Har tänkt mer på hur jag ska förmedla detta till mina närmaste. Ju mer jag tänkt på det ju viktigare känns det som. För då blir det helt plötsligt inte bara jag själv som är inblandad utan de också. Och svika mig själv det har jag ju redan gjort. Massor av gånger.
Men det är skillnad att svika någon annan. Det sårar djupare och tar hårdare än någonting annat.
Har funderat hur jag ska lägga fram det till min mamma. Vi som pratar om allt. Verkligen allt. Men detta har jag hållit alla borta från. Speciellt henne.
Tänkte skulle ta upp det nu snart. Men hon mår inge bra alls. Hon ska kontakta läkare imorgon måndag så får vi se vart det leder till.
Så nu tvekar jag mycket. Känns inte rätt alls att berätta nu. Varken lägga upp det lite oskyldigt eller kasta ut hela sanningen på en gång. Hon är är med mig nu denna helgen bara vi två så tänkte att det var bra läge. Men känns inte bra alls. Får avvakta tills hon mår förhoppningsvis bättre snart