Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

[Skogstrollet]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Folk pressar på en egna åsikter och övertygelser även när man skaffar sin andra hund... Och trots att man VET vad man klarat tidigare så blir man plötsligt tveksam och undrar om man verkligen klarar av det? Har jag valt rätt ras? osv osv.

Jag lät mig påverkas av andra när jag valde ras och typ av hund. Sen när valpen var införskaffad så försvann dessa människor ur min bekantskapskrets av olika anledning och själv stod jag där med en hund som drev mig till galenskap...!

MEN, det jag ville komma till. Även om det inte blir perfekt från början, det är mycket jobb m.m. så KAN MAN OM MAN VILL! Jag har för bara några veckor sedan varit så nära så nära att omplacera min men klarade i slutändan inte av det. Nu har JAG valt att behålla den här hunden, det är helt och hållet MITT beslut och det är jag som ska leva med det. Och nu känns det bara så skönt och jag uppskattar min hund på ett helt nytt sätt.

Så länge du är klar över vad du vill ha ut av din hund och vad du kan ge den i retur så go for it. Nu är du en erfarenhet rikare bara.
Och när folk pratar, ta till dig det som låter vettigt och strunta i resten.

Tänkte lägga till också att visst är det lite jobbigt att man är bunden med hund, men det är något man vänjer sig vid och anpassar sig efter. Dessutom uppväger fördelarna med hund de få nackdelar som finns. Valpperioden kan vara lite jobbig, men den är ju också bara tillfällig. Att ta en äldre hund med vettig bakgrund kan vara en bra idé om man känner sig lite osäker. Ev. ta den på prov någon månad eller två så man får känna efter hur det känns.

 

[Lilla]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Jag menar mer att jag inte vågar för vad folk kommer tycka.

 

[Hyacinth]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Det kan man inte bry sig om. Tar man åt sig allt vad folk säger, går man under. Lär dig att sätta på filtret, och ta även in de goda råden. Bor du i stockholmstrakten får du gärna låna min vovve ibland och öva på. Mer okomplicerad kan man knappast vara.

 

[lady_vip]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Jag menar mer att jag inte vågar för vad folk kommer tycka.

Folk är bara folk och folk kan man skita i.

Tänker du så när det gäller andra val i livet? Då kanske det är dags att inse att folk mest bryr sig om sig själva och oftast inte har ork att se hur många fel andra gör.

Jag tycker du ska skaffa din hund, med allt det innebär, och bli en stolt hundägare!

//E

 

[Lilla]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Bor tyvärr inte i stockholm men det var otroligt snällt erbjudet av dig!

 

[midnight Rags]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Nej usch vad hemskt!!
Du skulle aldrig låta folk trycka ner dig.
At få en valp är ju helt underbart, visst det kräver en hel del arbete och tid men man får tillbaka så mycket av den lille.
Jag tror att du hade kommit långt bara på tid,kärlek valpkurser och sunt förnuft.

Hoppas du hittar dig en valp som du kan köpa!!!
Lycka till!

 

[Hyacinth]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Kanske är någon annan som nappar

 

[elmelts]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Har en kompis i samma situation, hon har fått chansen att bli fodervärd till en valp. Alla i hennes omgivning (utan jag) säger att det kommer bli sånt besvär och att hon blir så låst.
Min kompis har i flera år viljat ha en hund, men började backa efter som allt lät så negativt. De sa att hon har fullt upp med sina barn ( 3 st) och att ingen hund skulle trivas där, pga av att barnen är så livliga.
Men jag har stöttat henne, har själv 3 barn (mkt livligare än hennes) och 4 hundar upptill det 6 hästar. Jag känner att jag har gott om tid till mina hundar och hundarna älskar mina barn.

 

[Kia]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Jag & min fd sambo skaffade en blandras valp.
Allt gick jättebra, förutom att valpen hade svårt att vara ensam hemma.
Detta gick ändå bra, eftersom jag jobbade natt & sambon dagtid.

