Mitten
Trådstartare
Jag började ju skriva om vår samsovning i närhet och samsovning-tråden, men jag tänkte inte kapa den mer utan skriva här . Elina har sovit hos oss på nätterna fram till nu (4,5 månad) och jag skrev om att vi sover så illa... jag har fortfarande ont i fogarna, och eftersom min dotter spiller ut sig över hela sängen får jag bara en remsa längst ut, vilket gör att jag bökar och stökar lite på nätterna.
Jag får känslan av att vi stör varandra (alla tre). En bra natt har Elina somnat runt 20-21, sovit till midnatt, ätit, sovit till klockan 3, ätit, somnat till 6-7. Ibland har hon vaknat ett par gånger extra. På dagarna sover hon gott i sin säng i sitt rum. Och i lördags bestämde jag mig för att testa lägga henne i SITT rum!
Hon somnade kring 20 som vanligt, vaknade, tröstades och somnade om ett par gånger första timmen. Sen sov hon till midnatt, åt, sov till 3. Som vanligt alltså. Jag plockade då över henne till vår säng (mest för att jag saknade henne så innerligt!!) och vi sov till 6-7.
Igår var då andra natten. Hon somnade vid 21, och sov. Och sov. Och sov... klockan 4 var jag tvungen att tassa upp och titta till henne (jag hade vaknad ca varannan timme och lyssnat och väntat ). Hon sov gott, men vaknade av att mamma tassade runt . Hon gnällde inte, låg mest och småpratade ut i luften. Vi åt, hon somnade om, och vaknade igen 7 imorse. Då gosade vi ner oss i vår säng. Jag är så LYCKLIG!! Hon verkar trivas super i sin egen säng och sover mycket bättre där, hon har aldrig sovit 21-04 förut! Och om mamma slutar oroa sig och lyssna så mycket så kan ju hon OCKSÅ få sova nu .
Men lite dåligt samvete har jag över närhetsaspekten, speciellt när vi inte ammar så mycket längre utan det blir flaska ... men sover hon bättre måste ju det här vara bästa lösningen? Hon ligger ju inte klistrad vid mig vid samsovningen ändå? Vad tror ni? Jag tror att den som kommer sakna det mest är jag trots sömnbristen.
Eget rum är förresten bara ett par meter mellan dörrarna, de är dessutom öppna så jag kan sätta mig upp och se henne där borta. Så att ha sängen i vårt rum skulle inte vara någon större skillnad.
Ville mest skriva av mig för jag är så nöjd och glad att det var så smärtfritt!
Jag får känslan av att vi stör varandra (alla tre). En bra natt har Elina somnat runt 20-21, sovit till midnatt, ätit, sovit till klockan 3, ätit, somnat till 6-7. Ibland har hon vaknat ett par gånger extra. På dagarna sover hon gott i sin säng i sitt rum. Och i lördags bestämde jag mig för att testa lägga henne i SITT rum!
Hon somnade kring 20 som vanligt, vaknade, tröstades och somnade om ett par gånger första timmen. Sen sov hon till midnatt, åt, sov till 3. Som vanligt alltså. Jag plockade då över henne till vår säng (mest för att jag saknade henne så innerligt!!) och vi sov till 6-7.
Igår var då andra natten. Hon somnade vid 21, och sov. Och sov. Och sov... klockan 4 var jag tvungen att tassa upp och titta till henne (jag hade vaknad ca varannan timme och lyssnat och väntat ). Hon sov gott, men vaknade av att mamma tassade runt . Hon gnällde inte, låg mest och småpratade ut i luften. Vi åt, hon somnade om, och vaknade igen 7 imorse. Då gosade vi ner oss i vår säng. Jag är så LYCKLIG!! Hon verkar trivas super i sin egen säng och sover mycket bättre där, hon har aldrig sovit 21-04 förut! Och om mamma slutar oroa sig och lyssna så mycket så kan ju hon OCKSÅ få sova nu .
Men lite dåligt samvete har jag över närhetsaspekten, speciellt när vi inte ammar så mycket längre utan det blir flaska ... men sover hon bättre måste ju det här vara bästa lösningen? Hon ligger ju inte klistrad vid mig vid samsovningen ändå? Vad tror ni? Jag tror att den som kommer sakna det mest är jag trots sömnbristen.
Eget rum är förresten bara ett par meter mellan dörrarna, de är dessutom öppna så jag kan sätta mig upp och se henne där borta. Så att ha sängen i vårt rum skulle inte vara någon större skillnad.
Ville mest skriva av mig för jag är så nöjd och glad att det var så smärtfritt!