Särbo

[Annelian]

Efter att ha dejtat snart ett år nu har jag insett att jag absolut vill träffa någon men absolut inte vill flytta ihop med någon ny

Finns det fler särbos här? Trivs ni? Vad fungerar bra och vad skulle ni vilja ha mer av? (annat än spontansex på kvällarna då... )

Mitt ex skrämde mig rätt rejält från att flytta ihop med någon, jag vill bo där jag vet att jag kan bo kvar om det "skiter sig". Sen betyder det ju inte att jag vill leva kärlekslöst resten av mitt liv, en bra man är guld värd, absolut! Bara inte på köpekontraktet på huset
Just nu behöver jag lite pepp, jag har bott ihop med händiga karlar hela mitt vuxna liv och först det senaste året vågat klara mig själv (påtvingat, men och?) Nu har har jag köpt en stuga jag fixar och har lovat sonen att vi ska klara av det här - självklart gör vi det!

Jag är mest nyfiken på er som har ett särboförhållande och får det att fungera - visst är det så bra som jag föreställer mig?

 

[Gammeln]

Sv: Särbo

Jag är mest nyfiken på er som har ett särboförhållande och får det att fungera - visst är det så bra som jag föreställer mig?

Japp så är det och du riskerar inte sambosom . Visst kan det bli sambosom iaf med då behöver du ju inte bry dig

 

[Lovisaleonora]

Sv: Särbo

Jag trodde länge att jag skulle sluta som särbo, med någon (som vid upprinnelsen till funderingen inte ännu påträffats) trevlig man. Främst för att jag som 30 + fått en massa (o)vanor som kanske inte var/är helt lätta att jämka ihop med någon annan.

Men jag träffade maken och upptäckte att det som behövs för min del är utrymme. Själsligt och fysiskt. Trots att vi jobbat ihop sedan vi träffades (minus ett år möjligen) så går vi inte på varandra. Det rent praktiska arrangemanget kring boendet kan man alltid skriva sig till en lösning med en jurist som drar upp fakta till ytan.

Om du inte har några andra nackdelar förutom just ägandet och besittningsrätten vad gäller boendet, hade jag i ditt ställe inte stängt dörren för samboskap. Du kan ju t ex äga det boende ni har, om det ska till för att det ska fungera för dig.

 

[Gimlan]

Sv: Särbo

Min mamma, nu 66, har efter att hon separerade med min pappa för 21 år sen vägrat att vara sambo. "Jag har plockat upp tillräckligt med smutsiga kalsongen."

Nä, den viktigaste anledningen är att hon trivs med att bo själv. Det stora problemet för henne har varit att träffa nån som inte vill flytta ihop, dessutom på en gång (men just det sistnämnda beror nog mer på åldern och att de männen hoppats på nån sorts hushållerska, vilket ju mamma verkligen inte vill - och inte är särskilt bra på heller). Nu har hon iaf en snubbe sen flera år som också han trivs utmärkt med att bo själv.

Tillägg: Och de är superkära och gulliga, fnissar, skämtar och kramas massor (och mer därtill, råkar jag veta).

 

[Annelian]

Sv: Särbo

Jo, visst är det så, allt går att skriva om man vill men frågan är om jag innerst inne verkligen vill
Det känns jättelyxigt att ha ett eget hus som jag kan styra över som jag vill, fixa det jag vill och låta bli sånt som kan vänta till nästa år - mitt val! Samtidigt vill jag absolut känna gemenskapen med en man igen och känna mig älskad, jag är lite kluven där...

Just nu skulle det verkligen hjälpa att höra lyckliga "slut" på särbo-sagor, i min värld är det precis vad jag behöver!

 

[Annelian]

Sv: Särbo

Tillägg: Och de är superkära och gulliga, fnissar, skämtar och kramas massor (och mer därtill, råkar jag veta).

vad gulligt!! Inte sånt man vill veta som barn - men gulligt!

 

[Gimlan]

Sv: Särbo

Jag tror faktiskt att deras särboskap har bidragit till att de fortfarande beter sig som nykära tonåringar, de slipper ju skava på varandra om tvätt och dyl

 

[Petruska]

Sv: Särbo

Min nuvarande och jag var särbo de första 12 åren ungefär. Nu bor vi ihop sedan några år. Jag fattar nog inte riktigt din fråga, vad är själva grejen med att vara särbo menar du?

 

[Lillgrådis]

Sv: Särbo

Jag uppfyller nog de flesta förutsättningarna för att trivas eminent som särbo - men ofta är det ju rejäla avstånd som skiljer särboendena åt. Och eftersom jag också vill att saker ska vara rättvisa, känns det som att ett tillräckligt rättvist särboförhållande skulle bygga också på att jag åker till honom ibland, inte bara att han åker till mig.

Och blir åkandet så långt att det inte funkar bara över dagen - eller över natten - så kan jag för det allra mesta inte lämna hästarna och de andra djuren helt själva på gården. Det försvårar särboekvationen lite i mitt fall, tycker jag. Förutom att det tar ännu mer tid och kostar ännu mer pengar att på lång sikt pendla för att träffas i varsitt boende.

Idealiskt för mig vore nog en tämligen introvert särbo som trivs med att också ha gott om egentid och också bestämma över sitt eget boende, men som fanns på typ cykelavstånd. Så att jag själv finge bestämma över allt med hur jag vill ha gården och så att jag får den där totala egentiden som jag måste - men ändå så att det finns någon att titta på film med och äta middag med och uppleva saker med när man vill ha lite tvåsamhet. Äta kakan och ha den kvar, kanske några skulle kalla det.

Men det ligger nog mycket i Lovisaleonoras synpunkt att går det att känna sig helt trygg i att få tillräckligt utrymme, själsligt och fysiskt, så vore det kanske också i mitt fall mer en teknisk fråga om man sover under samma tak eller inte. Men jag flytt' int' och gården betyder så otroligt mycket för mig så det skulle krävas synnerligen ingående överenskommelser på den punkten. Nej, särbo eller enastående är nog enklast i mitt fall ändå.

 

[Annelian]

Sv: Särbo

Min nuvarande och jag var särbo de första 12 åren ungefär. Nu bor vi ihop sedan några år. Jag fattar nog inte riktigt din fråga, vad är själva grejen med att vara särbo menar du?

Jag var nog lite otydlig i trådstarten, menade inte att det är något fel på att vara sambo/gift - bara att det inte passar mig just nu och att jag jättegärna vill höra bra, fungerande exempel på särbos. Helt enkelt för att det styrker mig i det beslut jag tagit just nu för stunden

Vad framtiden har med sig vet jag inte men just nu känns ett passionerat särboskap mest lockande.

 

[Annelian]

Sv: Särbo

Tack för kloka tankar! Ska läsa igenom ditt inlägg en gång till känner jag!

 

[kolblakkur]

Sv: Särbo

Kl
Jag förstår inte när att "vara ihop/tillsammans/ha en pojvän/ha en flickvän" övergick till att vara särbo?

 

[Tender]

Sv: Särbo

Jag har inte bott ihop med någon jag varit med. Är förlovad nu osv och vi trivs bra med detta å har inte planerat att flytta ihop på ett bra tag..

 

[Sol]

Sv: Särbo

Min farmor hade ett samboförhållande i iaf 25 år (mannen i hennes liv har funnits med ända sedan jag föddes). De hade det bra tillsammans och det tog inte slut förrän han dog av ålder.

Är man lite av samma skrot och korn kan det nog gå alldeles utmärkt att leva som särbos.

 

[Frokennordberg]

Sv: Särbo

Kl
Jag förstår inte när att "vara ihop/tillsammans/ha en pojvän/ha en flickvän" övergick till att vara särbo?

Inte jag heller Eller kanske snarare, vad är det som särställer vad?

 

[yennork]

Sv: Särbo

Kl
Jag förstår inte när att "vara ihop/tillsammans/ha en pojvän/ha en flickvän" övergick till att vara särbo?

I mina öron låter det tonårsförälskelse. Om det handlar om vuxna människor med egna boenden tycker jag "särbo" är bättre. De särbos jag träffat har varit som Gimlans mamma, 50+ eller till och med 50 +++++++. Lite gammalt för "pojkvän", det låter som man raggat bland barnbarnebs klasskompisar.

 

[ridtravare]

Sv: Särbo

Jag är därborta med min man. Vi bodde ihop med barn osv. I 20 år. Nu är vi särbos i 3 år ....jag älskar det min man tyvärr inte lika mycket...

 

[ameo]

Sv: Särbo

Kl
Jag förstår inte när att "vara ihop/tillsammans/ha en pojvän/ha en flickvän" övergick till att vara särbo?

Kanske när man har ett flerårigt "äktenskapsliknande" förhållande, där man fortfarande bor på olika platser.

Jag har en vän som är särbo - hon bor på sin hästgård och han på sin bondgård, de trivs bra att ha det så.

 

[kolblakkur]

Sv: Särbo

"Har en partner" då?

 

[Petruska]

Sv: Särbo

jag jättegärna vill höra bra, fungerande exempel på särbos. Helt enkelt för att det styrker mig i det beslut jag tagit just nu för stunden

Det kanske är behovet av exempel ("förebilder") jag inte riktigt lyckas förstå? Det är ju i så fall lite korkat av mig.

Det jag tänker är att man bor ensam (ev med barn) och så träffar man någon man blir tillsammans med och sedan fortsätter man att vara tillsammans, helt enkelt. Att man inte blandar in just bostadsfrågan i förhållandet.

Jag levde som sagt så i ca 12 år med min nuvarande, och jag förstår inte riktigt vad det är som skulle ha "fungerat" eller "inte fungerat" med att leva så. Därför förstår jag inte riktigt din fråga. Jag ser inte en gemensam bostad som någon slags självklar del av ett förhållande eller som en självklar följd av att man blivit ihop. Mycket annat är mer intressant att dela, tycker jag.
Enda anledningen till att min partner och jag sen flyttade ihop, var att det plötsligt framstod som mer praktiskt att bo ihop. Innan dess hade vi inte tänkt mycket på det. Vi beslutade aldrig att vara särbos, vi bara var det, det var ingen grej. Även som särbos hade vi ganska ihopblandade ekonomier och gemensamt ansvar för barn och djur.

Själv tycker jag snarare att det är lite för ont om fungerande exempel på sambos. Många bor för all del ihop, men helt ärligt, hur bra verkar det fungera i många fall?