Ser ni chans till vardagsmotion eller "vara tvungen att göra..."?

Men om man konsekvent tar trapporna, kanske tio gånger om dagen, istället för att ta hissen så ökar ju mängden vardagsmotion en hel del.

Det där tror jag mest fungerar som ett sätt att överskatta värdet av att röra på sig. Som ett sätt att intala sig eller önsketänka att man lever ett mycket mer fysiskt aktivt liv än man gör. Att gå en trappa eller två ibland, är inte motion, som jag ser det. Att se det som motion, tolkar jag snarare som att man nog lever ett ganska orörligt liv.
 
Jag går gärna, ser vardagsmotion som positivt. Dock är jag innerst inne lat, och har svårt att motivera mig till annan motion än just vardagsmotion. Tur att jag har hund, för att promenera så mycket ensam hade jag inte orkat. Med hund är det mycket roligare!
 
Vilken superbra tråd!

Inställningen betyder allt, det känns verkligen när man läser trådstarten. Har själv rätt mycket med hus, firman, hundarna och inser att om jag inte väljer att se det från rätt sida, kommer jag snabbt att duka under.

Den här tråden var en jättefin inspiration att vända på synsättet, när det börjar halka till "allt som måste göras".
 
Jag är en ganska rastlös person som gillar att använda kroppen. Jag tar gärna trapporna före hiss/rulltrappa, går gärna istället för att åka två-tre tunnelbanestationer, cyklar till jobbet i ur och skur istället för att åka buss, går till en kollegas skrivbord för att prata istället för att ringa/maila, och så vidare. Ingen tanke på att jag ska gå ner i vikt av det, jag bara gör det, för att jag gillar det. Jag går också runt när jag pratar telefon eller borstar tänderna. För mig är det mycket ett effektivitetsdriv som ligger bakom; ex. att jag kan spara pengar eller tid. Att däremot gå ut och gå en timme, ensam, bara för motions skull, kan jag ha svårt för. Jag vinner mer på att utföra någon annan motionsform som löpning eller cykling.
 
Jag tar alla chanser jag kan. Har ingen bil så jag går eller cyklar när jag ska någonstans. Tar alltid trapporna istället för hissen.
 
Det där tror jag mest fungerar som ett sätt att överskatta värdet av att röra på sig. Som ett sätt att intala sig eller önsketänka att man lever ett mycket mer fysiskt aktivt liv än man gör. Att gå en trappa eller två ibland, är inte motion, som jag ser det. Att se det som motion, tolkar jag snarare som att man nog lever ett ganska orörligt liv.

Jag ser det nog lite tvärtom, att folk som är medvetna om att de har en inaktiv vardag och passar på att ta trapporna istället för hissen osv. Inte att folk inbillar sig att det är hurtbullar med rörlig livsstil för att de går i trapporna ett par gånger om dagen :)
 
Men kan väl tillägga att mitt val av trappor istället för hiss inte har så mycket göra med att jag tror att jag kommer bli grymmers stark i benen av det utan det är en vanegrej.

Tränar för att bli stark/få kondis gör jag på gymmet 3-4 ggr/veckan.
 
Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag fick mig en funderare idag då jag nu en längre period bott på samma gård som två übermänsch som alltid jobbar, tränar och kör. De ser inte allt de måste göra som jobbigt. De åstadkommer mycket och håller sig starka, friska etc.

Jag har nu igår flyttat hem igen och har nu fått en liten chock av alla kommentarer om att "slippa" saker. Bla fick jag höra att jag ju "inte behöver" gå så långt med mina hundar som rastade sig själva snudd på då de for runt i cirklar.
Om jag VILL gå då? Jag ser ju det som något bra, att få röra mig.

Detsamma om att folk absolut skulle åka hiss en våning, trots att de är friska. De gnäller också om dålig kondis och att de inte orkar, går upp i vikt etc.

Jag fick höra detsamma om att "inte behöva gå in i affären".

Det var mer. Men jag minns nu inte.

Så! Hur funkar ni?

Jag har ett fysiskt ansträngande jobb och dessutom lite ont i höfterna så jag tänker tvärtom att jag vill spara min kropp. Jag går flera timmar om dagen på jobbet och är verkligen inte sugen på en promenad när jag kommer hem. Men när jag inte jobbar kan jag gärna ta en promenad för att få lite frisk luft (har precis varit mammaledig och har då tagit kortare promenader med barnvagnen bort till hästarna).
Visserligen tappar jag gärna något kg mer men det gör jag så fort jag sköter maten.