Sen tog det slut mellan mig & sambon. Ingen av oss kunde ha kvar valpen...
Mitt hjärta blödde, jag var så ledsen. Jag ÄLSKADE ju hunden och ville inte göra mig av med henne. Men jag kunde inte ha med henne på jobbet & det kunde inte sambon heller.
Lösningen blev helt enkelt omplacering. Jag hittade en underbar familj (som tur var kände jag familjen sedan tidigare) som tog henne & hunden har det hur bra som helst i dag. Det är 3 år sedan jag placerade om henne.

När hunden hade flyttat & jag och fd sambon flyttat i från varandra, så satt jag där i en lägenhet. Helt ensam. Deprimerad.
Jag beslutade mig för att inte skaffa någon hund förrän jag visste att den här blandras hunden var död.
Kunde jag inte ha henne så kunde jag heller inte ha någon annan hund.

Sen gick det bara runt 1 år, så frågade en tjej mig om jag kunde tänka mig att ta deras blandras hund på 8 år.
Hunden skulle avlivas om ingen kunde ha henne.
Vid den här tidpunkten hade jag bytt jobb, flyttat, skaffat bil osv.
Jag velade på ett bra tag, för jag skulle ju inte ha nån ny hund förrän den första var död...
Det var min mamma som övertygade mig. Hon sa att den första hunden inte var menad för mig, att hon hade det bra hos sina nya ägare.
Den här 8-åriga hunden jag skulle få var menad för mig.

Jag tog hem tiken, som heter Fia. Vi provade i en vecka.
Alla i min närhet tyckte om Fia, och tyckte att jag blev gladare.
Ägarna till Fia tyckte att Fia såg gladare ut.
Jag hade Fia på foder i ett år, sedan skrevs hon över på mig.

Att jag tog Fia är det bästa jag gjort i mitt liv!
Hon var rumsren, kunde vara ensam hemma några timmar på dagen när jag jobbade.

Sen träffade jag min nuvarande sambo. Fia och jag flyttade hem till honom, och nu för 3 veckor sedan tog vi hem våran Grand Danois, Harry.

Då blev det annat ljud i skällan. Alla i våran närhet sa att hunden är för stor, att det är onödigt att dra på sig, osv osv osv. Och jag har varit ledsen, så ledsen. Jag har legat och grinat i nästan en hel vecka!
INGEN har stöttat oss i vårat beslut. (Förutom min mamma som också har haft GD. Jag är alltså uppvuxen med rasen.)
Allt eftersom under de här 3 veckorna har dock Harry charmat alla som vi träffat, som var så negativa från början.

Vad jag vill komma till är att hunden som du eventuellt skaffar är DIN hund. Hunden ska vara till glädje för DIG.
Skit i vad alla säger!
Hundfolk finns det överallt, så att du kan få hjälp med din hund.

 

[Kia]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Och förresten, jag säger som Kanelbulle:
Bor du i Sundsvallsområdet så kan du få låna en av mina hundar ibland & öva på!

 

[Lilla]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Tack snälla för stöttandet och erbjudandet...

Bor tyvärr i en liiiten håla i värmland.

 

[Athos]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Synd att du bor så långt bort från mig, du hade annars fått låna min hund

Tänk på att det är du som ska leva med hunden, inte dina "vänner".

 

[Lilla]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Ni är så snälla allihop, tack!

 

[Hyacinth]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Äh, det är bara just nu I vanliga fall är vi ondskefulla
kamp- och blandrashatare med hybris

Tänk på vad athos sa:

det är du som ska leva med hunden, inte dina "vänner".

 

[Lilla]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Hihi.Ok men det har jag inte haft ont av!

 

[Soppan]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Precis, med sunt fornuft kommer man langt, sen kan man alltid fraga om rad. Finns en massa taskiga snobbar bade i hund- o hastvarlden, som ser ner pa alla som inte ar lika duktiga, men man kan ju inte veta allt bast pa en gang!

 

[Pigan]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Hej Du

Tråkigt att läsa din historia. Tycker precis som andra att varör inte börna med att "låna" en hund för att träna på. Sedan tycker jag också att du ska sätta näsan i vädret och lita på dig själv - inte så lätt att göra som att säga. Men du behöver den egenskapen i många sammanhang här i livet.

Så till ett förslag: Vet inget om din hundvana så det är lite vanskligt. Vi har flera hundar som vi visar på utställningar. Vi behöver ofta hjälpande händer - inte i ringen men vid sidan. Någon som stannar hos hundarna när vi ställer någon annan inne i ringen. Vi tar då ofta hjälp av släkt, intresserade ungdomar ...Kanske kan du hitta en (utställnings)intresserad hundägare och följa med på hundklubb, utställning ja, vad som helst. Du lär dig mer, får visa att du kan (inte minst för dig själv) och får dessutom hundkontakter och kan hitta bollplank, någon som lär känna dig som behöver en extra matte... Ja, man vet aldrig vad det kan bli av det...Testa!

 

[martha]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Ååååh va bra

Nu har jag ju en "hundhållare" när jag är på trav.....det är lite jobbigt att ha 2 voffsar i koppel när man är ute....

Men synd förstås på puckona som "skrämt" dig så...visst blir man bunden, men det har man ju VALT själv...sen har man väl alltid kanske föräldrar vänner o så som kan ta hand om den/dom om man ska på längre äventyr...

Kramar från martha

 

[HeddaVovven]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Jag blir aldeles tårögd när jag läser din historia, det var så fint det här med att du inte skulle ta någon ny hund förrens den gamla var död ... Men vad roligt för dig att allt tycks ordna sig till slut.

Till TS: jag tycker du har fått många bra tips och råd ifrån alla andra och vill bara instämma. När jag själv skaffade valp så fick jag också många negativa komentarer från min omgivning. Detta gjorde att jag ibland frågade mig själv vad jag gett mig in på, men i slutändan har jag aldrig ångrat mig. Alla i min familj frågar alltid hur det är med Hedda och många kompisar tycker det är kul att jag har hund.

Visst var den första valp-perioden jobbig men den gick ju över så snabbt, idag kan jag faktiskt sakna att ha valp fast min hund bara är tio månader! Jag vill också tillägga att det bara blir roligare och roligare att ha hund allteftersom vovven lär sig fler saker. Hon kan vara lös i skogen, vara i stallet och uppföra sig, hälsa på folk på ett städat sätt osv. Dessutom träffar man en massa trevliga människor om man väljer att gå kurser men sin hund.

Summan av kardemumman är att jag bara kan se fördelar med att ha hund. Skulle min hund av någon anledning gå bort så skulle jag inte tveka att skaffa en ny. Lycka till!

 

[Kia]

Sv: Saknar "min" hund.(Skriver bara av mig)

Jag blir aldeles tårögd när jag läser din historia, det var så fint det här med att du inte skulle ta någon ny hund förrens den gamla var död ... Men vad roligt för dig att allt tycks ordna sig till slut.

Mamma tyckte däremot att jag var dum!
Hon menade på att det var inte meningen att den första hunden skulle vara hos mig.
Det var meningen att jag skulle ha den andra.

Och så ser jag också på saken nu.

TS: Verkar som om du hittat hund att ha, genom martha.
Vore ju kalasbra för dig att ha en hund på prov lite då och nu.
Sen kanske du hittar nån lite äldre omplacering. Min hund Fia, var ju som sagt 8 år när jag fick henne. Hon är 10 i dag och så där jättemånga år med henne kommer jag väl inte att få, men det har varit en underbar tid i alla fall!
(och med det vill jag säga att det inte spelar någon roll alls, hur gammal hunden är vid en omplacering.)