Sv: Sheltie vs. Cavalier
Cavalieren skulle jag inte direkt rekommendera för att de generellt är väldigt sjuka. Det är svårt att hitta en frisk individ, vilket är väldigt synd eftersom de är så himla goa och trevliga
Hos Cavalier förekommer hjärtfel hos ca. 40%, där det handlar om blåsljud på hjärtat och vid 10 års ålder har siffran stigit till 100%. Cavalier har en 13 gånger högre risk att drabbas och avlivas av hjärtsjukdomar mellan åren 7-10 än andra raser. 52% dör av hjärtproblemen. 41% av tikarna riskerar att få livmodersinflammation innan 10år. Enkätundersökning på 600 rasen har gett resultatet: 18% (över 100st) har öroninfektioner, 11% (36st) ögonbesvär (exklusive 27% som har problem med rinnande ögon), 5% (30st) allergier, 6% (36st) hade problem med rygg och nacke, trombocytopeni (brist på blodplättar som ger ökad blödningsbenägenhet) frekvensen låg på 40-50% samt att nedsatt hörsel och dövhet inträffar ofta tidigare än i andra raser.
En ganska stor del problem i mina ögon...
Angående sheltie så har jag en egen och tycker att det är en underbar ras!!
Den typiska sheltien är en underbar sällskapshund. De älskar att hitta på saker men tycker också om att mysa i soffan. De behöver motion och stimulans men är man sjuk eller inte har tid så kan de ta det lugnt utan problem. De hänger med på allt i alla väder och det är ingen slump att de flesta topp-agilityhundar är shelties. De passar för de flesta träningsgrenar oavsett om det handlar om freestyle, agility, lydnad, rallylydnad, viltspår etc. och är riktiga allroundhundar. Men de är också nöjda med ett liv av trickträning och långpromenader! De är lätta att träna och uppfostra eftersom de älskar att vara till lags och är förarveka. En sheltie behöver inte tillsägelser i oändlighet utan istället en förare som arbetar till störst del positivt eftersom de annars gärna tar illa vid sig om man skäller och är hård.
Negativa sidor är att de kan bli skälliga om man inte är noga från början med att träna bort sådant. Det är inte särskilt svårt, så länge man är medveten om detta från början.
En annan negativ egenskap är att vissa shelties är alldeles för fega. Det finns en sträng av dålig mentalitet i rasen så var mycket noga med att kolla upp föräldrar, syskon o.s.v. Besök släkten på utställningar och andra arrangemang för att se hur de beter sig. Även var noga med att valparna i kullen är framåt och orädda. Även att föräldrarna vid besök är GLADA och framåt. Vissa gör MH (Mentalbeskrivning) med sina avelsdjur men det är väldigt få, sådant kan du kolla upp på SKKs avelsdata. Prata med uppfödaren om hur denne förhåller sig med mentaliteten inom rasen- påstår denne att det inte finns något problem så skulle jag springa åt andra hållet..
En sak som är mycket viktigt med sheltievalpar är att de verkligen får komma ut och bli socialiserade. Och då menar jag ORDENTLIGT. Gå på utställningar, agilitytävlingar, ställ dig mitt i stan, åk buss, klättra på bord/rutshkanor/bilar etc. Då får man en hund som vågar mycket mer. Jag tror många underskattar behovet av att sheltien behöver nästan
översocialiseras och därför får de rädda hundar. (Vilket inte är valpköparens fel, rasen verkar helt enkelt kräva det).
Skötselmässigt är shelties enkla- de hårar så mycket som man förväntar sig av en långhårig hund. Dock är det lätt att dammsuga upp och brukar uppenbara sig i små tussar i hus-hörnen.
Min hårar inte särskilt mycket i jämförelse med min schäferkorsning, jag borstar bort det mesta regelbundet. Borstning krävs kanske 1 gång var/varannan vecka, främst för att det gärna blir tovor bakom öronen. Bada brukar jag göra kanske varannan månad eftersom jag ställer ut.
Hälsomässigt är shelties relativt friska. De har en 10% högre chans, jämfört med alla andra raser, att överleva sin 10-års dag. Men som med alla andra raser så finns det sjukdomar man bör se upp med. Ögonsjukdomar är något som fokuseras mycket på inom rasen. Föräldrar ska vara ögonlysta och valparna likaså. Vissa ögonsjukdomar är rent generellt ingen fara- lindrig till kraftig CRD påstås inte vara ett problem rent generellt men det erkänns att dessa hundar har vissa synnedsättningar. Så för min del skulle jag bojkotta dessa.. Höftledsdysplasi är bra att hålla koll på, föräldrar som är röntgade är att föredra men utbudet är inte direkt stort. Jag skulle dock rekommendera det. Mag och tarmproblem är också något att tänka på även om det inte finns något test för det. Fråga uppfödaren om denne upptäckt något med problem-magar eller foderallergier inom sina linjer. Patella luxation kan vara bra att hålla koll på.
Är det något mer du undrar trots min långa roman så är det bara att fråga på
Annars är Papillion ett bra förslag som någon annan kom med. De är lite mindre än shelties och (enligt min erfarenhet) snäppet envisare. Kanonbra ras med ganska få sjukdomar
