Säga till andras ungar?!

Det finns bättre ställen att leka på, om man vill vara så högljudd.

Förstöra och ha sönder är inte tillåtet. Oavsett var man är. Att släpa in grejor utan att städa efter sig är inte heller OK. Vi fick inte leka på gårdarna (mellan husen) när vi var små, just för att det störde för mycket. Ingen konstig regel tycker jag.
 
Voff, vad ska jag säga då? Barnen i fråga har inga cyklar i förrådet, vilket gör mig betänksam till om de har där att göra? Känns lite pinsamt att gå till föräldrarna då barnet är invandrare ( kompisen är svensk), känns som att man har emot invandrare pga av att deras barn bor här och man klagar... Jag struntar helt i vad de kommer ifrån, men de stör, både den svenska tjejen och min "granne"....Grannarna ( föräldrarna) är trevliga, vi hejar, men pratar inte...
 
Förklara som det är. Det är bara de som har cyklar i cykelförrådet som har tillträde dit. Det är bara de som får vara där - för att hämta eller lämna sin cykel. Det är ingen lekplats.

"Ni kanske kan prata lite med era barn, jag har flera gånger sett att de drar upp blommorna och drar in saker på gården utan att städa undan efter sig. Det är inte så trevligt att behöva städa efter andra, kanske kan ni prata med dem om detta?". På ett vänligt sätt.
 
Voff, vad ska jag säga då? Barnen i fråga har inga cyklar i förrådet, vilket gör mig betänksam till om de har där att göra? Känns lite pinsamt att gå till föräldrarna då barnet är invandrare ( kompisen är svensk), känns som att man har emot invandrare pga av att deras barn bor här och man klagar... Jag struntar helt i vad de kommer ifrån, men de stör, både den svenska tjejen och min "granne"....Grannarna ( föräldrarna) är trevliga, vi hejar, men pratar inte...
Fast på vilket sätt skulle du ha något emot invandrare för att du meddelar ett barns föräldrar om hur detta barn beter sig? Det har väl ingenting med deras ursprung att göra?
Prata med båda barnens föräldrar, dom kanske inte ens är medvetna om vad barnen gör?
 
Voff, vad ska jag säga då? Barnen i fråga har inga cyklar i förrådet, vilket gör mig betänksam till om de har där att göra? Känns lite pinsamt att gå till föräldrarna då barnet är invandrare ( kompisen är svensk), känns som att man har emot invandrare pga av att deras barn bor här och man klagar... Jag struntar helt i vad de kommer ifrån, men de stör, både den svenska tjejen och min "granne"....Grannarna ( föräldrarna) är trevliga, vi hejar, men pratar inte...
Skit i var de kommer ifrån och behandla alla lika. Säg till dom båda två på samma sätt.
Angående cykelförrådet så säg bara att där är man för att hämta och lämna sin cykel och inget annat och att lek där inte är okej. Tala om för dom att kommer en cykel till skada kan deras föräldrar bli skyldiga att ersätta ägaren. Samma med blommor som de rycker upp eller annat de förstör. Upplys dem bara om sunt förnuft. Dra samma för föräldrarna. De kanske inte har en aning om hur deras barn beter sig.
 
hrm...
Jag hade nog gjort en anonym orosanmälan till soc. Men det är jag det.

Harmoniska vanliga ungar beter sig inte så. För mig låter det som om något är galet.
Jag vill snarare påstå att de flesta ungar har små horn under lockarna och om de inte får tillsägelser när det gör fel så växer sig de hornen allt större. Barn behöver gränser och de testar var gränserna går, tills någon säger ifrån. De kan behöva flera tillsägelser för att acceptera gränsen, men hellre att de får lära sig visa hänsyn redan som små än att de blir respektlösa tonåringar/vuxna. Som barn kanske de inte förstår hur mycket de stör och förstör.

Det svåra är att kunna säga ifrån så de tar det till sig, istället för att det blir mer konflikter, därför är det även bra att prata med föräldrarna och förklara varför det stör. Som i TS:s fall kan hon berätta att hennes hund blir rädd, att hon jobbar skift och behöver sova, att cyklarna kan gå sönder och att det är så tråkigt när man förstör de fina blommorna t ex.
 
Självklart ska du säga till dem! Med "myndig vuxenröst", men utan att skälla och skrika. Om de börjar käfta emot, som i cykelkällaren skulle jag säga: "Ja, du har rätt att vara här eftersom du bor här, men ni har INTE rätt att välta cyklar eller använda cykelförrådet som lekstuga. Ni STÖR faktiskt andra människor som bor här!".
Fortsätter de att käfta skulle jag antingen säga att jag väl får vända mig till deras föräldrar och tala om allt dumt jag sett dem göra, alternativt till polisen.
 
Jag tackar alla för svar och tankar. Jag vet ju vad som stör mig, men världen kretsar ju inte runt det ;-). Trots min tanke om "antibarn", så får jag ha en viss tolerans i ett bostadsområde, men har ändå fått svar på att dessa barn stör :-). Ska ge det en tid till , försöka prata ( vänligt) med barnen en gång till och därefter, om det inte hjälper, gå till föräldrarna. Tack för input :-)
 
Hahahahaha, gött svar ;-) Det jag är "orolig" för att jag helt enkelt inte gillar barn och därför blir mer irriterad än vad som är normalt på att de ska få leva normalt dem också? !... Som om jag är överkänslig och inte borde bry mig?
När det rör sig om skratt, stoj och skrik för att de leker; då kanske det räcker att ropa till dem från balkongen "hej, jag hör att ni har jätteroligt, men det vore toppen om ni kan leka där borta istället eller kanske sänka era röster lite eftersom jag måste sova; jag jobbar nämligen på nätterna".
Om de däremot rycker upp blommor, kastar omkring cyklar och sånt som ett barn i den åldern borde veta inte är okej; då tycker jag man kan ta i mer.

När jag var på discokväll för 7-9åringar där jag var med som förälder (för att vårt barn ville ha med mig); det var .... tja, en riktig CHOCK för mig hur barnen "levde fan" och de vuxna som höll i discot var i stort sett inte där och bevakade. Det är en sak att det blir livat, att de springer, hoppar, har hög ljudnivå osv, men när det blir "brottningslekar" där det är tre långa killar som ger sig på EN mindre (som dessutom ser ledsen ut när det pågår); då är det min PLIKT som vuxen (inte som förälder) att säga till.
Jag pratade lite med den mindre killen och sa åt honom att vända sig till mig om det hände igen och att jag var där och höll ögonen på discogolvet.

10 minuter senare ser jag barn som skriker (glatt, men högt) och springer omkring och får veta att två barn skakat sina läskflaskor och sen sprutat ut det på de andra barnen och sen kastat iväg flaskorna längs golvet med läsk sprutande... Ja, då blev jag riktig f-bannad och då visar det sig att en som kastat flaskan är den som blev "utsatt" tidigare. Jag sa till honom på skarpen och frågade hur de tänkte; att det faktiskt är någon som måste städa upp den röran de ställer till med.

Det var ingen som käftade emot i de lägena; de lyssnade och såg ut att skämmas. Och de andra barnen var goda "angivare" och talade om vem/vilka som gjort fel. De var nog för små för att "käfta" ännu.

Nåväl, kontentan av den historien är att samma barn kan vara både rar och gullig och faktiskt göra dumma saker vid andra tillfällen. Det bästa är att bemöta beteendet; att agera rimligt utifrån vad som händer; både vad gäller hur man säger, vad man använder för ord och vilken röststyrka man lägger till.
 
Hahahahaha, gillar din inställning, jag tänker likadant.... MEN, försöker vara realist och vet inte om jag överreagerar.... Den ena ungen verkar rätt kaxig ( kanske slang i min stad, men tuff/översittare/svar på tal). Sa ju till dem för någon månad sedan, det hjälpte inte ( sa till dem snällt)... Vet inte om de skulle lyssna, men hur hård får man vara? DÅ, när jag sa till dem "hotade" jag med att prata med föräldrar, det bet inte, de skrattade åt mig....
Jag skulle då försöka med att stå ganska nära, gärna i nivå så att du ser barnet i ögonen och säga "varför skrattar du? Det här är inte roligt!" med lugn röst och återigen ta upp det som jag tycker de gjort fel.

Jag tror att man också får tänka att de kanske inte är tillräckligt gamla för att alltid förstå allt det som är "fel". T ex att dra hem plankor, lera och stenar på gården. De drar ju hem det för att leka med det, inte för att jävlas med dig eller andra. Om inte föräldrarna sett det och/eller föräldrarna inte bryr sig om det så VET ju inte barnen att man inte får lämna kvar sådana leksaker på gårdsplan/gräsmatta. Alternativt så glömmer de lätt; vet att de ska städa undan, men så dyker något annat roligt upp, de springer iväg och glömmer att de borde städa.
I ett sånt läge kan man som vuxen "påminna"; "Hörni tjejer; det vore bra om ni kan städa upp det där innan ni ska iväg! Det blir så rörigt för oss andra/bilarna kan inte parkeras/gräsmattan blir förstörd om ni lämnar stenar och lera just där".

Sen ska man ju veta att "hånskratt" hos ett barn (och vuxna) KAN vara en reaktion som beror på osäkerhet och att de faktiskt skäms, men inte riktigt vet hur de ska reagera.
 
Alltså, det här är lite komiskt.... Satt här vid datorn, och plötsligt ringer det på dörren. Jag öppnar och där står en tant, jag känner igen henne som nyinflyttad i trappuppgången bredvid, för ca 6 månader sedan, i ca 80-årsåldern. Min första tanke var att min hund stört på något sätt...

Nejdå, hon hälsar glatt på hunden och ursäktar sig att hon stör. Hon frågar mig sedan vem som "förstör" här hela tiden, och undrar om jag vet något.. Så himla lägligt, just idag, när jag fick nog och skrev här. Jag berättar om "barnen" och tydligen har hon störts utan att veta av vem. Vi kom inte fram till någon lösning, jag blev lite paff av att hon kom, men kanske vi kan göra något tillsammans. Hon verkar vara en superskön gumma, med ruter i ;-)
 
Vill också skriva att min hund är lite osäker på barn, och därför störs av barnen när de är utanför. Detta är inget jag anklagar barnen för, utan är mitt problem att jobba bort. Det jag ville komma till, är att de gärna "retar" hunden när hon är på balkongen. De gör ljud ( skäller, voffar och gör ljud mot henne) och min hund som redan innan är osäker, blir arg. Detta blir ett problem mot andra grannar, då min hund blir "arg" när någon går förbi. Försöker träna henne, inser att det inte är barnens problem utan mitt ansvar, men de gör problemet värre. Är faktisk orolig att grannar ska klaga på mig, men hur ska jag komma undan?
 
Voff, vad ska jag säga då? Barnen i fråga har inga cyklar i förrådet, vilket gör mig betänksam till om de har där att göra? Känns lite pinsamt att gå till föräldrarna då barnet är invandrare ( kompisen är svensk), känns som att man har emot invandrare pga av att deras barn bor här och man klagar... Jag struntar helt i vad de kommer ifrån, men de stör, både den svenska tjejen och min "granne"....Grannarna ( föräldrarna) är trevliga, vi hejar, men pratar inte...

När du ertappar dem i cykelförrådet säger du helt enkelt åt dem att de inte har där att göra om de inte ska hämta sina cyklar. Med bestämd röst, det gör inget om man låter lite butter.;) Du kan lägga till att det kan bli en dyr historia för dem om de lyckas förstöra en cykel.

Och du behöver inte tänka på någon är invandrare. De är människor och man får lov att säga ifrån när något beter sig illa åt.
 
