Reykur
Trådstartare
Jag känner mig så förtvivlad. Till stor del för att jag inte sover mer än en blund om nätterna..
Jag har en blandrastik på 8 år. Hon är världens underbaraste hund, men hon är en känslig och ganska nervös individ som har svårt för nya människor och förändringar.
För ett år sedan skaffade jag min fösta katt. Vi hade dem åtskillda i minst en månad och introducerade dem långsamt. Ett tag trodde vi att det inte skulle gå, men tillsist blev de goda vänner och är det fortfarande. I januari kom min andra katt, att introducera honom gick snabbt och smärtfritt, delvis för att han var van vid hundar från uppfödaren misstänker jag.
Hunden och katterna har varit bra vänner, de har lekt tillsammans och trivts som flockmedlemmar.
I Juli skaffade jag min tredje katt och då började problemen.
Katten är inte hundvan, och reagerar med spott,fräs å panik om hunden närmar sig vilket gör Saga (hunden) ännu ivrigare. Hon vill ju leka. Hon är på denna stackars kattunge nonstop om de är i samma rum, och hon har flera gånger varit nära att skada henne (bett och skrap med en stor tass). Att ha dem delade går inte då Saga helt plötsligt får panik om jag delar på henne och katterna.
Min största katt, Rustie, som alltid har varit jättebra vän med Saga försvarar kattungen och går på Saga vilket gör henne rädd och förvirrad.
Situationen är som sagt ohållbar. Jag får inte sova, och Saga är stressad och har börjat kissa inne igen. Jag orkar bara inte!
Det känns så hemskt, för Saga fanns här först men att omplacera någon av katterna är inte aktuellt. Saga är en relativt gammal hund så att omplacera henne är inte heller aktuellt..
Vi har tidigare pratat i banor om att ta bort Saga eftersom att hon inte är helt frisk, men att ta beslutet för att hon inte fungerar i hushållet längre känns som något man kommer att ångra hela sitt liv.
Jag älskar denna hund, och hon har varit vid min sida i åtta år.. Snälla säg att någon har tips?
Jag har en blandrastik på 8 år. Hon är världens underbaraste hund, men hon är en känslig och ganska nervös individ som har svårt för nya människor och förändringar.
För ett år sedan skaffade jag min fösta katt. Vi hade dem åtskillda i minst en månad och introducerade dem långsamt. Ett tag trodde vi att det inte skulle gå, men tillsist blev de goda vänner och är det fortfarande. I januari kom min andra katt, att introducera honom gick snabbt och smärtfritt, delvis för att han var van vid hundar från uppfödaren misstänker jag.
Hunden och katterna har varit bra vänner, de har lekt tillsammans och trivts som flockmedlemmar.
I Juli skaffade jag min tredje katt och då började problemen.
Katten är inte hundvan, och reagerar med spott,fräs å panik om hunden närmar sig vilket gör Saga (hunden) ännu ivrigare. Hon vill ju leka. Hon är på denna stackars kattunge nonstop om de är i samma rum, och hon har flera gånger varit nära att skada henne (bett och skrap med en stor tass). Att ha dem delade går inte då Saga helt plötsligt får panik om jag delar på henne och katterna.
Min största katt, Rustie, som alltid har varit jättebra vän med Saga försvarar kattungen och går på Saga vilket gör henne rädd och förvirrad.
Situationen är som sagt ohållbar. Jag får inte sova, och Saga är stressad och har börjat kissa inne igen. Jag orkar bara inte!
Det känns så hemskt, för Saga fanns här först men att omplacera någon av katterna är inte aktuellt. Saga är en relativt gammal hund så att omplacera henne är inte heller aktuellt..
Vi har tidigare pratat i banor om att ta bort Saga eftersom att hon inte är helt frisk, men att ta beslutet för att hon inte fungerar i hushållet längre känns som något man kommer att ångra hela sitt liv.
Jag älskar denna hund, och hon har varit vid min sida i åtta år.. Snälla säg att någon har tips?
