Sambons kläder...

[Fruentimber]

Känner hur jag blev mer och mer frustrerad ju längre mitt inlägg blev? Jävla skitnormer. Vi kvinnor ska ha ågren över längden på våra kjolar men vill vi att vår karl drar upp byxorna så blir det ramaskri?

Går. Ej. Med. På. Detta.

Mvh låter nog väldigt onyanserad just nu?

 

[Fille]

Min man klär sig iofs snyggt men det här med att underkläder ska vara hela är mindre viktigt enligt honom, desto mer slitna desto skönare. Det kan hända att ett och annat plagg "försvunnit i tvätten" genom åren.
Jag hade personligen kört det på de värsta kläderna tex för små tröjor och samtidigt sett till att det fanns ok substitut i garderoben som skulle kunna passa er båda i smaken.

Sedan får du nog försöka blunda för resten.

Här har också vissa plagg spårlöst försvunnit

 

[Lingon]

Jag vet inte. Jag kan tycka att vissa svar går onödigt hårt åt TS. Samtidigt som jag är så oerhört anti att vi kvinnor så ofta lämnas att uppfostra våra män. Samtidigt som jag också lätt blir anti vuxna män som fortfarande klär sig som 15-åringar? Skärp er, liksom. Ska det vara så stort tryck på att vi kvinnor ska se respektabla ut och klä oss efter vår ålder samtidigt som Mats, 43 kommer undan med att ha magen halvvägs utanför och hål i jeansen för ja, han är ju trots allt man? Snark.

Ja. Väldigt ambivalent blir det här. Jag tolkar det inte som att TS vill ändra hela sin sambo - men att ha kläder i rätt storlek och inte visa hela arslet på banken, är det verkligen för mycket begärt?

Nej. Vi ska inte behöva uppfostra våra jävla karlar. Samtidigt så ska vi inte heller behöva tassa på tå kring män heller när det kan handla om vanligt sunt förnuft. Samhället är inte särskilt vänligt mot kvinnor och våra kläder, så varför ska jag knipa igen om min sambo visar hela arslet på banken? Nä. Dra upp byxorna för fan.

Jag håller med!

Fast jag är inte lika ambivalent som du. Jag tycker att många män borde skärpa sig! Det handlar inte om personlig stil utan att de skiter i vilket. Hur ofta ser man inte ett ungt par på stan (20-30 års åldern) där hon så mycket snyggare klädd än honom? Där man ser att hon har brytt sig om vad hon tagit på sig och han har antingen halvan rumpan ute eller säckiga/trasiga mysbyxor och för stor (alt. för liten) och alldeles för sliten T-shirt?

Skärpning!

 

[Diabetikern]

Min mors man är lite samma exempel. Dock är hans standardgrej blåjeans från typ Coop och t-shirt.
Dock alltid i rätt storlek. Min mamma föreslog och tog fram lite andra tröjor och och nu får hon nästan gömma de nya tröjorna/byxorna för att de inte ska hinna slitas ut när han går hemma och pysslar på gården. För helt plötsligt vart det ju lite roligt med nya kläder som satt bra och var sköna.

Ta upp och prata med honom om detta och föreslå lite andra kläder som kan vara lika sköna.

Har själv hamnat i mysbyxträsket. Antingenr jag jobbklädd, hästklädd eller mysbyxor. Senast nu köpte sambon ett par snyggare träningsbyxor till mig för att ett av mina par som knappt håller ihop och verkligen är asfula (går bara i det hemma dock) skulle väck. Nu var det dags att begrava dem

Både jag och sambon brukar kolla av med varandra lite när vi handlar eller om vi ska bort på något. Typ hur ser det här ut? Passar den till det och det mm Det är ju iget fel i att vilja ha sin partner representabel bland folk.

 

[iNHALE]

Tack för svar alla, orkar inte citera var och en av er.

Jag tror det handlar om att han helt enkelt fastnat i den klädstilen han hade på gymnasiet och inte haft någon vidare anledning att utveckla den eftersom han aldrig behövt det. Han jobbar som maskinförare och har företagets arbetskläder på jobbet så han har inget tvång på sig att dressa upp i vardagen som man haft om man tex jobbade på kontor där man faktiskt måste klä sig och tvingas reflektera över hur man kombinerar komfort och stil så att man ser ordentlig ut utan att vara obekväm.

Ang hur jag känt om han kritiserat mig så har det faktiskt hänt. Han har vid ett tillfälle uttryckt att ett par jeans jag hade, och gillade, såg ut som "tantbyxor" eftersom de var lite lösare i modellen och höga i midjan. Sagt med glimten i ögat men jag tog det på allvar och slutade använda dem. Det var på den tiden när man fortfarande var nyförälskad, dum i huvudet, och la alldeles för stor vikt vid att se snygg ut inför sin partner. Idag ångrar jag att jag sålde byxorna bara för en sån kommentar och han har även fått höra hur olämpligt det var att uttrycka sig på det sättet. Man kan påpeka att en person inte passar i ett visst plagg utan utan att låta ohyfsad. Om han får bestämma mina kläder så blir det astajta stuprörsjeans och linne/tajt tröja, dvs typiska tonårskläder som han säkert har kvar på näthinnan från den tiden han gick i gymnasiet och man spanade in alla snygga brudar i tajta jeans. Jag börjar känna mig lite färdig med ungdomsmode faktiskt och börjar mer och mer uppskatta klassiska stilar med skjortor, blusar, kjolar och dressade byxor.

Jag har inte haft något regelrätt snack om det hela med honom. Tror jag är rädd att han ska ta illa vid sig och känna att han inte duger som han är. Hade han kommit till mig och sagt att han skäms för hur jag ser ut när vi är ute bland folk hade jag nog också fått en klump i magen själv oavsett hur snällt och diplomatiskt han uttryckt sig. Men man kanske helt enkelt får bita i det sura äpplet och bara ta snacket till slut istället för att tassa runt på tå.

Jag säljer en del kläder i perioder och varje gång jag kör en drive i min garderob så erbjuder jag mig att hjälpa honom rensa ur i sin garderob också just i hopp om att bli av med några av de där plaggen som är både för små, sitter illa och är alldeles för slitna. Jag har lyckats hjälpa honom att rensa några plagg genom åren men det går extremt långsamt och han har inget intresse av det heller. Kan jag få honom att sortera ut en tröja om året får jag vara nöjd med det liksom och det verkar inte bero på att han tycker om kläderna utan att han helt enkelt inte orkar. Har erbjudit mig att ensam sortera i hans kläder också men jag vill heller inte sitta där och kasta saker vind för våg som han kanske gillar.

Tycker det är ett knepigt läge...

 

[Unafraid]

Jag tror inte du kan "ändra" honom. Men man kan faktiskt ha vissa krav. "hel och ren" till exempel. Och jag förbjuder min sambo att åka hemifrån i sällskap med mig iklädd foppatofflor. Jag skiter i att han har det till jobbet dock. (Jag förbjuder även honom att ha sockar i foppatofflor hemma).

Tillägg: han gör precis som han vill, fast jag "förbjuder" det. Jag har en ganska skämtsam ton när jag säger det. Han har sockar i foppatofflor flera gånger i veckan.

Jag slänger bara hans kalsonger när resåren ger upp. Eller om det är någon t-shirt som har hål. Annars brukar jag fråga om jag får slänga något plagg, pga det är fult.

När jag köper nya kläder brukar jag fråga sambon vad han tycker. Ser han tveksam ut så brukar jag ibland lämna tillbaka dom. Jag tycker att han får bestämma lite vad jag ska ha på mig om jag ska bestämma hur han ska se ut. (Av 10 plagg kanske han inte gillar 1-2 st. Tycker jag att just det plagget är jättefint så behåller jag det ändå).

Sammanfattningsvis så tycker jag man får ha åsikter om hur ens partner ser ut, på ett respektfullt sätt.

 

[Magnum]

Nu kanske klädint är så absolut noll-zero att det här inte är nån idé heller men..

Men att gå in i en bra butik som har bra sortiment för herr där personalen har KOLL och intresse,(dvs kanske inte HM) kanske kan vara nåt?
Kanske för att man behöver nya kläder inför kalas/av en anledning eller what ever.
Det behöver ju inte bli dyrt eller för uppklätt, om man bara är tydlig med vad man är ute efter.

Det kan vara betydligt mycket bättre att personalen tar fram passande kläder att prova än att flickvännen gör det (trots att det skulle vara samma klädesplagg) med resultatet att 'det här var ju inte så dumt'.

 

[Tranan]

Det är så billigt för en man att inte se ut som en slusk!
Nu behöver man inte gå på raka svarta byxor och vit skjorta på en gång men.
Men snygga bra passande byxor och pike kostar inte mycket.
Och det är en sådan skillnad hur man bemöts i världen om man kommer med röris veck eller proper klädd.

 

[Shaggy]

Jag blir faktiskt beklämd av alla svar på hur du ska förändra honom. Han är ju den han är och var väl sådan när ni träffades? Med vilken rätt skulle man förändra någon till någon hen inte är? Det du ser är det du får.

Visst hade jag kunnat säga till någon att dra upp byxorna inför ett bankmöte och visst hade jag kunnat köpa en ny tröja i present och visst hade jag kunnat föreslå ett par byxor jag tyckte var fina när vi handlade men inte på det sättet att jag hade krävt en förändring av någons stil eller personlighet.

Ingen är en lerklump fri att forma för någon annan.

Min sambo är inget modelejon (det är inte jag heller) och visst kan jag fråga honom om han ska åka till stan sådär om han har smutsiga kläder (vilket alltid beror på att han inte har sett att kläderna är smutsiga) men inte på någon annan nivå än så. Han är den han är och jag är den jag är och jag skulle blivit både arg och ledsen om han kom och påtalade att så som jag klär mig inte duger i hans ögon. Jag är 48 och klär mig fortfarande som en tonåring i mångas ögon. Tighta jeans, gympadojor och en tröja är jag och duger inte det så nä, då är det så men kom inte och försök förändra mig.

Att älska någon är att se någon som hen faktiskt är och älska hen ändå med alla fel och brister. Att ha överseende med det man kan och kan man inte ha det med något så får man gå. Jag får kräkvarning över alla förslag på att smussla undan kläder och putta honom i "rätt riktning" och hade blivit vansinnig om någon hade gjort så mot mig. Man har ingen rätt att försöka förändra någon annan.

Eller så är han som jag. Jag har exakt noll koll på vad olika kläder signalerar. Jag vet att man inte går i joggingbyxor på fest men sen då . Ska jag ta på mig annat än den gamla vanliga stallmunderingen så ger jag upp. Att ta sig iväg på något som kräver annan klädsel gör att jag gjort slut på dagens energiförråd innan jag gått ut genom dörren. Det ligger på nivån att jag redan nu har ångest för det årliga julbordet med familjen vilket är enda gången på året jag går på något där bättre klädsel behövs.
Skulle jag ha en partner så skulle han behöva ha koll på klädsel och hjälpa mig med den saken.
/Shaggy som hatar kläder och hur man klär sig

 

[Mirre]

Min sambo klär sig oftast i bandtröja och mjukisar, han hatar jeans och har det ytterst sällan. Ska vi till banken tex som var exempel här i tråden så kan han ta på sig det, men de åker av så fort vi är hemma igen Det är inget jag bryr mig om, han gillar den typen av kläder och då är det så. Jag skulle inte heller känna mig bekväm med att ha press på mig att vara fin och proper jämt.

 

[athena_arabians]

*inte riktat direkt till någon*

Jag blir ledsen när det ska vara så viktigt att klä upp sig och matcha sin partner sas... ja, kläder sänder signaler men är det inte trevligare att försöka se bortom dem (jag lyckas verkligen inte alltid med det)? Jag är nog oftast den som är "skabbigast" när jag och särbon är på stan och handlar. Mycket för att jag som sagt inte är helt kompis med min kropp. Har jag kläder som jag känner mig bekväm i mår jag bättre. Sedan uppskattar jag hel och ren... men det är en icke-fråga för mig och partnern. Trasiga kläder har vi hemma när vi gör skitjobb på gården.

Sedan försöker jag tvista till det lite och jag älskar att bryta mot normen hur en kvinna i min ålder "ska" klä sig och vara. Det betyder inte att om det skulle ge mig fördelar så skulle jag inte klä mig i någon form av power suit... men den är väldigt långt ifrån JAG. Jag klarar inte att gå i takt med hur man "ska" klä sig. Jag kan klä mig på rätt nivå för en specifik situation... med någon detalj som inte riktigt stämmer in som gör att jag ändå äger situationen i mina ögon.

Lever jag så länge kommer jag att ha min Sabaton-hoodie på ålderdomshemmet.

 

[Fruentimber]

Jag skulle inte heller känna mig bekväm med att ha press på mig att vara fin och proper jämt.

Nej, varför skulle någon ha en sådan press på sig?

 

[Modest]

Jag har försökt formulera ett svar flera gånger utan att lyckas särskilt bra. Så svår fråga! Jag landar nog i att jag håller med @Fruentimber i stort. Jag är emot att försöka ändra på sin partner (uppmuntra sådant man tycker ser bra ut eller uppskattar räknar jag inte dit) men när partnern inte ens kan klä sig helt och rent så vet i fan alltså. För mig personligen så hade det dessutom varit rejält avtändande att en vuxen man inte kan klä sig.

 

[iNHALE]

Det är så billigt för en man att inte se ut som en slusk!
Nu behöver man inte gå på raka svarta byxor och vit skjorta på en gång men.
Men snygga bra passande byxor och pike kostar inte mycket.
Och det är en sådan skillnad hur man bemöts i världen om man kommer med röris veck eller proper klädd.

Exakt detta! Han har ju dessutom kläder som är helt okej redan, så det är inte att han inte äger bra kläder utan enbart att han inte använder dem. Han har skjortor, han har ordentliga tröjor, hissar han upp jeansen så de sitter ordentligt och drar i ett bälte så ser det genast 10 ggr bättre ut.

Det fetade är så himla sant och jag ser faktiskt hur folk kollar på honom ibland och hur han blir bemött ibland av andra vuxna människor när han kommer där med röven utanför byxorna, trätofflor med olikfärgade tubsockor i och en reklamtyscha som är för kort i midjan. Kan inte låta bli att nästan tycka synd om honom ibland i dessa lägen men jag tror inte han märker av själv hur han blir bemött.

Han färgas ju lite av gubbarna han jobbar med också då de flesta där är likadana utanför jobbet. Slashasiga medelålders gubbar i slitna blåjeans och t-shirtar som är för korta så gubbmagen hänger ut mellan t-shirten och byxlinningen, gärna lite fläckar sen lunchen i förrgår kvar på tröjan. Hade han haft kollegor med mer klädd framtoning så kanske han hade kunnat få lite inspiration men han har liksom inget gemensamt med "dressmann-gubbar" utan det är skitiga maskinister han relaterar mer till.

 

[Lingon]

Min sambo klär sig oftast i bandtröja och mjukisar, han hatar jeans och har det ytterst sällan. Ska vi till banken tex som var exempel här i tråden så kan han ta på sig det, men de åker av så fort vi är hemma igen Det är inget jag bryr mig om, han gillar den typen av kläder och då är det så. Jag skulle inte heller känna mig bekväm med att ha press på mig att vara fin och proper jämt.

Vad man har på sig hemma och vad man har på sig till banken är två helt olika saker. Så länge man ser skillnaden så får man väl ha på sig vad man vill hemma.

 

[mysboll]

Det låter som mig och min sambo. Fast tvärtom. Jag hade gått i mysbyxor dygnet runt om jag hade fått (har uniform på jobbet). Vet att han stör sig på det men jag kunde inte bry mig mindre.

 

[iNHALE]

Min sambo klär sig oftast i bandtröja och mjukisar, han hatar jeans och har det ytterst sällan. Ska vi till banken tex som var exempel här i tråden så kan han ta på sig det, men de åker av så fort vi är hemma igen Det är inget jag bryr mig om, han gillar den typen av kläder och då är det så. Jag skulle inte heller känna mig bekväm med att ha press på mig att vara fin och proper jämt.

Vad man har på sig hemma är helt upp till en själv. Både jag och sambon går ofta i arbetskläder hemma och det är såklart helt okej. Målet är inte att någon ska gå runt och känna sig pressad att se ut på ett visst sätt hela tiden. Jag vet att sambon tycker om när jag sminkar upp mig, sätter på lösögonfransar och har lösnaglar men jag känner mig aldrig pressad att gå runt så jämnt för det utan sparar det till tillfällen när jag vill vara lite extra fin, typ bröllop/fest/kalas/middagar osv. Det är ungefär så jag känner inför hans lågt hängande byxor och för korta tröjor. Man behöver inte se proper ut jämnt, men när vi ska iväg på tillställningar så kanske man ändå kan anstränga sig liiiiite? Så jobbigt kan det inte vara att sätta bälte i byxorna och genomlida några timmar i en bomullsskjorta istället för utsliten t-shirt? Det är ingen som kräver frack och lackskor.

 

[Stefffie]

Vad man har på sig hemma är helt upp till en själv. Både jag och sambon går ofta i arbetskläder hemma och det är såklart helt okej. Målet är inte att någon ska gå runt och känna sig pressad att se ut på ett visst sätt hela tiden. Jag vet att sambon tycker om när jag sminkar upp mig, sätter på lösögonfransar och har lösnaglar men jag känner mig aldrig pressad att gå runt så jämnt för det utan sparar det till tillfällen när jag vill vara lite extra fin, typ bröllop/fest/kalas/middagar osv. Det är ungefär så jag känner inför hans lågt hängande byxor och för korta tröjor. Man behöver inte se proper ut jämnt, men när vi ska iväg på tillställningar så kanske man ändå kan anstränga sig liiiiite? Så jobbigt kan det inte vara att sätta bälte i byxorna och genomlida några timmar i en bomullsskjorta istället för utsliten t-shirt? Det är ingen som kräver frack och lackskor.

Jat tycker absolut du kan prata med honom om detta på ett neutralt/positivt sätt utan att framstå som gnällig.

Jag tänker att om hans kollegor klär sig som "slashasar" så ligger det väl en del identitet och samhörighet i det sättet att klä sig, men kanske också en rädsla att göra "fel" om han försöker klä sig "ordentligt", och då är det bättre/enklsrr/tryggare att inte ens försöka?

Lite OT men jag var t.ex. väldigt nervös för att använda ett helt gäng maskiner på gymmet därför att jag inte riktigt visste hur de funkade och hur man lägger upp ett individuellt styrkepass, så jag använde bara gymmet för grupppass, fram tills dess att en kompis visade mig ett par gånger hur allt fungerade och jag började känna mig hemma bland maskinerna.

Om han får veta att det är viktigt för dig att han höjder nivån under vissa omständigheter, tror du inte det skulle kunna hjälpa motivera honom att lämna sin bekvämlighetszon lite mer? Och att självklart vara ett stöd när han handlar/väljer kläder.

 

[athena_arabians]

Hade han haft kollegor med mer klädd framtoning så kanske han hade kunnat få lite inspiration men han har liksom inget gemensamt med "dressmann-gubbar" utan det är skitiga maskinister han relaterar mer till.

Fast det gäller verkligen inte alla med den typen av jobb. Särbon ser för jävlig ut när han jobbar (gissar att han är betydligt skitigare än en maskinist) men nog är han hel och ren civilt. De allra flesta av hans kollegor (flera som också är vänner till mig) är hela och rena när de inte är på jobbet. En av dem är faktiskt en riktig dandy när han inte jobbar

Att ha ett skitigt jobb är verkligen inte något som direkt går att koppla till att man ser liknande ut på fritiden.

(och ja, jag känner att jag vill försvara sambon lite )

SAMTIDIGT... visar han att han gillar när du fixar till dig är det slött att inte göra det för dig. Det går ju åt båda hållen. Jag tycker det är jätteroligt när både jag och särbon ansträngt oss lite med kläderna, det ju kul att se lite annorlunda ut än oömma kläder som annars är standard.

 

[iNHALE]

Fast det gäller verkligen inte alla med den typen av jobb. Särbon ser för jävlig ut när han jobbar (gissar att han är betydligt skitigare än en maskinist) men nog är han hel och ren civilt. De allra flesta av hans kollegor (flera som också är vänner till mig) är hela och rena när de inte är på jobbet. En av dem är faktiskt en riktig dandy när han inte jobbar

Att ha ett skitigt jobb är verkligen inte något som direkt går att koppla till att man ser liknande ut på fritiden.

(och ja, jag känner att jag vill försvara sambon lite )

SAMTIDIGT... visar han att han gillar när du fixar till dig är det slött att inte göra det för dig. Det går ju åt båda hållen. Jag tycker det är jätteroligt när både jag och särbon ansträngt oss lite med kläderna, det ju kul att se lite annorlunda ut än oömma kläder som annars är standard.

Med skitiga maskinister syftade jag mer på den kategorin som är lika skitiga hemma som på jobbet. Den kategorin som åker hem i arbetskläderna och fortsätter skruva i maskinhallen/garaget hemma. Av 10 st kollegor på sambons jobb är det max 3 som öht bemödar sig med att byta om/duscha efter att arbetsdagen är slut. Sambon är ganska nära vän med flera av kollegorna och den röda tråden är ganska genomgående på denna arbetsplatsen. Sen att alla som är maskinförare inte är skitiga privat förstår ju jag också.