Det är både bekvämt och lite läskigt
Jag går ju ytterst sällan helt avslappnat när de är lösa utan har hela tiden öron och ögon öppna. Tycker jag mig höra något som inte är hundarna så kopplar jag, jag kan få för mig att färgmarkeringar på träd eller vägskyltar är människors jackor/mössor och kopplar hundarna osv.
Idag fick vi syn på en schäfer i skogen, den gick lös med sina ägare och varken hund eller ägare verkade ha en blekaste aning om att vi stod ca 100m bort i skogen. Jag hade då sett att mina hundar reagerat på något, kopplat dem och kort därefter såg jag schäfern på håll så vi gick bort från stigen för att inte behöva vara med om ett trångt möte. Det är väldigt vanligt att det blir så att jag kopplar hundarna och går undan samtidigt som andra inte verkar varken se eller höra oss, men de behöver väl inte gå med ögon i nacken på samma sätt som mig antar jag.
(roligast var dock en man som vi mötte på en skogsväg, han hade en yorkshireterrier i flexi som la sig på marken och tokstirrade på mina hundar. Mina hundar blev rastlösa och jag sa åt husse att hans hund provocerade mina, att det skulle underlätta för oss om hans hund inte stirrade. "Jaha, ja, det är svårt för mig att kontrollera det!" sa han. Jag tänkte sedan att det nog var bra att han inte hade en mer krävande hund
)