Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[Wille]

Man ger och tar, man låter bli att väga och mäta. Sen är det allmänt känt att det ÄR svårt att bibehålla relationer när man är deprimerad eller har problem med sin psykiska hälsa. Sen har man ju kommit fram till att personer som upplever sig ensamma även upplever både andra människor och världen som mer hotfull och därmed avskärmar sig mer eller tolkar saker negativt/hotfullt/som ett angrepp på sin person. På något sätt så gör hjärnan så. Ensamhet ger alltså mer ensamhet. Så det är svårt att bryta det.

Sen lyssnade jag på en föreläsare en gång som pratade om förtroendekapital, dvs det som gör att vi har förtroende för andra. Din mamma tex står på 0 eller kanske tom minus hos dig vad det gäller ditt förtroende för er relation. Förtroendekapitalet är ju något man får bygga upp, beroende på den andra partens inställning till andra människor eller människor "som jag" (kanske till mig som tjänsteperson, vuxen, kvinna eller vad det nu må vara de läser in i mig). Ju mer jag visar att jag är en person att lita på, att jag tex kan ta ett par "smällar" och ändå finnas där eller att jag är hjälpsam och ställer upp eller vad det nu är som behövs. Ju mer ökar mitt förtroendekapital hos den personen, sen kan det minska igen beroende på om jag gör något som upplevs som negativt. Har man relationer som går långt tillbaka så krävs det ju ofta ganska mycket för att rucka på dem oavsett om man har mycket på minuskontot eller på pluskontot. Har någon behandlat en illa under en långtid krävs det en långtid av att bli välbehandlade av samma person eller har en person behandlat en bra under långtid krävs det oftast flera mindre bra tillfällen för att den ska avskrivas.

Jag tror att du också har både höga förväntningar på folk samtidigt som du oftast förväntar dig att de ska misslyckas med att leva upp till dom, vilket de också ofta gör, eftersom de är människor.

Jag vet inte vad jag vill säga mer än att din bild är inte fel, det är svårt att skapa nya djupa relationer i medelåldern, det finns mycket som gör det svårare än när man var barn. Depression hjälper inte heller eftersom de flesta vänskaper börjar under lättsamma förhållanden och depression gör lättsamhet svårt. Men det är ju inte omöjligt att få nya vänner även när man är vuxen och deprimerad, men det krävs mer tid och tålamod både med sig själv och andra.

Pratar du om det här med vänskap med din terapeut?

Vi har pratat lite om det.

Men jag har ju inte varit deprimerad hela livet. Blev det för drygt fyra år sedan. Hade några friska år innan det. Och innan dessa friska år hade jag panikångest som gjorde att jag inte kunde jobba. Men var ju inte deprimerad när jag hade ångest. Lyckades ändå inte skapa vänskapsrelationer. Folk hörde aldrig av sig till mig och sen gav jag upp.

 

[Motacilla]

Fast jag duger ju inte men de sjukdomar jag har.


Men jag vet ju vad jag sa! JAG SA INTE att de skulle åka.


Har provat med ett annat ställe. Där är det helt tyst.

Men testa de här två då!

Tyvärr så är det så här i livet att i regel får man prova några olika ställen för det mesta innan man hittar det man gillar.

 

[monster1]

Vi har pratat lite om det.

Men jag har ju inte varit deprimerad hela livet. Blev det för drygt fyra år sedan. Hade några friska år innan det. Och innan dessa friska år hade jag panikångest som gjorde att jag inte kunde jobba. Men var ju inte deprimerad när jag hade ångest. Lyckades ändå inte skapa vänskapsrelationer. Folk hörde aldrig av sig till mig och sen gav jag upp.

Panikångest är ju även det väldigt begränsande. Att ha så stark panikångest att man blir sjukskriven måste ju vara väldigt begränsande.

Jag tror de flesta upplever att de är de enda som hör av sig i perioder. Jag tänker att jag ofta är den personen samtidigt som jag vet att min familj definitivt inte skulle hålla med mig . Senaste åren (hej pandemi) har jag dessutom varit jättedålig både på att träffas och höra av mig till någon.

 

[ainasoja]

Men jag vet ju vad jag sa! JAG SA INTE att de skulle åka.

Du har själv skrivit att du bad dom att åka.

Dom åkte därifrån för att du ville det

 

[Wille]

Panikångest är ju även det väldigt begränsande. Att ha så stark panikångest att man blir sjukskriven måste ju vara väldigt begränsande.

Jag tror de flesta upplever att de är de enda som hör av sig i perioder. Jag tänker att jag ofta är den personen samtidigt som jag vet att min familj definitivt inte skulle hålla med mig . Senaste åren (hej pandemi) har jag dessutom varit jättedålig både på att träffas och höra av mig till någon.

Jag klarade inte av att ta mig hemifrån mer än kanske 2 kilometer.

Du har själv skrivit att du bad dom att åka.

Dom åkte därifrån för att du ville det

Du kommer ihåg fel. Jag har inte sagt det.

 

[Motacilla]

Vad skulle krävas för att du skulle kunna lägga händelsen för 5 år sedan bakom dig?

Det förflutna kan inte göras ogjort, men vad kan du göra för dig själv så att det känns lite lättare?

 

[Wille]

Vad skulle krävas för att du skulle kunna lägga händelsen för 5 år sedan bakom dig?

Det förflutna kan inte göras ogjort, men vad kan du göra för dig själv så att det känns lite lättare?

Om jag det visste. Jag har verkligen ingen aning.

 

[Motacilla]

Om jag det visste. Jag har verkligen ingen aning.

Det är där du måste gräva.
Vad kan DU göra för DIG själv.

 

[Wille]

Det är där du måste gräva.
Vad kan DU göra för DIG själv.

Det finns nog inget jag kan göra. Min psykolog vet inte heller vad jag kan göra.

 

[ainasoja]

Om jag det visste. Jag har verkligen ingen aning.

Tycker du kan börja med att gå tillbaka och läsa dina trådar när det hela hände.

Ibland kommer man inte ihåg allt i efter hand och det verkar som att det är så i ditt fall.

Du betedde dig ärligt talat som en skit mot dom den julen.

 

[Wille]

Tycker du kan börja med att gå tillbaka och läsa dina trådar när det hela hände.

Ibland kommer man inte ihåg allt i efter hand och det verkar som att det är så i ditt fall.

Du betedde dig ärligt talat som en skit mot dom den julen.

Det är inget fel på mitt minne. Jag kommer ihåg precis vad som hände och behöver inte gå tillbaka och läsa.

Det är ditt minne det är fel på. Du var inte ens där.

Sätter P för den diskussionen nu.

 

[ainasoja]

Det är inget fel på mitt minne. Jag kommer ihåg precis vad som hände och behöver inte gå tillbaka och läsa.

Det är ditt minne det är fel på. Du var inte ens där.

Ledsen men mitt minne är tyvärr allt för bra ibland.

 

[Wille]

Ledsen men mitt minne är tyvärr allt för bra ibland.

Upp till bevis.

 

[ainasoja]

@Wille det är vanligt att man lever i förnekelse när man är sjuk och att man även förvanskar minnena man har av händelser som hänt tidigare i ens liv. Speciellt sådana händelser som orsakat en skada oavsett om den är fysiskt eller psykisk.

 

[ainasoja]

Upp till bevis.

Tänker inte rota i ditt gamla nick. Du kan själv gå tillbaka 5 år och läsa vad du skrev då.

 

[åke]

Jag klarade inte av att ta mig hemifrån mer än kanske 2 kilometer.


Du kommer ihåg fel. Jag har inte sagt det.

Det är ju fler i tråden som minns att DU bad dom åka. Det var ju dina egna ord.

 

[Motacilla]

Det finns nog inget jag kan göra. Min psykolog vet inte heller vad jag kan göra.

Låter märkligt att psykologen inte skulle veta vad som kan göras, är du säker på att du uppfattat rätt?

Jag har väldigt svårt att tro att det inte finns en enda sak som går att göra för att få bättre acceptans och därmed en ökad lättnad för att livet är som det är.

 

[Wille]

Låter märkligt att psykologen inte skulle veta vad som kan göras, är du säker på att du uppfattat rätt?

Jag har väldigt svårt att tro att det inte finns en enda sak som går att göra för att få bättre acceptans och därmed en ökad lättnad för att livet är som det är.

Känner inte att jag får någon hjälp alls av psykologen.

 

[pepp]

Känner inte att jag får någon hjälp alls av psykologen.

Du kanske kan byta? Är ju ingen idé att få om man inte får hjälp?

 

[Motacilla]

Känner inte att jag får någon hjälp alls av psykologen.

Har du sagt det till hen?