Har haft ett jättebra samtal idag med psykolog på företagshälsovården. Vi pratade om allt möjligt; min fysiska och mentala hälsa, PTSD, stress på arbetet, arbetsmiljön i stort, rehabilitering, mina hallucinationer, och mycket annat.
Hon sa att hon ska prata med sin arbetsgrupp, men hon vill skicka remiss till psykiatrin (?) angående obehandlad PTSD. Hon är också lite inne på att mina fysiska, psykiska, och sociala besvär kan vara ett symtom på PTSD och tycker att det ska utredas ordentligt.
Jag ska också skicka egenremiss till smärtklinik för att se om de kan tänka sig hjälpa mig nu när det gått längre tid sedan mitt tidigare smärtrehab.
Och jag har fått tag på mitt fack. Egentligen hade det varit bra om de var med på dagens samtal också, men bättre sent än aldrig. Nästa samtal är med sjuksköterska och min chef. Och nästa igen ska jag få en hälsoundersökning av läkare. Sedan ska bedömning tas.
Oavsett hur det går är jag så glad att jag öppnade upp riktigt om mina besvär och om arbetsplatsen, rehabiliteringen jag haft hittills, osv.
Nästa samtal med chefen är jag rädd att jag inte kommer våga prata mycket dock... Vet inte om jag behöver/kan ha med mig fler personer som "mentalt stöd". Det hade varit så underbart skönt med någon som är på min sida och hjälper mig. Mitt fack... har jag inte haft så mycket kontakt med och känner mig lite frågande till hur mycket stöttning jag kommer få av 1-2 samtal.
Bör man ringa facket innan mötena och "prata av sig", uppdatera vad som hänt nyligen? Jag vet inte, behöver fnula på den.
Hon sa att hon ska prata med sin arbetsgrupp, men hon vill skicka remiss till psykiatrin (?) angående obehandlad PTSD. Hon är också lite inne på att mina fysiska, psykiska, och sociala besvär kan vara ett symtom på PTSD och tycker att det ska utredas ordentligt.
Jag ska också skicka egenremiss till smärtklinik för att se om de kan tänka sig hjälpa mig nu när det gått längre tid sedan mitt tidigare smärtrehab.
Och jag har fått tag på mitt fack. Egentligen hade det varit bra om de var med på dagens samtal också, men bättre sent än aldrig. Nästa samtal är med sjuksköterska och min chef. Och nästa igen ska jag få en hälsoundersökning av läkare. Sedan ska bedömning tas.
Oavsett hur det går är jag så glad att jag öppnade upp riktigt om mina besvär och om arbetsplatsen, rehabiliteringen jag haft hittills, osv.
Nästa samtal med chefen är jag rädd att jag inte kommer våga prata mycket dock... Vet inte om jag behöver/kan ha med mig fler personer som "mentalt stöd". Det hade varit så underbart skönt med någon som är på min sida och hjälper mig. Mitt fack... har jag inte haft så mycket kontakt med och känner mig lite frågande till hur mycket stöttning jag kommer få av 1-2 samtal.
Bör man ringa facket innan mötena och "prata av sig", uppdatera vad som hänt nyligen? Jag vet inte, behöver fnula på den.
