Sexfråga

[Ramona]

Ni är helt fantastiska många av er det vill jag att ni ska veta verkligen

Och det är du med!

Och tro inte att ingen annan ältar saker som händer och sker för vi är många som sitter i samma båt. Att vissa i tråden verkar vara på ett helt annat plan får stå för dem. Jag förstår dig till 100%, jag hade också ältat denna fråga om det var jag. Dessvärre hade jag dessutom trott att han inte gillade just det oralsexet jag gav, jag hade lagt det på mig själv att jag var kass och dålig på att suga även om det kanske inte alls är det som är sanningen.

 

[Trott]

Jag hoppas att ni kan ha bra samtal, det kan behövas fler än ett om ni båda har svårt att uttrycka er om du tycker att det är lättare att skriva dina tankar kanske du kan testa att skriva ett brev till honom? Om inte samtal öga mot öga blir bra.
Var också öppen att det hela gör dig förvirrad (kanske för att normen trots allt "är" att killar ska älska oralsex) och att du bara vill förstå vad han gillar
Ta det lugnt och Var rädd om dig

 

[Fruentimber]

Var också öppen att det hela gör dig förvirrad (kanske för att normen trots allt "är" att killar ska älska oralsex)

Det är ju dock något som inte bör lyftas in i samtalet eftersom han redan är obekväm i ämnet. Det riskerar ju bara att ytterligare cementera hans obekvämlighet kring det hela och antagligen fortsätta utsätta sig för sexuella handlingar han egentligen inte vill göra/ha för att "normen är si och så". Betydligt bättre och schysstare att istället ställa en öppen fråga om vad han gillar. Om oralsex inte är en av de sakerna han då radar upp, så är det ju så.

 

[Trott]

Det är ju dock något som inte bör lyftas in i samtalet eftersom han redan är obekväm i ämnet. Det riskerar ju bara att ytterligare cementera hans obekvämlighet kring det hela och antagligen fortsätta utsätta sig för sexuella handlingar han egentligen inte vill göra/ha för att "normen är si och så". Betydligt bättre och schysstare att istället ställa en öppen fråga om vad han gillar. Om oralsex inte är en av de sakerna han då radar upp, så är det ju så.

Jag förstår hur du menar men jag menar inte att hon ska lägga någon skuld på honom för att han inte gillar det, utan mer ett "jag är ledsen om det är något jag tagit för givet att du också gillar, eftersom samhället matar oss med att killar gillar xx och yy så har jag antagit att det gäller dig med och det är såklart fel av mig".

 

[Fruentimber]

Jag förstår hur du menar men jag menar inte att hon ska lägga någon skuld på honom för att han inte gillar det, utan mer ett "jag är ledsen om det är något jag tagit för givet att du också gillar, eftersom samhället matar oss med att killar gillar xx och yy så har jag antagit att det gäller dig med och det är såklart fel av mig".

Jag tycker som sagt inte att påpekande av normer behöver komma upp alls. Det känns jätteonödigt och riskerar att landa helt fel hos en person som uppenbarligen redan är obekväm och har svårt att kommunicera (med en partner som också har svårt med det). Jag ser inte vad det tillför samtalet. Om man vill veta vad ens partner gillar, så är det enklare att bara ställa den frågan istället för att blanda in normer och förväntningar. Risken för att TS partner känner sig "fel" kan ju vara väldigt stor.

 

[Migo]

Om man har jättesvårt att prata om preferenser och sex så kan man ta lite inspiration från BDSM, och fylla i en kinklista. Massor av både enkla grejer (som tex oralsex) och en del man får googla för att förstå. I de bra listorna graderar man saker enligt "Ja det här gillar jag!" via "Kan vara nått jag vill lära mig mer om/testa på" till "Nä, inte alls min grej". Dessutom görs det skillnad på att vara den som ger eller tar emot. Det är helt okej att inte alls gilla att ta emot oralsex men tycka mycket om att ge det, tex!

Jag såg en bra kommentar nånstans om hur vi lär ut samtycke. Istället för att lära ut att "nej är nej" så vänd på det och tänk "Allt som inte är ett entusiastiskt ja, är ett nej!".

 

[Ajda]

Tänker att bara för han avböjde oralsex den gången behöver det inte betyda att han alltid kommer göra det. Han var väl inte sugen helt enkelt just då. Så kan det vara, för alla.

Släpp det bara. Eftersom han verkar vara obekväm med att diskutera det, så släpp det också.
Det är inte fel på honom och det är inte fel på dig.

 

[sorbifolia]

Vi är kanske båda lite dåliga på att prata om sex rent konkret. Kanske där det skaver mest?
Och vi båda vill ge mest. Jag har ju fått backa en del där

Har skummat igenom det mesta av tråden, men märkte mig det fetade ovan. Enligt min erfarenhet, hänger detta mkt ofta ihop med självbild/självförtroende. Personer som är trygga i sig själv och med bra självkänsla tar gärna emot och njuter det, medan de som kanske inte känner sig lika trygga på sin egen kropp t.ex. föredrar att ge framför att få. (Ja - grovt generaliserat)

Kan det vara så i erat fall med? Han kanske inte känner sig helt bekväm med oralsexen pga sina egna tankar om t.ex. hur han ser ut från den vinkeln, eller att han inte "förtjänar" att bara slappna av och njuta?

Sådant kan isf ta lång tid att komma någonstans med, och kanske kommer det aldrig ändras... men bästa sättet är nog att försöka bli trygga på varandra och lära känna varandra, samt såklart bygga upp varandras självkänsla med positiva kommentarer.

 

[Sel]

Har skummat igenom det mesta av tråden, men märkte mig det fetade ovan. Enligt min erfarenhet, hänger detta mkt ofta ihop med självbild/självförtroende. Personer som är trygga i sig själv och med bra självkänsla tar gärna emot och njuter det, medan de som kanske inte känner sig lika trygga på sin egen kropp t.ex. föredrar att ge framför att få. (Ja - grovt generaliserat)

Kan det vara så i erat fall med? Han kanske inte känner sig helt bekväm med oralsexen pga sina egna tankar om t.ex. hur han ser ut från den vinkeln, eller att han inte "förtjänar" att bara slappna av och njuta?

Sådant kan isf ta lång tid att komma någonstans med, och kanske kommer det aldrig ändras... men bästa sättet är nog att försöka bli trygga på varandra och lära känna varandra, samt såklart bygga upp varandras självkänsla med positiva kommentarer.

Tack för orden i första stycket, jag har inte tänkt på det på det viset förut.

 

[Nytant]

Har skummat igenom det mesta av tråden, men märkte mig det fetade ovan. Enligt min erfarenhet, hänger detta mkt ofta ihop med självbild/självförtroende. Personer som är trygga i sig själv och med bra självkänsla tar gärna emot och njuter det, medan de som kanske inte känner sig lika trygga på sin egen kropp t.ex. föredrar att ge framför att få. (Ja - grovt generaliserat)

Kan det vara så i erat fall med? Han kanske inte känner sig helt bekväm med oralsexen pga sina egna tankar om t.ex. hur han ser ut från den vinkeln, eller att han inte "förtjänar" att bara slappna av och njuta?

Sådant kan isf ta lång tid att komma någonstans med, och kanske kommer det aldrig ändras... men bästa sättet är nog att försöka bli trygga på varandra och lära känna varandra, samt såklart bygga upp varandras självkänsla med positiva kommentarer.

Vilket intressant perspektiv!

 

[Philosophia]

@karamelldrottningen Hur mår du nu? Jag läste tråden precis och blev orolig över att inläggen inte alls kändes som du, och ännu mer orolig mot slutet av tråden när du skriver att du har ångest och inte alls mår bra. Ta hand om dig!

 

[karamelldrottningen]

Undrar varför jag startade tråden. Lite som att starta en tråd om vilka tapeter som skulle vara snyggast när väggarna i själva verket saknas.

Veckan har varit enormt jobbig. Värre än på länge. Har varit nykter sen i tisdags och inte heller tagit några sömnmediciner.
Haft sådan frossa idag och händerna skakar. Som inifrån och ut. Var tvungen ta lite vin. Vilket är nästan det enda jag dricker. Vin, whiskey och ibland gin.
Inte för att jag vill! Utan för att skakningarna ska sluta. Och för att jag kände mig så sjuk. Helt dränerad.
Fattar inte att det blivit så här. Jag om någon borde vetat bättre.
Försökt fokusera på skola och jobb men det har varit svårt. Börjar gråta för minsta lilla. Känner inte igen mig själv.
När jag är helt nykter blir det så uppenbart hur ledsen jag är. Jag som annars är så positiv och driftig och så. Nu är det bara kaos.
Försöker hitta sätt. Tänkte ja men blir jag gravid kommer jag vara nykter.
Men det blir ju i fel ände? Eller?
Tänkte att då blir det enkelt hålla sig borta från allt skadligt. Men jag kanske bara inbillar mig. Det har nästan blivit en större drivkraft än barnet i sig. Jo jag vet hur sjukt det låter. Men jag är ju inte helt frisk.
Känner också att jag förtjänar ingen familj. Ibland tänker jag det men så börjar jag tvivla igen.

 

[Blyger]

Undrar varför jag startade tråden. Lite som att starta en tråd om vilka tapeter som skulle vara snyggast när väggarna i själva verket saknas.

Veckan har varit enormt jobbig. Värre än på länge. Har varit nykter sen i tisdags och inte heller tagit några sömnmediciner.
Haft sådan frossa idag och händerna skakar. Som inifrån och ut. Var tvungen ta lite vin. Vilket är nästan det enda jag dricker. Vin, whiskey och ibland gin.
Inte för att jag vill! Utan för att skakningarna ska sluta. Och för att jag kände mig så sjuk. Helt dränerad.
Fattar inte att det blivit så här. Jag om någon borde vetat bättre.
Försökt fokusera på skola och jobb men det har varit svårt. Börjar gråta för minsta lilla. Känner inte igen mig själv.
När jag är helt nykter blir det så uppenbart hur ledsen jag är. Jag som annars är så positiv och driftig och så. Nu är det bara kaos.
Försöker hitta sätt. Tänkte ja men blir jag gravid kommer jag vara nykter.
Men det blir ju i fel ände? Eller?
Tänkte att då blir det enkelt hålla sig borta från allt skadligt. Men jag kanske bara inbillar mig. Det har nästan blivit en större drivkraft än barnet i sig. Jo jag vet hur sjukt det låter. Men jag är ju inte helt frisk.
Känner också att jag förtjänar ingen familj. Ibland tänker jag det men så börjar jag tvivla igen.

Har du sökt någon hjälp? Det är ett bra ställe att starta på

Förtjänar är ett skevt sätt att tänka, jag brukar försöka ha Gandalf i huvudet när jag hamnar där;
"Förtjänar att dö? Många som lever förtjänar att dö, och en del som dör förtjänar att leva, kan du ge dem livet åter?"
(Tankesättet går ju att applicera på barn/familj/jobb/whatever)

 

[Voeux]

Undrar varför jag startade tråden. Lite som att starta en tråd om vilka tapeter som skulle vara snyggast när väggarna i själva verket saknas.

Veckan har varit enormt jobbig. Värre än på länge. Har varit nykter sen i tisdags och inte heller tagit några sömnmediciner.
Haft sådan frossa idag och händerna skakar. Som inifrån och ut. Var tvungen ta lite vin. Vilket är nästan det enda jag dricker. Vin, whiskey och ibland gin.
Inte för att jag vill! Utan för att skakningarna ska sluta. Och för att jag kände mig så sjuk. Helt dränerad.
Fattar inte att det blivit så här. Jag om någon borde vetat bättre.
Försökt fokusera på skola och jobb men det har varit svårt. Börjar gråta för minsta lilla. Känner inte igen mig själv.
När jag är helt nykter blir det så uppenbart hur ledsen jag är. Jag som annars är så positiv och driftig och så. Nu är det bara kaos.
Försöker hitta sätt. Tänkte ja men blir jag gravid kommer jag vara nykter.
Men det blir ju i fel ände? Eller?
Tänkte att då blir det enkelt hålla sig borta från allt skadligt. Men jag kanske bara inbillar mig. Det har nästan blivit en större drivkraft än barnet i sig. Jo jag vet hur sjukt det låter. Men jag är ju inte helt frisk.
Känner också att jag förtjänar ingen familj. Ibland tänker jag det men så börjar jag tvivla igen.

Vill bara säga att inget utav det du skriver låter konstigt på något sätt alls. Så fungerar beroende, och så fungerar desperationen att komma ur det. Ta hand om dig, och ta hjälp. Vill du ventilera finns det många här som förstår.

 

[Sirap]

Undrar varför jag startade tråden. Lite som att starta en tråd om vilka tapeter som skulle vara snyggast när väggarna i själva verket saknas.

Veckan har varit enormt jobbig. Värre än på länge. Har varit nykter sen i tisdags och inte heller tagit några sömnmediciner.
Haft sådan frossa idag och händerna skakar. Som inifrån och ut. Var tvungen ta lite vin. Vilket är nästan det enda jag dricker. Vin, whiskey och ibland gin.
Inte för att jag vill! Utan för att skakningarna ska sluta. Och för att jag kände mig så sjuk. Helt dränerad.
Fattar inte att det blivit så här. Jag om någon borde vetat bättre.
Försökt fokusera på skola och jobb men det har varit svårt. Börjar gråta för minsta lilla. Känner inte igen mig själv.
När jag är helt nykter blir det så uppenbart hur ledsen jag är. Jag som annars är så positiv och driftig och så. Nu är det bara kaos.
Försöker hitta sätt. Tänkte ja men blir jag gravid kommer jag vara nykter.
Men det blir ju i fel ände? Eller?
Tänkte att då blir det enkelt hålla sig borta från allt skadligt. Men jag kanske bara inbillar mig. Det har nästan blivit en större drivkraft än barnet i sig. Jo jag vet hur sjukt det låter. Men jag är ju inte helt frisk.
Känner också att jag förtjänar ingen familj. Ibland tänker jag det men så börjar jag tvivla igen.

Jag kan förstå hur du tänker kring graviditet, men jag skulle aldrig råda någon att bli gravid när man mår så pass dåligt som du verkar göra. Det är en påfrestning i sig och en väldigt stor och omvälvande förändring. Skulle råda dig att söka hjälp och ta hand om dig själv först. Man behöver orka/kunna ta hand om sig själv innan man är redo att ta hand om någon annan. Men, du förtjänar visst en familj! Självklart gör du det! Du behöver bara få hjälp först att må bra igen.

 

[sorbifolia]

Undrar varför jag startade tråden. Lite som att starta en tråd om vilka tapeter som skulle vara snyggast när väggarna i själva verket saknas.

Veckan har varit enormt jobbig. Värre än på länge. Har varit nykter sen i tisdags och inte heller tagit några sömnmediciner.
Haft sådan frossa idag och händerna skakar. Som inifrån och ut. Var tvungen ta lite vin. Vilket är nästan det enda jag dricker. Vin, whiskey och ibland gin.
Inte för att jag vill! Utan för att skakningarna ska sluta. Och för att jag kände mig så sjuk. Helt dränerad.
Fattar inte att det blivit så här. Jag om någon borde vetat bättre.
Försökt fokusera på skola och jobb men det har varit svårt. Börjar gråta för minsta lilla. Känner inte igen mig själv.
När jag är helt nykter blir det så uppenbart hur ledsen jag är. Jag som annars är så positiv och driftig och så. Nu är det bara kaos.
Försöker hitta sätt. Tänkte ja men blir jag gravid kommer jag vara nykter.
Men det blir ju i fel ände? Eller?
Tänkte att då blir det enkelt hålla sig borta från allt skadligt. Men jag kanske bara inbillar mig. Det har nästan blivit en större drivkraft än barnet i sig. Jo jag vet hur sjukt det låter. Men jag är ju inte helt frisk.
Känner också att jag förtjänar ingen familj. Ibland tänker jag det men så börjar jag tvivla igen.

Ja, det blir absolut att börja i fel ände. För även OM du skulle lyckas hålla dig nykter när du blir gravid, så kommer du fortfarande vara lika trist, ha abstinenser och en beroendeproblematik. Och livet med småbarn är jättetufft, kommer du kunna hålla dig ifrån att ta en drink när du inte sovit på 36 timmar och ungen skriker nonstop? Om du inte lyckas hålla dig nykter - vad då.....?

Gör om och gör rätt. Skaffa hjälp, det förtjänar du. Kontakta AA, din läkare, evt vårdpersonal du har kontakt med. Och berätta för familjen/killen, du ska inte behöva hantera allting själv.

 

[karamelldrottningen]

Har jättesvårt att berätta. Vet inte varför. Men det tar emot enormt mycket. Tänkte först skriva förlåt. Men förlåt för vad? Jo för att jag är mesig? Inte vågar? Jag vet inte.
Har flera gånger önskat att de ska veta. Främst min partner som förvisso inte bor med mig men är väldigt ofta här och jag ibland hos honom. Samt min mamma som känner mig utan och innan.
Mina närmaste vänner har jag tappat mer och mer. En sorg. Ska försöka bättra mig. Men har inte orkat. De har blivit mer och mer ytliga vänner än nära vänner. Mycket för att jag inte orkar och hunnit.
Men min ja han som tråden ändå handlar om… (?) verkar ju inte fatta heller.
Fast det är kanske inte så konstigt. Fast lite konstigt är det när vi ändå bott ihop (I praktiken)
Jag hade fattat så mycket fortare.
Och nånstans vill jag bli påkommen. Därför jag inte åkt iväg med ett gäng flaskor. Det är bara att gå in lite längre in i klädkammaren eller kolla under sängen! Finns flera tomma vinflaskor mm. Men nej. Jag hade ju sett det. Kollar sånt.

Farfar var tvättäkta alkoholist - detta hemska skällsord!
Erkände han nån gång? Nej aldrig!
Min pappa var ingen alkoholist men då han drack blev han fullständigt förändrad. Jag har sett detta och borde hållit mig borta. Tänkt ändå att men nej det är inte samma sak. Eller hur jag nu tänkt.

 

[karamelldrottningen]

Tar emot att kontakta AA
12 stegsprogrammet ger mig rysningar. Måste väl finnas bättre sätt?
Är bara så rädd att jag när jag väl sitter där framför läkaren att jag antingen inte säger ett ljud eller kommer tappa det fullständigt

 

[Otherside]

Har jättesvårt att berätta. Vet inte varför. Men det tar emot enormt mycket. Tänkte först skriva förlåt. Men förlåt för vad? Jo för att jag är mesig? Inte vågar? Jag vet inte.
Har flera gånger önskat att de ska veta. Främst min partner som förvisso inte bor med mig men är väldigt ofta här och jag ibland hos honom. Samt min mamma som känner mig utan och innan.
Mina närmaste vänner har jag tappat mer och mer. En sorg. Ska försöka bättra mig. Men har inte orkat. De har blivit mer och mer ytliga vänner än nära vänner. Mycket för att jag inte orkar och hunnit.
Men min ja han som tråden ändå handlar om… (?) verkar ju inte fatta heller.
Fast det är kanske inte så konstigt. Fast lite konstigt är det när vi ändå bott ihop (I praktiken)
Jag hade fattat så mycket fortare.
Och nånstans vill jag bli påkommen. Därför jag inte åkt iväg med ett gäng flaskor. Det är bara att gå in lite längre in i klädkammaren eller kolla under sängen! Finns flera tomma vinflaskor mm. Men nej. Jag hade ju sett det. Kollar sånt.

Farfar var tvättäkta alkoholist - detta hemska skällsord!
Erkände han nån gång? Nej aldrig!
Min pappa var ingen alkoholist men då han drack blev han fullständigt förändrad. Jag har sett detta och borde hållit mig borta. Tänkt ändå att men nej det är inte samma sak. Eller hur jag nu tänkt.

Skäms inte - aldrig!!!! Mina föräldrar var alkoholister. Min bror var/är alkoholist men fixar det just nu med hjälp av mediciner som omstartat hans liv på ett fint sätt. Själv är jag extremt medveten om mitt eget sug efter vin (bara vin men ändå, alkohol som alkohol). Jag skäms inte. Jag har hyfsad kontroll nu. Skäms inte du heller! Du/vi är födda med nån gen som gör suget svårare, som gör att vi trotsar ångest och svårigheter med alkohol.

Du har redan tagit ett steg. Du erkänner. Gå nu vidare och be om hjälp. Du är inte ensam!! Ta det som ett första steg mot din längtan (??) att bli gravid och få ett barn. Innan dess är barnet ett no-no. Du ska inte dricka ens medan ägget i dig mognar. Börja NU! Du har en tuff men underbar resa framför dig. Du klarar det! SKÄMS INTE!! Var stolt över dig själv som är så medveten och som VILL ändra på livet. Du kan!!!

 

[karamelldrottningen]

Vill berätta för honom. Men vet inte hur jag ska lägga fram det. Har funderat men tycker allt låter så krystat. Och när jag väl står där får jag inte fram ett ljud