Sen tar jag gärna hissen när det erbjuds sådan och det beror på att jag/vi ofta har barnen med i släptåg och den minsta är i sitt babyskydd fortfarande och är lite klumpig att bära.
 
Jag är lat av naturen men rör mig av vana. Jag tar trappor istället för hiss, åker sällan buss utan tar cykeln eller går. Bil åker jag bara med sambon, om jag inte kan lura honom till att gå. :p För mig känns det helt enkelt bättre, jag sitter still mycket i min vardag (hade tidigare ett stillasittande jobb och numer pluggar jag) så det känns liksom vettigt att röra på benen när jag har möjlighet.
 
Jag önskar att jag var en sån som glatt valde den "rörliga" vägen hela tiden, men det är jag inte. Jag är både lat och bekväm av mig, skulle vilja röra på mig mer men orkar inte. Har gått från väldigt rörligt jobb till stillasittande, syns massor på vågen!

Men så ofta jag kan försöker jag påminna mig om att inget blir lättare av att man är en "tänk omare" (för alla som tittat på Mumfie :D) utan tvärtom blir jag bitter på verkligheten. Givetvis kommer jag bli piggare av att promenera till och från affären, att cykla en kvart till och från jobbet kommer inte vara det minsta jobbigt om man bara GÖR det.
 
Jag, som är effektivitetsnarkoman ibland, blir mest irriterade på folk som tar hissen en våning för att det hade gått så mycket fortare att bara gå, både för personen som måste trycka på hissknappen och vänta, och för de andra som åker hissen, som får stanna på en våning till.

Så, jag tar trapporna upp till två våningar, därefter väljer jag ofta hissen (jobbar på femte våningen själv, och tar trapporna om det är en stor grupp människor som väntar på hissen på morgonen för att slippa trängas med främlingar/ytliga kollegor det första jag gör på morgonen), inte för en motionsgrej, utan för att jag är för otålig.

Jag går mycket också, men det är för att jag bor relativt centralt i en storstad, så bil är ett nej, och jag har ingen plats till cykelförvaring heller, så det är kommunalt eller apostlahästarna som gäller! Är jag hemma hos mor o far kan jag ta bilen ner till mataffären trots att det tar 5 minuter att cykla..

Så, summarum, jag har hyfsat mycket vardagsmotion i livet, men det är mest ett resultat av indirekta val!
 
När jag läser den här tråden kommer jag att tänka på när jag första gången träffade företagsläkaren för en hälsokontroll på mitt första jobb! Hon frågade om jag motionerade och jag svarade helt ärligt:

-Nej.
-Ingenting alls?
-Nää.
-Men du är ju ganska ung, har du egen bil eller hur tar du dig till jobbet?
-Nej, ingen bil och inte ens körkort, så jag cyklar.
-Hur långt har du till jobbet då?
-4 km.
-Så då cyklar du ju 8 km om dagen, de dagar du jobbar, det är ju lite motion i alla fall!
-Jaaa, alltså, jag cyklar ju även till stallet varje dag, det är 1,5 mil enkel väg.
-Så du cyklar alltså minst 3 mil om dagen? Och nästan 4 mil de dagar du jobbar?
-Ja, fast jag gör det ju inte för att motionera, det är ju bara för att ta mig dit jag ska.
-Oookej... Och så sa du att du är till stallet varje dag, du har alltså häst, då rider du väl också?
-Ja, fast det är ju bara roligt! Men det är klart att stallarbetet kan ju vara lite tungt; mockning, krattning, sopning, kånka hö och sånt där.
-Är det något mer du gör som du kanske inte tänkt på som motion?
-Tja, jag simmar en kilometer varje morgon, men det är bara för att det är skönt att simma.
-Så du simmar en kilometer varje dag, cyklar 4 mil varje dag, rider varje dag och gör en del tungt stallarbete varje dag?
-Ja.
-Men du motionerar inte?
-Nej. Eller, ja, alltså inte med flit i alla fall!
 
Det där tror jag mest fungerar som ett sätt att överskatta värdet av att röra på sig. Som ett sätt att intala sig eller önsketänka att man lever ett mycket mer fysiskt aktivt liv än man gör. Att gå en trappa eller två ibland, är inte motion, som jag ser det. Att se det som motion, tolkar jag snarare som att man nog lever ett ganska orörligt liv.
Sen har man ju bevisat att det är viktigare för en god hälsa med vardagsmotion (gå till skrivaren, stå och jobba, ta trapporna, cykla till jobbet etc) än att gå till gymmet en timme om dagen (http://www.muscles.se/vardagsmotion-ger-storre-paverkan-pa-halsan-an-korta-intensiva-traningspass/). Kontinuerlig rörelse under hela dagen har bättre
verkan på hälsan än intensiv träning vid ett enskilt tillfälle per dag. Så vill man ha en god hälsa är det bättre att ta varje tillfälle till rörelse under dagen än att gå till gymmet 1h på kvällen. Men vill man ha stora muskler eller på andra sätt uppfylla något skönhetsideal så kanske det är bättre att gå till gymmet, men det har ju inget med hälsa att göra.
 
För mig är det både och, jag är för rastlös för att vänta på en hiss om jag kan skutta upp för trapporna, jag tycker jag kan öppna dörren själv istället för att använda dörröppnaren, jag gillar att använda min kropp så jag går gärna. Men jag är inte så förtjust i att cykla, det blåser i öronen och så måste man släpa runt på den där cykeln överallt :P. Sen har jag ståbord på jobbet som jag sällan använder, istället sitter jag i timmar ihopklumpad i min kontorstol som en krabba hukad över tangentbordet.
Skulle jag inte idas gå in i en affär för att köpa något beror det på att jag inte orkar med köandet till kassan snarare än jag jag inte orkar GÅ in.
 
Jag älskar vardagsmotion! Går ut med hunden, går gärna till affären om tid finns, cyklar gärna, tar inte rulltrappan, åker inte hiss om jag inte måste osv osv.

Sedan springer jag och så också... så det är inte min huvudsakliga motion att gå uppför en trappa. Men vardagsmotionen har jag inget emot, snarare tvärtom!
 
Just idag tror jag på vardagsmotion, känner av den, är man för snål att betala parkering i stan två hela dagar i rad och tar cykeln (ca en mil) så infinner sig en träningsvärk med det är positivt, jag har gjort något. Så nästa vecka blir det fyra cykelturer till stan :) utan träningsvärk hoppas jag :)
 
Jag gillar vardagsmotion :)
Man får ju ont i kroppen om man inte rör på sig.
Däremot finns det något som jag hatar och det är att gå, det är bara blää!
Jag har dålig gångteknik eller vad man ska säga, går fruktansvärt långsamt och det är liksom obekvämt.
Men med 3 hundar som blir odrägliga utan långpromenader så lär jag ju ut och gå iaf ;)
Å det är trevligt om jag får gå långsamt i min takt i skogen i solsken typ...
Tur att det finns massor med annan vardagsmotion som är trevligare :D
 
Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag tycker om och behöver röra på mig och tar för det mesta chansen att gå i trappor eller några extra steg istället för att ta hiss. Att vara "tvungen" att gå ut med hundarna ser jag som en förmån. Jag har ju själv valt att ha hundar och tycker om att vara tillsammans med dem. Men ibland är jag så klart trött och sliten och orkar inte leva upp till hur jag egentligen vill leva. Tyvärr tar jag bilen för det mesta och det beror mer på tidsbrist än på att jag inte vill eller orkar gå.
 
Det där tror jag mest fungerar som ett sätt att överskatta värdet av att röra på sig. Som ett sätt att intala sig eller önsketänka att man lever ett mycket mer fysiskt aktivt liv än man gör. Att gå en trappa eller två ibland, är inte motion, som jag ser det. Att se det som motion, tolkar jag snarare som att man nog lever ett ganska orörligt liv.

Det känns som ett underligt argument. Dvs om man lever så orörligt att man ser att gå i trappor som motion så kan man lika gärna ta hissen? Är det inte tvärtom, att det då är bra att gå i trappor varje dag så att några muskler finns kvar till pensionen.

Om man kör till jobbet och sitter på jobbet -dvs lever inaktivt (oavsett att man tränar 3-4 gånger i veckan) Att då tex springa fyra trappor får mig att flämta i alla fall, iofs under väldigt kort tid. Jag tror att det inte alls är dumt att få upp pulsen rejält en gång varje morgon. Det känns också som bra träning för vaderna. Sedan ses det ju inte som motion utan som vardagsmotion.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 979
Senast: malumbub
·
Hundhälsa Hej! Vi har en hane som är krypt. Han är idag 2,5 år gammal ungefär. Vi har fått bekräftat genom ultraljud att den andra kulan ligger...
2
Svar
21
· Visningar
1 669
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 533
Senast: Liran
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
4 928

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp