Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag hade ett nytt möte med fk och af igår. Det mötet var i alla fall bättre än det första. Vi kom fram till att jag inte ska börja arbetsträna just nu utan det ska göras en arbetsförmågeutredning först. Det dröjer några månader innan det kan bli av.

Men det föreslogs också jobb på samhall. Jag känner mig inte alls positivt inställd till detta. Kan de verkligen erbjuda ett stimulerande och meningsfullt arbete? Tvivlar på det. Och så kollade jag upp vad lönen ligger på för arbete inom samhall. Den är skitlåg. Inte ens 24000 i månaden. Mer än så är man inte värd där tydligen. Men å andra sidan så betalar inte parkjobbet någon bra lön heller. I somras tjänade jag 24500 per månad. Jag känner mig inte riktigt uppskattad med en så låg lön.

Men jag är inte i läget att jag kan välja jobb. Jag får ta vilket skit som helst. Och det är ju ett kul tillskott till ett redan kasst liv.
 

När jag säger att man måste vara vaken på jobbet så menar jag att jag inte ens orkar det minimikravet. Jag fattar att det krävs mer än att vara vaken och det funkar inte. Jag orkar inte det.

Ska jag städa vill jag ha minst 30000 i månaden. Vill liksom inte hålla på med sånt och då får det kompenseras med bättre lön.
Jag tänker att just det, din uttröttbarhet, förhoppningsvis dels visar sig i AFUn och dels gör att det inte kommer handla om 100% på Samhall OM det blir aktuellt. Så försök som sagt att inte oroa dig för mycket innan utan se vad arbetsförmågeutredningen ger först. Även om jag förstår det är svårt att inte oroa sig för framtiden!
 
Fast att du och jag tycker det är självklart hjälper ju inte Wille alls
Jag tror det hjälper om man visar förståelse i en svår situation snarare än att försöka övertyga den andra parten om att situationen den upplever inte alls är svår. Att vi sen inte kan göra särskilt mycket åt den, ja, det är ju som det är. Men med förståelse och acceptans kommer man rätt långt.
 
Jag tror det hjälper om man visar förståelse i en svår situation snarare än att försöka övertyga den andra parten om att situationen den upplever inte alls är svår. Att vi sen inte kan göra särskilt mycket åt den, ja, det är ju som det är. Men med förståelse och acceptans kommer man rätt långt.
Och du tycker inte jag visat förståelse eller varför riktar det det mot mig??
 
Jag tänker också att om det visar sig att jag har nedsatt arbetsförmåga så kommer jag ju att känna mig värdelös p.g.a. det också. Vill känna mig kapabel och kompetent.

Idag har jag för övrigt inte klarat av att göra något alls förutom att mata katterna och tömma deras låda.
 
Då tycker jag att du ska ta kontakt med öppenpsyk och berätta om hur du mår utifrån vad du beskriver här och i den andra tråden. Att du tappar lusten att leva, allt känns hopplöst, trötthet, svåra sömnproblem, ångest...
De kan ändå inte göra något.

Nu har jag nyss fått byta medicin mot ångesten och jag är allt annat än trygg med den medicinen. Anledningen till bytet var att den medicin jag hade förut misstänktes göra mig mer än lovligt trött.
 
Jag tänker också att om det visar sig att jag har nedsatt arbetsförmåga så kommer jag ju att känna mig värdelös p.g.a. det också. Vill känna mig kapabel och kompetent.

Idag har jag för övrigt inte klarat av att göra något alls förutom att mata katterna och tömma deras låda.
Känner du dig värdelös för att du har en funktionsnedsättning? Det är ju inte personen Wille som med vett och vilje sänkt sin arbetsförmåga, utan det beror ju på sjukdom i så fall.

För som jag förstått dina inlägg så känner du dig "värdelös" när du inte orkar med hus, hem och fritid med? Att varaktigt minska arbetstiden ger förhoppningsvis mer ork till det och gör att livet i stort känns rimligare och mer balanserat. Att oroa sig för framtid och försörjning tar också mycket energi och påverkar måendet
 
Jag tänker också att om det visar sig att jag har nedsatt arbetsförmåga så kommer jag ju att känna mig värdelös p.g.a. det också. Vill känna mig kapabel och kompetent.

Idag har jag för övrigt inte klarat av att göra något alls förutom att mata katterna och tömma deras låda.
Man kan vara kapabel och kompetent men ha dålig uthållighet/energi.
 
Känner du dig värdelös för att du har en funktionsnedsättning? Det är ju inte personen Wille som med vett och vilje sänkt sin arbetsförmåga, utan det beror ju på sjukdom i så fall.

För som jag förstått dina inlägg så känner du dig "värdelös" när du inte orkar med hus, hem och fritid med? Att varaktigt minska arbetstiden ger förhoppningsvis mer ork till det och gör att livet i stort känns rimligare och mer balanserat. Att oroa sig för framtid och försörjning tar också mycket energi och påverkar måendet
Hela mitt liv är misslyckat. Jag har inte lyckats klara av något alls. Idag har jag inte ens orkat borsta tänderna. Jag är liksom bara en härva med problem. Vore enklast för alla om jag inte fanns.
 
Vad tråkigt att höra. Mina erfarenheter är anekdotiska, så jag har visst fel, men jag har hört från både första- och andrahandskällor att Samhall har varit en utvecklande och självförtroendestärkande arbetsgivare.
och @Rosett jag har läst och hört både och. Det varierar säkert mellan olika platser. Men detta är kanske inte rätt tråd att ta den diskussionen i?
 
Hela mitt liv är misslyckat. Jag har inte lyckats klara av något alls. Idag har jag inte ens orkat borsta tänderna. Jag är liksom bara en härva med problem. Vore enklast för alla om jag inte fanns.
Jag har förvisso borstat tänderna idag. Men det är inte givet att jag hade gjort det om jag inte varit in till jobbet (jobbar mestadels hemifrån). Men nåt mer har jag inte gjort egentligen. Jag köpte lunch på vägen hem för att jag visste jag inte skulle orka laga något. Jag jobbar fortfarande med det efter flera år men jag försöker vara snäll mot mig själv och tänka på det jag orkar före det jag inte orkar. Så att det ser ut som kriget härhemma får vara okej. För jag var orkat vara inne på jobbet OCH även vara social där. Osv

Det är jättesvårt att sluta mäta sig mot både a dra, sin egen interna kravlista osv. Men jag tycker jag i tidigare inlägg från dig kunnat se att du kommit en bit på vägen i det? Så jag tror och hoppas du snart kanske kan de det som att det här var en dag eller en period där du och din kropp behövde extra återhämtning. Och du, du har orkat skriva här. Det är att ha klarat av något!
 
Hela mitt liv är misslyckat. Jag har inte lyckats klara av något alls. Idag har jag inte ens orkat borsta tänderna. Jag är liksom bara en härva med problem. Vore enklast för alla om jag inte fanns.
För vilka? Du är ju knappast till någon belastning för någon.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu har jag, borträknat lite semester, jobbat i åtta veckor på mitt nya jobb. Och jag kan bara inte få mig att känna att jag trivs. :(...
Svar
16
· Visningar
2 610
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 543
Senast: Saeta
·
Skola & Jobb Hjälp och råd kära Bukeorakel! Ber om ursäkt för långt och rörigt inlägg, ska försöka reducera ner det så mycket jag kan. Jag har...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
13 932
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp