Sv: Sits inom AR
Ja, det finns nog nästan lika många filosofier som det finns tränare i det här landet kan man ibland tro. Lite överdrivet.
Ja precis. Och det jag påstår är alltså att det finns allt från - sitta och åka omkring för mycket utan att våga ställa krav till att ställa så höga krav så man provocerar hästarna. Även inom AR. (Lite lustigt - jag testade för många år sen rida för en tränare som jag tyckte hade väldigt låga krav både på mig som ryttare och på hästen... vilket med facit i hand nog var just för att vi var väldigt gröna och behövde få pepp för det lilla - för när tränaren själv satt upp, då blev det bra mycket mer krav på hästen!
)
Men när jag pratar om att öka kraven för att komma vidare så menar inte jag "elak" ridning. Det "bekväma" läget är det läge där hästen tuffar runt o ser vacker ut, men ingenting händer. Översatt till VR så kunde man kalla det för "LC/LB läget". Sedan måste man våga öka kraven, våga nyansera ridningen mer samt förstå vad som faktiskt krävs för att komma vidare. Att man inte rider ett helt pass och ställer höga krav på hästen hela hela tiden trodde jag var en självklarhet. Men man måste våga o förstå!
Nej precis. Nu menar jag alltså att det bekväma läget ska inträffa många gånger under ett och samma ridpass, och varierar beroende på skolningsgrad. Inte att man nödvändigtvis måste se det så, men det är den inställning jag själv tycker fungerat bäst hittills. Det bekväma läget ser jag som "kvitto" och de obekväma lägena är jobbet för att sen kunna få mer även i det bekväma. Har man ganska stora grundproblem eller dåligt med styrka så kanske det bekväma läget är fri skritt utan några som helst krav medans det sen kan variera ända upp till samlad trav som bekvämt läge för att hästen är stark nog för att kunna ha det som grundform och balanserad/lyhörd nog för att kunna följa i princip bara för sits/fokus i det läget. Bara som exempel.
Det visar nog ganska tydligt på att jag tycker att det bekväma läget är det läge som
är ridning. Det man jobbar för!
En skola t ex är ju rätt meningslös i sig, det är inte ens en flashig rörelse att visa upp jämfört med t ex passage! Men får du ett
resultat av skolan så är det ju i "bekvämlighetsläget" man har nytta av det, inte i skolan i sig.
Den förståelsen tror jag saknas på många håll (inte alla förstås), framförallt när "gurun" själv inte ens klarar av det. Sedan gnäller inte jag på hur BB rider, som någon sa så behöver inte god tränare också vara en god ryttare. MEN, även om skickligheten som ryttare kan vara mindre god så borde ändå de teoretiska kunskaperna o förmågan att förmedla dessa vara väldigt bra för att få kalla sig tränare. Tränaren borde kunna föra fram eleverna till högre nivåer än sig själv, alltså i ridskicklighet (pratar inte rörelser nu).
Hmm, vet inte riktigt vad du syftar på här. Men som en parentes så har jag hört folk som varit väldigt nervösa inför att rida för BB just för att man hört att han lägger stor press/höga krav på eleverna!
Håller med om att en bra pedagog ska såklart vara just bra på att lära ut. Fast jag skulle inte heller säga att BB är en dålig pedagog, tvärtom. Problemet är nog snarare när eleverna ska börja lära ut och eleverna till eleverna. Den som börjar rida nu rider ju inte för bb från dag 1. För många år sen (6 år sen kanske?) så klagades det på att de som red för BB, varav de flesta är riddare nu skulle jag tro, själva var väldigt skickliga ryttare men inte skickliga pedagoger. I nuläget skulle jag nog säga att antingen har dessa isf lärt sig eller så har dom som inte varit så bra pedagoger redan sållats ut, för nu upplever jag det istället som att det avancerat ett steg.
Men det är ju en smaksak också, och beroende på vad man prioriterar. Tittar man på olika saker pga prioriteringar/värderingar så är det ju inte konstigt om en ryttare i någons ögon inte alls gått åt rätt håll medans det i nästa persons ögon är grymt mycket bättre!
Tillägg: Om jag satt på en häst som, precis som du beskriver, inte klarade några krav alls utan att explodera så skulle jag kontakta veterinär faktiskt.
Det där var alltså ganska sarkastiskt utifrån tränare (i allmänhet, inte specifikt inom AR) jag stött på som tyckt det varit naturligt och nästan nödvändigt att få stora protester av hästarna och välja att forcera igenom för att man prioriterar teknisk kvalitet. Om en häst säger till att nej, jag tror inte jag klarar det där. Då
lyssnar jag. Visst kan man få ta det med en nypa salt och ändå försöka peppa till lite mer, men man forcerar inte trots att hästen tydligt säger ifrån. För mig betyder det inget alls att ha teknik om du inte har en häst som är "med" och trygg, vilket man inte får om man forcerar för mycket för att man har för höga tekniska krav.