Saker som stör mig orimligt mycket 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Agree! Här är det nån jubelidiot som ställer en bred tvillingvagn mitt i ett trångt trapphus, man har typ en millimeter (nåja) att klämma sig igenom mellan vagnjäveln och trappen när man ska ner. Sjukt irriterande, säkerligen inte kul för brevbäraren och definitivt en jävla stoppkloss som kan ta livet av folk vid en eventuell brand! :arghh:
Totalt olagligt dessutom.

Och utöver det ska det vara minst 120 mellan vägg och det icke brännbara materialet som står i en utrymningsväg...
 
Du vet att barn är människor också. :cautious:

Barn kan vara väldigt olika som individer, precis som vuxna.
Det är väldigt sant.
Men.... barm ÄR speciella och väldigt olika vuxna människor.

Jag blir helt ställd när jag ska konversera med barn. En del funkar men jag klarar inte att anpassa mig till nivån och jag blir tillgjord och onaturlig och en väldigt konstig tant. Leka klarar jag över huvud taget inte alls.

Barn är olika men gemensamt har de att de är barn. Man kan inte tala med och umgås med barn på samma sätt som med vilka andra människor som helst. Så det går alldeles utmärkt att tala om barn som ett kollektiv.

Och ja, det var ohyggligt svårt att vara mamma också. Det svåraste som jag gjort i livet. Det är inte lätt nu heller. Tror jag är skapligt bra på det men det är svårt.
 
Jag stör mig (kanske helt rimligt) på att pesttrafik stället in tågavgångar helt på random.

Eller. helt på random är det inte, utan det verkar vara så att de dagar jag verkligen måste vara i tid så ställ tåg in. Vilket även gäller om jag medvetet försöker ta ett tidigare tåg för att jag känner till trenden från innan. så idag har vi två inställda tåg :mad:
 
Jag stör mig (kanske helt rimligt) på att pesttrafik stället in tågavgångar helt på random.

Eller. helt på random är det inte, utan det verkar vara så att de dagar jag verkligen måste vara i tid så ställ tåg in. Vilket även gäller om jag medvetet försöker ta ett tidigare tåg för att jag känner till trenden från innan. så idag har vi två inställda tåg :mad:

Jag har exakt samma problem. Samt att deras information i reseplaneraren är världens sämsta, "vissa avgångar inställda pga fordonsbrist" typ. Man bara jaha? Vilka avgångar?
 
Jag har exakt samma problem. Samt att deras information i reseplaneraren är världens sämsta, "vissa avgångar inställda pga fordonsbrist" typ. Man bara jaha? Vilka avgångar?

Eller min nya favorit som jag hörde över högtalarsystemet häromdagen; "tåg till (ställe) avgår kl 1617från spår 5. observera att tåget kan avgå innan eller efter utsatt tid"

Vafaaaan? innan?!?
 
Det är väldigt sant.
Men.... barm ÄR speciella och väldigt olika vuxna människor.

Jag blir helt ställd när jag ska konversera med barn. En del funkar men jag klarar inte att anpassa mig till nivån och jag blir tillgjord och onaturlig och en väldigt konstig tant. Leka klarar jag över huvud taget inte alls.

Barn är olika men gemensamt har de att de är barn. Man kan inte tala med och umgås med barn på samma sätt som med vilka andra människor som helst. Så det går alldeles utmärkt att tala om barn som ett kollektiv.

Och ja, det var ohyggligt svårt att vara mamma också. Det svåraste som jag gjort i livet. Det är inte lätt nu heller. Tror jag är skapligt bra på det men det är svårt.

Jag pratar med barn som jag pratar med vem som helst, dvs. jag anpassar mig till den personen jag pratar med :) Ingen pratar väl på samma sätt med någon de känner väl som med någon de inte känner? Eller pratar vitt och brett om sitt stora intresse när de vet att den de pratar med inte varken är intresserad eller förstår vad man pratar om.
 
Nu fattar jag det där med att fb översätter engelska. Fick helt plötsligt den här texten i mitt flöde: "
Pearl harbor film, förudmjukande slitas sönder av ärliga släpvagnar (klocka)" :banghead::laugh:
Tur att ni redan hade skrivit hur jag skulle göra för att det inte ska hända igen. :up:
 
Jag blir helt ställd när jag ska konversera med barn. En del funkar men jag klarar inte att anpassa mig till nivån och jag blir tillgjord och onaturlig och en väldigt konstig tant. Leka klarar jag över huvud taget inte alls.

Fast det säger ju inget om barnen. Den det säger något om är dig ;)

Rätt snart tycker jag faktiskt att det går att prata med barn som med vuxna. Och eftersom barn är så olika finns det inte många sammanhang där det lönar sig att se dem som kollektiv, tycker jag. Inte i högre grad än vuxna.
 
Fast det säger ju inget om barnen. Den det säger något om är dig ;)

Rätt snart tycker jag faktiskt att det går att prata med barn som med vuxna. Och eftersom barn är så olika finns det inte många sammanhang där det lönar sig att se dem som kollektiv, tycker jag. Inte i högre grad än vuxna.
Japp, det är självklart att det säger något om mig! :)

Vilket väl innebär att inte alla människor har det enkelt med barn. Har man det inte enkelt och det flyter lätt, så är barn (människor i ensiffrig ålder) inget man ska engagera sig i med någon större entusiasm.

Lyssnar jag på människor som talar med barn - japp det har jag ägnat en hel del tid åt - så finns det en markant skillnad i tonfall, resonemang och ordval jämfört med vuxna. Oftare är det också ganska meningslösa frågor eller påståenden som man inte väntar något vettigt svar på.

Den som säger att den talar precis likadant med ett barn som med en vuxen är kanske en ganska sällsynt person?

(sedan är jag också lite rädd för dem. :nailbiting: Ända sedan jag var barn och mobbad. De var otäcka då, och är lika otäckt oförutsägbara nu.....)
 
Lyssnar jag på människor som talar med barn - japp det har jag ägnat en hel del tid åt - så finns det en markant skillnad i tonfall, resonemang och ordval jämfört med vuxna. Oftare är det också ganska meningslösa frågor eller påståenden som man inte väntar något vettigt svar på.
Visst är det så - för väldigt många. Men det behöver ju inte innebära att det är det som krävs när man talar med barn.

Sedan, när det gäller riktigt små barn, då tycker jag att det som kan låta som rätt meningslös konversation ändå kan ha en funktion. Det kan vara bekräftande för barnet även om det liksom inte leder nånvart. Typ.
 
Totalt olagligt dessutom.

Och utöver det ska det vara minst 120 mellan vägg och det icke brännbara materialet som står i en utrymningsväg...

@gul_zebra: Anmäl det. Brandkåren i kommunerna häromkring brukar åka runt och ha "räder" i flerfamiljshus och det blir direkt nedslag på något sådant.
Absolut. Har så sent som förra veckan varit och klagat på det skrivbord som stått på platsen innan. Det försvann fort som fan så det blir likadant med vagnen.

Men ja... Jag brukar tycka om mina grannar. Men på senare tid verkar folk fan vilja kvalificera sig till att omnämnas i den här tråden :cautious:
 
Sedan, när det gäller riktigt små barn, då tycker jag att det som kan låta som rätt meningslös konversation ändå kan ha en funktion. Det kan vara bekräftande för barnet även om det liksom inte leder nånvart. Typ.
Mmmmm....
Men när barn i övre dagisåldern kommer med en leksak och visar mig och vill att jag ska säga något fint om den eller kommentera faktumet att barnet bär omkring på den - då blir jag lost. Jag mumlar något uppskattande och bekräftande men längre än så kommer jag inte. Det tar stopp.

Det är enklare om de frågar saker. Men barn funkar i min närhet oftast inte så. De väntar på att jag ska inleda något. Vilket jag inte kan. Så det blir tyst.

Nä, de är otäcka. Med vuxna kan man i alla fall diskutera vädret eller något dagsaktuellt. :D

Så jag irriterar mig högeligen på barn som dräller omkring och jag förväntas ta del av dem på ett spontant och naturligt sätt.:mad:. Eller ett spädbarn som jag förväntas vilja hålla :eek:
 
Mmmmm....
Men när barn i övre dagisåldern kommer med en leksak och visar mig och vill att jag ska säga något fint om den eller kommentera faktumet att barnet bär omkring på den - då blir jag lost. Jag mumlar något uppskattande och bekräftande men längre än så kommer jag inte. Det tar stopp.
Precis det tror jag ligger bakom för många som säger "jag gillar inte barn". De känner sig dumma med barn, de vet inte vad de ska säga. Och då blir det till "jag gillar inte barn".

När ungen kommer med en leksak är ju de enkla situationerna, det är bara att be att få kolla på den och sedan ställa en massa frågor om den :D

Det är värre när de är så små att de inte kan bidra med nån grej, men då brukar jag sticka till dem någon av mina. T ex min lilla väska:

hu24fTY.jpg

:love:
 
Jag upplever att många med barn inte kan acceptera att andra inte är intresserade av deras telningar. Jag kan absolut förstå att folk älskar sina barn och tycker att de är det mest fantastiska som hänt dom.
För mig är det stor skillnad på att kommunicera med en vuxen och en 5-åring. Sen förstår jag som sagt att föräldrar tycker att deras barn är både intelligenta och fantastiska.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp