Säga till andras ungar?!

[makarontanten]

Ja, får man göra det, och när? Eftersom jag erkänner att jag inte är vidare barnkär, har jag försökt övertala mig själv att jag inte borde bry mig, barn är barn och att jag retar mig är ingen anledning.

Men. Det är två tjejer, skulle tippa på att de är runt 7-9 år och jag är irriterad på dem. En av dem, bor i mitt hyreshus, i trapphuset jämte min, den andre i huset bredvid ( har hört någon ropa på henne att maten är klar och att hon ska komma in). Dessa tjejer rycker upp blommor från rabatterna utanför, de är inne i cykelförrådet och drar ut cyklar, de är i källaren och skriker och leker. De är på gården och sparkar på soptunnor, de välter mattställningen i stål mot förrådsväggen så man tror förrådet ska gå sönder, de släpar in skräp på gården ( stenar, plankor, jord mm de leker med). De skriker, tjoar och stimmar runt och slår bla med pinnar på närliggande balkonger på första våningen under ca 6 timmar per em/kväll varenda dag då det inte är allt för dåligt väder ute, då ser jag dem inte. De har ibland fler kamrater med sig och då är det ännu värre, då verkar det vara desto mer bus vi kan hitta på, desto roligare blir det. Ser ju dem inte alltid, men som rökare och är ute på min balkong rätt ofta, ser man dem gömma sig i buskarna när andra grannar "letar" med blicken från andra balkonger, efter vem det är som för oväsen eller har gjort "djävulskap". Jag sa lite snällt till dem för någon månad sedan, att ni ska inte vara i cykelförrådet, men då gick ena tjejen igång och sa att jag bor här, så det får jag visst det..

Personligt för mig ( vilket jag försöker bortse ifrån då det bara handlar om just personligt) är att min hund blir upprörd av alla ljud, och jag, som jobbar natt och ibland behöver sova under denna tid, blir väldigt störd av deras våldsamma lek. Inga föräldrar reagerar, så är jag bara känslig?

Så min fråga, ska jag låta dem hållas, ska ungarna bete sig såhär och jag bara är gnällig, eller borde man säga till dem mer allvarligt?

 

[californication]

Ja, får man göra det, och när? Eftersom jag erkänner att jag inte är vidare barnkär, har jag försökt övertala mig själv att jag inte borde bry mig, barn är barn och att jag retar mig är ingen anledning.

Men. Det är två tjejer, skulle tippa på att de är runt 7-9 år och jag är irriterad på dem. En av dem, bor i mitt hyreshus, i trapphuset jämte min, den andre i huset bredvid ( har hört någon ropa på henne att maten är klar och att hon ska komma in). Dessa tjejer rycker upp blommor från rabatterna utanför, de är inne i cykelförrådet och drar ut cyklar, de är i källaren och skriker och leker. De är på gården och sparkar på soptunnor, de välter mattställningen i stål mot förrådsväggen så man tror förrådet ska gå sönder, de släpar in skräp på gården ( stenar, plankor, jord mm de leker med). De skriker, tjoar och stimmar runt och slår bla med pinnar på närliggande balkonger på första våningen under ca 6 timmar per em/kväll varenda dag då det inte är allt för dåligt väder ute, då ser jag dem inte. De har ibland fler kamrater med sig och då är det ännu värre, då verkar det vara desto mer bus vi kan hitta på, desto roligare blir det. Ser ju dem inte alltid, men som rökare och är ute på min balkong rätt ofta, ser man dem gömma sig i buskarna när andra grannar "letar" med blicken från andra balkonger, efter vem det är som för oväsen eller har gjort "djävulskap". Jag sa lite snällt till dem för någon månad sedan, att ni ska inte vara i cykelförrådet, men då gick ena tjejen igång och sa att jag bor här, så det får jag visst det..

Personligt för mig ( vilket jag försöker bortse ifrån då det bara handlar om just personligt) är att min hund blir upprörd av alla ljud, och jag, som jobbar natt och ibland behöver sova under denna tid, blir väldigt störd av deras våldsamma lek. Inga föräldrar reagerar, så är jag bara känslig?

Så min fråga, ska jag låta dem hållas, ska ungarna bete sig såhär och jag bara är gnällig, eller borde man säga till dem mer allvarligt?

Självklart skall du säga till dom. Jag är trött på mjäkandet med barn, det leder bara till kaos och kalabalik.

/bosatt i ett område där det är big no-no att säga till andras ungar = djungelns lag råder.

 

[makarontanten]

Hahahahaha, gött svar ;-) Det jag är "orolig" för att jag helt enkelt inte gillar barn och därför blir mer irriterad än vad som är normalt på att de ska få leva normalt dem också? !... Som om jag är överkänslig och inte borde bry mig?

 

[Och_Aye]

Hahahahaha, gött svar ;-) Det jag är "orolig" för att jag helt enkelt inte gillar barn och därför blir mer irriterad än vad som är normalt på att de ska få leva normalt dem också? !... Som om jag är överkänslig och inte borde bry mig?

Det tror jag inte, barnen verkar hyfsat sjövilda låter det som.

 

[lil-sis]

Ja man säger till.
Det är både för deras egen skull och faktiskt samhället.

Jag har skällt på många barn när de gjort dumma och ffa farliga saker. Biter ganska bra när tanten i uniformen biter i

 

[makarontanten]

Var går liksom gränsen? Just nu har jag stängd balkongdörr och hör dom utanför ändå. Inte kul när man ska sova, men förstår ju att folk inte kan ta hänsyn till att jag jobbar natt. Man får försöka vara rättvis även om man irriterar sig ;-)

 

[Mia_R]

Självklart kan man säga till andras ungar, men har du provat med att säga till föräldrarna? Om det är hyresrätt så säg till värden, är det bostadsrätt så prata med föreningen, ju fler som upplever samma problem desto mer tyngd blir det när man säger till föräldrarna, för inte kan det ju bara vara du som blir störd.

 

[makarontanten]

Vad ska jag säga då? Att de ska vara tystare? Att de ska sluta upp att vara djävliga?

 

[californication]

Hahahahaha, gött svar ;-) Det jag är "orolig" för att jag helt enkelt inte gillar barn och därför blir mer irriterad än vad som är normalt på att de ska få leva normalt dem också? !... Som om jag är överkänslig och inte borde bry mig?

Jag gillar inte heller barn och allvarligt talat så räds jag inte att visa det heller när dom beter sig som as. Självklart skall det stå i proportion till vad dom ställer till med för ofog, men det tror jag att du klarar alldeles utmärkt!

 

[Sol]

Självklart ska du säga till och hjälper inte det får du prata med deras föräldrar.

 

[makarontanten]

Självklart kan man säga till andras ungar, men har du provat med att säga till föräldrarna? Om det är hyresrätt så säg till värden, är det bostadsrätt så prata med föreningen, ju fler som upplever samma problem desto mer tyngd blir det när man säger till föräldrarna, för inte kan det ju bara vara du som blir störd.

Det är hyresrätt, och värden är sådär att ha med att göra... Av 18 lägenheter så är vi bara 3 som har balkong åt detta håll, så folk ser nog inte allt...

 

[makarontanten]

Alltså, jag kan ju inte anklaga dem för något olagligt, men likväl stör dem...Räcker det?

 

[californication]

Alltså, jag kan ju inte anklaga dem för något olagligt, men likväl stör dem...Räcker det?

Säg till ungarna direkt. Det skall svida. Dom flesta skäms ju faktiskt, med all rätt.

Och jo: Skadegörelse är olagligt.

 

[makarontanten]

Säg till ungarna direkt. Det skall svida. Dom flesta skäms ju faktiskt, med all rätt.

Och jo: Skadegörelse är olagligt.

Hahahahaha, gillar din inställning, jag tänker likadant.... MEN, försöker vara realist och vet inte om jag överreagerar.... Den ena ungen verkar rätt kaxig ( kanske slang i min stad, men tuff/översittare/svar på tal). Sa ju till dem för någon månad sedan, det hjälpte inte ( sa till dem snällt)... Vet inte om de skulle lyssna, men hur hård får man vara? DÅ, när jag sa till dem "hotade" jag med att prata med föräldrar, det bet inte, de skrattade åt mig....

 

[lil-sis]

Alltså, jag kan ju inte anklaga dem för något olagligt, men likväl stör dem...Räcker det?

Ja.
Barn behöver veta både att de själva syns och finns men också att folk i allmänhet inte accepterar vilket beteende som helst.

