Sambons kläder...

[tanten]

Jag tror att jag och min sambo har den tysta överenskommelsen att hemma får man se ut, klä sig och lukta precis hur som helst. Ska man iväg däremot, då är det okej att stämma av eller kommentera. Då är man ju mer av ett gemensamt projekt, så att säga.

Min sambo klär sig väldigt bra men har absolut inga som helst hygiengränser. Han kan tycka att det är helt okej att träna hårt på kvällen, gå och lägga sig och sen dra till jobbet på cykeln på morgonen - utan att duscha. "Men jag har ju rena kläder". Jag har fått rycka tag i honom i dörren när han är på väg till jobbet och helt enkelt säga "Du luktar surt, du kan inte åka hemifrån sådär". Han jobbar dessutom som chef på en bank

Lite som fruentimber skrev, vi ska inte behöva uppfostra våra karlar men om de är fullkomligt ouppfostrade sluskar har vi rätt att dra gränser för vad som är okej och inte okej. Om de tjurar och blir kränkta får de väl bli det då.

Nog kan jag tyckas att det itne är OK att ena partnern ska behöva skämmas för den andra. Samt att man ska kunna ha så högt i tak i en relation att man kan diskutera saken.

(När jag blev ihop med mitt ex hade han genomgående alldeles för små kläder. Han började köpa egna kläder när han var en medium. Sedan växte han på höjd och bredd och var en XL men köpte fortfarande M. Det blev en uppenbarelse när jag gav honom tröjor i rätt storlek som present Han var helt enkelt alldeles aningslös.)

 

[Nebraska]

Nog kan jag tyckas att det itne är OK att ena partnern ska behöva skämmas för den andra. Samt att man ska kunna ha så högt i tak i en relation att man kan diskutera saken.

(När jag blev ihop med mitt ex hade han genomgående alldeles för små kläder. Han började köpa egna kläder när han var en medium. Sedan växte han på höjd och bredd och var en XL men köpte fortfarande M. Det blev en uppenbarelse när jag gav honom tröjor i rätt storlek som present Han var helt enkelt alldeles aningslös.)

Varför ska man behöva skämmas för den andres klädval?

 

[tanten]

Varför ska man behöva skämmas för den andres klädval?

Förstår du inte det?

Om den ene är proper, hel och ren medan den andre har felsittande smutsiga kläder och luktar illa? Känns det bra att presentra den som sin käraste?
"säg mig vem du umgås med så ska jag säga dig vem du är"

 

[Lingon]

Varför ska man behöva skämmas för den andres klädval?

Förstår du inte att man skäms om ens respektive har rumpan hängandes utanför på ett möte med banken?? Om kläderna hen har inte ens är hela, rena och i någorlunda rätt storlek?

 

[TinyWiny]

Eller så är han som jag. Jag har exakt noll koll på vad olika kläder signalerar. Jag vet att man inte går i joggingbyxor på fest men sen då . Ska jag ta på mig annat än den gamla vanliga stallmunderingen så ger jag upp. Att ta sig iväg på något som kräver annan klädsel gör att jag gjort slut på dagens energiförråd innan jag gått ut genom dörren. Det ligger på nivån att jag redan nu har ångest för det årliga julbordet med familjen vilket är enda gången på året jag går på något där bättre klädsel behövs.
Skulle jag ha en partner så skulle han behöva ha koll på klädsel och hjälpa mig med den saken.
/Shaggy som hatar kläder och hur man klär sig

Det är en helt annan sak än att partnern säger vad man får och inte får ha på sig. Att be sin kanske mer medvetna partner om hjälp med klädsel är såklart helt okej.

Jag avskyr också att klä upp mig till sådant du nämner. Jag känner mig nästan alltid fel för det är inte jag. Hemma går jag i vandringsbyxor alternativt ridbyxor och ska jag någonstans blir det jeans. Till begravningar har jag begravningskläder men det är så sällan (eller, julbord går jag aldrig på men liknande) jag går på sådant du nämner att det krävs nyköp.

 

[athena_arabians]

Förstår du inte det?

Om den ene är proper, hel och ren medan den andre har felsittande smutsiga kläder och luktar illa? Känns det bra att presentra den som sin käraste?
"säg mig vem du umgås med så ska jag säga dig vem du är"

Exakt, hel och ren är ett minimum. Om sedan kläderna inte är perfekt färgmatchade osv är inte så himla kinkigt.

 

[TinyWiny]

Det är så billigt för en man att inte se ut som en slusk!
Nu behöver man inte gå på raka svarta byxor och vit skjorta på en gång men.
Men snygga bra passande byxor och pike kostar inte mycket.
Och det är en sådan skillnad hur man bemöts i världen om man kommer med röris veck eller proper klädd.

Jag hade skrattat ihjäl mig om min sambo hade klätt sig i piké för det är så inte han. Man behöver inte klä ut sig för att bemötas på ett bra sätt. Det har med ens framtoning att göra och ens självförtroende.

 

[parellikusken]

Jag dejtade en tjej rätt länge med noll koll på kläder. Klädsmaken var obefintlig och inte alls genomtänkt.
Hon var så bra på alla andra sätt, men jag skämdes för att visa mig med henne. Så det tog slut.

Så det är inte bara män.

 

[Tranan]

Jag hade skrattat ihjäl mig om min sambo hade klätt sig i piké för det är så inte han. Man behöver inte klä ut sig för att bemötas på ett bra sätt. Det har med ens framtoning att göra och ens självförtroende.

Du har rätt. men kläderna gör en hel del.

 

[parellikusken]

Jag hade skrattat ihjäl mig om min sambo hade klätt sig i piké för det är så inte han. Man behöver inte klä ut sig för att bemötas på ett bra sätt. Det har med ens framtoning att göra och ens självförtroende.

Ja, piké känns som ett svårt plagg att bära. Tänker bara på hästkläder när jag tänker på det.
Och stockholmsbrat typ.

 

[Shaggy]

Det är en helt annan sak än att partnern säger vad man får och inte får ha på sig. Att be sin kanske mer medvetna partner om hjälp med klädsel är såklart helt okej.

Jag avskyr också att klä upp mig till sådant du nämner. Jag känner mig nästan alltid fel för det är inte jag. Hemma går jag i vandringsbyxor alternativt ridbyxor och ska jag någonstans blir det jeans. Till begravningar har jag begravningskläder men det är så sällan (eller, julbord går jag aldrig på men liknande) jag går på sådant du nämner att det krävs nyköp.

Fast att vara usel på kläder är rätt stigmatiserat i samhället. Det är något man bara ska kunna. Att ta upp saken kan därför vara extremt svårt, om man ens vet att det finns ett problem. Enligt den beskrivning TS gett av umgänget så är det det normala. Utifrån de svar som getts här om att diskutera ämnet så tycker iallafall jag att det är långt ifrån bestämma hur någon annan ska klä sig. Om det nu är som för mig tycker du då verkligen att det är att göra någon en tjänst att hålla tyst?

 

[Murphy]

Ja, piké känns som ett svårt plagg att bära. Tänker bara på hästkläder när jag tänker på det.
Och stockholmsbrat typ.

...men är ändå representativt inom tennis, golf och många serviceyrken för att nämna några av många förekommande områden. Hela 80-talet var väl en genomgående kavalkad av pastellpiké. Jag är fan uppvuxen i piké och har fortsatt bära inom många kontexter som vuxen. Så för andra är det ett lättburet plagg. Skräddad tisha liksom.

EDIT:
korrigerade opåkallat bruk av svordom.
//MVH, obrattig norrlänning - helt utan hämningar, men med piké

 

[parellikusken]

...men är ändå representativt inom tennis, golf och många serviceyrken för att nämna några av många förekommande områden. Hela 80-talet var väl en genomgående kavalkad av pastellpiké. Jag är fan uppvuxen i piké och har fortsatt bära inom många kontexter som vuxen. Så för andra är det ett lättburet plagg. Skräddad tisha liksom.

Iofs sånt. Men tycker ändå det känns som ett statement att bära privat. Svårburet.
Men där har vi olika åsikter.

 

[iNHALE]

Kan förtydliga att i mitt fall har min sambo inget problem med hygienen. Han är alltid ren och fräsch, byter underkläder, strumpor och tröja varje dag och luktar aldrig illa. Han är även noga med att använda en liten dusch parfym när vi ska iväg någonstans. Så det är enbart klädstilen som är lite problematisk.

 

[Zinfernia]

Det är väl klart att det minskar, om inte annat så spirar ju inte direkt attraktionen av det.
Hade jag träffat någon nu som inte skötte sin hygien så hade jag nog aldrig ens gått på en andra dejt. Men vi har levt ihop i ett decennium och jag vet ju att detta inte är något konstant tillstånd heller. Depression och annat gör det värre (även om hans grundtolerans för svett osv nog ligger högre än gemene mans). Men visst är det jobbigt.

Men hur länge ska du orka tjata då? Ser du ens någon minimal förbättring från hans sida eller är det samma visa varje gång? Och vad händer om du ställer honom ordentligt mot väggen och kräver bättre hygienrutiner?

 

[karamelldrottningen]

Iofs sånt. Men tycker ändå det känns som ett statement att bära privat. Svårburet.
Men där har vi olika åsikter.

På vilket vis? Är väl inte så stor skillnad mot vilka tröjor som helst som är lite mer åtsittande?

 

[Otherside]

Nerhasade byxor så kalsonger och stjärtglipa syns, hade jag faktiskt inte accepterat. Det är så motbjudande och har (i mina ögon) inget med klädstil och smak att göra, det är bara obehagligt. Övrig klädsel hade jag väl fått leva med om den nu är så viktig, men exponerade kalsonger och glipa ... nej. Det är ett rent anständighetskrav, menar jag.

 

[Trissa]

Jag hade skrattat ihjäl mig om min sambo hade klätt sig i piké för det är så inte han. Man behöver inte klä ut sig för att bemötas på ett bra sätt. Det har med ens framtoning att göra och ens självförtroende.

Så piké är att klä ut sig, då är det inte längre ok att vara och klä sig som man är?

 

[IngelaH]

Om jag hade en sambo, som hade åsikter om min klädstil, skulle jag personligen uppskatta om det inte drogs på en community med xx 000 medlemmar som kan läsa och ha åsikter... utan att sambon, tog det personligen mellan 4 ögon inom husets vägar. I och för sig, kan jag tycka att det är en ickefråga, då sambon förhoppningsvis är myndig och då har rätt att själv bestämma över sin kropp och sitt utsseende.

För att dra det till sin spets, jag ser dagligen åsikter om vad folk har på sig i tidningar och andra media och känner att min kropp, mina kläder.

Iofs, skulle jag inte dra in på fin restaurang eller affär, med stinkande smutsiga hästkläder. Men snabba besök på snabbmatsrestaurang, eller kvickt besök i butik för att köpa en liter mjölk och limpa. När jag använde hästkläder hade jag inte vita ridbyxor, nyputsade stövlar, frack, oklanderligt vita ridhandskar och dressyrhatt till vardags.

För mig är det INSIDAN som räknas, ALLTID insidan.

*missförstå mig rätt och bli inte förbannade*

 

[TinyWiny]

Du har rätt. men kläderna gör en hel del.

Det gör de. I kläder man känner sig bekväm i strålar självförtroendet.