Sarkasm

[aida]

och i viss mån ironi.

Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Hur upplever ni det? Ligger det något i det?

Har du lätt eller svårt för att uppfatta sarkasm?
Uttalar du dig sarkastiskt själv?
Och vart bor du?!

 

[Monstermom]

och i viss mån ironi.

Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Hur upplever ni det? Ligger det något i det?

Har du lätt eller svårt för att uppfatta sarkasm?
Uttalar du dig sarkastiskt själv?
Och vart bor du?!

Nä, herregud nä.

Även jag är norrifrån och bor numer i Skåne, har aldrig märkt av att folk inte är sarkastiska här. Ingen har heller sagt det till mig, så nej, jag känner inte igen mig alls faktiskt?

Jag är nog rätt rejält sarkastisk skulle jag tro. Inte något jag tänker så mycket på dock.

 

[Moonshadow]

Jag är uppvuxen i Skåne, men efter smålänning, under norrlänning. Jag är tämligen sarkastisk, likaså min genomskånske man. Hans mamma slog oss båda.
Vad jag upplever så är det lite jobbrelaterat. På makens (fd också min) arbetsplats är det en generell sarkastisk jargong bland dem som jobbat där ett tag, oavsett var de kommer ifrån (väldigt multikulturellt och mansdominerat). Det har varit flera incidenter med yngre, företrädesvis kvinnliga, nyanställda som tagit illa upp.
Jag gillar den sarkastiska jargongen, och man får lära sig att ta uppriktigheten den ger.

 

[Reville]

Jag älskar ironi och sarkasm! Jag och mina vänner har den jargongen helt enkelt, har även några på jobbet som har samma tänk. Är smålänning i botten men blor i Östergötland.

 

[pajaztar]

Jag har bott länge i Skåne och är ibland rätt dålig på att förstå sarkasm/ironi. Men det är nog mer att jag är lite naiv och tror att folk menar det de säger, än att det skulle vara något regionalt.

 

[Lampan]

Jag avskyr sarkasm och ironi
Jag använder det bra själv om jag är smått irriterad och vill vara dryyyyg...

Tillägger att jag är smålänning

 

[Mammadutt]

skulle inte förstå en skånings sarkasm eller ironi då jag inte hör vad fn de säger, så det är lugnt

 

[stjarnhimmel]

Jag är uppvuxen i Skåne, men efter smålänning, under norrlänning. Jag är tämligen sarkastisk, likaså min genomskånske man. Hans mamma slog oss båda.
Vad jag upplever så är det lite jobbrelaterat. På makens (fd också min) arbetsplats är det en generell sarkastisk jargong bland dem som jobbat där ett tag, oavsett var de kommer ifrån (väldigt multikulturellt och mansdominerat). Det har varit flera incidenter med yngre, företrädesvis kvinnliga, nyanställda som tagit illa upp.
Jag gillar den sarkastiska jargongen, och man får lära sig att ta uppriktigheten den ger.

Ingen kritik mot dig personligen men för mig är det obegripligt att man har en jargong på en arbetsplats där folk tar illa upp. Om det är flera personer dessutom och inte bara en som reagerat..

Lite OT
" vi har en rå men hjärtlig stämning" är ett sånt uttryck. Det hörde jag från en chef som skickade porrbilder till några kvinnliga anställda...

 

[athena_arabians]

Ingen kritik mot dig personligen men för mig är det obegripligt att man har en jargong på en arbetsplats där folk tar illa upp. Om det är flera personer dessutom och inte bara en som reagerat..

Lite OT
" vi har en rå men hjärtlig stämning" är ett sånt uttryck. Det hörde jag från en chef som skickade porrbilder till några kvinnliga anställda...

Instämmer och när det kommer någon ny till gruppen måste man verkligen ha fingertoppskänsla för vad som är ok och inte. Jag har varit i sammanhang där jargongen är väldigt rå men där den ändras direkt när någon sas inte invigd är i närheten, just för att det kan missuppfattas och bli en mobbingsituation. Kan tillägga att ingen tyckte det var svårt att lägga om språket eller att man ens nämnde det. Det var dock en väl fungerande grupp.

 

[stjarnhimmel]

Instämmer och när det kommer någon ny till gruppen måste man verkligen ha fingertoppskänsla för vad som är ok och inte. Jag har varit i sammanhang där jargongen är väldigt rå men där den ändras direkt när någon sas inte invigd är i närheten, just för att det kan missuppfattas och bli en mobbingsituation. Kan tillägga att ingen tyckte det var svårt att lägga om språket eller att man ens nämnde det. Det var dock en väl fungerande grupp.

Ja och det värsta som finns är om det blir den nya personen, oftast kvinna "som ska säga ifrån". Dvs hon får ta rollen av att anses som surkärringen.
Alla ska bli okej behandlade på sitt arbete är min inställning. Man ska inte behöva sägs ifrån för att ens kollegor ska behandla en med vanligt folkvett!

 

[Hedinn]

Jag är hemsk när det kommer till sånt! Uppvuxen med det och fick som yngre lära mig den hårda vägen att alla inte såg det som nåt kul.

Är ursprungligen från Karlstad, Värmland men bor nu i Norrtälje, Stockholm (flyttade i vuxen ålder). Tycker dock att det verkar mer individuellt än områdesrelaterat när det gäller ironi/sarkasm, om än kanske att det var lite mer vanligt i min umgängeskrets i Karlstad än här. Här är det nog jag och en norrlänning som är de flitigaste användarna av ironi och sarkasm, av en salig blandning med folk av olika ursprung på gården.

 

[zingoo]

Vi är sarkastiska och ironiska här, men då bor jag också i norra norrland=) Sen beror det ju också på vilka människor som är i gruppen, ibland passar det sig inte alls. Och kommer det någon ny så är man ju artig med den tills den tar initiativet till den sarkastiska jargongen.

 

[Snowwhite]

Åh, ironi och sarkasm är min melodi.
Försöker dock, med varierande resultat ska sägas, att dämpa min förtjusning gällande ovanstående i vissa sammanhang och sällskap då alla uppenbarligen inte är med på det tåget
Västmanland.

 

[Milosari]

Jag försöker välja språk efter tillfälle. Har tillräckligt bra självförtroende för att använda ganska grov självironi men saknar social fingertoppskänsla så det har ju hänt mer än en gång att mitt skämt har slagit helt fel. Då får jag väl vara ganska glad att jag hånat mig själv och inte någon annan .

 

[Jordgubben från Skåne]

Tror det är väldigt individuellt, jag och de jag umgås med är väldigt ironiska och sarkastiska emellanåt.

 

[gulan]

Uttalar du dig sarkastiskt själv?

Nej jag vill inte vara sarkastisk.

Vad jag upplever så är det lite jobbrelaterat. På makens (fd också min) arbetsplats är det en generell sarkastisk jargong bland dem som jobbat där ett tag, oavsett var de kommer ifrån (väldigt multikulturellt och mansdominerat). Det har varit flera incidenter med yngre, företrädesvis kvinnliga, nyanställda som tagit illa upp.

Det är så lätt att det slår över och jag tror att en arbetsplats som tillåter tuff jargong eller inte "bryr" har ofta heller inget god arbetsmiljö.

Ingen kritik mot dig personligen men för mig är det obegripligt att man har en jargong på en arbetsplats där folk tar illa upp. Om det är flera personer dessutom och inte bara en som reagerat..

Lite OT
" vi har en rå men hjärtlig stämning" är ett sånt uttryck. Det hörde jag från en chef som skickade porrbilder till några kvinnliga anställda...

Håller med dig! _Rå med hjärtlig_ blir sååå _lätt rå och hjärtlös_! När jag hade gått en kurs i ledarskap höll jag en lite föreläsning om klimatet kollegor emellan och hur lätt det slår över eller att människor känner sig både mobbade och utsatta. Behövs ju bara att man har en dålig period i livet för att något skall missförstås. Flera personer i gruppben tyckte att uppförande kod var att införa. Andra inte -gissa varför...
gulan

 

[Sasse]

och i viss mån ironi.
Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Jag känner nog inte en enda skåning som skulle känna igen sig på den beskrivningen. Nu vet jag förvisso inte hur sarkastiska norrlänningar kan vara, men i min krets är sarkasm och ironi vanligt. Själv är jag född och uppvuxen i Skåne och är ofta sarkastisk. Tror dock sarkasm är individuellt och beror inte så mycket på var man kommer ifrån, utan snarare på hur man är som person.

 

[Badger]

och i viss mån ironi.

Jag är norrlänning bosatt i Skåne och fick för en tid sedan höra att det inte är lika vanligt att uttrycka sig framförallt sarkastiskt, men även ironiskt, här nere i söder som det är hemma i norr.

Hur upplever ni det? Ligger det något i det?

Har du lätt eller svårt för att uppfatta sarkasm?
Uttalar du dig sarkastiskt själv?
Och vart bor du?!

Tror jag kör på ironi hela tiden, galghumor ganska ofta, men sarkasm ibland, lite norr om Stockholm.

Sarkasm har jag väl hyggligt lätt att uppfatta, den är väl vanligen elak och menad elakt för att sätta någon på plats och därmed svårt att missa? (Ja! där lyckades du verkligen, när man precis förstört någonting är ju inte så svårt att begripa direkt) Som att sticka någon med nål. Så jag brukar inte uppskatta eller utsätta någon annan, men man kan ju råka när man försöker vara ironisk. Eller så har jag missuppfattat det och i så fall är vi sarkastiska hela tiden.

 

[Lena Furberg]

Jag är Västerbottning (sedan 12 år bosatt i - Skåne!!) och har nog inte tänkt på det. Men, jag gillar inte sarkasm. Ironi litegrann, kanske, men inte sarkasm. Sarkasm upplever jag som ganska otrevligt. Dock lever jag ihop med en Engelsman och där kan man tala om en annan slags humor,så jag är ganska van trots allt

 

[aida]

Vi kanske kan slå hål på det påståendet då, tack, det är lugnade!

Jag är nog väldigt sarkastisk och ironisk i kombination mest helatiden när jag umgås med mina vänner, självironin brukar också vävas in ganska så bra i mina uttryck, ibland till den grad att jag blir lite trött på mig själv... Jag borde nog bara vara tyst ibland I nya grupperingar, samt på jobbet, brukar jag dock hålla en låg profil. Mina vänner vet precis hur de ska tolka mig och de flesta har ungefär samma jargong. Värst är jag och syrran i kombination...

Men jag blev lite rädd när jag fick höra detta och det fick mig att tänka till en smula, jag vill ju inte gärna uppfattas som arrogant och elak och förstår ju nu att så kanske lätt blir fallet ibland! Men jag har faktiskt inte alls tänkt på det innan! Jag är uppvuxen i den miljön, den ironiska generationen stämmer väldigt bra in på mig. Killinggänget (framförallt) har verkligen satt sin prägel på min person.

I går när jag satt och funderade över detta i min ensamhet så var Google min vän och hittade en intressant artikel i ämnet åt mig, som mitt ego tyckte om, eh ja en del av artikeln tyckte det om (vi kan bortse från framförallt det sista stycket ).

Länk
"Förmågan att avkoda sarkasm är starkt relaterad till förmågan att känna av andra människors känslor och humör, vilket visas som ett tecken på hög intelligens."

De som inte förstår mig är alltså inte intelligenta nog för mig