Först kan man ju vara vänlig

 

[Raderad medlem 94602]

Att barn leker och låter är ok. Men inte att de förstör eller leker/härjar på platser som inte är avsedda för lek tex cykelförråd, parkeringsplatser, rabatter mm. Cyklar är dyra och de kan få tråkiga märken el tom gå sönder om de välter. Alltså ingen lekplats. Där "uppför" man sig. De får vara där, för att hämta sin cykel. Men inte för att leka.
Om det var mitt barn hade jag velat att man sa till honom, på ett hyggligt sätt OCH sen gick till mig snarast och berättade vad han gör. Trots allt är det ju mitt ansvar och jobb som förälder att sköta uppfostran. Dock kanske jag inte alltid vet vad han gör när han är ute och leker. Sen finns det ju de föräldrarna som inte bryr sig och då får man ju hjälpa barnen lite på traven. Sorgligt nog finns det barn som förväntas uppfostra sig själva

Det där med mattställningen låter ju rent livsfarligt!!! Ska ens barn kunna välta en sån?

 

[em-pirre]

Alltså, jag kan ju inte anklaga dem för något olagligt, men likväl stör dem...Räcker det?

Okej. Barnen får ju inte förstöra, dra upp blommor och så. Men högljudd lek tycker jag att du får stå ut med. Jag fick in röklukt från mina rökande grannar genom min stängda balkongdörr, och det var minst sagt jävligt irriterande. Men de och du har rätt till att röka, och barnen har rätt till att leka och tjoa

Men säg till om de förstör.

 

[Retro]

Ja, får man göra det, och när? Eftersom jag erkänner att jag inte är vidare barnkär, har jag försökt övertala mig själv att jag inte borde bry mig, barn är barn och att jag retar mig är ingen anledning.

Men. Det är två tjejer, skulle tippa på att de är runt 7-9 år och jag är irriterad på dem. En av dem, bor i mitt hyreshus, i trapphuset jämte min, den andre i huset bredvid ( har hört någon ropa på henne att maten är klar och att hon ska komma in). Dessa tjejer rycker upp blommor från rabatterna utanför, de är inne i cykelförrådet och drar ut cyklar, de är i källaren och skriker och leker. De är på gården och sparkar på soptunnor, de välter mattställningen i stål mot förrådsväggen så man tror förrådet ska gå sönder, de släpar in skräp på gården ( stenar, plankor, jord mm de leker med). De skriker, tjoar och stimmar runt och slår bla med pinnar på närliggande balkonger på första våningen under ca 6 timmar per em/kväll varenda dag då det inte är allt för dåligt väder ute, då ser jag dem inte. De har ibland fler kamrater med sig och då är det ännu värre, då verkar det vara desto mer bus vi kan hitta på, desto roligare blir det. Ser ju dem inte alltid, men som rökare och är ute på min balkong rätt ofta, ser man dem gömma sig i buskarna när andra grannar "letar" med blicken från andra balkonger, efter vem det är som för oväsen eller har gjort "djävulskap". Jag sa lite snällt till dem för någon månad sedan, att ni ska inte vara i cykelförrådet, men då gick ena tjejen igång och sa att jag bor här, så det får jag visst det..

Personligt för mig ( vilket jag försöker bortse ifrån då det bara handlar om just personligt) är att min hund blir upprörd av alla ljud, och jag, som jobbar natt och ibland behöver sova under denna tid, blir väldigt störd av deras våldsamma lek. Inga föräldrar reagerar, så är jag bara känslig?

Så min fråga, ska jag låta dem hållas, ska ungarna bete sig såhär och jag bara är gnällig, eller borde man säga till dem mer allvarligt?

Jag tycker det låter som du har fog för att säga till men ett tips är ju att försöka vara specifik.

Om du ser dem slå på balkonger, säg då att de ska låta bli att slå på balkonger. Gör det när det händer. Ser du att de rycker upp blommor så ta upp det i den stunden.

Ett vagt "kan ni sluta förra väsen " tror jag inte kommer att finnas och även om de skulle bry sig skulle de glömma bort det för de fattar inte vad problemet är.

Så be dem sluta med det som stör dig för tillfället. Ta inte upp en massa saker de gjort för en vecka sen, det ökar bara risken för missförstånd.

Precis som med vilka grannar som helst skulle jag vilja säga.

 

[Retro]

Ja, och sen tror jag inte du kommer att få dem att sluta tjoa, sånt får man nog räkna med i lägenheter. Däremot dumheter som att välta saker som låter är en annan femma.

 

[escodobe]

Ja.
Barn behöver veta både att de själva syns och finns men också att folk i allmänhet inte accepterar vilket beteende som helst.

Först kan man ju vara vänlig

Ja precis. Självklart säger jag till, både barn och tonåringar. Oftast funkar det bäst om man gör det lite "bestämt men skämtsamt vänlig".