Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[Wille]

Om du säger det så.
Du kan alltid ändra på det. Men det är väldigt mycket upp till dig

Nej, det är det inte. Jag kan inte vara en bättre människa.

 

[karamelldrottningen]

Nej, det är det inte. Jag kan inte vara en bättre människa.

Ok. Pågrund av att du bestämt det. Hoppas att du hinner ändra dig. För din egen skull

 

[Wille]

Ok. Pågrund av att du bestämt det. Hoppas att du hinner ändra dig. För din egen skull

Nä. Det är ju bara ett faktiskt konstaterande. Har sett det i hela mitt liv.

 

[karamelldrottningen]

Nä. Det är ju bara ett faktiskt konstaterande. Har sett det i hela mitt liv.

Och ingenting är statiskt och behöver inte vara på ett visst sätt. Allt går att ändra på.

 

[monster1]

Nej, det är det inte. Jag kan inte vara en bättre människa.

Jag tror nog du duger utmärkt som du är. Vad är ens en "bättre" människa? Däremot är man säkert olika social/utåtriktad. Om jag tittar på mig och min syster eller bonusarna så är de/vi extremt olika sociala/utåtriktade. Men sambos ena dotter och min syster de verkar känna i sort sett hela världen och vara vänner med dem. Medan jag och den andra dottern, ja vi har också vänner men lite mer begränsad mängd, vi är också lite mer omständiga i våra relationer, inte lika "lättsamma" och inbjudande. Lite mer avvaktande och lite mer grubblande kan man kanske säga. Man är olika helt enkelt.

 

[karamelldrottningen]

Jag ska gå och lägga mig nu. Godnatt Wille och ta hand om dig nu

 

[Motacilla]

Gör det ibland.

Kollade den ena föreningen men det fanns inget forum.

Men kanske de har aktiviteter eller något på Facebook, Instagram eller liknande?
Många såna där föreningar har lokala avdelningar som ordnar aktiviteter för intresserade.

Jag tänker att det kanske är värdefullt för dig att knyta kontakter med människor som inte är via internet.

 

[monster1]

Nä. Det är ju bara ett faktiskt konstaterande. Har sett det i hela mitt liv.

Jag tänker att du ju ändå gjort rätt stora förändringar i ditt liv redan. Sedan kanske det inte får den där omedelbara förändringen i måendet som man önskar sig. Men jag hoppas du känner en viss nöjdhet/glädje över det ändå.

 

[Sel]

Jag tror nog du duger utmärkt som du är. Vad är ens en "bättre" människa? Däremot är man säkert olika social/utåtriktad. Om jag tittar på mig och min syster eller bonusarna så är de/vi extremt olika sociala/utåtriktade. Men sambos ena dotter och min syster de verkar känna i sort sett hela världen och vara vänner med dem. Medan jag och den andra dottern, ja vi har också vänner men lite mer begränsad mängd, vi är också lite mer omständiga i våra relationer, inte lika "lättsamma" och inbjudande. Lite mer avvaktande och lite mer grubblande kan man kanske säga. Man är olika helt enkelt.

Samma här. Jag undrar om jag och bror min ens är släkt - han bosatte sig ung och skaffade villa, volvo, sex ungar och två fruar (en i taget ) innan han var trettio. Är med och social och poppis och liksom underbar. Han lagar mat och håller hus och bjudning för tjugo pers i stöten. Jag är bohemen som alltid ska och vill men aldrig riktigt kan, som aldrig skaffade ett "riktigt" jobb och som bara under stora protester gått med på att köpa en smartphone till sist. Vännerna har jag på nätet och det brukar vara lika skönt när gästerna går som det var glatt när de kom!

 

[Wille]

Och ingenting är statiskt och behöver inte vara på ett visst sätt. Allt går att ändra på.

För tio år sedan kanske jag hade trott dig. Nu tror jag inte det längre.

Jag tror nog du duger utmärkt som du är. Vad är ens en "bättre" människa? Däremot är man säkert olika social/utåtriktad. Om jag tittar på mig och min syster eller bonusarna så är de/vi extremt olika sociala/utåtriktade. Men sambos ena dotter och min syster de verkar känna i sort sett hela världen och vara vänner med dem. Medan jag och den andra dottern, ja vi har också vänner men lite mer begränsad mängd, vi är också lite mer omständiga i våra relationer, inte lika "lättsamma" och inbjudande. Lite mer avvaktande och lite mer grubblande kan man kanske säga. Man är olika helt enkelt.

Jag vet inte hur en bättre människa är men på något sätt mer attraktiv som människa.

Jag ska gå och lägga mig nu. Godnatt Wille och ta hand om dig nu

Tack. Är själv nerbäddad men kan inte sova än för katten kräver gos.

 

[Sel]

För tio år sedan kanske jag hade trott dig. Nu tror jag inte det längre.

Jag vet inte hur en bättre människa är men på något sätt mer attraktiv som människa.

Tack. Är själv nerbäddad men kan inte sova än för katten kräver gos.

Att veta att kattgos är prio ett är en ganska bra början.

 

[Motacilla]

Kollade nyss, och både "depressionsföreningen" och "ångestföreningen" har verksamhet i Örebro.

Depressionsföreningen finns på Facebook och verkar ha någon träff i mitten av januari.

Du lär ju inte vara den enda som är nedstämd/har erfarenhet av att ha låg energi och problem med att vara glad om du går med där.

Jag tänker att om du får andra sociala kontakter så får du nya perspektiv på saker och ting.

 

[Gunnar]

Nu har jag fått lite tid över till att titta på denna tråd, vill @Wille fortfarande ha den låst?

 

[TinyWiny]

Jag har alltid krav på mig att jag ska vara glad och perfekt. Varför ska andra slippa undan krav? Är det bara jag som ska pressas hela tiden?

Det hade jag också med betoning på hade. Idag kan ingen kräva det av mig och det var såklart ett helt orimligt krav även när jag var barn.

Du kan numera som vuxen välja vilka du vill umgås med och eventuellt räkna som din familj. De som ställer orimliga krav och pressar dig kan du välja bort. Det har du full rätt till.

Det är sällan jag säger att någon annan måste och du gör såklart precis som du vill men fakta är att du verkligen behöver släppa det du önskade att de var, se dem för det de är och utefter det välja om de ska uppta dina tankar och känslor längre eller om de och det de är och var och det de gjorde och inte gjorde ska dala ner i minnenas låda.

Vi är alla människor och vi har en mängd olika sätt att vara på och en mängd olika intelligens och emotionell förmåga men det vi alla har gemensamt är att vi gör fel ibland. Det är det som är att vara mänsklig. Dina föräldrar gjorde fel när du var barn. De kunde eller ville inte vara bättre än så. De ställde krav på dig som var helt orimliga och det är deras kors att bära. Inte ditt! Även om de lägger skulden på dig så var det de som var vuxna och de som hade ansvaret och det kan du lämna där. Även om din mamma liksom min fortsätter att förneka jävligheter och fortsätter lägga skulden på oss så kan vi, du och jag, vägra ta emot den och lämna den där den hör hemma.

Jag önskar så att du får komma ur det här och kan släppa det de gjorde och gör mot dig. Inte för deras skull utan för din. Låt dem svansa runt där i sörjan av elände, orimliga krav och andra jävligheter om de vill fortsätta med det men gå därifrån.

 

[Wille]

Kollade nyss, och både "depressionsföreningen" och "ångestföreningen" har verksamhet i Örebro.

Depressionsföreningen finns på Facebook och verkar ha någon träff i mitten av januari.

Du lär ju inte vara den enda som är nedstämd/har erfarenhet av att ha låg energi och problem med att vara glad om du går med där.

Jag tänker att om du får andra sociala kontakter så får du nya perspektiv på saker och ting.

Det kräver så oerhört mycket av mig om jag ska sitta och åka ända till Örebro. Känner inte att jag orkar riktigt. Och jag orkar nog inte vältra mig i andras elände heller. Det räcker med mitt eget.

Nu har jag fått lite tid över till att titta på denna tråd, vill @Wille fortfarande ha den låst?

Är ambivalent.

Det hade jag också med betoning på hade. Idag kan ingen kräva det av mig och det var såklart ett helt orimligt krav även när jag var barn.

Du kan numera som vuxen välja vilka du vill umgås med och eventuellt räkna som din familj. De som ställer orimliga krav och pressar dig kan du välja bort. Det har du full rätt till.

Det är sällan jag säger att någon annan måste och du gör såklart precis som du vill men fakta är att du verkligen behöver släppa det du önskade att de var, se dem för det de är och utefter det välja om de ska uppta dina tankar och känslor längre eller om de och det de är och var och det de gjorde och inte gjorde ska dala ner i minnenas låda.

Vi är alla människor och vi har en mängd olika sätt att vara på och en mängd olika intelligens och emotionell förmåga men det vi alla har gemensamt är att vi gör fel ibland. Det är det som är att vara mänsklig. Dina föräldrar gjorde fel när du var barn. De kunde eller ville inte vara bättre än så. De ställde krav på dig som var helt orimliga och det är deras kors att bära. Inte ditt! Även om de lägger skulden på dig så var det de som var vuxna och de som hade ansvaret och det kan du lämna där. Även om din mamma liksom min fortsätter att förneka jävligheter och fortsätter lägga skulden på oss så kan vi, du och jag, vägra ta emot den och lämna den där den hör hemma.

Jag önskar så att du får komma ur det här och kan släppa det de gjorde och gör mot dig. Inte för deras skull utan för din. Låt dem svansa runt där i sörjan av elände, orimliga krav och andra jävligheter om de vill fortsätta med det men gå därifrån.

Jag räknar med att alla människor ställer krav, för hur ska jag veta vem som står ut med mig i längden om jag inte är perfekt? Jag orkar inte hamna i situationer där jag får veta att jag borde gjort si eller så, men att det nu är för sent och jag blivit lämnad igen. Att bli lämnad är fruktansvärt. Jag orkar inte med det. Det lägger så mycket skuld på mig.

 

[TinyWiny]

Det kräver så oerhört mycket av mig om jag ska sitta och åka ända till Örebro. Känner inte att jag orkar riktigt. Och jag orkar nog inte vältra mig i andras elände heller. Det räcker med mitt eget.

Är ambivalent.

Jag räknar med att alla människor ställer krav, för hur ska jag veta vem som står ut med mig i längden om jag inte är perfekt? Jag orkar inte hamna i situationer där jag får veta att jag borde gjort si eller så, men att det nu är för sent och jag blivit lämnad igen. Att bli lämnad är fruktansvärt. Jag orkar inte med det. Det lägger så mycket skuld på mig.

Nej alla människor ställer inte krav. Inte på annat än att man inte ljuger sig blå för dem eller beter sig som ett rövhål mot dem på andra sätt.

Det finns inga människor som är perfekta men det finns människor som på olika sätt är perfekta för varandra och det är det viktiga. Man behöver inte vara perfekt för alla för då är man inte sig själv utan man spelar en eller flera roller som tar massor av energi. Att vara perfekt för någon innebär inte att man är perfekt eller att den personen inte ser ens fel och brister utan att man passar ihop och trivs ihop trots att ingen av parterna är perfekt. Att få en sådan relation innebär också att man själv måste inse att andra inte heller är perfekta. Man måste kunna förlåta och kunna säga ett uppriktigt förlåt och man måste kunna prata om saker och ting när något blev fel.

Ja det är fruktansvärt att bli lämnad. Det är fruktansvärt att inse att man måste lämna också. Men ibland måste man faktiskt lämna som du har lämnat människor som gör dig illa och ibland blir man lämnad. Det är endel av livet hur sorgligt det än är.

 

[Wille]

Nej alla människor ställer inte krav. Inte på annat än att man inte ljuger sig blå för dem eller beter sig som ett rövhål mot dem på andra sätt.

Det finns inga människor som är perfekta men det finns människor som på olika sätt är perfekta för varandra och det är det viktiga. Man behöver inte vara perfekt för alla för då är man inte sig själv utan man spelar en eller flera roller som tar massor av energi. Att vara perfekt för någon innebär inte att man är perfekt eller att den personen inte ser ens fel och brister utan att man passar ihop och trivs ihop trots att ingen av parterna är perfekt. Att få en sådan relation innebär också att man själv måste inse att andra inte heller är perfekta. Man måste kunna förlåta och kunna säga ett uppriktigt förlåt och man måste kunna prata om saker och ting när något blev fel.

Ja det är fruktansvärt att bli lämnad. Det är fruktansvärt att inse att man måste lämna också. Men ibland måste man faktiskt lämna som du har lämnat människor som gör dig illa och ibland blir man lämnad. Det är endel av livet hur sorgligt det än är.

Men hur ska man veta vilka som inte ställer krav?

Jag spelar hellre en roll (typ låtsas vara glad och positiv trots att jag helst vill lägga mig i fosterställning och gråta) om det innebär att jag slipper bli lämnad.

 

[Gnist]

Jag spelar hellre en roll (typ låtsas vara glad och positiv trots att jag helst vill lägga mig i fosterställning och gråta) om det innebär att jag slipper bli lämnad.

Problemet med det är att de flesta andra människor känner av om man låtsas vara något man inte är, sätter upp en fasad och spelar en roll och såna låtsasrelationer funkar sällan i längden.

 

[Wille]

Problemet med det är att de flesta andra människor känner av om man låtsas vara något man inte är, sätter upp en fasad och spelar en roll och såna låtsasrelationer funkar sällan i längden.

Hur skulle jag då ha gjort för att behålla den vän jag miste för att jag inte var tillräckligt positiv?

 

[TinyWiny]

Men hur ska man veta vilka som inte ställer krav?

Jag spelar hellre en roll (typ låtsas vara glad och positiv trots att jag helst vill lägga mig i fosterställning och gråta) om det innebär att jag slipper bli lämnad.

Det kan man såklart inte veta från början utan man får lära känna många innan man hittar guldkornen.

Jo det gjorde jag med förr. Det innebar att jag ändå kände mig och var ensam för jag lät ingen lära känna mig och därför förblev jag ensam. Idag gör jag inte det längre. Jag spelar inga roller. De som inte tycker om mig så som jag är har jag inte lust eller råd att ha i mitt liv. Jag har slutat förställa mig, ställa upp på allt och försöka vara alla till lags. Jag har få som står mig nära men de jag har är mig verkligen nära. Förr hade jag mängder av "vänner" men ingen var mer än en ytlig bekant och ingen av dem kände mig och ingen fanns för mig när jag behövde en vän.