Sarkasm

[monster1]

och i viss mån ironi.

Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Hur upplever ni det? Ligger det något i det?

Har du lätt eller svårt för att uppfatta sarkasm?
Uttalar du dig sarkastiskt själv?
Och vart bor du?!

Jag upplevde nog att det är en annan form av humor här i småstaden i Småland än vad jag är van vid hemma. Mer ordvitsar och buskis. "Hemma på min gata i stan" (sthlm) var det ironi som var grejen i bästa killinggänget stil. Sen är det väll inte så att folk inte fattar att man skojar här men den föredragna humorn är ofta buskis eller göteborgsk humor. Att ägna sig åt själv ironi verkar inte så vanligt här (men självklart finns den humorn här med men den är inte den vanligaste som jag upplever det).

 

[ainasoja]

och i viss mån ironi.

Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Hur upplever ni det? Ligger det något i det?

Har du lätt eller svårt för att uppfatta sarkasm?
Uttalar du dig sarkastiskt själv?
Och vart bor du?!

Norrland är rätt stort! Tycker inte att jag är uppvuxen där sarkasm och ironi var vanligt och jag är uppvuxen i Lappland. Har väldigt svårt att tro att det är något som har med vilken del av landet man kommer från utan snarare om släkt och vänner använde sig av det under uppväxten. Vi var raka, ärliga och långsynta i min byhåla

 

[the_connemara]

Jag gillar folk som är inkännande o direkta att kommunicera med. Där ingår varken sarkasm eller någon större mängd ironi. Det är typ det värsta jag vet. Vad är det roliga?? Jag gillat att prata med folk, inte en massa trams där man aldrig kommer till någon kommunikation på samma nivå.

Parallellen till arbetsplatsen tycker jag var bra. Mina arbetskamrater är väldigt inkännande o vi har ett väldigt bra klimat. Jargongen är extremt olika beroende på vilka som sitter vid samtalet, vi är en blandad skara men samtliga fungerar bra i grupp bla pga detta.

 

[monster1]

Jag gillar folk som är inkännande o direkta att kommunicera med. Där ingår varken sarkasm eller någon större mängd ironi. Det är typ det värsta jag vet. Vad är det roliga?? Jag gillat att prata med folk, inte en massa trams där man aldrig kommer till någon kommunikation på samma nivå.

Parallellen till arbetsplatsen tycker jag var bra. Mina arbetskamrater är väldigt inkännande o vi har ett väldigt bra klimat. Jargongen är extremt olika beroende på vilka som sitter vid samtalet, vi är en blandad skara men samtliga fungerar bra i grupp bla pga detta.

Hur skämtar ni då, eller ingår det inte i kommunikationen?

 

[the_connemara]

Hur skämtar ni då, eller ingår det inte i kommunikationen?

Liten mängd ironi eller ja vi kan iaf skämta på ett trevligt vis. Men som jag skrev så är jargongen väldigt varierande beroende på vilka som deltar. De flesta är väldigt glada, roliga o trevliga utan att vara det på någon annans bekostnad sas. Jag uppfattas nog oftast som en glädjespridare o jag suger på både ironi o sarkasm. På någotvis verkar vi kunna både skämta o tramsa en hel del också.

 

[the_connemara]

Kanske använder jag fel uttryck mendet ingår alltså inte någon form av "plocka poäng", göra någon svarslös eller tvetydigheter som inte förstås av motparten när jag kommunicerar. Mina arbetskamrater kan självklart vara mer så mot vissa som jag skrev, jargongen varierar, men framförallt så anpassar alla sig naturligt när folk ansluter eller avviker. Jag tål tex en hel del inom andra områden.

 

[Sharpless]

Sarkasm är verkligen inte ett mobbningsverktyg. Sarkasm är att påtala vilket underbart väder det är ute, när man kommer in stelfrusen från det snöblandade regnet, efter att ha cyklat till/från jobbet, exempelvis.

 

[Sharpless]

Fast, ska väl tilläggas att det är ju möjligt att använda sarkasm som mobbningsverktyg, av typen "Bra jobbat", eller liknande. Använder man det mot någon, kan det vara farligt nära mobbing, om det inte är någon man känner mycket väl.

 

[TheRedLightning]

Här kan vi vara ironiska/sarkastiska ibland, bosatt i Småland med uppvuxen i Västra Götaland.

 

[Koltrast]

Sarkasm är verkligen inte ett mobbningsverktyg. Sarkasm är att påtala vilket underbart väder det är ute, när man kommer in stelfrusen från det snöblandade regnet, efter att ha cyklat till/från jobbet, exempelvis.

Det skulle jag kalla ironi. Min uppfattning av sarkasm är att det är elakt använd ironi.

 

[monster1]

Det skulle jag kalla ironi. Min uppfattning av sarkasm är att det är elakt använd ironi.

Spydig är definitiv att vara elakt använd ironi. Sarkasm behöver inte vara vänd mot någon inte ironi heller.

 

[monster1]

Alla former av "skämt" kan ju användas för att mobba, retas eller förlöjliga någon. Det är ju inte bara ironi eller sarkastisk humor som går att använda för att vara elak.

 

[monster1]

Liten mängd ironi eller ja vi kan iaf skämta på ett trevligt vis. Men som jag skrev så är jargongen väldigt varierande beroende på vilka som deltar. De flesta är väldigt glada, roliga o trevliga utan att vara det på någon annans bekostnad sas. Jag uppfattas nog oftast som en glädjespridare o jag suger på både ironi o sarkasm. På någotvis verkar vi kunna både skämta o tramsa en hel del också.

Alltså en klassisk ironisk kommentar är ju när man tappar något i golvet och sedan säger - jag lägger den där så länge. Vänligt sinnad ironi på sin egen bekostnad. Ironi eller sarkasm är ju inte att vara elak mot någon (även om det går att vara det precis som med alla "humor"), det är bara att man säger en sak och tydligt menar något annat. Sarkasm är när man förutom att säga tvärtom mot vad man menar dessutom är lite "torr". Typ när man snubblar över tröskeln tappar alla papperna och häller sitt kaffe över dem - så tittar man lite högfärdigt ner på dom och säger, jamen det där gick ju bra... Inte särskilt tvetydigt alls om man för de flesta förstår att man inte tyckte att det gick bra eftersom man sällan menar att strö ut sina papper på marken och sedan hälla kaffe över dem.

 

[aida]

Alltså en klassisk ironisk kommentar är ju när man tappar något i golvet och sedan säger - jag lägger den där så länge. Vänligt sinnad ironi på sin egen bekostnad. Ironi eller sarkasm är ju inte att vara elak mot någon (även om det går att vara det precis som med alla "humor"), det är bara att man säger en sak och tydligt menar något annat. Sarkasm är när man förutom att säga tvärtom mot vad man menar dessutom är lite "torr". Typ när man snubblar över tröskeln tappar alla papperna och häller sitt kaffe över dem - så tittar man lite högfärdigt ner på dom och säger, jamen det där gick ju bra... Inte särskilt tvetydigt alls om man för de flesta förstår att man inte tyckte att det gick bra eftersom man sällan menar att strö ut sina papper på marken och sedan hälla kaffe över dem.

Så ser jag det nog med, lite torr och bitter klang till ironin... typ?
Jag tror sällan att jag är elak mot en annan person, det är nog mest mot mig själv i så fall eller om en uppstådd situation.
Och jag har inga problem att koppla bort det, när jag pratar med människor jag inte känner eller i jobbet när det krävs. Men vi har en underbar miljö på jobbet med, både med och utan den jargongen beroende på vilka som är med.

 

[the_connemara]

Googlade lite snabbt:

"Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Även när den används för att locka till skratt kan avsikten vara att demonstrera ett förakt och undvika öppen konflikt, se även sarkasm. Det kan handla om att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet."

"En sarkasm (av grekiskans sarkasmos, σαρκασμός, med samma betydelse [1] från σαρκάζειν "slita sönder kött", "skära tänder (i raseri)", till σάρξ (gen. σαρκός), "kött") är ett yttrande där något sägs på ett skenbart humoristiskt sätt med ett överdrivet, sarkastiskt tonfall med avsikt att håna den eller det man syftar på. Sarkasmens sakinnehåll är ofta en stark överdrift och till att förlöjliga. I Nationalencyklopedin definieras sarkasm som ett "yttrande som innehåller skarpt ironisk eller hånfull kritik",[2] man kan också tala om sarkasm som sarkastisk kritik i en mer allmän bemärkelse; sarkasm är då en extra bitsk och/eller nedvärderande form av ironi. [3][4]"

Från Wiki.

Mao så gillar jag ett litet mått av vänlig ironi men inte resten. Tror det var typ vad jag skrev i mitt första inlägg.

 

[Billy]

skulle inte förstå en skånings sarkasm eller ironi då jag inte hör vad fn de säger, så det är lugnt

Nä och just därför kan vi inte använda det på "utomstående". Vi skåningar har stort tålamod och överseende med dem som har svårt att förstå

 

[Gry]

Jag älskar ironi-humor. Använder det ofta i sammanhang där det känns bra men oftast mot mig själv. Torra ironiska kommentarer är min grej. Och jag brukar älska ironiska människor. Oftast krävs det ett mått av intellekt och en skön hjärna som ser livet på det lite komiska sättet. Att kärleksfullt och med tydliga signaler skoja med dem man står nära blir en kärlekshandling nästan. "Vår humor"- liksom.

Älskar också politisk satir och satir som driver med nutida fenomen. Ja, eller dåtida. Går till och med så långt att jag ibland kan uppskatta en rejäl sarkasm som trycker till ordentligt, både när den riktas mot mig eller ngn annan som betett sig riktigt illa. Oftast r sarkasmen en spegel eller förklaring till hur man uppfattas. Men sarkasm ska, enligt mig, vara välförtjänt och inte användas ofta- om den används mot ngn enskild.

Ibland läser man ngt riktigt satiriskt bra inne på 9gag. Då är det så att hela hjärnan ryser av välbehag. Fast oftast mest pubertil humor där.

Jag har växt upp med en väldigt elak far, elak sarkasm blandat med nertryckningar. Jag vet hur sarkasm känns när den används för att vara elak. Och att det alltid går att skylla på "Jag bara skojade lite" om ngn reagerar. Att vara ironisk kräver ett stort mått av ansvar och omtanke. Och fingertoppskänsla. Och intellekt. Och ja, jag älskar det.

 

[Jeffery]

Sarkasm är verkligen inte ett mobbningsverktyg. Sarkasm är att påtala vilket underbart väder det är ute, när man kommer in stelfrusen från det snöblandade regnet, efter att ha cyklat till/från jobbet, exempelvis.

Man blir ju lite nyfiken på vad din definition av ironi är.