Särbegåvning

Det sista har jag börjat tro dessutom är en "kulturkrock" mellan olika typer av människor, något jag tänkte på redan när jag läste om de olika typerna av särbegåvning där vissa är mer "fyrkantiga" och andra mer dynamiska
Kulturkrocken tänkte jag även på när påhittighet dök upp i tråden. Påhittighet och IQ är inte samma sak och mäts med helt olika test. Man kan till exempel ha hög IQ och mycket påhittighet, eller hög IQ och lite påhittighet vilket inte behöver vara så dåligt som det låter. Förvisso ser man inte lika många möjligheter, är mer konventionell, men man blir också mer effektiv eftersom det mesta är genomförbart när man håller sig inom vissa ramar.

Även det innebär helt olika sätt att tänka. För mig är mångas definitioner i tråden av "givande samtal" och "intellektuell utmaning" otroligt fyrkantiga och begränsande, ramarna är klaustrofobiska i många av exemplen när man utgår från att 95% är inkapabla att bidra och utmana eftersom de inte fyller just den stela rollen som likformig sparringpartner. Men att man pga antingen brist på intresse eller oförmåga att se de olika möjligheter som finns vänder utmaningar eller potentiellt givande samtal ryggen betyder ju inte att de inte existerar. Bara att man inte uppfattar dem.
 
Nu gissar jag lite fritt här men det är precis som att du inte vill förstå.

Jag trodde faktiskt att många särbegåvade överdrev när de beskrev hur missförstådda och vilka fördomar de lever med. När man läser ditt inlägg så förstår jag det dock mer. Men det här är ju inte ens fördomar.
Du/ni är så inställda på att andra inte ”förstår ” och har ”fördomar” att ni inte ens ser vilka i tråden som har fördomar. Det är ingen som mår dåligt över om ni är smarta eller ej. Det vi mår dåligt över är er attityd. Det är inga fördomar, när ni hela tiden påstår att vi inte förstår fast det är ni själva som uppenbarligen inte förstår nyanser i språket och hur ni uttrycker er överlägset. Det är det vi är upprörda över, inte huruvida ni umgås med genier eller ej.
Det är ok att bara vilja umgås med genier men det är inte ok att skriva andra på näsan och påstå att de inte förstår det ena eller det andra. Vi förstår alldeles utmärkt hela gänget och därför är det otrevligt att ni jämför normalbegåvning med utvecklingsstörning eftersom det är en helt annan sak långt utanför normalspannet.
Om det nu är så att särbegåvade har så svårt med språket så kanske det är det de bör ägna en del av skoltiden åt, extra plugg i svenska med betoning på språknyanser.
 
Då läser vi nog in olika.

Jag känner inte att jag skyller på omgivningen när jag är för hjärntrött för att inte sitta i personalrummet pga för hög ljudnivå. Eller när jag ville göra lite annat än att bara undervisa nyanlända för det var så frustrerande att inte kunna ha fördjupade samtal på ett språk båda behärskade, i längden. Det var lite tråkigt att bara undervisa enkla substantiv och verb.

Men om man vill kan man säkert läsa in det och vrida det så det låter så.
I detta inlägget lägger du inte problemet på omgivningen så detta är ju en helt annan approach. Här låter du inte nedlåtande utan här låter det som att du inser egna begränsningar också. Det blir ju en helt annan grej än att säga att det är 95% av mänsklighetens fel att 5% tycker de är så puckade och frustrerande att vara i närheten av att man inte pallar/klarar av/får ut någonting av etc som har framförts i tråden.
 
Nyfiken som man är så gjorde jag det där Raven’s-testet. Fick 138. (Förstår att intresseklubben antecknar, men jag tyckte det var kul. :D)
 
Kulturkrocken tänkte jag även på när påhittighet dök upp i tråden. Påhittighet och IQ är inte samma sak och mäts med helt olika test. Man kan till exempel ha hög IQ och mycket påhittighet, eller hög IQ och lite påhittighet vilket inte behöver vara så dåligt som det låter. Förvisso ser man inte lika många möjligheter, är mer konventionell, men man blir också mer effektiv eftersom det mesta är genomförbart när man håller sig inom vissa ramar.

Även det innebär helt olika sätt att tänka. För mig är mångas definitioner i tråden av "givande samtal" och "intellektuell utmaning" otroligt fyrkantiga och begränsande, ramarna är klaustrofobiska i många av exemplen när man utgår från att 95% är inkapabla att bidra och utmana eftersom de inte fyller just den stela rollen som likformig sparringpartner. Men att man pga antingen brist på intresse eller oförmåga att se de olika möjligheter som finns vänder utmaningar eller potentiellt givande samtal ryggen betyder ju inte att de inte existerar. Bara att man inte uppfattar dem.
Du är emot fördomar men du är själv ett hav fullt med fördomar.
 
Du/ni är så inställda på att andra inte ”förstår ” och har ”fördomar” att ni inte ens ser vilka i tråden som har fördomar. Det är ingen som mår dåligt över om ni är smarta eller ej. Det vi mår dåligt över är er attityd. Det är inga fördomar, när ni hela tiden påstår att vi inte förstår fast det är ni själva som uppenbarligen inte förstår nyanser i språket och hur ni uttrycker er överlägset. Det är det vi är upprörda över, inte huruvida ni umgås med genier eller ej.
Det är ok att bara vilja umgås med genier men det är inte ok att skriva andra på näsan och påstå att de inte förstår det ena eller det andra. Vi förstår alldeles utmärkt hela gänget och därför är det otrevligt att ni jämför normalbegåvning med utvecklingsstörning eftersom det är en helt annan sak långt utanför normalspannet.
Om det nu är så att särbegåvade har så svårt med språket så kanske det är det de bör ägna en del av skoltiden åt, extra plugg i svenska med betoning på språknyanser.
Varför är det så svårt att förstå? Varför varför varför?
INGEN hade sagt något om någon här skrev att den sprang fortare än 95% av befolkningen och att det enbart gav något att springa mot de som var lika snabba eller snabbare. Men direkt det handlar om hjärnans funktioner blir det ramaskri och man är elitistisk om man påstår att det finns en liten grupp människor som faktiskt tänker både annorlunda och snabbare än normalbefolkningen. Att man sen trivs bäst i just den gruppen kan väl inte vara konstigt?

Med det sagt lämnar jag denna tråd.
 
En sak en vän till mig brukar säga om bokstavskombinationer - folk tänker olika för det har ett evolutionärt värde. Det gynnar gruppen och ökar alls överlevnad.

Det första man måste göra när man känner sig missförstådd, är att fråga vad man själv kan göra för att göra sig bättre förstådd. Och ju smartare och bättre man är, desto enklare borde det vara.
 
Nyfiken som man är så gjorde jag det där Raven’s-testet. Fick 138. (Förstår att intresseklubben antecknar, men jag tyckte det var kul. :D)
Samma här! Får alla samma resultat?
 

Bifogade filer

  • 31E48F02-22E4-4444-8A5A-2CED686A216F.webp
    31E48F02-22E4-4444-8A5A-2CED686A216F.webp
    52,8 KB · Visningar: 45
Varför är det så svårt att förstå? Varför varför varför?
INGEN hade sagt något om någon här skrev att den sprang fortare än 95% av befolkningen och att det enbart gav något att springa mot de som var lika snabba eller snabbare. Men direkt det handlar om hjärnans funktioner blir det ramaskri och man är elitistisk om man påstår att det finns en liten grupp människor som faktiskt tänker både annorlunda och snabbare än normalbefolkningen. Att man sen trivs bäst i just den gruppen kan väl inte vara konstigt?

Med det sagt lämnar jag denna tråd.
Men det är ju inte det vi säger!! Varför förstår du inte vad vi säger??
 
Den här tråden, har gjort det rätt klart för mig, att ordet/begreppet "särbegåvad" bara behövs, när något i personligheten för övrigt, gör att individen har det svårt att passa in.

Det verkar egentligen ha föga att göra med nivån på IQ.

Uppenbarligen kan många som har mycket högt IQ, utan problem, gå i skolan utan särskilda anpassningar, ha "normala" sociala relationer, och fungerar utmärkt på diverse arbetsplatser.

Andra personer med högt IQ, verkar ha det svårt att i skolan, svårt med sociala interaktioner, och behöver hitta jobb som fungerar för just den individen.

Precis som folk är mest alltså.

Och då återkommer jag till vad jag sa tidigare i tråden:

Det finns nog endast ett behov av att kategorisera någon som "särbegåvad", när denna någon blir en fyrkantig kugge i ett runt hål.

Och det beror näppeligen på hög IQ, utan har med andra delar av personligheten att göra.
 
Tester på FB och liknade är bara för att de ska få era uppgifter!
0,x,1,x,3,x,8,x,21,x,34,x,55
1,11,21,1211,111221,312211,13112221,1113213211
1,6,30,138,606
1,1,4,8,22,55
3,7,46,4436,134281216
 
Den här tråden, har gjort det rätt klart för mig, att ordet/begreppet "särbegåvad" bara behövs, när något i personligheten för övrigt, gör att individen har det svårt att passa in.

Det verkar egentligen ha föga att göra med nivån på IQ.

Uppenbarligen kan många som har mycket högt IQ, utan problem, gå i skolan utan särskilda anpassningar, ha "normala" sociala relationer, och fungerar utmärkt på diverse arbetsplatser.

Andra personer med högt IQ, verkar ha det svårt att i skolan, svårt med sociala interaktioner, och behöver hitta jobb som fungerar för just den individen.

Precis som folk är mest alltså.

Och då återkommer jag till vad jag sa tidigare i tråden:

Det finns nog endast ett behov av att kategorisera någon som "särbegåvad", när denna någon blir en fyrkantig kugge i ett runt hål.

Och det beror näppeligen på hög IQ, utan har med andra delar av personligheten att göra.
Fast här håller jag inte riktigt med dig, särbegåvade behöver särskild anpassning i skolan för att få jobba vidare. Här gäller det mest för skolorna att de ska ha råd att sköta anpassningar både för de som behöver mer stöd och långsammare tempo och de som behöver få mer utmaningar. Det är till gagn för hela samhället att alla får möjlighet att nå så långt som de har kapacitet till.
Visst kan man alla sig igenom skolan också men man få då aldrig lära sig saker som studieteknik, utmanas i sitt tänkande och få förståelse för de svårigheter som faktiskt finns. Genom att ge utmaningar på lektioner men ändå kunna gå kvar med jämnåriga behåller man även möjligheten att utvecklas socialt. Det är viktigt att ha med sig att högt iq/särbegåvad fortfarande har ett socialt behov, och behov av att tränas i socialt beteende som ung. Risken med att flyttas upp till äldre elever har visat sig betyda att det sociala spelet inte utvecklas på samma sätt.
 
Den här tråden, har gjort det rätt klart för mig, att ordet/begreppet "särbegåvad" bara behövs, när något i personligheten för övrigt, gör att individen har det svårt att passa in.

Det verkar egentligen ha föga att göra med nivån på IQ.

Uppenbarligen kan många som har mycket högt IQ, utan problem, gå i skolan utan särskilda anpassningar, ha "normala" sociala relationer, och fungerar utmärkt på diverse arbetsplatser.

Andra personer med högt IQ, verkar ha det svårt att i skolan, svårt med sociala interaktioner, och behöver hitta jobb som fungerar för just den individen.

Precis som folk är mest alltså.

Och då återkommer jag till vad jag sa tidigare i tråden:

Det finns nog endast ett behov av att kategorisera någon som "särbegåvad", när denna någon blir en fyrkantig kugge i ett runt hål.

Och det beror näppeligen på hög IQ, utan har med andra delar av personligheten att göra.
Jag håller helt med. Men sen finns det en rad andra problem med undervisningen som synen på kunskap, hur betygen sätts och även miljön i många skolor.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Satt och diskuterade det just, då många genom åren har kommit att kalla mig för just det. Men vad är egentligen särbegåvning? Hur ska...
2
Svar
26
· Visningar
3 335

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp