Du verkar missförstå vad jag ville få fram. Angående första stycket så var det just det jag skrev, att det nog inte är valet av vänner att umgås med som liknar en själv, som är det som folk i tråden studsar på. Det är mer synen på interaktionen med övriga i samhället (vilket vi ju trots allt alla måste ha ibland, oavsett om vi är sociala eller inte). Att det uttrycks i tråden som att man måste "dumma ner sig" för att kunna prata med andra. Om jag pratar med någon som inte förstår mig, t ex pga språkliga svårigheter, så försöker ju jag anpassa min kommunikation så att mitt budskap går fram och jag anstränger mig att förstå vad den andra vill säga. Jag kanske tycker att det går smidigare att tala med någon som kan språket lika bra som jag, men jag uttrycker mig inte som att jag gör mig dummare än vad jag är när jag anpassar mig efter den jag interagerar med. Det är snarare begåvat att kunna möta andra människor som är olika en själv! Det är inställningen till andra människor, mer än vilka vänner man har, som skaver för mig, även om det såklart är fritt fram att välja själv hur man vill framstå för andra människor.
Och ja, allt vara utanför normen är jobbigt, det vet alla normbrytare, men vissa val i hur man uttrycker sig gör man ändå själv. Det betyder inte att man måste förändra sina intressen eller stöpa om sin personlighet i grunden, men att uppträda vänligt mot omgivningen brukar göra att man också möts av större vilja till anpassning hos omgivningen, än om man uppträder egocentriskt och som att man ser ner på andra.
Sen tycker jag att det är lite synd att tråden fokuserats så mycket på en enskild användare, fenomenet är ju bredare än så. Men som ofta så blir det tyvärr så att den som uttrycker som mest provocerande är den som får mest ifrågasättande, oavsett om hen avsåg att tolkas som hen blev tolkad eller inte.