvaret får det bli; det beror på ;)
 
Jag är sällan hemma även de gånger jag kanske borde. Alltid jobbat på jobb där det varit schemalagt kort om folk och har aldrig haft hjärta att ringa in.
Är "sjuk" tio månader per år. Täppt näsa, hosta och allmänt krasslig. Har med allergier att göra och således inget som smittar.
Magsjukdom, migrän eller hög feber (normaltempar 38grader) så stannar jag hemma. Men har inte kräkts på flera år *peppar peppar * har sällan migrän numera och får sällan feber.
Dock som sagt ofta lite hängig i kroppen och trött pga. Allergier.

Var sjukskriven två veckor för två år sedan. Då hade jag, ögoninflammation, halsfluss, dubbel sidig öroninflammation och en hemsk hosta. Då låg jag däckad, hah
 
Just nu är jag hemma med bebis och då är det bara att bita ihop :angel:
Mannen däremot jobbade med feber och halsont, har blandat fysiskt jobb. Fick i princip tvinga honom att sjukskriva sig efter två dagar. Till saken hör att att vi även var fullt uppe i planering av dotterns dop och vårat överraskningsbröllop, så även om han tog det lungt så var det ju rätt stressigt. Han fortsatte vara sjuk och började även få "muskelvärk" upp mot bröstet och halsen. Det slutade med akuten dagen efter dopet/bröllopet, vidare sjuktransport med misstänkt hjärtinfarkt men som slutligen visade sig vara hjärtmuskelinflammation. Han är 31 år ung, frisk och stark. Så att jobba/stressa med feber, och framförallt halsont fick vi lära oss, är urbota korkat och kommer inte ske igen O_o
 
Du nej, men andra kan fara riktigt illa av det.

Jag blir jättesjuk av minsta lilla feber som de flesta säkert skulle rycka på axlarna åt.
Jag kan inte resa mig upp om jag har över 38.5 jag svimmar.

Fast bara för att den som sprider smittan har 39 graders feber betyder ju inte att alla smittade får 39 grader... Jag har låg normaltemp, och över 37.5 är jag påverkad. Min man kan jobba med en temp på 39 grader, han märker inte ens att han har feber. Han har en normaltemp på 38 grader.

Förkylningar smittar från dagen innan den bryter ut. Så är man så rädd för att bli smittad att man inte går till jobbet när andra är sjuka då får man nog vara hemma arbetslös..
Dessutom, hur skulle en sån ledighet gå till, går man till jobbet och "Jaha, Kalle är förkyld idag. Nej då går jag hem" :p
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag käkar frukost vid 04, den består av 2 ostmackor, juice, kaffe och youghurt. Åker sen och jobbar, jobbar med städ. När jag...
2 3
Svar
43
· Visningar
1 474
Senast: Halcyon
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 080
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
697
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
1 959

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp