Särbegåvning

[Inte_Ung]

Jag gissar att man inte hade tyckt att det var så konstigt om någon med svår adhd bekänner att det är uttröttande att vara social i en större grupp?

Det är inte det som är problemet.
Utan det är var man lägger problemet.
Är problemet mitt eller är det omgivningen som det är fel på?
Att skylla på omgivningen är det som skaver.

 

[Gry]

Det kommer att bli bättre, jag lovar.
Förödmjukelsen i att ha fel reder ut det där.
Att ha fel blir i längden så mycket värre än att vara litet långsammare.
Fel ger så mycker att reda ut efteråt och det är tråkigt.

Särbegåvning är ärftligt, jag har 2 barn tillsammans med den mannen...

Vad skönt!

Tre särbegåvade i en familj? Jisses!

 

[Inte_Ung]

Vad skönt!

Tre särbegåvade i en familj? Jisses!

Jo jag har fått min beskärda del. Tro mig.
Dessutom så är även jag antagligen särbegåvad för egen del. Mina resultat på mönstring och andra kognitiva tester tyder på det.

Min dotter tycker att Bones och Big Bang Theory känns som hemma.

Även min yngste son visar tendenser...
Men han är så oerhört snäll och följsam till sin natur att det tack och lov inte ger några problem.

 

[Gry]

Det är inte det som är problemet.
Utan det är var man lägger problemet.
Är problemet mitt eller är det omgivningen som det är fel på?
Att skylla på omgivningen är det som skaver.

Då läser vi nog in olika.

Jag känner inte att jag skyller på omgivningen när jag är för hjärntrött för att inte sitta i personalrummet pga för hög ljudnivå. Eller när jag ville göra lite annat än att bara undervisa nyanlända för det var så frustrerande att inte kunna ha fördjupade samtal på ett språk båda behärskade, i längden. Det var lite tråkigt att bara undervisa enkla substantiv och verb.

Men om man vill kan man säkert läsa in det och vrida det så det låter så.

 

[Inte_Ung]

Men om man vill kan man säkert läsa in det och vrida det så det låter så.

Som du beskriver det så låter det inte så. Det utgår från dina behov och inte från andras brister.

Med en familj som min är det just att inte skaffa sig ovänner som har varit den största utmaningen.
Att behandla andra som korkade och ointressanta är inte en bra strategi om man vill ha kompisar. Vi har jobbat mycket och framgångsrikt på det.

 

[Migo]

Den här tråden blev rätt obehaglig med generaliseringar från alla håll. Oavsett IQ så är vi individer. Hög IQ betyder inte alls att "allt i livet blir lättare", det är extremt långt från sannningen och väldigt förminskande att höra.

 

[Kaching]

Den här tråden blev rätt obehaglig med generaliseringar från alla håll. Oavsett IQ så är vi individer. Hög IQ betyder inte alls att "allt i livet blir lättare", det är extremt långt från sannningen och väldigt förminskande att höra.

Högt IQ i sig självt, isolerat från alla andra tusentals, hundratals, miljontal egenskaper som utgör en individ har jag svårt att se som ett hinder. Det är just alla andra egenskaper i kombination med, eller utan anknytning till IQ, som kan göra att livet känns tufft, tämker jag.

Jag har aldrig tänkt för mig själv: "åh nej, varför förstår jag samband och ser logiska lösningar så lätt?". Däremot har andra delar av vad som gör mig till den jag är varit tufft att hantera i livet, så som ångest, svårt att hantera stress, sen emotionell mognad och en massa annat.

ENDA exemplet jag kan komma på är att vissa potentiella kärlekspartners ogillar en partner som är "smartare" än dem själva, men en sådan person är jag extremt ointresserad av att ligga med så det skulle jag säga är ett icke-problem.

 

[Interim]

Nu gissar jag lite fritt här men det är precis som att du inte vill förstå.

Jag trodde faktiskt att många särbegåvade överdrev när de beskrev hur missförstådda och vilka fördomar de lever med. När man läser ditt inlägg så förstår jag det dock mer. Men det här är ju inte ens fördomar.

Tänka sig, det är precis samma sak för mig, det är som att du inte vill förstå. Det jag också tycker är lite märkligt med en tråd om människor som har kapacitet att se mönster i mycket är att ingen verkar ha någon större lust att se just de större sammanhangen i den här frågan, som vilka maktförhållanden man har att förhålla sig till, man vill hela tiden förenkla det till ett individuellt problem.

 

[Gry]

Tänka sig, det är precis samma sak för mig, det är som att du inte vill förstå. Det jag också tycker är lite märkligt med en tråd om människor som har kapacitet att se mönster i mycket är att ingen verkar ha någon större lust att se just de större sammanhangen i den här frågan, som vilka maktförhållanden man har att förhålla sig till, man vill hela tiden förenkla det till ett individuellt problem.

Fast varför handlar det om makt? Varför tycker du att människor med genomsnittlig eller lägre iq har mindre makt?

Det är ett individuellt problem för särbegåvade när det möts av sådan oförståelse och fördom som bland annat du står för. Och som grupp har de ingen makt. Det är väl snarare en grupp som det finns mkt tråkiga föreställningar om eller en tro att de bara besitter en hög intelligens som de kan använda i rätt sammanhang bara.

 

[Interim]

Det är inte det som är problemet.
Utan det är var man lägger problemet.
Är problemet mitt eller är det omgivningen som det är fel på?
Att skylla på omgivningen är det som skaver.

Exakt det här.

Hade man tagit ansvar för problemet själv, snarare än lassat över det på de med lägre IQ, då tror jag att färre hade reagerat.

Exempel på sätt att ta ansvar kan vara att säga att man har ett mycket smalt intresseområde och svårt att intressera sig för annat, då behöver man inte formulera problemet som att andra människor är ointressanta eller ens anse sig kunna bedöma hela deras kapacitet att bidra med något i ens liv utifrån deras IQ. Man äger sitt problem (inte nödvändigtvis ens ett problem att ha smala intressen i mina ögon, men det blir ju ett problem när man upplever det som det och ett ännu större sådant när man dessutom lassar över det på andra).

Ett annat sätt att äga problemet mer än vad man gör när man säger att man söker någon som man kan ha givande samtal med är att säga att man vill ha en mental sparringpartner att spegla sig i, att man söker någon som är så lik en själv som möjligt i hur den fungerar snarare än olik. Då sätter man inte upp begränsande normer för vad som är ett givande samtal och vem som har kapacitet att ge det, hur andra kan berika ens liv eller intellektuellt utmana en. I stället för att lägga otillräckligheten hos någon annan, som om hen är inkapabel att ha ett givande samtal utifrån sin IQ, identifierar man att det är en själv som sätter upp begränsningarna.

Det sista har jag börjat tro dessutom är en "kulturkrock" mellan olika typer av människor, något jag tänkte på redan när jag läste om de olika typerna av särbegåvning där vissa är mer "fyrkantiga" och andra mer dynamiska, en med en dynamisk syn och en med en mer rigid syn på vad ett utbyte kan ge i form av nya insikter. Det skulle förklara de olika definitionerna på kunskapsinhämtning som finns genomgående i tråden.

 

[Interim]

Fast varför handlar det om makt? Varför tycker du att människor med genomsnittlig eller lägre iq har mindre makt?

Det är ett individuellt problem för särbegåvade när det möts av sådan oförståelse och fördom som bland annat du står för. Och som grupp har de ingen makt. Det är väl snarare en grupp som det finns mkt tråkiga föreställningar om eller en tro att de bara besitter en hög intelligens som de kan använda i rätt sammanhang bara.

Du kan väl inte mena att du missat att människor med intellektuella funktionsnedsättningar är marginaliserade i samhället i jämförelse både normal- och särbegåvade? Det blir för mig en aning bisarrt när du använder en på riktigt marginaliserad grupp för att peka på hur "tufft" det är för de som måste ha något med den marginaliserade gruppen att göra.

 

[nullo-modo]

Kommer och tänka på denna låt nu när det kommer upp om makt.

En låt som är 1 år yngre än mig och följt mig genom livet då den beskriver så väl om vad jag känner och tänker om makt, pengar och hela vårt samhälle.

 

[Gry]

Du kan väl inte mena att du missat att människor med intellektuella funktionsnedsättningar är marginaliserade i samhället i jämförelse både normal- och särbegåvade? Det blir för mig en aning bisarrt när du använder en på riktigt marginaliserad grupp för att peka på hur "tufft" det är för de som måste ha något med den marginaliserade gruppen att göra.

Det är lika stor skillnad att ha en intellektuell funktionsnedsättning jämfört med en genomsnittlig som det är att vara särbegåvad jämfört med att vara genomsnittlig. All värdering man kan tänkas ha kring detta får stå för läsaren som läser detta. Om det känns svårt att förstå hur det är att vara särbegåvad kan man tänka sig in i hur det hade känts att ha gått i särskola, jobbat på ett dagcenter och bara umgås med människor med intellektuell funktionsnedsättning. Hur du/man får detta till ngt nedlåtande eller diskussioner om makt är bara dumt oavsett hur marginaliserad man är om man har IF. Tycker man själv att människor med IF är sämre eller har tankar kring att det är sämre att ha en funktionsnedsättning kring IQ och förmågor kopplade till det, så förstår jag att man läser in det. Men det får ju stå för dig/er. Själv tycker jag inte det är konstigare än att ha nedsatt syn. Det handlar inte om makt, eller att se ner på ngn.

Med detta sagt tänker jag nu lämna denna tråd. Jag har väldigt svårt att se att det som känns väsentlig inte redan är skrivet, invändningar är bemötta och de som vill förstå gör det och de som inte vill, vill inte. Jag går härifrån betydligt mer upplyst och är mkt tacksam över de som velat dela med sig om hur det är att leva med snabb hjärna.

 

[kökshäxan]

Här är ett till IQ-test jag hittade, Ravens matriser, som är ganska enkelt (det märks att testerna är utformade av psykologer om man säger som så).

https://psycho-tests.com/test/raven-matrixes-test

 

[Narcissa]

Här är ett till IQ-test jag hittade, Ravens matriser, som är ganska enkelt (det märks att testerna är utformade av psykologer om man säger som så).

https://psycho-tests.com/test/raven-matrixes-test

Vad får du på det då?

 

[kökshäxan]

Vad får du på det då?

IQ 168,14 fick jag, samma som Stephen Hawking och Bill Gates upplystes jag om men testet är rena skämtet om du frågar mig.

 

[morgaine]

Fast det är du som inte förstår. För det första är det inte jag som hittat på detta. Det är så det är bara. Särbegåvade behöver färre fakta för att förstå/ se sammanhang. För det andra är din liknelse säkert applicerbar på någon som skriver en uppsats men inte har koll på vetenskaplighet och hur man gör när man forskar. Min gissning: en särbegåvad som jobbar med forskning hade på frågan ”vad händer om man har något för lite fakta för att dra en rätt slutsats” kunnat svara som du gjort på en halv millisekund, dragit paralleller till aktuella liknande företeelser inom andra proffesioner, kunnat se konsekvenser på individ-, samhälls- Och världsnivå, hittat aktuella exempel inom sitt aktuella forskningsfält, hittat ett exempel på en forskare som gjort det i historien och sett vilka konsekvenser det fått (vilket andra missat) osv osv osv. Det går otroligt fort för särbegåvade att processa info på så många nivåer, räkna ut konsekvenser, värdera informationen, se hål i sitt eget resonemang, osv.

En särbegåvad gör helt enkelt inte det felet, möjligen med undantag osv. Dock är det ju vanligare när de är yngre, i grundskolan. Det är för hög förmåga till reflektion och tanke. Och gör det de så är det nog sannolikt kring riktigt svåra predikationer kring framtiden för det är för svårt att överblicka otaliga faktorer som kan påverka utifrån.

En särbegåvad drar liksom inte i repet och skriker ut ett svar utan att värdera det noga först. Det är väl det som är skillnaden.

Det är du som inte förstår. Om man inte har tagit reda på alla parametrar så blir slutsatsen en gissning och inget annat. Det är möjligt att en smart person gissar på troliga scenarion men det är fortfarande en gissning och inget annat. Att vederbörande kan dra massa ovidkommande slutsatser om samhället etc förändrar inte det faktum att en slutsats utan tillgängliga fakta är inget annat än gissningar och hör inte hemma inom forskning öht.

 

[Narcissa]

IQ 168,14 fick jag, samma som Stephen Hawking och Bill Gates upplystes jag om men testet är rena skämtet om du frågar mig.

Ja om du inte hade koll på den matris som jag förklarade så känns det så ja.
Man ska vara försiktig med nättest.

 

[nullo-modo]

IQ 168,14 fick jag, samma som Stephen Hawking och Bill Gates upplystes jag om men testet är rena skämtet om du frågar mig.

Internettest brukar vara rena skämten. Sidorna vill ha något från den som gör deras test, oftast gilla och dela på FB.

 

[kökshäxan]

Ja om du inte hade koll på den matris som jag förklarade så känns det så ja.
Man ska vara försiktig med nättest.

Snarare: man skall vara försiktig med IQ-test generellt eftersom de säger i princip bara hur bra personen är på att lösa den typen av uppgifter testet innehåller. De sk. seriösa logiktest jag träffat på som Mensas, WAIS (som jag faktiskt gjort en gång "på riktigt" i samband med en rekrytering), Ravens test som jag länkade till ovan m.fl. handlar om väldigt enkla samband som ges i form av klurighetsfrågor liknande barnprogrammens "finn fem fel" eller "vilken skall bort". De kan nog vara roliga att göra men de säger ungefär lika lite om en persons logiska förmåga som förmågan att kunna lösa korsord säger hur bra en författare är.

(Jag gav mitt resultat för att du frågade men ångrade i princip direkt att jag skrev ut det för med de IQ-test som används, inkl. Ravens sk. matriser, är resultaten man får enligt mig i stort sett meningslösa).