Det jag ville komma till, är att de gärna "retar" hunden när hon är på balkongen. De gör ljud ( skäller, voffar och gör ljud mot henne) och min hund som redan innan är osäker, blir arg.

Det där händer mig titt som tätt. Jag brukar fråga om 1, dom är så dumma att dom tror att hunden förstår vad dom säger. Och 2, om dom verkligen tror att dom springer snabbare än hunden. Annars är det ju dumt att reta upp hunden liksom :devil: Är jag på riktigt jävligt humör så brukar jag ryta ifrån rejält.
 
Ja, får man göra det, och när? Eftersom jag erkänner att jag inte är vidare barnkär, har jag försökt övertala mig själv att jag inte borde bry mig, barn är barn och att jag retar mig är ingen anledning.

Men. Det är två tjejer, skulle tippa på att de är runt 7-9 år och jag är irriterad på dem. En av dem, bor i mitt hyreshus, i trapphuset jämte min, den andre i huset bredvid ( har hört någon ropa på henne att maten är klar och att hon ska komma in). Dessa tjejer rycker upp blommor från rabatterna utanför, de är inne i cykelförrådet och drar ut cyklar, de är i källaren och skriker och leker. De är på gården och sparkar på soptunnor, de välter mattställningen i stål mot förrådsväggen så man tror förrådet ska gå sönder, de släpar in skräp på gården ( stenar, plankor, jord mm de leker med). De skriker, tjoar och stimmar runt och slår bla med pinnar på närliggande balkonger på första våningen under ca 6 timmar per em/kväll varenda dag då det inte är allt för dåligt väder ute, då ser jag dem inte. De har ibland fler kamrater med sig och då är det ännu värre, då verkar det vara desto mer bus vi kan hitta på, desto roligare blir det. Ser ju dem inte alltid, men som rökare och är ute på min balkong rätt ofta, ser man dem gömma sig i buskarna när andra grannar "letar" med blicken från andra balkonger, efter vem det är som för oväsen eller har gjort "djävulskap". Jag sa lite snällt till dem för någon månad sedan, att ni ska inte vara i cykelförrådet, men då gick ena tjejen igång och sa att jag bor här, så det får jag visst det..

Personligt för mig ( vilket jag försöker bortse ifrån då det bara handlar om just personligt) är att min hund blir upprörd av alla ljud, och jag, som jobbar natt och ibland behöver sova under denna tid, blir väldigt störd av deras våldsamma lek. Inga föräldrar reagerar, så är jag bara känslig?

Så min fråga, ska jag låta dem hållas, ska ungarna bete sig såhär och jag bara är gnällig, eller borde man säga till dem mer allvarligt?
Tja,om det vore en vuxen som inte kunde uppföra sig, skulle du säga till då?

Självklart får man säga till barn!!! Om MINA inte hade uppfört sig, skulle jag anse det vara helt ok! Barn är liksom ingen egen art, utan blivande vuxna. Så länge du inte slår på dom skulle jag vilja säga att det är helt ok!:up:
 
Fast ibland struntar ungar i vad föräldrarna säger, eller snarare testar gränserna, gör det de inte får etc... Iaf gjorde då jag det som barn:o
Då är det TOPPEN om andra vuxna säger till, på SKARPEN!:D
Jo men i mångt och mycket märker man allt hur barnen är uppfostrade.
Vuxna kan tyvärr förstöra mkt.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 459
Småbarn Ett enormt känsligt ämne, och en situation som kulminerat idag. Jag har ont i magen och behöver ventilera med er kloka. :crazy: Min...
Svar
17
· Visningar
2 691
Senast: mul
·
Hästmänniskan Bakgrundsinfo: Jag har min häst i mormors stall - har varit där hela livet, dvs 19 år. Mormor är f.n. bortrest och jag samt grannarna...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 181
Senast: Septicemia
·
Övr. Hund 3 idiotungar inne på min gård brände av den ena smällaren efter den andra så min hund höll på ta livet av sig. Oturligt nog var hon...
Svar
10
· Visningar
1 185
Senast: KungTulle
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp