Att ogilla sarkasm är inte samma sak som att inte förstå den..Vi kanske kan slå hål på det påståendet då, tack, det är lugnade!
Jag är nog väldigt sarkastisk och ironisk i kombination mest helatiden när jag umgås med mina vänner, självironin brukar också vävas in ganska så bra i mina uttryck, ibland till den grad att jag blir lite trött på mig själv... Jag borde nog bara vara tyst ibland I nya grupperingar, samt på jobbet, brukar jag dock hålla en låg profil. Mina vänner vet precis hur de ska tolka mig och de flesta har ungefär samma jargong. Värst är jag och syrran i kombination...
Men jag blev lite rädd när jag fick höra detta och det fick mig att tänka till en smula, jag vill ju inte gärna uppfattas som arrogant och elak och förstår ju nu att så kanske lätt blir fallet ibland! Men jag har faktiskt inte alls tänkt på det innan! Jag är uppvuxen i den miljön, den ironiska generationen stämmer väldigt bra in på mig. Killinggänget (framförallt) har verkligen satt sin prägel på min person.
I går när jag satt och funderade över detta i min ensamhet så var Google min vän och hittade en intressant artikel i ämnet åt mig, som mitt ego tyckte om, eh ja en del av artikeln tyckte det om (vi kan bortse från framförallt det sista stycket ).
Länk
"Förmågan att avkoda sarkasm är starkt relaterad till förmågan att känna av andra människors känslor och humör, vilket visas som ett tecken på hög intelligens."
De som inte förstår mig är alltså inte intelligenta nog för mig
Ja förstår sarkasm, vad jag inte förstår är behovet att använda det. I annat syfte än att vilja trycka till någon. Människor som har det behovet är ju bara jobbiga....