Saknad

Fan vad jag saknar att ha en familj. Det har hunnit går 5 år nu. Jag fick ett julkort av mamma. Kanske vill hon att allt ska bli som vanligt igen. Det kan inte bli så. Jag kan inte ta den risken.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror inte någon av oss härinne passar in på din kravprofil för vänner.

Jag gör det i alla fall inte. Ingen jag känner heller.

Men jag har vänner, bekanta och relationer.

Inte jag heller. Har ältat min pappas bortgång till och från de senaste dagarna. Det går som i vågor. Och det är fantastiskt att ha vänner som orkar lyssna och finnas där

Precis som jag finns där för dem när de behöver.

 

[Motacilla]

Jag tror inte någon av oss härinne passar in på din kravprofil för vänner.

Jag gör det i alla fall inte. Ingen jag känner heller.

Men jag har vänner, bekanta och relationer.

Ja jag ska lova att jag dränerat vänner på energi ibland.
Jag är väldigt osammanhängande ibland eftersom jag kan byta tanke halvvägs och börja prata om något annat. (Försöker att undvika detta).

Men ändå har jag både vänner och bekanta, TROTS mina många svagheter och att jag är långt ifrån perfekt.

Mina vänner är inte heller perfekta. Kanske det är därför de står ut med mig.

 

[Motacilla]

Läste en gång en intervju med nån oerhört berömd psykolog, psykoterapeut. (Kommer tyvärr inte ihåg namnet).

Den personens råd till alla människor är att försöka skaffa sig åtminstone 4 sociala kontakter. För sen när krisen drabbar en (och kriser drabbar oss alla under livet), så är det lättare för omgivningen att man pratar en timme med varje social kontakt om sin kris, istället för att EN person ska lyssna i 4 timmar.
Nästan alla orkar lyssna 1 timme men FÅ orkar lyssna mer än så.
Men att få prata i 4 timmar om sina känslor hjälper långt när det är jobbigt.

 

[Raderad medlem 68338]

Det kräver så oerhört mycket av mig om jag ska sitta och åka ända till Örebro. Känner inte att jag orkar riktigt. Och jag orkar nog inte vältra mig i andras elände heller. Det räcker med mitt eget.

Kanske var det så din vän kände inför att umgås med dig? Bara en tanke

 

[Wille]

Om jag får vara ärlig mot dig nu, så känns det som att ingenting vi föreslår duger.
Samtidigt säger du att du inte har några egna vägar framåt heller.

Hur tänker du att du kan förbättra din situation när du är negativt inställd till alla förslag men inte har några egna heller?

Det kan knappast bli bättre om du fortsätter som du gjort hittills. Du borde verkligen försöka ta till dig ens några andra förslag och prova ett par gånger.

Vad är det för förslag jag fått, förutom att sitta och kajka iväg till Örebro? Jag vill hellre träffa folk som har samma intressen som jag än samma problem som jag har. Men det vete fan var jag ska hitta dem.

Läste en gång en intervju med nån oerhört berömd psykolog, psykoterapeut. (Kommer tyvärr inte ihåg namnet).

Den personens råd till alla människor är att försöka skaffa sig åtminstone 4 sociala kontakter. För sen när krisen drabbar en (och kriser drabbar oss alla under livet), så är det lättare för omgivningen att man pratar en timme med varje social kontakt om sin kris, istället för att EN person ska lyssna i 4 timmar.
Nästan alla orkar lyssna 1 timme men FÅ orkar lyssna mer än så.
Men att få prata i 4 timmar om sina känslor hjälper långt när det är jobbigt.

Såna vänner finns inte som orkar lyssna. Har aldrig mött någon.

 

[bettysmatte]

Jag vill hellre träffa folk som har samma intressen som jag än samma problem som jag har. Men det vete fan var jag ska hitta dem.

Det ena utesluter väl inte det andra? Du har ju BÅDE intressen och problem. Varför skulle inte andra människor kunna ha det?

 

[monster1]

Om jag får vara ärlig mot dig nu, så känns det som att ingenting vi föreslår duger.
Samtidigt säger du att du inte har några egna vägar framåt heller.

Hur tänker du att du kan förbättra din situation när du är negativt inställd till alla förslag men inte har några egna heller?

Det kan knappast bli bättre om du fortsätter som du gjort hittills. Du borde verkligen försöka ta till dig ens några andra förslag och prova ett par gånger.

Men vill TS ha råd och förslag? Man kan ju sörja över något utan att ha resurserna att göra något åt det. Det är ju det vi (som människor) oftast gör "fel" när något berättar om ett problem, vi försöker lösa det, när den som äger problemet egentligen bara vill bli hörd. Har för mig att det är en av de största anledningar till konflikter i relationer. Person ett har en upplevelse och är ledsen/arg/nedstämd person två vill då lösa problemet som gjort person ett ledsen, men missar att det är känslan som ska hanteras och inte problemet i sig. När person ett slår i från sig blir person två sur/ledsen/arg och konflikten är på plats.

 

[TinyWiny]

Jag har så svårt att lära känna folk överhuvudtaget. Jag har varit ensam i hela mitt liv efter att jag fyllde 15.

De människor jag ändå dragit till mig har varit antingen väldigt egocentrerade och ältat sina problem med mig, eller varit en pratkvarn så jag knappt fått en syl i vädret, eller pratat osammanhängande så jag inte förstått något. De människorna tar mer energi än de ger så jag har valt bort dem. Men någon annan har inte funnits. Har väl bara en granne idag som jag fikar med ibland.


Jag skulle ha varit positiv.

Jo så kan det såklart vara men om du kände dig ensam först när du var 15 har du ju ändå något att falla tillbaka på. Vad var det som gjorde att du inte var ensam innan dess?

Jamen precis. Om man förställer sig själv och spelar roller så är det sådana människor man drar till sig. Det gjorde jag med.

 

[TinyWiny]

Eller så kunde hon inte vara det just då, eftersom hon själv mådde dåligt. Kanske kan hon bli en vän när hon mår bättre?

Ja precis. Hen var inte den vän Ts behövde precis som jag skrev. Om hen är den vännen när hen mår bra kan vi ju inte veta. Det är ju inget negativt mot hen att hen inte var den vännen Ts behövde utan det är bara ett konstaterande att hen inte var den vännen.

 

[Motacilla]

Men vill TS ha råd och förslag? Man kan ju sörja över något utan att ha resurserna att göra något åt det. Det är ju det vi (som människor) oftast gör "fel" när något berättar om ett problem, vi försöker lösa det, när den som äger problemet egentligen bara vill bli hörd. Har för mig att det är en av de största anledningar till konflikter i relationer. Person ett har en upplevelse och är ledsen/arg/nedstämd person två vill då lösa problemet som gjort person ett ledsen, men missar att det är känslan som ska hanteras och inte problemet i sig. När person ett slår i från sig blir person två sur/ledsen/arg och konflikten är på plats.

Givetvis. Men man ska kanske inte starta trådar på forum om man inte är öppen för att människor kommer att ge förslag.

Vill man inte ha förslag är det bättre att blogga (med avstängda kommentarer) eller skriva dagbok.

 

[Motacilla]

Vad är det för förslag jag fått, förutom att sitta och kajka iväg till Örebro? Jag vill hellre träffa folk som har samma intressen som jag än samma problem som jag har. Men det vete fan var jag ska hitta dem.


Såna vänner finns inte som orkar lyssna. Har aldrig mött någon.

Men folk har ju nu i 14 sidor lyssnat och reflekterat, funderat och gett förslag på hur du skulle kunna se din situation på ett annat sätt.

Att ge dig rent konkreta förslag är ganska svårt eftersom vi inte känner dig och inte vet vad du vill eller har för möjligheter.

Olika föreningar är i allmänhet bra ställen att hitta nya människor. De som är med där vill oftast lära känna nya människor och man har ju åtminstone NÅGOT som förenar en. Om det så är en gemensam diagnos, att man håller på med frimärkssamling, är politiskt engagerad, brinner för djurskydd, vill bevara kungahuset eller vad som nu förenar en.

 

[Raderad medlem 132722]

Men vill TS ha råd och förslag? Man kan ju sörja över något utan att ha resurserna att göra något åt det. Det är ju det vi (som människor) oftast gör "fel" när något berättar om ett problem, vi försöker lösa det, när den som äger problemet egentligen bara vill bli hörd. Har för mig att det är en av de största anledningar till konflikter i relationer. Person ett har en upplevelse och är ledsen/arg/nedstämd person två vill då lösa problemet som gjort person ett ledsen, men missar att det är känslan som ska hanteras och inte problemet i sig. När person ett slår i från sig blir person två sur/ledsen/arg och konflikten är på plats.

Jag tänker att sörja det som inte blev eller någons bortgång är en sak. Det kan man göra hela livet. Jag kommer aldrig sluta sörja min fars död tex, och i viss mån sörjer jag min skilsmässa. Älta är en annan sak, som man också får och behöver, och ingen kan bestämma hur länge man får älta, men för ens egen skull är det bäst att sätta någon bortre gräns. I min värld har gränsen passerats för länge sen efter fem år.

Tillägg: kanske schysst att tagga också. @Wille

 

[karamelldrottningen]

Det är faktiskt skitsvårt att inte reagera på dina trådar Wille. Du är helt enkelt en person som engagerar.

 

[monster1]

Givetvis. Men man ska kanske inte starta trådar på forum om man inte är öppen för att människor kommer att ge förslag.

Vill man inte ha förslag är det bättre att blogga (med avstängda kommentarer) eller skriva dagbok.

Det här är ju en dagbok, det ligger under dagbok. Man får komma med förslag det bryter inte mot forumreglerna, hur konstruktivt det är och hur konstruktivt det är med att komma med krav att personen inte ska slå i från sig förslagen är dock en annan sak.

 

[Sonic76]

Själv är jag alldeles för dernerad på energi för att orka lägga energi på att vara arg och sur.
Jag går vidare helt enkelt bara för att jag orkar inte fundera över vad andra gör.
Jag är en sån som gärna lyssnar men också avbryter och babblar för mycket.
Många gånger för att jag inte kommer ihåg vad jag skulle säga annars.
Jobbar på det dock.
För i det hela är det bara jag som kan förändra mig.

 

[monster1]

Jag tänker att sörja det som inte blev eller någons bortgång är en sak. Det kan man göra hela livet. Jag kommer aldrig sluta sörja min fars död tex, och i viss mån sörjer jag min skilsmässa. Älta är en annan sak, som man också får och behöver, och ingen kan bestämma hur länge man får älta, men för ens egen skull är det bäst att sätta någon bortre gräns. I min värld har gränsen passerats för länge sen efter fem år.

Tillägg: kanske schysst att tagga också. @Wille

I det här fallet tycker jag nog Buke ältar det mer än TS. TS skriver att hon saknar att ha EN familj, samhörighet, närhet, vänskap. Buke drar sedan upp konflikten igen och ska gå igenom det i detalj, TS verkar ändå rätt bestämd och fast i sin ståndpunkt och ältar inte den.

 

[Motacilla]

Det här är ju en dagbok, det ligger under dagbok. Man får komma med förslag det bryter inte mot forumreglerna, hur konstruktivt det är och hur konstruktivt det är med att komma med krav att personen inte ska slå i från sig förslagen är dock en annan sak.

Det är väl ingen som krävt något?

Att däremot tänka att det är bäst att TS stannar kvar i sin offerroll och inte försöker göra minsta ansträngning, det tror jag inte alls på.

Det är fullt möjligt att omgivningen kan bekräfta en identitet som sjuk och att det är omöjligt att ta sig ur sitt elände.

Omgivningen kan också på ett stödjande sätt hjälpa till med att se de egna resurserna och öka kapaciteten och handlingskraften, steg för steg.

 

[MiaMia]

Om jag ska vara ärlig @Wille så tror jag din syn på vad den relation är och hur samspelet i den fungerar är det största hindret för dig. Den gör att du hamnar fel i dina tolkningar av andras beteende och hur du formar din egen interaktion med andra personer.

Pratar du något om detta med psykologen så du får någon hjälp att reflektera och relatera till hur andra människor upplever olika situationer?

 

[Motacilla]

I det här fallet tycker jag nog Buke ältar det mer än TS. TS skriver att hon saknar att ha EN familj, samhörighet, närhet, vänskap. Buke drar sedan upp konflikten igen och ska gå igenom det i detalj, TS verkar ändå rätt bestämd och fast i sin ståndpunkt och ältar inte den.

Men om problemet är att att TS är alldeles FÖR bestämd i sin ståndpunkt?

Om familjen är lika bestämd så kommer det ju aldrig att bli nån lösning.

Jag tar alltså inte ställning till vad som hänt eller vem som sagt/gjort vad.

Men däremot har jag utgått från att startinlägget var att TS fått ett julkort från sin mamma och därmed saknat familjen. Utgående från den premissen får ju TS fundera på vad hon vill göra IFALL hon vill ha en ändring i sitt liv. Är hon nöjd behöver inga förändringar göras.

 

[monster1]

Det är väl ingen som krävt något?

Att däremot tänka att det är bäst att TS stannar kvar i sin offerroll och inte försöker göra minsta ansträngning, det tror jag inte alls på.

Det är fullt möjligt att omgivningen kan bekräfta en identitet som sjuk och att det är omöjligt att ta sig ur sitt elände.

Omgivningen kan också på ett stödjande sätt hjälpa till med att se de egna resurserna och öka kapaciteten och handlingskraften, steg för steg.

TS gör ju ansträngningar redan, att man inte gör just det som föreslås på forumet är ju inte samma sak som att man inte gör ansträngningar.

Det TS ( @Wille ) gör som hon kanske ska fundera på om hon vill fortsätta med är att lämna väldigt mycket insyn i sin vård och sina val inom vården samt sina tankar kring densamma. Det gör henne till en måltavla för mer eller mindre välvilliga synpunkter på de vårdval hon gör och den oro eller de tankar hon har kring detta. Det kan vara rätt besvärligt att hantera många personers åsikter kring vad man ska eller inte ska göra eller hur man bör eller inte bör tänka, speciellt om man inte har någon man verkligen litar på som kan hjälpa en att balansera upp alla dessa åsikter.