Samvetsfråga....

[KungTulle]

Tänkt exempel:

Ponera att en person som du känner ringer dig och är helt desperat...

Personen har en hund som måste antingen avlivas eller hitta ett nytt hem snarast.

Personen har redan försökt kolla med alla alternativ, annonsera ut den, hundhem etc etc.

Hunden är frisk, snäll och trevlig, och inte riktigt gammal... låt oss säga att den är mellan valp och 6-7 år.

Skulle du ta hand om den? Antingen för att ha den själv i fortsättningen eller för att så småningom hitta ett permanent riktigt bra hem till den.

.................

Själv skulle jag ta hand om hunden och försöka hitta ett riktigt bra nytt hem till den. ( Jag har nämligen inte möjlighet att ha hund på ett superbravis permanent men skulle kunna ha en jycke på ett ok vis i några månader...och därmend kunna ge hunden lite respit från avlivningen).

Jag har ganska stor vana vid hundar ( även bruksraser som tex schäfer och rottveiler) så jag hade inte haft större begränsningar när det gäller rasen på hunden.

Hade dock tvekat om det var ovcharka i den eller liknande.

/KT

 

[Glimfeather]

Sv: Samvetsfråga....

Jag hade inte tagit den om det nu inte var en hund jag hade kunna tänka mig att ha livet ut.

 

[Gnist]

Sv: Samvetsfråga....

Jag skulle inte ha tagit den om det inte är en hund som jag har användning för själv och som jag kan tänka mig behålla.

Har inget intresse att beröva mina egna hundar sitt för att ge tid till en tillfällig (eller långvarig hund som inte är tänkt ska stanna) hund, som den behöver i fråga om tid, engagemang, träning, motionering och omvårdnad innan den ska vidare till nästa hem och jag har inte heller lust att bidra till omplacerings-cirkusen.

 

[lilltrolle]

Sv: Samvetsfråga....

Jag skulle ta emot den om min hund gick ihop med den. Skulle inte det fungera så skulle jag nog kontakta alla jag känner, sätta in annons osv för att försöka hitta ett nytt hem åt hunden. Det är självklart för mig att försöka hjälpa till. Att avliva en frisk hund med bra mentalitet osv är inte försvarbart utan att man tömt ut alla reserver. Det finns alltid undantag, så visst kan avlivning vara nödvändigt ibland, det vet jag också.

 

[LIA]

Sv: Samvetsfråga....

Jag skulle, precis som du, ta emot hunden för att i första hand hitta ett bra, nytt hem åt den. Vore det "rätt hund" skulle jag även kunna behålla den, vilket även skett en gång.
Jag har ju redan 2 jyckar så i o f s skulle det bli en del bök med att få till samvaron, men det ser jag närmast som en utmaning och utvecklande för mig själv och positivt för dom egna.

Hör till dom som inte ser omplacering till nytt hem som något problem för hunden, under förutsättning att den kommer till bra hundägare. Den anpassar sig väldigt fort till det nya familjen.

LIA

 

[Lady_A]

Sv: Samvetsfråga....

Om det var en hund som jag skulle kunna tänka mig att ha själv så skulle jag ta den, annars tveksamt, men är det en fullt frisk, renrasig hund med bra och trevlig mentalitet så kan hända den skulle få "mellanlanda" oxo.

Men har hunden inte gått att bli av med på ett par månader trots idoga försök så är det nog något som inte är 100% och hundar osm inte är 100% är det "ingen skada skedd" att avliva enligt mig.

 

[Migo]

Sv: Samvetsfråga....

För det första så hade jag känt att det var lite fräckt att lägga över det ansvaret på mig.
Ok att ringa o höra om man kan hjälpa till med en omplacering, men att säga "om du inte tar den så dör den" är känslomässig utpressning.

Jag hade inte tagit emot den om jag inte kunde tänka mig att behålla den. Inga djur mår bra av upprepade flyttar.

/Migo

 

[TwiggyM]

Sv: Samvetsfråga....

Jasg hade tagit den för att omplacera. Har ingen möjlighet eller lust att ha fler hundar än de två jag redan har. Dock har jag både plats och tid att för en stund ha en extra hund.

Kanske kan den få komma ut och starta ngn liten tävling eller utställning och på så sätt bli mer attraktiv. Kanske måste annonsenn utformas bättre. Finns så många olika anledningar till varför en hund är svårsåld.

 

[Cronis]

Sv: Samvetsfråga....

I dagsläget skulle jag inte ta den, då min situation inte klarar av en hund.
Hade vänligt med bestämt tackat nej.

 

[Milosari]

Sv: Samvetsfråga....

jag hade tagit den och försökt placera om. hade inte det funkat hade jag behållt den själv. de flesta av mina husdjur har varit omplaceringar, och jag har bara lyckats placera om en katt (till min mamma). resten har stannat livet ut. fast det skulle jag aldrig erkänna. officiellt heter det att jag aldrig mer ska ha en omplaceringshund.

 

[Skogstrollet]

Sv: Samvetsfråga....

Jag skulle kunna tänka mig att ta emot den om det funkar i övrigt med mitt liv, dvs dagpassningen och mina andra djur. Dock skulle jag inte vilja ta över ansvaret att hitta ett nytt hem, det tycker jag ägaren kan göra.

Skulle det "klicka" kunde jag ev. tänka mig att behålla den sen.

Jag är ju redan sugen på en hund till så damp det ner en i knät på mig skulle jag nog ha svårt att säga ifrån...

 

[Ainon]

Sv: Samvetsfråga....

Om det hade varit en liten hund som kan passa in i vårt liv, ja.
En större hund, nej.

Har planer på att skaffa ytterligare en hund såsmåningom, så varför inte.

 

[movi]

Sv: Samvetsfråga....

Ja,jag hade ställt upp,och jag gjorde det för drygt ett år sen,då en upp födare av rottweiler ringde mig och frågade om jag kunde akut ta en rottis-hane från en missbrukare! Ingen trevlig hund just då! Morrade åt allt och alla! Vaktig! Men eftersom jag varit hundvakt åt honom ett par ggr som valp(ägaren missbrukade ej då),så visste jag lite om hundens tidigare liv!
Och jag klargjorde direkt att det kan jag men ej permanent,men tills rätt hem dyker upp!

Och jag hade honom i ca 4 månader,sen dök den rätta upp,så han befinner sig nu neråt landet på landet!

Vi gjorde ganska stora framsteg under dom 4 månaderna! Det var lite sorg att lämna honom ifrån sig,men han behövde så mycket mera än vad jag kunde ge,och jag har dessutom en omplacering som krävt tid

Men visst ställer jag upp för hund i nöd!

 

[diartistakasha]

Sv: Samvetsfråga....

Med tanke på att jag sa nej för bara nån vecka sen när vetrinären ringde (bor granne) om en rottis tik på 8 månader som ver heeelt underbar och utan olater som skulle avlivas pga ändrade familjeförhållanden så skulle jag nog säga nej igen. Med tanke på hur sugen jag var då och hur hemsk jag kände mig men ändå stod fast. Jag har inte tid helt enkelt. Fast det är klart en mindre krävande hund som tex en mopps eller nåt
Men såna behöver aldrig akut omplaceras.

 

[TwiggyM]

Sv: Samvetsfråga....

Med tanke på att jag sa nej för bara nån vecka sen när vetrinären ringde (bor granne) om en rottis tik på 8 månader som ver heeelt underbar och utan olater som skulle avlivas pga ändrade familjeförhållanden så skulle jag nog säga nej igen. Med tanke på hur sugen jag var då och hur hemsk jag kände mig men ändå stod fast. Jag har inte tid helt enkelt. Fast det är klart en mindre krävande hund som tex en mopps eller nåt
Men såna behöver aldrig akut omplaceras.

Usch jag blir så arg på sånt där...inte på dig då utan på ägarna. För mig är det så ofattbart att man tar bort ett liv för att man tröttnat/livlednsförhållanden ändras.

 

[diartistakasha]

Sv: Samvetsfråga....

usch ja.. De ville verkligen inte försöka omplacera henne heller (till nån annan altså) det fanns inte tid till det. Och hur lätt är det att omplacera en hund på 8 månader och då allra hällst en rottis. Kollar man på blocket finns det ju miljontals. 8 månader är nån slags omplacerings ålder alla får allergi eller ändrade familjeförhållanden när hunden har den åldern. Och det har ALDRIG att göra med att de brukar bli könsmogna då och pröva sin plats i tillvaron.

 

[liljekonvall]

Sv: Samvetsfråga....

Hade jag inte redan haft två ,så hade jag tagit den om jag gillade den och behållt den sen.Att ta en omplacering att omplacera igen känns inte rätt ,men kanske om jag bodde på landet och hade mer utrymme än idag.

 

[Ramona]

Sv: Samvetsfråga....

Nej, jag hade inte tagit emot hunden. Det finns sådana hundar i parti och minut och hade jag tagit hand om alla hade jag inte haft någon tid över till annat och ingen plats i bostaden heller.

 

[Yrja]

Sv: Samvetsfråga....

Det beror ju på vad mina möjligheter är.

Jag har ju hund som fungerar super. Han äe med överallt och det är ett kriterie som måste uppfyllas för att vi ska kunna ha hund, efter som att den måste vara med på arbetet och kunna sköta sig själv där. Man ska kunna sätta den lös utanför ett hus och gå in och handla, den får inte vara rädd för höga ljud, människor och maskiner. Den får inte vara för aktiv för ett vanligt liv utan konstant hjärnträning eller fysisk aktivitet som agility, vallning eller liknande. Den måste fungera att ha med ut med hästen på långturer i skogen och den måste tycka om att åka bil efter som att detta är ngt som vi gör ofta och ibland länge.

Var det en hund som nådde upp till allt detta, och vi hade möjlighet att ha två hundar samtidigt, så hade jag absolut tagit den, ffa om den ev skulle gå att omplacera.

Men samtidigt kan jag inte förstå hur man kan avgå som hundägare med avlivning som alternativ på en fullständigt frisk och bra hund. Som att ta livet av sina egna barn för att man måste byta jobb, flytta till till ett område som inte var barnanpassat eller för att man blivit för utbränd eller fattig för att kunna ta hand om dem. Skaffar man fjur så gör man det på samma premisser som när man skaffar barn, anser jag.

 

[Orrie]

Sv: Samvetsfråga....

intressant fråga..

Jag var i typ samma sits för någon månad sedan- min svärmor hade en hund hon tröttnat på....tjatat länge att jag o min sambo skulle ta henne, men jag hade inget intresse av just den hunden/rasen- jag erbjöd mig att hjälpa till att omplacera henne men set tyckte svärmor att det var jobbigt.....mkt velande fram och tillbaka i nästan 1 år.
en dag när vi var där så fråga hon mig om jag inte kunde ta med henne till jobbet (vet.klinik) och avliva hunden, hon kliar sig och o e allmät (typ) i vägen
Efter mkt om och men så bestämde vi dag att jag skulle ta med henne o få det gjort- MOT MIN VILJA, men men.....
Varit hos denna veterinär i snart 1 år- enda ggn hon var sjuk var denna dagen, satt på akuten, åkte upp på jobbet innan hon ringt, ville ej hem med svärmos hund hem till mina. När jag iaf är uppe på jobbet kommer en tjej upp där (känner henne ytligt, haft häst i samma stall innan) vi små snackar och et tu tre så vill hon ta hand om svärmors hund
Jag ringer svärmor o förklarar hur allt ligger till, dem träffas o vips så har hunden klarat sig från att bli avlivad! Så TUR att både veterinären var sjuk den dagen, och att den tjejen dök upp.

Hunden är nu undersökt o e inte allergisk mot nåt, utan det var bara som den var understimulerad, hunden trivs som fisken i vattnet och har fått ett HUNDliv