Ser ni chans till vardagsmotion eller "vara tvungen att göra..."?

[prallan]

Jag tycker vardagsmotion är positivt

Och det är inte för viktnedgång men det är ju bevisat att det är friskare att vara överviktig men med bra kondition än smal med dålig kondis

Nu skulle jag behöva gå ner ett par kg, men det är som sagt en annan historia

 

[Raderad medlem 6459]

Den slutsats jag skulle dra om någon jag känner konsekvent väljer hissen istället för trappor, OM jag också ser att även andra vardagsmotionstillfällen hoppas över, är att personen ifråga är lat.

Okej, personen är lat. Typ som jag då. Och?

 

[lil-sis]

Jag är definitivt lat men det som behöver göras behöver ju göras liksom.

Undviker inte att göra saker bara för att man måste gå/röra på sig osv. Men jag avskyr "motion bara för att". Motionera djuren har ju ett syfte.

 

[TinyWiny]

Så länge jag var frisk och kunde röra mig normalt så rörde jag mig gärna och mycket. Jag tog sällan hissen både eftersom jag avskyr att stå och vänta på hissen och jag mår dessutom illa av att åka hiss. Mitt balansorgan är liksom inte riktigt med på det där med att åka hiss. Det har dock visat sig att det går bättre nu sedan jag hamnade i rullstol för då behöver jag dels inte riskera att raggla ut ifrån hissen och jag mår heller inte lika illa när jag sitter ner. Skulle jag ta hissen förr så fick det vara minst fem våningar upp om jag inte hade väldigt mycket att bära på för då kunde jag ta hissen redan vid tre våningar och då gick jag om möjligt fram och tillbaka i hissen för jag upptäckte att det minskade obehaget. Jag gick heller nästan aldrig uppför trappor utan småsprang nästan alltid.

Jag var alltid ute och gick mycket med min hund, särskilt innan jag fick ett fysiskt tungt arbete. Innan jag hade hund så var det med barnen jag var ute och gick när de var små (eller cyklade med bägge barnen på cykeln men helst gick jag). Jag hade ingen bil förren mina barn var 5 och 7 år gamla så vi gick eller cyklade vart vi än skulle om det var rimliga avstånd. Däremot hade jag inte samma behov utav att gå i tre timmar på raken när jag hade ett fysiskt tungt jobb. När jag pluggade och då satt still några dagar i veckan och var van vid hårt kroppsarbete så pirrade det i hela kroppen framåt lunchtid och trots att jag om möjligt tog en promenad på lunchen så var jag tvungen att gå av mig pirret i några timmar på kvällen oavsett hur trött jag var i huvudet.

Jag har alltid haft svårt för att sitta stilla och jag har nog aldrig sett en hel film för jag klarade helt enkelt inte av att sitta still så länge och övriga ville kanske inte stänga av var tjugonde minut bara för att jag var tvungen att röra på mig. Av samma anledning har alltid alla biobesök avslutats med en långpromenad om jag har fått välja och haft möjlighet. Jag har helt enkelt alltid varit som ett litet barn med myror i byxorna. Nu däremot kan jag gå ca 20 meter och kan inte röra mig särskilt mycket överhuvudtaget. Min kropp blir sämre av all slags träning men jag försöker och jag utmanar mig själv varje dag iallafall.

 

[Freeride]

Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag fick mig en funderare idag då jag nu en längre period bott på samma gård som två übermänsch som alltid jobbar, tränar och kör. De ser inte allt de måste göra som jobbigt. De åstadkommer mycket och håller sig starka, friska etc.

Jag har nu igår flyttat hem igen och har nu fått en liten chock av alla kommentarer om att "slippa" saker. Bla fick jag höra att jag ju "inte behöver" gå så långt med mina hundar som rastade sig själva snudd på då de for runt i cirklar.
Om jag VILL gå då? Jag ser ju det som något bra, att få röra mig.

Detsamma om att folk absolut skulle åka hiss en våning, trots att de är friska. De gnäller också om dålig kondis och att de inte orkar, går upp i vikt etc.

Jag fick höra detsamma om att "inte behöva gå in i affären".

Det var mer. Men jag minns nu inte.

Så! Hur funkar ni?

Jag är ständigt i rörelse, ser det inte som jobbigt, det är sådan jag är, ser mig inte heller som "hurtbulle", jag hänger inte på gymmet eller i milspåret dagligen utan mer tar tillvara på tillfällen och gör saker fysiska.
Tycker om att få saker gjorda, och en bra dag innehåller diverse aktiviteter som långpromenad med hunden, mycket stalljobb, hästträning och trädgårdssysslor som grävning, etc
Egentligen är det inte en genomtänkt idé utan mer sådan jag är.
Jag är snarare åt undervikt än över och har alltid varit "atletiskt" byggd.
När jag var ung och fräsch tränade jag mycket också, utöver all vardagsmotion.

Jag anser också att folk får göra som de vill, men reagerar ändå litegrann på när folk runt omkring på något sätt ska rättfärdiga sig själva, sin övervikt eller sin dåliga kondis för mig. Trött på kommentarer som att i höst ska jag börja röra på mig, eller att de inte orkar ditten o datten, utan att jag ens har visat intresse, eller än värre när de kommenterar mig och min vikt eller fysiska prestation, jag lägger mig inte i deras liv, lämna mitt, liksom.

 

[hastflicka]

Jag gillar 'vardags motion' och valjer oftast det alternativ som gor att jag maste rora pa mig. Istallet for att ta 4-hjulingen nar jag far runt pa garden hemma sa gar jag, ska jag upp nagra trappor gar jag ofta istallet for att ta hissen, etc.
Jag undrar om det kan vara sa att de som alltid talar om hur jobbiga vanliga "vardags saker" ar, ar generellt ganska negativa personer? De flesta possitiva manniskor jag kanner pratar over huvud taget aldrig om saker som att vara jobbiga.

 

[em76]

Jag bor på fjärde våningen utan hiss och det har bara känts jobbigt när jag haft tunga saker att bära på eller varit sjuk.
Jag väljer gärna att gå eller cykla i stället för att åka buss eller bil.
Jag går ut en sväng på rasterna även om det regnar lite.

 

[ameo]

Okej, personen är lat. Typ som jag då. Och?

tja, det är ju upp till dig vad du vill göra av saken...

Det är en hälsovinst i att röra på sig, även om det bara är en trappa om dagen.

 

[Springsteen]

Jag gillar vardags motion och brukar tänka att det är så himla bra med ett fysiskt jobb för då får jag ju röra på mig hela tiden!
Tar trappor istället för hissen, promenerar gärna till affären och sådär.

 

[Och_Aye]

Jag ser absolut gå in i affärer som ett måste, men det beror inte på att jag måste gå utan att jag helt enkelt inte gillar att handla.

Annars har jag nog inga problem med promenerande, går mycket med hundarna och det är väl som det mesta; ibland är det vansinnigt skönt, ibland är det ett måste.

Vi har två trappor upp till övervåningen på mitt jobb. Vi tar aldrig hissen där och trapporna är inget jag reflekterar över förrän kl 7 på morgonen när jag ska upp & rapportera precis innan jag ska få gå hem & lägga mig. Då känns dom som mount Everest. Nu tar jag trapporna ändå, men inte för att det är så behagligt med vardagsmotion utan för att hissen tar längre tid...

 

[kryckan]

Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag fick mig en funderare idag då jag nu en längre period bott på samma gård som två übermänsch som alltid jobbar, tränar och kör. De ser inte allt de måste göra som jobbigt. De åstadkommer mycket och håller sig starka, friska etc.

Jag har nu igår flyttat hem igen och har nu fått en liten chock av alla kommentarer om att "slippa" saker. Bla fick jag höra att jag ju "inte behöver" gå så långt med mina hundar som rastade sig själva snudd på då de for runt i cirklar.
Om jag VILL gå då? Jag ser ju det som något bra, att få röra mig.

Detsamma om att folk absolut skulle åka hiss en våning, trots att de är friska. De gnäller också om dålig kondis och att de inte orkar, går upp i vikt etc.

Jag fick höra detsamma om att "inte behöva gå in i affären".

Det var mer. Men jag minns nu inte.

Så! Hur funkar ni?

Jag tycker om att röra på mig och min kropp mår bra av det. Jag har ett stillasittande jobb och älskar att komma ut och springa, rida, jobba i stallet efter en dag inne på kontoret. Jag tar nästan alltid trapporna, går ner till stallet (det är 250 meter ), tar gärna ut min systers hund och promenerar ofta med hästen de dagar han bara ska skrittas.
Men jag vet att många jag känner verkar se all rörelse som ett måste och de tar alltid hissen, bussen o s v om det går. Vissa av dem tränar så deras kroppar får motion iaf men en del gör det inte och det har jag lite svårt att förstå. Jag mår dåligt både fysiskt och psykiskt om jag inte får röra på mig/träna/motionera!

 

[asfaltsflickan]

Jag undviker "vardagsmotion" av den enkla anledningen att jag har hyperhidros, och svettas floder så fort jag gör nåt mer ansträngande än att stå rätt upp och ner. Att gå i ett par trappor kan räcka för att sätta igång svettningen, och det är skitjobbigt att gå omkring och vara sjöblöt - både fysiskt obehagligt och socialt handikappande. Jag älskar att röra på mig och tränar dagligen, hårt och mycket, men jag önskar innerligt att jag kunde vardagsmotionera också - jag vet ju att min träning inte kan kompensera fullt ut för mitt i övrigt stillasittande liv.

 

[Philosophia]

Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag fick mig en funderare idag då jag nu en längre period bott på samma gård som två übermänsch som alltid jobbar, tränar och kör. De ser inte allt de måste göra som jobbigt. De åstadkommer mycket och håller sig starka, friska etc.

Jag har nu igår flyttat hem igen och har nu fått en liten chock av alla kommentarer om att "slippa" saker. Bla fick jag höra att jag ju "inte behöver" gå så långt med mina hundar som rastade sig själva snudd på då de for runt i cirklar.
Om jag VILL gå då? Jag ser ju det som något bra, att få röra mig.

Detsamma om att folk absolut skulle åka hiss en våning, trots att de är friska. De gnäller också om dålig kondis och att de inte orkar, går upp i vikt etc.

Jag fick höra detsamma om att "inte behöva gå in i affären".

Det var mer. Men jag minns nu inte.

Så! Hur funkar ni?

Jag ser mig nog som rätt bekväm, men samtidigt har jag aldrig reflekterat över att det skulle vara jobbigt att ta trappor, klippa gräset (om jag hade haft en gräsmatta), gå ut med hundarna, gå istället för att stå still i rulltrappan osv. Sådana saker gör jag ju för att det behövs, för att jag inte ids vänta på en hiss eller för att jag inte gillar att stå still och vänta (stå och vänta är nog bland det värsta jag vet, blir oerhört stressad av det), men jag tänker inte på det som motion.

 

[FengurLaugar]

Jag brukar se det som att "ja men jag får extra motion i alla fall". T.ex när jag letar tappsko i vår stooora hästhage. Eller när jag fixar alla djuren för kvällen och springer fram och tillbaka mellan stallet, hagen, kaninburen och huset flera ggr Tar alltid trapporna upp till t.ex tandläkaren eller BVC även fast jag har dottern på armen. Går gärna bort till svärföräldrarna istället för att ta bilen om vi ska dit på middag eller lämna dottern mm.

Har ett kontorsjobb så all motion jag kan få till är viktig för mig. Är en aktiv person så att sitta på ett kontot 8 timmar varje dag och sen åka hem och sätta sig i soffan resten av dagen skulle göra mig galen!

 

[Blueberry]

Intressanta svar!

Jag känner att jag gärna tar typ alla tillfällen att röra på mig.
Hundarna behöver ju promeneras, men utöver det har jag en policy om att undvika genvägar. Jag transporterar mig med bil till och från jobbet, men om det är några ärenden på stan så går eller cyklar jag gladeligen, klämmer gärna in en lunchpromenad om det finns tid och om solen skiner. Och jag står upp vid skrivbordet några timmar om dagen, ofta på en balansplatta eller airpad

Jag står sällan stilla i rulltrappor, och är inte så himla förtjust i att åka hiss.

MEN jag gillar också att ligga på rygg i soffan och äta chokladpraliner.

 

[Illiana]

Oj, det här är verkligen något som jag inte tänker på. Jag är fruktansvärt lat när det kommer till hushållssysslor men vardagsmotion.. Ptja, när man börjar tänka på det så gör jag mycket för motion dagligen.

Går till och från jobbet 2 ggr/dag (ca 40 minuter promenad totalt), tar aldrig hiss då jag inte gillar hissar, går i rulltrappor, tar inte genvägar som går över gräs (förstör gräset ju!), promenerar och tränar hunden dagligen förstås och drar mig aldrig från att promenera/cykla till butiker.

Dock så tänker jag som sagt inte på det och det är nog bra, om jag hade börjat tänka på det så kanske jag hade hittat genvägar

 

[purity_666]

Jag är lat, jag har också ett inbyggt motstånd mot allt som inte är roligt. Att gå ut i hagen och hämta hästar längst bort gör inget, för det är roligt. Att gå i affärer en hel dag gör heller inget, för det är roligt. Men är saker inte roligt, då är det jäkligt jobbigt. Jag är också överviktig, har varit grymt överviktig och är det fortfarande trots 40 tappade kilon. Förut gjorde alltså all vardagsmotion ont.

Men mest är jag lat. Jag gör inte saker av bara farten. Att bara resa sig och hämta ett glas mjölk kan kännas som en hel verksamhet. Jag tänker nog för mycket helt enkelt, känner efter om jag har lust. Om det som sagt inte är nåt roligt, då känner jag inte efter och då går det av sig självt.

Jag är väldigt lugn av naturen också. Sån som kan sitta och filosofera över ingenting. En del andra har ju en inneboendes energi som gör att de mår bra av att hålla igång och blir rastlösa av att göra ingenting. Jag är inte sån. Jag är sällan stressad, har sällan bråttom, har aldrig dåligt samvete för att jag spenderar en hel dag i pyjamas.

 

[martha]

Jag tar som alla tillfällen i akt , jag jobbar på tredje våningen o tar trapporna istället för hissen ( gratismotion) ....går långt med hunden , rider, tränar på gym ...
älskar att plåga mig , fast det är som ingen plåga

en kompis fråga JÄMT om det inte är jobbigt att jobba , att sova ( jobbar natt) o hur jag orkar o att jag borde tänka på mig själv bla bla bla

Jag ÄLSKAR att jobba o skulle bli galen om jag inte gjorde det , jag vägrar att tycka det är jobbigt att sitta vak 10 timmar...för skulle jag tycka det var jobbigt så skulle jag knappast välja jobba vaken natt .... jag har själv fått bestämma mitt schema o jag jobbar 150-160 timmar vaken natt/månad o trivs med det

 

[JosefineLi]

Jag började idag fundera kring hur olika människor ser på att "behöva göra saker" och vardagsmotion. Hur ser ni på saker och ting?

Om vi säger att ni tex måste in i en affär, gå i trappor, gå ut med hundarna, mocka, klippa gräs, whatever..

Jag fick mig en funderare idag då jag nu en längre period bott på samma gård som två übermänsch som alltid jobbar, tränar och kör. De ser inte allt de måste göra som jobbigt. De åstadkommer mycket och håller sig starka, friska etc.

Jag har nu igår flyttat hem igen och har nu fått en liten chock av alla kommentarer om att "slippa" saker. Bla fick jag höra att jag ju "inte behöver" gå så långt med mina hundar som rastade sig själva snudd på då de for runt i cirklar.
Om jag VILL gå då? Jag ser ju det som något bra, att få röra mig.

Detsamma om att folk absolut skulle åka hiss en våning, trots att de är friska. De gnäller också om dålig kondis och att de inte orkar, går upp i vikt etc.

Jag fick höra detsamma om att "inte behöva gå in i affären".

Det var mer. Men jag minns nu inte.

Så! Hur funkar ni?

Fast folk gör ju massor av grejer fastän de vet att de inte borde. Typ fortsätter röka fastän de säger att de borde sluta, äter lite grönsaker trots att de säger att de borde äta mer grönsaker, osvosv. Säger att de borde städa fastän de inte städar.

Jag väljer gärna vardagsmotionen, eftersom jag tycker bättre om att gå och cykla än att köra bil, samt tycker det är friare att gå i trappor än att ta hissen. Men orka bry sig om vad andra gör. Ibland vill man ju gnälla även om man vet att man skulle kunna förändra det som man gnäller om. Allt är inte så enkelt som det låter.

- Jag mår dåligt av relationen med min mamma.
- Säg upp kontakten ba!

- Åh, jag borde verkligen äta mer frukt istället för godis.
- Köp hem de ba och käka!

- Jag vill verkligen gå ner i vikt.
- Ba röra på sig och käka mindre!

- Åh det är så stökigt hos mig.
- Städa ba!

Bara och bara. Grejer är oftast inte så bara, för då skulle de göras.

 

[Ramona]

Så! Hur funkar ni?

Jag är en soffpotatis. Punkt.

Jag har i och för sig ett ganska så fysiskt jobb, men jag har valt att köra den fysiskt lättaste rutten.
Ifall jag ska upp mer än en våning tar jag hissen.
Jag hittar på alla möjliga lösningar för att mitt liv ska bli så smidigt som möjligt och jag passar gärna på att tex handla på väg hem från jobbet så jag slipper bära kassar. Är jag i affären och ska handla, men utan bil, så undviker jag att handla tunga saker jag måste bära hem.
Jag står vid grinden och ropar på hästarna så jag slipper gå längst ner i hagen.
Jag tar taxi hem från krogen, trots att vi bor så centralt att det inte tar mer än max 10 minuter att gå hem, men jag orkar bara inte gå i klackarna.

Däremot går jag gärna långa promenader med hundarna, men det är ju för både mig och hundarnas skull. Jag tränar på gymmet med PT minst en gång i veckan, gärna 2-3 ggr, för att bli stark, smärtfri och snyggare. Jag tränar även på gymmet utan PT. Jag gillar att röra på mig, men jag undviker ofta att göra det, vilket man också kan se eftersom jag bär på något kilo för mycket.

Däremot är jag en positiv person som nästan alltid är glad och trevlig. Jag är verkligen ingen negativ människa.